abiebluvstory

- Godnatt älskling
- God natt 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------





Jag öppnade sakta ögonen och gäspade sömnigt. Jag märkte att Justin inte låg i sängen längre. Jag satte mig upp i hans säng och i samma ögonblick kom han in i rummet med en handduk runt höfterna. Jag reste mig och så gick jag fram till honom och gav honom en kram. Han luktade gott, nyduschad.
- Jag tror att jag med går och duschar
- Gör du så, jag går ner och fixar något att äta så länge
Jag grävde fram ett par kläder ur min väska och så vandrade jag mot badrummet. Jag såg mig själv i speglen. Jag kunde inte förstå vad Justin såg hos mig. Det var ju inget märkvärdigt med mig. Jag var ju bara mig själv. Jag slet blicken ifrån min spegelbild och fick syn på en flaska raklödder som stod på handfatet. Jag fnissade åt den. Den påminde mig om när jag och Justin dushade tillsammans. Vilken underbar natt det hade varit. Jag skyndade mig sedan att duscha och byta om, sedan gick jag ner till Justin. Han hade gjort varm chokladmjölk och mackor som frukost till oss. Jag log och kysste honom. Pattie gick ner från trappan och log när hon såg oss i köket. 
- Så är ni sugna på att åka till studion idag då? sa hon
Justin nickade.
- Ja, om det är okej för dig, sa han och såg frågande på mig.
- Jadå

Vi tryckte i oss frukosten och gjorde oss i ordning innan vi blev upphämtade av en livvakt. Vi gick ut till bilen som väntade på oss och klev in i den. Vi pratade inte så mycket på väg till studion. Vi var trötta allihop. När vi väl kom fram till studion så presenterade Justin mig för alla dem han jobbade med. Jag var inte den sorten som skämdes över mig själv, men helt plötsligt blev jag väldigt blyg. Jag fick sitta tillsammans med Pattie och de andra killarna i studion medans Justin sjöng. Han stod i rummet intill oss vid en stor mikrofån. Mellan de två rummen sträckte sig en stor glasruta, så vi skulle kunna se Justin och så Justin skulle kunna se oss. Jag satt och pratade med Pattie lite då och så, men mest så lyssnade jag på Justin. Han var så otroligt duktig på att sjunga. Jag insåg att klockan faktiskt inte alls var så mycket. Vi måste ha stannat i studion i åtminstonde fyra timmar. Tiden bara flög iväg. När vi var klara satte vi oss i bilen igen. Justin förklarade att han skulle till en skivsignering lite längre bort i staden. Mycket mer sa han inte för sedan somnade han på min axel.


Jag var tvungen att skaka honom ordentligt för att få honom att vakna upp igen. Vi var redan framme. Justin såg sig nyvaket omkring och gäspade.
- Hur set jag ut? frågade han mig
Hans hår var sådär härligt ruffsigt som det alltid var när han precis hade vaknat.
- Du är perfekt, sa jag och log.
Justin log han också och så öppnade en livvakt bildörren och vi var tvugna att hoppa ut. Så fort vi kom ut ur bilen fick jag direkt cellskräck. Tusen tjejer omringade oss. Det enda som stod mellan dem och oss var Justins livvakter. Jag ställde mig så nära Justin jag kunde komma och han la en tröstande hand på min rygg. Han vinkade till sina fans och log till dem.

Vi tog oss utan problem förbi alla Justins fans och in till det lilla bordet där han skulle sitta. Där fans även en stol som jag kunde sitta på bredvid honom men Justin ville att jag skulle sitta lite längre bakom honom. Det märktes att han var rädd för att något skulle hända, igen. Jag sa inte emot honom utan satte mig helt enkelt längre bakom honom. 
Det flöt på och allt gick som vanligt. Justin gav alla fansen sin autograf och svarade på deras frågor. När allt var över gick han fram och tog min hand.
- Det går ett plan om ca 1 timme som vi ska ta
- Vart ska vi? frågade jag
- På koncert, sa han och log.
- Det blir väl kul?
Jag nickade och log. Han böjde sig ner och kysste mig snabbt, sedan var vi tvugna att gå.


När flygplanet lyfte hade Justin redan somnat. Jag tittade på honom. Det måste va riktigt jobbigt att hålla på som han gör. Aldrig att han har ledigt. Jag drog fingrarna genom hans hår samtidigt som flygvärdinnorna kom med matvagnen. Då gick det upp för mig hur hungrig jag faktiskt var. Magen kurrade klagande. Pattie köpte till oss alla tre. Jah slet upp förpackningen till min macka och högg tänderna i den. Jag tänkte väcka Justin, han var säkert också jättehungrig, men jag hade inte hjärta att göra det. Han såg så fridfull ut när han sov, så jag lät honom vila. Han hade fortfarande inte vaknat när planet var på väg att landa. Då fick jag väcka honom ändå. Han sträckte på sig och gäspade.
- Godmorgon älsk, här finns mat till dig.
Jag gav honom en macka och han tuggade glupskt i sig. Planet landade och vi gick av. Vi mötte Usher vid flygplatsen. Han kramade Justin,Pattie och till och med mig. Det var redan mörkt ute och vi hade brottom till konserten. De var ju tvugna att kolla så ljus och ljud fungerade som det skulle innan allt folk skulle komma dit. Justin var tvungen att byta om före också. Ett par paparazzis fotade oss där vi gick på flygplatsen. Justin ville skojja till det lite så han grimaserade till dem och kamerorna blixtrade. Han gnuggade sig i ögonen och så skrattade han. Vi hoppade in i en limousine som stod och väntade på oss utanför flygplatsen. Usher pratade med Justin hela vägen till konserten. Det skulle tydligen hållas inomhus, för vi stannade vid en gigantisk byggnad. Vi hoppade ut ur limmon allihop och så tog Justin min hand. Jag log mot honom. Vi gick in i den stora byggnaden där vi mötte ännu mer folk som jag fick hälsa på. Justin skulle öva innan showen startade så han försvann ut på scenen. Jag smög mig ner för en trappa som ledde till en korridor. Precis som jag trodde fanns det en dörr lite längre bort på korridorens högra sida. Jag öppnade den försiktigt och så gick jag in. Precis som jag hade hoppats kom jag in framför scenen där alla Justins fans senare skulle stå. Jag ställde mig en bit ifrån scenen och såg på när han tränade. Han hade inte märkt att jag var där än, men när han fick syn på mig så log han. Han hade precis sjungit färdigt sin låt one time och nu började de spela musiken till baby. Jag skrattade när han pekade på mig samtidig som han sjöng, You know you love me, I know you care..
Han var riktigt duktig, både på att sjunga och dansa. Vad var han inte bra på egentligen? När sången var över vinkade han på mig. Jag gick fram till scenen och log. Han gick fram till mig och böjde sig ner och såg mig i ögonen.
- Skulle du vilja va min one less lonly girl?
han log charmigt och jag nickade bara på huvudet.
- Jag vill inget hellre, sa jag.
Justins gulliga skratt fyllde mig med glädje. Han tog min hand och så klev jag upp på scenen. Jag ställde mig bredvid Justin och han vinkade till någon. Plötsligt började musik spela i högtalarna igen. One less lonly girl körde igång och Justin sjöng samtidigt som han cirkulerade kring mig. Han ställde sig tätt intill mig och våra nästippar snuddades vid. Jag skrattade och vände bort huvudet. Justin log och så tog han ett försiktigt tag om min haka och fick mig att se honom i ögonen igen. Hans blick var som fäst vid mig. Han la sin hand på min midja och jag la mina armar runt hans hals, och så dansade vi. Vi dansade fram och tillbaka i takt med musiken det var romantiskt på något sätt. Trots att vi stod på en tom och ocharmig scene så var det riktigt romantiskt. Allt runt omkring liksom försvann. Allt jag kunde se var Justin. Underbara vackra Justin.

Låten tog slut och han såg mig djupt i ögonen innan han kysste mig. Känslan var obeskrivlig. Justin såg sedan sorgset på mig.
- Sry älskling, men jag måste jobba nu.
Jag nickade förstående och jag honom en kram innan jag lämnade scenen och gick backstage. Han skulle få träna ifred nu. Jag förstod att han behövde all fokus på att uppträda just nu.

Jag hade faktiskt riktigt trevligt med hela gängete backstage.Justins dansare lärde mig några steg. Det var roligt eftersom jag inte kan dansa. Jag har aldrig kunnat dansa på riktigt. Om jag någon gång har dansat har det mer varit liksom, hoppa upp och ner och slänga med armar och ben. Så det var roligt när dem här proffsen skulle lära mig att dansa. Det blev mycket skratt. Dem flesta var ju i min ålder och jag blev riktigt faccinerad över hur duktiga dem var. Det fanns en liten kille också som var helt grym. Han snurrade rundor, stod på huvudet och hoppade i luften. Ändå kan han inte varit sex äns. Nu satt vi allihop i en soffa och bara pratade istället. Killen som satt bredvid mig, Dylan, var riktigt duktig på att spela gitarr. Han hade plockat fram en akustisk gitarr som han spelade på. Han spelade en lugn väldigt vacker låt och jag blev riktigt förvånad när han började sjunga. Han hade en riktigt fin röst faktiskt. Jag slöt ögonen och njöt för en stund. Låten var riktigt fin och jag blev avslappnad av att höra gitarren spela tillsammans med hans lena röst. När låten tog slut applåderade hela gänget och några busvisslade. 
- Fan vad fin sång, sa jag och såg häpet på honom.
Han skrattade lite.
- Ja riktigt romantisk, svarade han.
- Ja, verkligen
- Du sjunger riktigt fint, vet du det?
Han tittade på mig och skrattade högt, sedan log han charmigt.
- Tja, det är sånt man måste kunna om man ska ha någon chans hos tjejerna förstår du
Han blinkade och så sträckte han på sig, och av någon konstig anledning råkade hans arm lägga sig runt mig. Vi fortsatte prata och skratta. När en tjej som hette Sophie var mitt uppe i en historia kom Justin in i rummet. Han hälsade på dem allihop och när han fick syn på mig så log han med ett helt annat ansiktsuttryck. Ett kärleksfullt leende. Han gick fram till mig och kysste mig och jag kunde urskilja en och annan busvissling. Jag log generat. Justins blick föll sedan över på Dylan och dem såg på varandra ett tag. Jag kunde inte se på någon av dem vad dem tänkte på utan dem såg bara länge på varandra med en obehaglig spänning mellan sig. Justin harklade sig.
- Du skulle inte kunna flytta lite längre bort så jag får plats, sa Justin.
Han slet inte blicken från Dylan utan stirrade honom bara skoningslöst i ögonen. Dylan tog bort sin arm runt mig och gav plats åt Justin som satt sig ner bredvid mig och la sin arm runt mig. Jag log och gav honom en kyss. Han log också. Jag märkte att han hade bytt om till sina scenekläder.
- Snyggt, sa jag och strök längs med hans tröja.
- mm, men inte snyggare än dig, sa han och log.
Hans mörka ögon såg på mig. Trots att det satt så många människor runt oss kunde jag inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och han smekte försiktigt längs min rygg. Jag la min hand på hans kind och kyssen blev bara hetare och hetare. Utan att jag la märke till det hade alla blivit tysta och Ushers röst fick oss att avbryta kyssen. Han gav oss en sträng blick och jag rodnade. Sedan log han lurigt.
- It's showtime!

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)

- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------





För en sekund blev vi alla tysta och stirrade förvånat på varandra, sedan bröt Justin tystnaden.
- Vad menar du? Vi har ju skyddat oss hela tiden! Det kan inte va möjligt, du måste ha fel, sa han och skakade på huvudet.
Jag var nästan säker på att hon skojjade med oss men sen slog det mig. Vi hade ju fsktiskt inte skyddat oss.  Inte varje gång. Den dagen när vi precis hade kommit hem från Sverige. Hur kunde vi va så glömska.
- Älskling
Justin såg frågande på mig.
- Du vet när vi precis kommit hem från Sverige... snälla tänk efter.
Rädslan låg som en stor hemsk klump i magen på mig och jag sa inget för jag var så rädd för att börja gråta.
Justin svor lågt för sig själv och så såg han skamset ner i marken.

- Så vad kan vi göra då?
Fick jag helt plötsligt fram, och tittade på sjuksköterskan. Hon gick fram till mig och så log hon vänligt mot mig.
- Som tur är upptäckte vi ju din graviditet tidigt så fostret har inte hunnit utvecklas särskilt mycket. En abort är nog det vettigaste för er i den här situationen. Jag såg hjälplöst på Justin. Han kramade min hand och log försiktigt.
- Ni berättar väl inte för våra föräldrar? sa jag oroligt
- Tyvärr så har jag inget val
Jag suckade djupt. Det här hände bara inte. Jag kunde omöjligt vara gravid. Jag var ju själv bara ett barn.
- Ta det lugnt, jag pratar med dina föräldrar, sa Justin och såg mig i ögonen
- Du klarar det här, sa han och kysste mig och sedan lämnade han rummet.
Sjuksköterskan log lugnande mot mig.

- Så du vill alltså göra abort då? sa hon
- Ja, så fort som möjligt
Vad som än har inkräktat i mig vill jag att det försvinner så fort som möjligt , tänkte jag för mig själv.

- Okej, jag ska bara prata med din doktor först då, så kommer jag snart.
Hon lämnade rummet och jag gömde ansiktet i mina händer. Varför? Varför skulle allt hemskt komma på en och samma gång. Jag var rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag hade inte en aning om hur en abort gick till. Nej, jag hade ingen som helst koll på vad allt med graviditet innebar.
Just då önskade jag att Sanna hade varit där. Hon hade förstått och hon hade tröstat mig. Jag torkade de få tårar som hade runnit längs mina kinder och så tog jag ett djupt andetag. Jag undrade hur det gick för Justin. Jag var livrädd över att få veta hur mamma och pappa skulle reagera när dem fick höra om det här. Sjuksköterskan kom plötsligt in genom dörren igen.
- Så, är du redo?

------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för detta. Hur kunde jag vara så jävla dum! Hur skulle mamma reagera när hon fick höra detta? Hon som hade varit så orolig för just det här. Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag körde hem. Jag stannade bilen och suckade. Nu gällde det. Jag gick in i huset och såg mig omkring. Mamma satt vid köksbordet och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
- Så är du redo att åka till studion nu? sa hon och log.
Men när hon märkte att jag inte log tillbaka blev hon allvarlig.
- Justin, vad är det? Är det Sara?
Hon såg mig i ögonen men jag vek undan med blicken och såg ner i marken.
- Mamma.. Hon är gravid
Jag sa det riktigt, riktigt lågt men det kvittade. Jag var beredd på att hon skulle bli rasande på mig, men istället la hon armarna om mig och kramade mig.
- Kom, sa hon
Vi gick bort till soffan och så satte vi oss ner. Mamma såg mig allvarligt i ögonen.
- Justin.. Jag fick dig när jag var riktigt ung och du vet att jag inte vill att varkens du eller Sara ska behöva gå igenom något liknande.
- Mamma, hon ska göra abort så..
En tystnad spred sig mellan oss. Jag kunde se på henne hur hon tänkte efter. Jag visste hur svårt hon hade haft det. Min barndom var minst sagt normal. Hon svalde och så såg hon på mig och så log hon lite smått.
- Nåväl, ni hade då tur i oturen. Justin, jag vill att du tar detta på allvar och verkligen tar det som en läxa. Lova mig att du är mycket försiktigare i framtiden.
- Jag lovar och svär!
Hon log och så kramade hon om mig.
- Nu måste jag bara berätta för hennes föräldrar också, sa jag och suckade.
- Dem kommer döda mig, sa jag tyst.
- Nej, det är lugnt jag ringer och berättar för dem istället, svarade mamma.
- Jag fixar detta
Jag kramade henne hårt. Jag blev så lättad över att slippa berätta det för Saras föräldrar. Hennes pappa hade inte varit allt för trevlig den där kvällen.

------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Aborten hade gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas. Allting kändes som vanligt bortsett från att jag jag var lite snurrig fortfarande efter narkosen. För ett tag undrade jag om alltihop verkligen var på riktigt. Tänk om allt bara var en dröm. Just då önskade jag att allt hade varit en dröm. Alltihop. Dörren öppnades och Justin kom in tillsammans med Pattie och sjuksköterskan. Jag log när han kom fram till mig. Han tog min hand och log han med.
- Hur mår du? frågade han
- Bra, jag är bara lite snurrig fortfarande.
- Det är fullkomligt normalt,Så du behöver inte vara orolig, sa sjuksköterskan
Jag log.
- Så hur har det gått? sa jag och kollade på Justin.
- Dem vet nu och dem är på väg hit
- Jag är törstig, sa jag och harklade mig.
- Jag hämtar ett glas vatten, sa sjuksköterskan, och så gick hon ut ur rummet.
Justins blick vandrade från mina ögon ner till min högerarm. Där sträckte sig ett stort och tydligt ärr. Justin svalde och stirrade sorgset på det. Jag var inte lika snurrig längre så jag satte mig upp i sjuksängen. Pattie skulle precis till att säga något när dörren öppnades. Mina föräldrar steg in och pappa pekade menande på Justin.
- Du där! Låt bli min dotter! röt han ilsket.
Mamma drog i hans arm och viskade något i hans öra. Han lugnade ner sig men blängde fortfarande på Justin. Mamma gick fram till mig och gav mig en stor kram. 
- Min lilla flicka, viskade mamma i mitt öra.
Sjuksköterskan kom in genom dörren med ett glas vatten som hon gav mig. Jag klunkade glupskt i mig av det friska vattnet samtidigt som mamma och pappa pratade med henne. Hon förklarade allt för dem och att jag var tillräckligt frisk för att få åka hem ikväll. Sedan bad hon både mina föräldrar och Pattie att lämna rummet. Hon ville prata med Justin och mig. Min pappa tyckte det var löjligt att dem var tvugna att lämna rummet, men han gjorde ändå som hon sa.

Sjuksköterskan pratade med oss en lång stund om vad graviditet innebar och vi fick flera tips på olika preventivmedel som vi kunde använda oss av. Hela tiden höll Justin ett hårt grepp om min hand. När hon hade pratat färdigt reste jag mig ur sängen. Jag var tillräckligt frisk för att åka nu. Jag kramade Justin hårt. Jag hade saknat att få hålla om honom så länge nu. Jag bytte om från sjukhusets kläder till mina egna igen.
- Är du redo att få komma hem igen? frågade Justin och log.
- Om jag är! svarade jag.





Det tog oss en stund att komma ifrån sjukhuset och allt men när vi väl var hemma hos Justin blev jag riktigt lättad. Han kramade mig hårt.
- Om du bara visste vad jag har saknat dig, viskade han
- Jag har saknat dig med
Han tog min hand och så log han. Så som han alltid brukade göra. Och jag kunde nästan gissa vad han skulle säga härnäst.
- Kom, jag vill visa dig något.
Så drog han iväg med mig. Vi gick upp för trappan och in i ett rum som jag aldrig tidigare hade lagt märke till. Det var antagligen Patties rum för mot en av väggarna stod en stor himmlasäng. Det såg härligt ut. Justin drog med mig till en glasdörr och höll för mina ögon.
- Blunda, sa han.
Jag skrattade. Det kändes som om vi hade gjort detta förut. Ett antal gånger. Jag blundade och han öppnade dörren som ledde ut till balkongen.
- Titta, sa han lågt.
Jag öppnade sakta ögonen och såg ut över staden som låg under oss. Der var kväll och tusen lampor glittrade över staden. Det var vackert. Precis som den kvällen på kullen. Jag gick fram till räcket och la händerna på det. Precis som jag trodde så la Justin sina händer på mina och ställde sig tätt intill mig. Han la sitt huvud på min axel och fnissade.
- Känns som om vi gjort det här förut, sa han och flinade.
Jag såg upp på stjärnorna som glittrade över oss.
- Nej, det här är så mycket bättre, sa jag kärleksfullt.
Jag vände mig sakta om och såg på honom. Han var verkligen det vackraste i världen. Stjärnorna speglade sig i hans ögon, det fick dem att glittra ännu mer än vanligt. Han kom sakta närmare mig och såg mig hela tiden djupt i ögonen. Så kysste han mig. Allt runt omkring oss försvann. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Aldrig tidigare hade jag älskat någon så som jag älskade Justin. Ibland undrade jag hur det hade varit om jag aldrig hade rest till USA från första början. Tänk om jag aldrig hade träffat honom. Men jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på "tänk om". Det som händer händer. Vi avslutade kyssen och såg på varandra en lång stund.

- Det är nog bäst att vi lägger oss nu
Jag nickade, och så gick vi in på Justins rum. Jag tog av mig min tjocktröja och mina byxor och så la jag mig ner i Justins säng. Den var mycket skönare än vad sjuksängen hade varit och jag njöt. Justin klädde av sig och så släckte han ljuset innan han gick och la sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och tryckte mig tätt intill honom. Jag log. 
- Godnatt älskling
- God natt 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)

Sedan blev allt svart...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------




Jag vet inte hur jag kom hem till Justin igen men nu stod jag utanför hans hus i alla fall. Jag öppnade dörren snabbt och sprang in i huset. Jag tog sats för att springa upp för trappan men jag stannade plötsligt upp när jag såg honom i soffan. Han sov. Jag  gick fram till honom och skakade honom så han vaknade.
- Justin! Vad hände? Oh jag är så ledsen.
Jag böjde mig ner och kramade honom men han puttade ilsket bort mig. Jag såg oförstående på honom. Han reste sig upp ur soffan och blängde på mig. Hans ansikte var förvridet i ilska och jag såg hur han riktigt hatade mig.
- Justin?
Jag grät.
- Håll käften! Det är ditt fel alltihop! Det är ditt fel att hon är död! Jag hatar dig!
Justin satte sig på huk bredvid en sjuksäng. Vi var i ett sjukhus nu. I sjuksängen låg Caitlin. Hon stirrade tomt framför sig och hennes hud var lika vit som ett vanligt ritpapper. Justin började gråta okontrollerat och tog Caitlins hand.
- Justin vad är det som händer? sa jag oroligt
Han ställde sig upp igen och så kom han rusandes mot mig. Han knuffade mig baklänges så jag ramlade. Jag landade i en mjuk säng och Justin höll fast mig hårt. Jag såg upp på honom. Det var inte Justin längre. Över mig satt Jonte och skulle precis till att slå till mig i ansiktet.

Då vaknade jag. Jag fick blinka ett par gånger innan mina ögon vänjde sig vid det starka vita ljuset. Jag försökte sätta mig upp men jag föll snabbt ihop och jämrade mig när jag kände smärtan i min högerarm. Jag stiradde chockat på den. Ett vitt bandage var snurrat runt den och det dunkade av smärta. Justin satt bredvid min säng och sov. Hans hand vilade slappt i min och jag kramade om den.
- Justin?
Han vaknade med ett ryck och för ett tag såg vi bara på varandra. En tår rann längs Justins kind och jag kände hur även mina ögon började tåras. Justin tog det försiktigt på grund av min arm, men när han väl kom åt mig så kramade han mig hårt. Han började skaka och gråta allt intensivare. En sjuksköterska kom in genom dörren och bad Justin att backa undan. Han gjorde motvilligt som hon sa. Sköterskan pratade med mig ett tag och berättade för mig vad som hade hänt. Hon sa också att det skulle ta tid för min arm att läka och hon var inte riktigt säker på när jag skulle få lämna sjukhuset. Jag nickade. Dörren öppnades och Pattie såg sig oroligt omkring. Justin kramade henne hårt och han grät så det gjorde ont i mig. Pattie ledde ut honom ur rummet och jag blev både lättad och orolig på samma gång. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta mat till mig och att hon strax var tillbaka, men i samma stund som hon gick ut genom dörren blev mina ögonlock riktigt tunga. Jag blundade för en sekund och innan jag visste ordet av det så somnade jag.



En mjuk kyss fick mig att öppna ögonen igen. Världens finaste människa stod lutad över mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
- Hej, viskade han
- Hej
- Hur mår du?
- Bra, jag är bara hemskt trött
- Så du har inte ont då?
Han såg sorgset på min arm och svalde.
- Nejdå, ljög jag.
Han såg på mig igen och nu var hans ögon blanka.
- Snälla hata mig inte, jag är så himla ledsen, jag älskar dig så mycket och jag lovar att ingen någonsin ska få skada dig igen.
Tårar rann längs hans kinder och han torkade snabbt bort dem med tröjarmen.
- Jag älskar dig
Justin kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka och strök med vänsterarmen längs hans rygg. Han skakade och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hade aldrig sett honom såhär innan. Justin som alltid var så stark. Han var ju helt förstörd. Min älskade Justin. Det var mitt fel att han var så ledsen. Det visste jag mycket väl.
- Förlåt mig, viskade jag
Han såg på mig och la sin hand mot min kind. 
- Du behöver inte be om förlåtelse för något älskling. 
Han torkade sina tårar och andades djupt.
- Det kommer bli bra det här. Du kommer snart va frisk igen, sa han och pressade fram ett leende.
- Ja det kommer bli hur bra som helst älskling, sa jag och kramade hans hand. 

Dagarna passerade långsamt förbi. Justin kom och hälsade på mig varje dag och mina föräldrar hade rest över till Amerika för att se hur jag mådde. Dem var såklart oroliga och undrade vad som hade hänt. Jag var jätterädd att mamma och pappa skulle tycka illa om Justin, men så kom Pattie in i rummet och pratade med dem. Hon visade en film som någon tydligen hade filmat den där dagen då det hände. Det var skumt att se sig själv på tv. Jag såg hur jag skulle skriva den där tjejens autograf och när hon lurigt drog mig till sig. Skriket var exakt så obehagligt som när det hade lämnat min strupe. Jag rös av obehag. Jag hade glömt hur mycket blod det egentligen hade blivit. Det forsade ur min arm och jag stirrade likblek i ansiktet på den. Jag såg hur jag vände mig om och såg på Justin. Sedan föll jag till marken. Justin rusade fram till mig och skakade mig, men jag var livlös. Han skrek och grät på samma gång och de plågade läten han gav ifrån sig fick mina tårar att rinna. Livvakterna nådde fram till mig och en av dem ringde efter ambulans. Pattie försökte slita bort Justin från mig, men han vägrade flytta sig. Han la mitt huvud i sitt knä och strök mitt hår. Han stirrade på min arm och ropade då och då och undrade om inte ambulansen skulle komma snart. Då körde den in runt hörnet och jag blev inburen i ambulansen. Justin hoppade in i ambulansen och så körde den iväg.

Så typiskt tänkte jag. Att när jag nu väl fick åka ambulans så skulle jag vara avsvimmad. 


Dagar blev till veckor som blev till månader och trots att min arm blev bättre mådde jag fortfarande inte bra. Jag mådde ofta illa och kräkte med jämna mellanrum. Jag gissade på maginfluensa men det var en väldigt märklig sort tyckte jag. Jag blev riktigt uttråkad av att bara ligga i sjuksängen dagar i ända och inte göra någonting. Jag hade till och med lagt på mig riktigt mycket under tiden som jag legat på sjukhus. Sanna och Markus hade kommit förbi två dagar också. Justin hade låtit flyga över dem hit. Hur gullig är han inte. Nu låg jag där i sängen och åt frukost och tittade på den lilla tvn som stod inne i mitt sjukhusrum, när en sjuksköterska kom in. Hon bad mig att göra ett kissprov. Jag frågade varför, men hon gav mig inget direkt svar. Jag gick bort till toaletten och kissade i muggen som jag hade fått av henne och sedan hällde jag över urinet till ett provrör som jag även det fått av sjuksköterskan. Jag tvättade händerna och gick tillbaka till sjuksköterskan. Hon tackade och så gick hon igen. Jag ryckte på axlarna och la mig i sängen, så fortsatte jag att titta på tv.

På förmiddagen kom Justin och hälsade på. Han undrade om jag mådde bättre och jag skakade på huvudet. Även idag hade jag spytt. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
- Hoppas du blir bättre snart gumman, jag saknar dig så.
Vi pratade en lång stund och Justin höll precis på att tala om vad han hade haft för sig denna morgonen när en sjuksköterska plötsligt klev in genom dörren. Det var samma tjej som hade bett mig göra det där kissprovet. Jag och Justin såg frågande på henne. Hon såg riktigt obekväm ut där hon stod. Justin höll min hand och jag kände hur hans grepp om den blev hårdare.
- Öhm, vi har fått fram svar från ditt urintest, sa hon och flackade med blicken.
- Okej
Tystnad.
- Så vad visade det då, sa Justin irriterat.
- Sara, du har ju inte mått så särskilt bra dem senaste dagarna och det är ingen influensa du har.
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
blev en kort, men hoppas ni gillat ;)
Kommentera ;)

JIPPY! Äntligen är skolan slut och alltså också mitt dataförbud :D Här kommer den efterlängtade del 20
Hoppas ni tycker om den (: God jul ;)


Han log och sedan kysste han mig...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------




Jag vet inte riktigt hur vi bar oss åt för att övertala mamma och pappa om att jag skulle få åka tillbaka med Justin till USA. Tillslut gick de i alla fall med på det fast vi skulle inte få åka förens nästa morgon. Pappa hade tydligen bestämt sig för att han skulle ha ett allvarligt snack med Justin. Hur pinsamt som helst. Jag försökte övertala honom om att det var onödigt och att vi var trötta men han gav sig verkligen inte. Det skulle ske nu!
Justin följde lydigt efter honom in i vårt vardagsrum. Pappa stängde dörren efter sig. Jag suckade.

Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum för att fördröja tiden, men hans röst fick mig att slita blicken från bilderna.
- Hej där, sa han lågt samtidigt som han gick sakta mot mig.
Jag log bara som svar där jag låg på sängen. Han kysste mig försiktigt och sedan tittade även han på bilderna. Jag hoppade längre in mot väggen så han kunde lägga sig bredvid mig. Vi höll i vars en ände på fotoalbumet.
- Är det du? sa han försiktigt och pekade på ett foto som föreställde ett litet barn vars ögon lös av lycka. Barnet höll i en stor glasstrut och skulle precis sätta sin tunga mot den rosa jordgubbsglassen.
- Tro det eller ej, men ja det är jag.
Justin log.
- Lika söt som vanligt, sa han och såg mig i ögonen.
Jag såg generat bort. Det var underligt. Trots att jag hade känt Justin så länge var jag fortfarande så härligt nykär i honom. Jag tycktes aldrig få nog av honom. Han la försiktigt sin hand mot min kind och förde tillbaka mitt ansikte mot hans. Hans bruna ögon var som fixerade vid mig. Jag log. Det gjorde jag hela tiden. Kunde inte hålla den där sprudlande lyckan inom mig. Han kom närmare mig och vi kysstes. Samma känsla som så många gånger fått mig att tro att jag var i himmlen spred sig i kroppen. Vi släppte båda taget om fotoalbumet och det gled ner från sängen och landade med en klagande duns på marken. Justin smekte mig försiktigt längs min överarm och jag lät mina fingrar glida genom hans lena hår. Det var helt underbart. Vi myste en bra stund. Han hade sin arm runt mig och jag vilade mitt huvud mot hans bröst. Den där otroliga tryggheten slog mig igen. Hos Justin var jag alltid trygg.
- Så vad var det för "allvarligt prat" du och pappa hade då? sa jag och log skämtsamt.
- Ska jag va helt ärlig är det nog bäst att det stannar mellan honom och mig, sa Justin och log.
- Kom igen! Så kan du inte göra Justin!
Jag såg besviket på honom, men Justin började bara skratta åt mig. Jag log. Jag älskade hans skratt.
- Nej, men han var väl bara lite orolig och ville veta vem jag var helt enkelt.
- Så vad sa han då?
- Tja, han frågade mig en massa olika frågor om mig själv och hur jag såg på tjejer och så.
- Okej, sa jag
- Ja, och så frågade han om vi hade haft sex.
- VA!?
Jag stirrade häpet på Justin. Han skrattade åt min reaktion.
- Kom igen så farligt var det väl inte? sa han.
- Jo! Det är sjukt pinsamt! Vad sa du till honom?
- Jag sa som det är och han frågade ifall vi skyddade oss och jag svarade ja även då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vi pratade aldrig om sex öppet i vår familj. Det var pinsamt och det skändes konstigt att pappa verkligen hade frågat Justin det. Fast det var skönt att han hade sagt det till Justin och inte till mig.
Plötsligt öppnades dörren och pappa kom in i rummet.
- Nu är det tid att ni går och lägger er. Justin du kan få ha den äran att sova på soffan i vardagsrummet.
Jag stirrade irriterat på pappa. Hur pinsam kan en förälder verkligen vara?
- Pappa! Kom igen! Han behöver ju inte sova på soffan heller!
Jag gav honom en ilsken blick.
- Nej, det är lugnt! Jag kan sova på soffan det är okej.
Justin tog min hand och flätade sina fingrar runt mina. Jag såg sorgset på honom.
- Sorry, viskade jag.
- Seså! Sätt fart nu, sa pappa och gick ut ur rummet igen.

Vi fixade fram ett extra täcke och en kudde till Justin. Han klädde av sig och så la han sig tillrätta i den lilla soffan.
- Tja, godnatt antar jag, sa han och log.
Jag böjde mig ner och kysste honom.
- Godnatt Justin.


Nästa morgon hade vi brottom till flygplatsen. Jag slet på mig kläderna och kastade i mig frukosten. Jag hade packat igår när Justin och pappa hade sitt lilla snack i vardagsrummet. Nu slet jag den till mig och skyndade mig ut i bilen. Jag slängde in väskan där bak och sedan hoppade jag in bredvid Justin i baksätet. Klockan var inte alls mycket och vi gäspae gång på gång. Justins hår var rufsigt och han såg riktigt nyvaken ut. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt. Han hummade lågt. Det var mysigt. Jag somnade på hans axel men vaknade av att vi stod stilla. Vi gick in på flygplatsen där vi möttes av Usher, Pattie och ett par livvakter. Mamma och pappa hälsade på dem allihopa och så började dem prata med varandra. Jag lyssnade inte så noga på vad dem sa, jag hade fullt upp med Justin. Han hade gragit sin huva över huvudet och han höll mig tätt intill honom och viskade i mitt öra. Det gjorde mig lugn och trygg. Jag var ändå tvungen att släppa Justin till sist och så kramade jag mamma och pappa hej då. Sedan tog Justin mig i handen och så gick vi.

Jag måste ha somnat på planet för jag vaknade av att Usher ropade mitt namn. Jag såg sömnigt och oförstående på honom.
- Vi har landat, sa han och log
Jag nickade bara som svar och sträckte på mig. Justin satt bredvid mig och kikade sömnigt på mig. Han hade tydligen också sovit. Vi knäppte upp våra bälten och så gick vi ut ur planet efter hand. När vi kom till flygplatsen möttes vi av tusentals skrikande tjejer. Jag glodde bara på dem med öppen mun och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag hade glömt bort hur många dem faktiskt var, och hur vilda dem var. Jag drog min luva över huvudet och drog dragkedjan så högt jag kunde. Livvakterna omringade oss och Justin drog mig tätt intill sig. Jag kikade på hans fans och undrade hur de kunde ha sån koll på vart han befann sig hela tiden. Jag kollade upp på Justin. Han strålade. Med ett stort leende på läpparna vinkade han till sina fans och gav dem slängkyssar. Jag fnissade lite smått för mig själv. Han var så gullig. Kamerablixtrar avfyrades gång på gång och mestadels såg jag ner i marken för att undvika dem. När vi äntligen nådde fram till vår bil slängde jag mig in i den. Justin bad mig att vänta i bilen. Han stängde bildörren och så gick han iväg till sina fans igen. Han skrev några autografer, tog bilder med några tjejer och kramade vissa. Han pratade med dem och betedde sig som om han kände varenda en av dem. Nu förstod jag nog vad han menade när han sa att han verkligen älskar sina fans.

Justin hoppade in i bilen och suckade lyckligt.
- Visst är dem väl underbara, sa han och log stort.
- Såklart dem är älskling, men ska jag vara ärlig så gillar jag det bäst när vi är ensamma, sa jag och log.
Han skrattade och kysste mig.
- Agree
Pattie hoppade in i bilen och log stort mot oss.
- Hello lovebirds, sa hon och blinkade menande åt oss.
- Jag hoppas att det kommer gå bra det här då, att du följer med mig och Justin. Du kommer ju få hjälp av Justins privatlärare så att du inte kommer efter i skolan medans du är ledig.
Hennes leende var varmt och äkta, det påminde lite om Justins. Jag nickade på huvudet och sa att jag säkert skulle trivas. Bilens motor morrade igång och så körde den iväg med oss. Justin la sin arm om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel.

Det var en riktigt konstig känsla som for genom kroppen när jag steg in i Justins hus. Som om jag aldrig hade lämnat det. Som om det var mitt hem. Jag och Justin gick upp för trappan och upp i hans rum. Jag satte bara min väska ifrån mig. Det var inte lönt att packa upp den eftersom vi ändå skulle resa imorgon igen. Justin hade ju inte avslutat sina konserter ännu. Jag plockade upp en tidning som låg på Justins säng. Det var en seventeen tidning och gissa vem som var på omslaget. Justin såklart. Hela tidningen var en "Justin-special".
- Justin, ditt lilla ego, sa jag och skrattade.
- Vad? sa han oskyldigt men skrattade sedan han också.
- Erkänn att jag är riktigt söt, sa han och log fånigt.
Jag skrattade.
- Klart du är Justin, du är den finaste på hela planeten.
- Det är ju omöjligt eftersom du existerar, sa han samtidigt som han kom allt närmare mig. Hela tiden så log han sitt otroliga leende. Jag blev helt varm i hela kroppen. Jag älskade honom och jag hade saknat honom så mycket.
- Kyss mig, viskade jag
Han kysste mig kärleksfullt och jag la mina armar runt hans hals och kysste honom tillbaka. Vi la oss ner i hans säng och det blev allt hetare. Hans händer var överallt på en och samma gång. Han stönade lågt och kysste mig på halsen. Han drog av sig sin tröja och jag smekte över hans vältränade mage, men när han skulle ha av min tröja fick jag säga ifrån. Det var väl klart att jag hade saknat honom och så, men hans mamma kunde ju komma in när som helst. Den risken ville jag inte ta. Jag förklarade för honom att jag inte hade lust. Han sa inte emot mig, men det märktes att han var besviken. Istället låg vi bara i hans säng och myste. Det var riktigt skönt faktiskt. Vi pratade inte så värst mycket, fast det gjorde förstås ingenting. Vi njöt av varandras närhet.
- Så vad vill du hitta på idag då? sa han.
- Jag vet inte riktigt, kan vi inte bara stanna hemma och mysa idag? Vi ska ju ändå iväg imorgon så det kan va skönt med en lugn dag idag.
Det höll han med om.
- Men, jag har ändå en liten överraskning till dig, sa han.
Jag såg upp på honom där han låg och log lurigt för sig själv. Jag skrattade åt honom.
- Så länge jag slipper hoppa ut för ett stup igen så är det ingen fara, sa jag och fnissade.
- Kom igen! Erkänn att du tyckte det var roligt ändå, sa han och såg helt plötsligt hyper ut.
- Justin, jag var livrädd!
- Klart du var, men jag vet att du gillade det, sa han och la sig försiktigt över mig.
- Du, den roligaste delen var när vi nådde mark igen! sa jag och skrattade fortfarande.
- Jaså du! sa han och kisade med ögonen.
Helt plötsligt började han kittla mig. Jag skrek till och försökte vrida mig ur hans grepp samtidigt som jag asflabbade.
- Är du säker på att det inte var så roligt, ha! sa han och skrattade högt.
- Det var skittråkigt! skrattade jag.
Han började kittla mig ännu värre. Jag vred mig sparkade och slog, ja allt för att komma ur hans grepp, men det var omöjligt. För en stund fick det mig att undra hur han kunde vara så stark trots att han var så liten för sin ålder, fast han var ju större än mig i och för sig.
- Okej, okej! Jag ger mig! Det var skitroligt! Har aldrig gjort något häftigare!
Han slutade äntligen kittla mig och nu log han bara istället. Han kysste mig och en rysning spred sig längs min kropp. Det är rätt sjukt att en enda människa kan få en att känna så. Plötsligt knackade det på dörren och Justin la sig bredvid mig igen. Han drog sitt täcke upp till halsen eftersom han inte hade någon tröja på sig.
- Kom in, sa han och så såg han på mig och fnissade.
Pattie kikade försiktigt in genom dörren och log när hon såg oss.
- Maten är klar, sa han.
Justins leende hade försvunnit och han såg irriterat på sin mamma.
- Vi kommer, sa han lågt och surt.
Pattie bara himlade menande med ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och skrattade.
Pattie gick ut igen och lämnade dörren på glänt. Justin himlade irriterat med ögonen. Jag skrattade och kysste honom. Han la sin hand vid min midja och kysste mig allt mer passionerat. Jag avslutade kyssen och reste mig från sängen.
- Nej, vad säger du? Är du inte riktigt hungrig? sa jag riktigt retfullt och log.
Han såg bara häpet och besviket på mig.
- Har jag dig behöver jag ingen mat, sa han och drog på sig sin tröja igen.
- Tss right Justin. Vänta bara om typ 10 minuter kommer du sitta i soffan med en liten godispåse i handen som vanligt.
- Påstår du att jag e tjock ? sa han och gav mig en riktigt ledsen blick.
Jag skrattade.
- Nej, det har jag aldrig påstått. Jag menar bara att även om du har mig kommer du aldrig sluta äta Justin.
Han log.
- True
- Busted!
Vi skrattade när vi gick ner längs med trappan. Pattie satt redan vid matbordet och väntade på oss. Vi slog oss ner mitt emot henne.
- Så vad hade ni tänkt hitta på idag då?
- Inte mycket. Vi hade mest tänkt stanna hemma och ta det lite lugnt idag, svarade Justin henne.
- Okej

Efter maten såg vi på en riktigt dryg film som Justin tydligen älskade. Ska jag vara helt ärlig så sög filmen riktigt hårt. Fast det kan ha varit eftersom jag inte hängde med så mycket eftersom jag hade fullt upp med Justin. När vi ser på film, så ser vi inte på filmen utan vi myser mest i soffan och proppar i oss popcorn och läsk. Nu låg vi där och kysste varann. Jag hade ingen aning om vad klockan var men Pattie hade sagt godnatt för en evighet sedan. Plötsligt la Justin sina armar runt mig och lyfte upp mig i famnen. Jag blev riktigt förvånad över hur han orkade. Han bar mig försiktigt upp för trappan och in på hans rum. Han la mig i sängen och kysste mig kärleksfullt. Så viskade han i mitt öra.
- Har jag inte fått vänta tillräckligt länge nu?
Hans hesa röst var så sexig när han viskade. Jag kysste honom på halsen och viskade tillbaka.
- Jag älskar dig
Han log och så kysste han mig. Jag drog av hans tröja och han tog av min. Jag hade längtat efter honom så länge. Jag rös till när hans varma kropp mötte min nakna hud. Han knäppte lätt upp min bh och jag slängde den på golvet. Han log lurigt innan han dök under täcket och smekte av mina byxor. jag stönade lågt. Han tog av sig sina egna byxor. Jag tog av hans kalsonger och han tog av mina trosor. Hela tiden kysste han mig överallt. Jag slöt mina ögon och njöt av honom för ett tag, men sedan var det min tur att ge. Vi rullade över så att jag låg över honom. Jag smekte över hans sexiga mage och kysste honom allt längre ner. Han flämtade till när jag nådde den och jag fnissade över hur mycket kontroll jag egentligen hade över honom just då. Jag kröp upp till honom igen och vi snurrade så han låg över mig. Jag viskade att han skulle ta det lugnt så att inte Pattie skulle märka något. Han nickade förstående och så kom han försiktigt in i mig. Jag flämtade till och så började vi röra oss i en jämn takt. Det var helt fantastiskt. Gud som jag hade längtat efter honom. Jag böjde mig fram och viskade i hans öra
- Please make it last all night..



Jag vaknade av att Pattie skakade liv i mig. Jag drog täcket över huvudet men hon gav sig inte. Justin vaknade också sakta till liv bredvid mig. Han pussade mig på kinden och sedan såg han sig omkring. När det gick upp för honom att vi båda var nakna blev han riktigt generad.
- Mamma! sa han menande och Pattie vände på klacken.
- Jag vill inte behöva väcka er fler gånger! Ni får skynda er nu. Usher är väl här när som helst. Jag drog på mig min tjocktröja sen dagen före och så packade jag upp nya kläder ur min väska. Justin hade somnat igen och han såg ut som en liten bebis där han låg och snarkade på sängen. Jag gick fram till honom och kysste honom på halsen. Han öppnade sakta ögonen och såg riktigt sömnigt på mig. Han log smått och gav ifrån sig ett gnyende läte. Jag log.
- Älskling, du måste gå upp nu, du ska ju uppträda idag. Du tänker väl inte svika fansen och mig.
Jag försökte se ledsen ut. Jag vet inte om det funkade men han satte sig i alla fall upp i sängen och gnuggade sig i ögonen.
- Jag kommer, sa han hest.
- Jag ska bara ta en dusch, sa jag och pussade honom snabbt på munnen.


På något vänster hade Justin lyckats ta sig upp ur sängen och nu satt han nyduschad vid frukostbordet och tuggade i sig en macka. Jag hade redan packat ihop mina saker och väskan stod redo vid dörren och väntade. Nu väntade vi bara på Justin. Plötsligt knackade det på dörren och Usher kom in genom dörren. Justin proppade resten av mackan i munnen och så gick han fram och kramade om Usher. Det var inte bara Usher som stod vid dörren utan två till killar stod där. Antagligen några från Justins crew. Jag visste inte så mycket om hur eller vilka han jobbade med över huvudtaget. Vi skyndade oss på i alla fall och till slut satt vi där i bilen på väg till vårt hotell, trodde jag.
- Ja, jag glömde säga att vi ska på en skivsignering idad, är det okej för dig att följa med?
Justin tog min hand och såg frågande på mig. Jag nickade bara. Visst klarade jag väl av en liten skivsignering.


Jag skulle aldrig ha kunnat ana att så mycket människor får plats på ett så litet område. Justin skulle sitta och signera i en affär och helt ärligt kunde man inte se längre att det var någon affär på grund av alla människor. Fansen skrek som galningar. Jag tänkte dra min huva över huvudet men Justin stoppade mig.
- Det behövs inte längre, sa han och log.
Han tog min hand och flätade sina fingrar runt mina, jag log.
Han satte sig ner vid ett litet bord och pratade i mikrofånen som någon gubbe gav till honom. Han pratade med sina fans. Skojjade med dem och besvarade deras frågor. Plötsligt var det en tjej som räckte upp handen. Justin pekade på henne.
- Ja, du där?
- Är hon din flickvän?
Tjejen pekade rakt på mig och jag kände att jag blev alldeles högröd i ansiktet. Justin log.
- Ja, det är min flickvän och jag älskar henne väldigt mycket.
Helt plötsligt blev alla tjejerna i publiken tysta och stirrade på mig. Jag har nog aldrig kännt mig så iaktagen förut. Tjejerna räckte upp sina händer igen, men nu handlade nästan varenda fråga om mig så det slutade med att jag fick prata i mikrofånen och förklara för alla vem jag var. Det flöt faktiskt på sen. Jag fick en stol så jag kunde sitta bredvid Justin och göra honom sällskap. Plötsligt kom det fram en liten flicka till Justin. Hon kan inte varit äldre än 7. Justin sken upp. Det gjorde han alltid när han såg små barn. Hon fick både Justins autograf och en puss på kinden och gissa om hon blev lycklig. Jag blev faktiskt riktigt chockad när hon frågade efter min autograf. Jag bara stirrade på henne som om jag aldrig hört vad hon sa. Justin fick hjälpa mig och när väl den lilla flickan fått min autograf var det allt fler som ville ha den. Varför ville dem ha mitt namn på en lapp? Det var väl inget märkvärdigt med det? Eller? När alla hade fått sina skivor signerade reste Justin sig från sin stol och sträckte på sig. När vi skulle hem igen var det inte bara Justins namn som hördes bland fansen. Jag kunde urskilja mitt namn här och där. Justin kramade några fans och fotades tillsammans med några. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag stirrade rakt på en tjej med kolsvart platt hår och mörka ögon. Hon hade ett sött ansikte men något gjorde att hon såg irriterad ut. Jag kunde inte komma på vad men något var det. Hon ropade mitt namn igen och höll upp en lapp och en penna. Ville hon ha min autograf eller? Jag gick bort till henne och tog hennes penna och skulle skriva på hennes lapp. Hon såg mot hånfullt i ögonen. På något vis gick hennes blick ända in i min själ och jag kunde känna hur något inte var som det skulle. Plötsligt grep hon tag i min arm och drog den till sig.
- Nuu!! skrek hon.
Jag han knappt uppfatta vad som hände innan det var för sent. Något silvrigt, blänkande och vasst skar mig djupt ich långt i underarmen. Ett riktigt märkligt ljud lämnade min strupe och allt blev tyst. Det enda som jag kunde se var blodet som forsade från min arm. Jag stirrade på den och hackade tänder. Jag frös så risligt. Jag snurrade runt och såg på Justin. Hans ansikte var förvridet i ilska och tårarna rann längs hans kinder. Trots att han var så arg kunde jag se hur rädd han var. Det såg man på hans ögon. Jag försökte ropa på honom men strupen ville inte som jag ville. Jag föll till marken och skakade. Jag frös så mycket att jag huttrade. Allt jag kunde höra var hans röst. Hur han skrek mitt namn. Han sprang i full fart mot mig men trots det kändes det som en evighet innan han nådde mig. Han satte sig på huk och skrek förtvivlat. Två livvakter hade nått fram till mig nu också. Men för mig var dem endast två stora svarta klumpar. Allt jag såg var Justins sårade ansikte. Det var mitt fel. Det var mitt fel att han mådde dåligt. Mitt fel!
- Jag älskar dig, viskade jag.
Sedan blev allt svart.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)

Hej, jag har lyckats smyga mig in på datan. Jag vet att jag sa att jag skulle börja uppdatera mer och så, men såklart bestämmer mina föräldrar sig för att jag ska ha dataförbud just nu D: Jag har fått det eftersom jag hänger lite efter i skolan, eftersom jag sitter lite mycket vid datorn. Wops!
Så nu har jag fått dataförbud tills jag börjat sköta skolan igen :/

Jag ska försöka mitt bästa så att ni inte behöver vänta allt för länge, håll ut! Tack för alla fina kommentarer och för att ni har tålamod <3

Nu måste jag sticka igen innan mamma och pappa kommer hem :S

Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------



------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade inte velat gör någonting efter att det tagit slut. Ingenting betydde någonting längre. Mamma lät mig deppa i två dagar men sedan fick hon nog.
- Justin, nu räcker det! Du kan inte sitta här och tjura resten av ditt liv bara för att hon har gjort slut!
Mamma lät riktigt arg men jag var desstu argare.
- Jag älskar henne!! Ingenting är viktigare!
Mamma suckade bara åt mig och la armarna i kors.
- Du får fixa till dig lite i alla fall för det kommer en kompis till dig på besök snart.
-Jag vill inte se Jasmine! skrek jag.
- Bra, för det är inte Jasmine.
- Jag vill inte se Caitlin heller!
- Det är inte Caitlin heller, sluta va så sur och sätt fart nu!
Trots att jag var så sårad blev jag ändå väldigt nyfiken. Vem var det om inte Jasmine eller Caitlin. Tänk om.. Tänk om det var Sara! Tänk om hon hade flygit hit för att prata med mig och säga att allt bara var ett misstag. Jag fick plötsligt brottom. Jag slängde mig in i duschen och sedan klädde jag på mig en svart t-shirt och ett par jeans och så borstade jag tänderna. Jag fixade till frillan lite extra innan jag var helt klar. Det knackade på hotelldörren och jag sprang fram till den och slet upp den. Det var inte Sara som stod där ute. Men jag blev inte besviken för det. För där stod Selena, Min absolut bästa tjejkompis. Hon log stort när hon såg mig och kastade sig i mina armar. Det var så skönt att få se henne igen. Det var verkligen längesen. Vi pratade hela tiden i mun på varandra och så satte vi oss vid köksbordet. 

Hon talade om för mig hur hennes karriär hade gått och hur hennes sjuka mormor hade blivit bättre. Jag berättade för henne om Sara och om Caitlin och Jasmine och allt i hop. Selena kunde jag berätta vad som helst för. Hon skulle inte skvallra för någon. Det visste jag. Hon lyssnade förstående på vad jag berättade för henne.
- Jisses! Justin du har verkligen satt dig själv i klistret.
- Vad ska jag göra?
Jag såg hjälplöst på henne. Hon la sin hand på min.
- Jag vet inte säkert Justin. Men kärlek går inte över bara sådär. Jag tror att Sara fortfarande älskar dig, men hon är för sårad för att låta dig få veta det. Hon kan inte lita på dig längre Justin. Om du vill få tillbaka henne måste du få henne att lita på dig igen. Hon måste vara säker på att du älskar henne. Bara henne!
- Hur?
- Åk till henne. Visa hur mycket hon betyder för dig och få henne att lita på dig igen. Kanske det inte fungerar men det är den enda chansen du har på dig.

Jag såg på Selena. Hon var verkligen en sån fin vän. Med henne var det inte som med Caitlin eller Jasmine. Vi hade dejtat. Jag och Selena, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra på det sättet. Vi var bara vänner. Just nu var det riktigt skönt att veta det. Jag kramade henne.
- Tack så jättemycket!

------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Dagarna gick och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med Markus och Sanna. Vi hade precis varit och badat i ett badhus som låg i närheten. Vi hade åkt buss in till badhuset och vi åkte även buss hem. Jag skulle hoppa av först av oss. Jag reste mig upp sa hej då till Sanna och Markus och sedan gick jag av bussen. När jag kom hem gick jag upp och tog en lång dusch. Det plingade på dörren när jag stod i duschen. Äsch! Mamma och pappa får öppna. Det var tydligen en försäljare eller något för dörren stängdes snabbt igen. Jag gick ur duschen och tog en handduk om mig. Sedan gick jag in på mitt rum och skulle just släppa handduken när jag märkte att någon var i mitt rum. Jag drog snabbt handduken om mig och stirrade på honom där han satt i min säng.
- Vad gör du här? Vem släppte in dig?
- Dina föräldrar
- Vad gör du här? sa jag irriterat.
Jag kunde inte riktigt fatta att Justin verkligen var här. Jag trodde att jag drömde bara.
- Jag vill säga förlåt
- Jag kan inte förlåta dig, Justin. Det har jag redan sagt till dig.
- Okej, men låt mig då få visa dig något en sista gång
Han såg förväntnadsfullt på mig. Jag suckade.
- Visst, men låt mig byta om först.
Justin satt bara kvar i min säng och stirrade på mig.
- Hallå!?
- Vad?
- Jag vill kanske inte att du glor på mig när jag byter om
- Varför inte? Jag har ju redan sett dig ett antal gånger
Han log.
- Gå ut! sa jag irriterat och äntligen reste han sig upp ur min säng och gick ut ur mitt rum. Jag bytte snabbt om innan jag gick ut från mitt rum. Justin tog min hand men jag drog den snabbt till mig. Han kunde inte bara komma hit och tro att allt skulle bli som vanligt igen. Han såg ner i marken och bet sig i läppen. Sedan gick han bara före mig ut genom dörren. Där ute stod hans bil. Jag kunde inte fatta hur han hade fått den till Sverige men vi satte oss i alla fall i bilen. Justin plockade upp något från sin ficka och räckte det till mig.
- Här ta på den, sa han.
Det var en ögonbindel.
- Vad ska det vara bra för, sa jag och gav honom en arg blick.
- Jo kom igen, det blir kul. Ta på den.
Jag gjorde motvilligt som han sa. Vad hade han nu för sig. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Det var en lång och spänd tystnad mellan oss. Om det inte vore för tystnaden, eller smärtan i mitt bröst skulle allt va som vanligt. Det skulle inte vara något skumt med att sitta bredvid Justin i hans bil. Men just nu var ingenting som förr. Jag älskade honom fortfarande. Jag försökte lura mig själv att jag hatade honom. Då gjorde det inte riktigt lika ont längre. Trots det visste jag att jag fortfarande älskade honom, jag skulle alltid älska honom. Det var klart att jag inte ville ha det såhär. Jag ville älska honom, jag ville bli älskad av honom. Men jag kunde inte lita på honom.

Äntligen stannade han bilen. Jag hörde hur han öppnade och stängde sin dörr. Sedan gick han runt bilen och öppnade min dörr. Han tog mina händer.
- Kom, sa han.
Jag klev försiktigt ur bilen och så följde jag efter honom. Jag hade ingen aning vart jag befann mig eller vart vi var på väg. Vi stannade plötsligt och ett mycket märkligt klirrande ljud nådde mina öron. Jag kunde ju inte se något så jag hoppade överraskat till och ställde mig närmare Justin.
- Vad var det?! sa jag oroligt och försökte kika under ögonbindeln.
- Ey, tjuvkika inte, sa han och skrattade åt mig.
Han drog bort ögonbindeln från mina ögon. Solljuset sved i mina ögon och jag fick blinka många gånger innan jag kunde se något. Framför oss fanns det en massa olika simbassänger och mitt framför oss simmade en nyfiken delfin. Jag hade aldrig förut sett en delfin i verkligheten. Jag satte mig på knä och stirrade på den med öppen mun.
- Nej gud så söt!
Justin satte sig på huk bredvid mig. Han log.
- Ja, visst är hon. Du får klappa henne om du vill.
Han sträckte ut sin hand och smekte över delfinens skin. Jag sträckte försiktigt ut min hand, Justin tog den och visade mig hur jag skulle klappa delfinen. Jag log. Plötsligt kom en kvinna ut ur husen som låg bredvid bassängerna. Hon hade två simdräkter i händerna och hon log.
- Hej, jag antar att det är du som är Justin, sa hon och räckte honom sin ena hand. Han struntade i hennes hand och kramade om henne. Jag såg på henne hur generad hon blev.
- Här har ni vars en simdräkt, ni kan byta om där inne.
Hon pekade på ett lite mindre hus som antagligen var omklädningsrum eller något liknande.
- Vad säger du? Vill du bada med henne? sa Justin och tittade först på mig och sedan på delfinen. Jag log och nickade. Vi tog vars en dräkt och gick till omklädningsummen. Jag bytte om snabbt men Justin hade tydligen varit snabbare. För när jag kom ut stod han och väntade på mig. Jag såg på honom. Hans hår var sådär rufsigt som jag älskade och hans ögon glittrade busigt. Den tajta simdräkten gjorde inte det hela bättre. Han var så snygg..

Kvinnan berättade lite om deras anläggning och visade oss rundor. Det fanns inte bara delfiner där. Där var sälar och sjölejon också. Vi fick hoppa i en bassäng och direkt när vi kom i vattnet blev vi omringade av delfiner. Jag skrattade, dem var så himla söta. Justin tog min hand och bad mig hålla fast i delfinens ryggfena. Jag gjorde som han sa och han log åt mig.
- Håll i dig nu, sa han och flinade.
Jag fattade inte vad han menade och såg oförstående på honom. Plötsligt började delfinen simma iväg med mig. Jag skrek till i början men sedan började jag skratta. Det var underbart. Vattnet sprutade och det gick riktigt fort faktiskt. Justin gjorde nu samma sak och hans skratt ekade i mina öron. Det gulliga skrattet. Jag släppte taget om delfinen och den dök under vattnet. Sedan kom den upp med ett högt hopp och snurrade ett varv i luften innan den dök igen.
- Wow!
Jag såg faccinerat på delfinen som simmade upp till ytan och gav ifrån sig ett klirrade läte. Ett par armar smög sig runt min midja och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Han var varm och jag kunde höra hur hans hjärtslag dunkade mot min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Han var så full av liv. Han såg så sexig ut när han var så blöt. Han slickade sig om läpparna och så kom han sakta närmare mig och kysste mig. Jag hade saknat honom så mycket, men något inom mig sa att det var fel. Jag knuffade sakta bort honom och såg ner på vattenytan. Han såg sorgset på mig.

- Kom, jag ska visa dig en sak till.
Vi simmade upp till kanten och steg upp ur polen. Vi bytte om tackade kvinnan och Justin betalade henne. Vi hoppade in i Justins bil igen. Det var fortfarande spänt mellan oss. Det kändes så fel. Men han vägrade att ge upp. Han körde iväg med mig in på en liten grusväg. Det var uppförsbacke en lång bit och jag undrade hela tiden vad han hade i tankarna. Vart var vi på väg. Han parkerade ilen och sedan såg han på mig.
- Jag vill att du tar på den här igen, sa han och räckte mig ögonbindeln.
Jag suckade men jag tog den på mig. Han ledde mig som vanligt och jag följde lydigt efter honom. Jag hörde att han pratade med någon. Det var en mann, han var troligen äldre än oss. Justin bad mig lyfta först höger sedan vänster ben. Jag gjorde som han sa och kände hur han spände en sele runt mig.
- Justin..? Vad gör du?
- Lita på mig, det blir roligt.
Justin ställde sig närmare mig och även han hade fått en sele på sig. Jag försökte backa, men jag insåg att vi var fästa vid varandra. Justin tog av mig ögonbindeln. Han log.
Jag såg mig omkring. När jag insåg att det fanns ett stup, bara ca 3 meter ifrån oss blev jag livrädd. Jag har höjjdskräck och det här var förfärligt. Jag ställde mig genast närmare Justin och la armarna om honom. Jag var så rädd för att ramla ner att jag skakade. Justin la beskyddande sina armar runt mig, hans famn hade aldrig varit så trygg. Han såg mig i ögonen.
- Litar du på mig?
- Justin.. jag..
- Scch, lita på mig. Blunda..
Jag gjorde som han sa.
- Nu vill jag att du hoppar på tre, okej?
- Justin.. vad..?
- Snälla, Sara lita på mig.
Jag drog honom tätt intill mig och gömde huvudet i hans famn.
- 1... 2..
Jag höll om honom hårdare, jag var så rädd.
- 3!!
Vi hoppade, och sedan föll vi. Det gick så snabbt att ögonbindeln åkte av mig. Jag höll om Justin så hårt jag kunde och höll andan. Det kittlade i hela mig. Jag fick en sån helskum kick. Äntligen stramade det till i selen och vi studsade upp en bit. Jag vågade inte öppna ögonen förens vi hängde helt stilla. Killarna som höll i bungyjumpett hissade sakta upp oss igen. Jag kollade på Justin. Han skrattade.
- Visst var det väl härligt! sa han lyckligt.
- Jag var så rädd!
- Men du litade på mig..
Justin såg mig djupt i ögonen.
- Ja.. ja Justin, jag litar på dig.
Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka. Vi måste ha sett löjliga ut där vi hängde upp och ner och kysstes. Det tog ett tag innan vi hade kommit upp igen men jag kan säga att det var riktigt skönt att stå på marken igen. Jag la mig ner på marken och andades ut. Hade jag verkligen gjort det där precis? Justin la sig bredvid mig och tog min hand.
- Vilken känsla, sa jag och log mot honom.
- Ja verkligen
- Så, vad händer nu då? Ska du tillbaka till USA och uppträda igen eller.
-Ja..
Jag suckade. Det var väl det jag trodde. Nu skulle jag behöva va utan honom i nästan två veckor. Det hade bara gått tre dagar och det hade redan hänt så mycket.
- Jag kommer sakna dig, sa jag och såg på honom.
- Va? Så du vill inte följa med då?
Jag såg oförstående på honom, vad menade han. Då log han lurigt.
- Jag tänkte inte åka utan dig, sa han.
- Bra! För jag tänker inte stanna här utan dig.
Han log och sedan kysste han mig...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)