abiebluvstory

- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------





För en sekund blev vi alla tysta och stirrade förvånat på varandra, sedan bröt Justin tystnaden.
- Vad menar du? Vi har ju skyddat oss hela tiden! Det kan inte va möjligt, du måste ha fel, sa han och skakade på huvudet.
Jag var nästan säker på att hon skojjade med oss men sen slog det mig. Vi hade ju fsktiskt inte skyddat oss.  Inte varje gång. Den dagen när vi precis hade kommit hem från Sverige. Hur kunde vi va så glömska.
- Älskling
Justin såg frågande på mig.
- Du vet när vi precis kommit hem från Sverige... snälla tänk efter.
Rädslan låg som en stor hemsk klump i magen på mig och jag sa inget för jag var så rädd för att börja gråta.
Justin svor lågt för sig själv och så såg han skamset ner i marken.

- Så vad kan vi göra då?
Fick jag helt plötsligt fram, och tittade på sjuksköterskan. Hon gick fram till mig och så log hon vänligt mot mig.
- Som tur är upptäckte vi ju din graviditet tidigt så fostret har inte hunnit utvecklas särskilt mycket. En abort är nog det vettigaste för er i den här situationen. Jag såg hjälplöst på Justin. Han kramade min hand och log försiktigt.
- Ni berättar väl inte för våra föräldrar? sa jag oroligt
- Tyvärr så har jag inget val
Jag suckade djupt. Det här hände bara inte. Jag kunde omöjligt vara gravid. Jag var ju själv bara ett barn.
- Ta det lugnt, jag pratar med dina föräldrar, sa Justin och såg mig i ögonen
- Du klarar det här, sa han och kysste mig och sedan lämnade han rummet.
Sjuksköterskan log lugnande mot mig.

- Så du vill alltså göra abort då? sa hon
- Ja, så fort som möjligt
Vad som än har inkräktat i mig vill jag att det försvinner så fort som möjligt , tänkte jag för mig själv.

- Okej, jag ska bara prata med din doktor först då, så kommer jag snart.
Hon lämnade rummet och jag gömde ansiktet i mina händer. Varför? Varför skulle allt hemskt komma på en och samma gång. Jag var rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag hade inte en aning om hur en abort gick till. Nej, jag hade ingen som helst koll på vad allt med graviditet innebar.
Just då önskade jag att Sanna hade varit där. Hon hade förstått och hon hade tröstat mig. Jag torkade de få tårar som hade runnit längs mina kinder och så tog jag ett djupt andetag. Jag undrade hur det gick för Justin. Jag var livrädd över att få veta hur mamma och pappa skulle reagera när dem fick höra om det här. Sjuksköterskan kom plötsligt in genom dörren igen.
- Så, är du redo?

------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för detta. Hur kunde jag vara så jävla dum! Hur skulle mamma reagera när hon fick höra detta? Hon som hade varit så orolig för just det här. Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag körde hem. Jag stannade bilen och suckade. Nu gällde det. Jag gick in i huset och såg mig omkring. Mamma satt vid köksbordet och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
- Så är du redo att åka till studion nu? sa hon och log.
Men när hon märkte att jag inte log tillbaka blev hon allvarlig.
- Justin, vad är det? Är det Sara?
Hon såg mig i ögonen men jag vek undan med blicken och såg ner i marken.
- Mamma.. Hon är gravid
Jag sa det riktigt, riktigt lågt men det kvittade. Jag var beredd på att hon skulle bli rasande på mig, men istället la hon armarna om mig och kramade mig.
- Kom, sa hon
Vi gick bort till soffan och så satte vi oss ner. Mamma såg mig allvarligt i ögonen.
- Justin.. Jag fick dig när jag var riktigt ung och du vet att jag inte vill att varkens du eller Sara ska behöva gå igenom något liknande.
- Mamma, hon ska göra abort så..
En tystnad spred sig mellan oss. Jag kunde se på henne hur hon tänkte efter. Jag visste hur svårt hon hade haft det. Min barndom var minst sagt normal. Hon svalde och så såg hon på mig och så log hon lite smått.
- Nåväl, ni hade då tur i oturen. Justin, jag vill att du tar detta på allvar och verkligen tar det som en läxa. Lova mig att du är mycket försiktigare i framtiden.
- Jag lovar och svär!
Hon log och så kramade hon om mig.
- Nu måste jag bara berätta för hennes föräldrar också, sa jag och suckade.
- Dem kommer döda mig, sa jag tyst.
- Nej, det är lugnt jag ringer och berättar för dem istället, svarade mamma.
- Jag fixar detta
Jag kramade henne hårt. Jag blev så lättad över att slippa berätta det för Saras föräldrar. Hennes pappa hade inte varit allt för trevlig den där kvällen.

------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Aborten hade gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas. Allting kändes som vanligt bortsett från att jag jag var lite snurrig fortfarande efter narkosen. För ett tag undrade jag om alltihop verkligen var på riktigt. Tänk om allt bara var en dröm. Just då önskade jag att allt hade varit en dröm. Alltihop. Dörren öppnades och Justin kom in tillsammans med Pattie och sjuksköterskan. Jag log när han kom fram till mig. Han tog min hand och log han med.
- Hur mår du? frågade han
- Bra, jag är bara lite snurrig fortfarande.
- Det är fullkomligt normalt,Så du behöver inte vara orolig, sa sjuksköterskan
Jag log.
- Så hur har det gått? sa jag och kollade på Justin.
- Dem vet nu och dem är på väg hit
- Jag är törstig, sa jag och harklade mig.
- Jag hämtar ett glas vatten, sa sjuksköterskan, och så gick hon ut ur rummet.
Justins blick vandrade från mina ögon ner till min högerarm. Där sträckte sig ett stort och tydligt ärr. Justin svalde och stirrade sorgset på det. Jag var inte lika snurrig längre så jag satte mig upp i sjuksängen. Pattie skulle precis till att säga något när dörren öppnades. Mina föräldrar steg in och pappa pekade menande på Justin.
- Du där! Låt bli min dotter! röt han ilsket.
Mamma drog i hans arm och viskade något i hans öra. Han lugnade ner sig men blängde fortfarande på Justin. Mamma gick fram till mig och gav mig en stor kram. 
- Min lilla flicka, viskade mamma i mitt öra.
Sjuksköterskan kom in genom dörren med ett glas vatten som hon gav mig. Jag klunkade glupskt i mig av det friska vattnet samtidigt som mamma och pappa pratade med henne. Hon förklarade allt för dem och att jag var tillräckligt frisk för att få åka hem ikväll. Sedan bad hon både mina föräldrar och Pattie att lämna rummet. Hon ville prata med Justin och mig. Min pappa tyckte det var löjligt att dem var tvugna att lämna rummet, men han gjorde ändå som hon sa.

Sjuksköterskan pratade med oss en lång stund om vad graviditet innebar och vi fick flera tips på olika preventivmedel som vi kunde använda oss av. Hela tiden höll Justin ett hårt grepp om min hand. När hon hade pratat färdigt reste jag mig ur sängen. Jag var tillräckligt frisk för att åka nu. Jag kramade Justin hårt. Jag hade saknat att få hålla om honom så länge nu. Jag bytte om från sjukhusets kläder till mina egna igen.
- Är du redo att få komma hem igen? frågade Justin och log.
- Om jag är! svarade jag.





Det tog oss en stund att komma ifrån sjukhuset och allt men när vi väl var hemma hos Justin blev jag riktigt lättad. Han kramade mig hårt.
- Om du bara visste vad jag har saknat dig, viskade han
- Jag har saknat dig med
Han tog min hand och så log han. Så som han alltid brukade göra. Och jag kunde nästan gissa vad han skulle säga härnäst.
- Kom, jag vill visa dig något.
Så drog han iväg med mig. Vi gick upp för trappan och in i ett rum som jag aldrig tidigare hade lagt märke till. Det var antagligen Patties rum för mot en av väggarna stod en stor himmlasäng. Det såg härligt ut. Justin drog med mig till en glasdörr och höll för mina ögon.
- Blunda, sa han.
Jag skrattade. Det kändes som om vi hade gjort detta förut. Ett antal gånger. Jag blundade och han öppnade dörren som ledde ut till balkongen.
- Titta, sa han lågt.
Jag öppnade sakta ögonen och såg ut över staden som låg under oss. Der var kväll och tusen lampor glittrade över staden. Det var vackert. Precis som den kvällen på kullen. Jag gick fram till räcket och la händerna på det. Precis som jag trodde så la Justin sina händer på mina och ställde sig tätt intill mig. Han la sitt huvud på min axel och fnissade.
- Känns som om vi gjort det här förut, sa han och flinade.
Jag såg upp på stjärnorna som glittrade över oss.
- Nej, det här är så mycket bättre, sa jag kärleksfullt.
Jag vände mig sakta om och såg på honom. Han var verkligen det vackraste i världen. Stjärnorna speglade sig i hans ögon, det fick dem att glittra ännu mer än vanligt. Han kom sakta närmare mig och såg mig hela tiden djupt i ögonen. Så kysste han mig. Allt runt omkring oss försvann. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Aldrig tidigare hade jag älskat någon så som jag älskade Justin. Ibland undrade jag hur det hade varit om jag aldrig hade rest till USA från första början. Tänk om jag aldrig hade träffat honom. Men jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på "tänk om". Det som händer händer. Vi avslutade kyssen och såg på varandra en lång stund.

- Det är nog bäst att vi lägger oss nu
Jag nickade, och så gick vi in på Justins rum. Jag tog av mig min tjocktröja och mina byxor och så la jag mig ner i Justins säng. Den var mycket skönare än vad sjuksängen hade varit och jag njöt. Justin klädde av sig och så släckte han ljuset innan han gick och la sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och tryckte mig tätt intill honom. Jag log. 
- Godnatt älskling
- God natt 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)