abiebluvstory

Sedan blev allt svart...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------




Jag vet inte hur jag kom hem till Justin igen men nu stod jag utanför hans hus i alla fall. Jag öppnade dörren snabbt och sprang in i huset. Jag tog sats för att springa upp för trappan men jag stannade plötsligt upp när jag såg honom i soffan. Han sov. Jag  gick fram till honom och skakade honom så han vaknade.
- Justin! Vad hände? Oh jag är så ledsen.
Jag böjde mig ner och kramade honom men han puttade ilsket bort mig. Jag såg oförstående på honom. Han reste sig upp ur soffan och blängde på mig. Hans ansikte var förvridet i ilska och jag såg hur han riktigt hatade mig.
- Justin?
Jag grät.
- Håll käften! Det är ditt fel alltihop! Det är ditt fel att hon är död! Jag hatar dig!
Justin satte sig på huk bredvid en sjuksäng. Vi var i ett sjukhus nu. I sjuksängen låg Caitlin. Hon stirrade tomt framför sig och hennes hud var lika vit som ett vanligt ritpapper. Justin började gråta okontrollerat och tog Caitlins hand.
- Justin vad är det som händer? sa jag oroligt
Han ställde sig upp igen och så kom han rusandes mot mig. Han knuffade mig baklänges så jag ramlade. Jag landade i en mjuk säng och Justin höll fast mig hårt. Jag såg upp på honom. Det var inte Justin längre. Över mig satt Jonte och skulle precis till att slå till mig i ansiktet.

Då vaknade jag. Jag fick blinka ett par gånger innan mina ögon vänjde sig vid det starka vita ljuset. Jag försökte sätta mig upp men jag föll snabbt ihop och jämrade mig när jag kände smärtan i min högerarm. Jag stiradde chockat på den. Ett vitt bandage var snurrat runt den och det dunkade av smärta. Justin satt bredvid min säng och sov. Hans hand vilade slappt i min och jag kramade om den.
- Justin?
Han vaknade med ett ryck och för ett tag såg vi bara på varandra. En tår rann längs Justins kind och jag kände hur även mina ögon började tåras. Justin tog det försiktigt på grund av min arm, men när han väl kom åt mig så kramade han mig hårt. Han började skaka och gråta allt intensivare. En sjuksköterska kom in genom dörren och bad Justin att backa undan. Han gjorde motvilligt som hon sa. Sköterskan pratade med mig ett tag och berättade för mig vad som hade hänt. Hon sa också att det skulle ta tid för min arm att läka och hon var inte riktigt säker på när jag skulle få lämna sjukhuset. Jag nickade. Dörren öppnades och Pattie såg sig oroligt omkring. Justin kramade henne hårt och han grät så det gjorde ont i mig. Pattie ledde ut honom ur rummet och jag blev både lättad och orolig på samma gång. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta mat till mig och att hon strax var tillbaka, men i samma stund som hon gick ut genom dörren blev mina ögonlock riktigt tunga. Jag blundade för en sekund och innan jag visste ordet av det så somnade jag.



En mjuk kyss fick mig att öppna ögonen igen. Världens finaste människa stod lutad över mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
- Hej, viskade han
- Hej
- Hur mår du?
- Bra, jag är bara hemskt trött
- Så du har inte ont då?
Han såg sorgset på min arm och svalde.
- Nejdå, ljög jag.
Han såg på mig igen och nu var hans ögon blanka.
- Snälla hata mig inte, jag är så himla ledsen, jag älskar dig så mycket och jag lovar att ingen någonsin ska få skada dig igen.
Tårar rann längs hans kinder och han torkade snabbt bort dem med tröjarmen.
- Jag älskar dig
Justin kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka och strök med vänsterarmen längs hans rygg. Han skakade och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hade aldrig sett honom såhär innan. Justin som alltid var så stark. Han var ju helt förstörd. Min älskade Justin. Det var mitt fel att han var så ledsen. Det visste jag mycket väl.
- Förlåt mig, viskade jag
Han såg på mig och la sin hand mot min kind. 
- Du behöver inte be om förlåtelse för något älskling. 
Han torkade sina tårar och andades djupt.
- Det kommer bli bra det här. Du kommer snart va frisk igen, sa han och pressade fram ett leende.
- Ja det kommer bli hur bra som helst älskling, sa jag och kramade hans hand. 

Dagarna passerade långsamt förbi. Justin kom och hälsade på mig varje dag och mina föräldrar hade rest över till Amerika för att se hur jag mådde. Dem var såklart oroliga och undrade vad som hade hänt. Jag var jätterädd att mamma och pappa skulle tycka illa om Justin, men så kom Pattie in i rummet och pratade med dem. Hon visade en film som någon tydligen hade filmat den där dagen då det hände. Det var skumt att se sig själv på tv. Jag såg hur jag skulle skriva den där tjejens autograf och när hon lurigt drog mig till sig. Skriket var exakt så obehagligt som när det hade lämnat min strupe. Jag rös av obehag. Jag hade glömt hur mycket blod det egentligen hade blivit. Det forsade ur min arm och jag stirrade likblek i ansiktet på den. Jag såg hur jag vände mig om och såg på Justin. Sedan föll jag till marken. Justin rusade fram till mig och skakade mig, men jag var livlös. Han skrek och grät på samma gång och de plågade läten han gav ifrån sig fick mina tårar att rinna. Livvakterna nådde fram till mig och en av dem ringde efter ambulans. Pattie försökte slita bort Justin från mig, men han vägrade flytta sig. Han la mitt huvud i sitt knä och strök mitt hår. Han stirrade på min arm och ropade då och då och undrade om inte ambulansen skulle komma snart. Då körde den in runt hörnet och jag blev inburen i ambulansen. Justin hoppade in i ambulansen och så körde den iväg.

Så typiskt tänkte jag. Att när jag nu väl fick åka ambulans så skulle jag vara avsvimmad. 


Dagar blev till veckor som blev till månader och trots att min arm blev bättre mådde jag fortfarande inte bra. Jag mådde ofta illa och kräkte med jämna mellanrum. Jag gissade på maginfluensa men det var en väldigt märklig sort tyckte jag. Jag blev riktigt uttråkad av att bara ligga i sjuksängen dagar i ända och inte göra någonting. Jag hade till och med lagt på mig riktigt mycket under tiden som jag legat på sjukhus. Sanna och Markus hade kommit förbi två dagar också. Justin hade låtit flyga över dem hit. Hur gullig är han inte. Nu låg jag där i sängen och åt frukost och tittade på den lilla tvn som stod inne i mitt sjukhusrum, när en sjuksköterska kom in. Hon bad mig att göra ett kissprov. Jag frågade varför, men hon gav mig inget direkt svar. Jag gick bort till toaletten och kissade i muggen som jag hade fått av henne och sedan hällde jag över urinet till ett provrör som jag även det fått av sjuksköterskan. Jag tvättade händerna och gick tillbaka till sjuksköterskan. Hon tackade och så gick hon igen. Jag ryckte på axlarna och la mig i sängen, så fortsatte jag att titta på tv.

På förmiddagen kom Justin och hälsade på. Han undrade om jag mådde bättre och jag skakade på huvudet. Även idag hade jag spytt. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
- Hoppas du blir bättre snart gumman, jag saknar dig så.
Vi pratade en lång stund och Justin höll precis på att tala om vad han hade haft för sig denna morgonen när en sjuksköterska plötsligt klev in genom dörren. Det var samma tjej som hade bett mig göra det där kissprovet. Jag och Justin såg frågande på henne. Hon såg riktigt obekväm ut där hon stod. Justin höll min hand och jag kände hur hans grepp om den blev hårdare.
- Öhm, vi har fått fram svar från ditt urintest, sa hon och flackade med blicken.
- Okej
Tystnad.
- Så vad visade det då, sa Justin irriterat.
- Sara, du har ju inte mått så särskilt bra dem senaste dagarna och det är ingen influensa du har.
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
blev en kort, men hoppas ni gillat ;)
Kommentera ;)