abiebluvstory

Jag ville inte ha med honom att göra. Jag önskade att planet kunde störta. Då skulle allt va över. Gud så skönt om allt bara kunde gå över...

Det skulle hjälpa mig mycket om ni skulle vilja länka till denna novell på er blogg. Jag kan ha er blogg som länk här då ;) Tack på förhand!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------




Det  var mycket kallare i Sverige än det varit i Amerika. Jag drog en tjocktröja över mig och sedan följde jag med Jonte bort till en taxi. Bilresan tog evigheter. Vi sa ingenting under tiden. Vi såg inte ens på varandra. Jag försökte känna efter vad jag själv ville. Men jag kände ingenting.  Allt var tomt. Inget spelade någon roll längre.

Taximannen släppte av mig vid mitt hus. Jag gick ur den utan att säga ett ord till Jonte. Jag smällde igen bildörren och sen så sprang jag resten av vägen in i huset. Det kändes konstigare än någonsin att vara hemma igen. Ingenting var tryggt och hemtrevligt längre. Allt var bara konstigt och främmande.
- Nej men är du redan hemma?
Mamma stod med en skål full med sallad i köket och kollade häpet på mig. Hon satte ner skålen och så gick hon fram till mig och kramade mig länge.
- Kom nu och ät med dig, sa hon och pekade på vårt gammla köksbord. Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag är inte hungrig. Vi åt på flygplatsen. Jag tror jag går och lägger mig.
- Gör du så
Hon pussade mig på pannan innan hon gick iväg och fortsatte fixa med maten. Jag gick upp till mitt rum men stannade i dörröppningen. Alla mina saker stod precis som dom brukade. Men allt var så annorlunda. Jag hade ett stort hål i magen som inte tycktes gå bort. Det här skulle aldrig gå bort.

Nästa dag tvingade pappa iväg mig till skolan. Jag ville helst slippa men tanken på att få träffa Sanna igen gjorde det hela lite enklare. Sanna var min bästa vän. Henne kunde jag berätta om vad som helst. Hon trodde mig alltid och hon skulle aldrig sprida mina hemligheter vidare. Det visste jag.
Hon kom springandes imot mig och jag mot henne. Vi kramades hårt och jag började gråta. Jag hade saknat henne så mycket.
- Åh, vad jag har saknat dig!
Jag såg upp på henne. Hon var så himmla glad över att se mig. Det värmde lite inom mig. Att någon i alla fall brydde sig om mig.
- Du har en del att berätta för mig, sa hon och gav mig en allvarlig blick. Visste hon?
- Jonte visade mig bilden. Sara, jag förstår inte? Du har väl aldrig gillat Justin Bieber heller?
Hon såg oförstående på mig och jag såg skamset ner i marken.
- Jag vet inte vad jag ska... Jag .. Jag har sabbat allt!
Jag brast ut i gråt och Sanna höll tröstande om mig.
- Såja, det löser sig
Hennes ord lugnade ner mig lite och jag kunde prata igen. Jag berättade allt för henne. Hur Jonte hade slagit mig och hur Justin hade räddat mig den kvällen då jag lika gärna kunde ha frusit ihjäl. Jag berättade om stunden på filten och jag berättade om när jag skulle stiga på planet. Hon var tyst hela tiden. Lyssnade och nickade förstående då och då.
- Jonte må vara sårad, men gud vilken skitstövel han är!
Jag började gråta lite till.
- Såja, jag lovar att du aldrig mer ska behöva ha med honom att göra.
Det gjorde mig lite tryggare när jag visste att Jonte var ute ur mitt liv. Men det gjorde inte saknaden efter Justin bättre.
- Kom, vi går in det är så kallt här ute.

Alla i skolan hade sett bilden. Alla tjejer såg äcklat på mig. Dem hatade mig. Killarna busvisslade när jag gick förbi. Det gjorde inte det hela bättre. Jag brydde mig inte! Jag brydde mig inte, om dem hatade mig, jag hatade dem lika mycket tillbaka! Skoldagen segade sig förbi och när jag kom hem la jag mig direkt på sängen och grät. Jag grät tills tårarna tog slut. Sedan somnade jag där.

En vecka gick, två veckor gick och jag började sakta komma tillbaka till liv igen. Men varje kväll satt jag fortfarande vid datorn och övervakade Justins twitter. Han hade inte skrivit något på 2 veckor och hans fans började bli riktigt oroliga.
En ny kille hade börjat i min klass. Han var riktigt snäll och söt. Inte som Justin såklart men ändå söt på sitt egna lilla vis. Alla tjejer gjorde sig till för honom. Det var riktigt jobbigt att se. Vi hade blivit bra vänner, han och jag, och vi hängde nästan varje rast. När jag var med honom glömmde jag bort Justin för några minuter. Det var han som fick mig att skratta igen. Att skratta på riktigt.

En kväll knackade det på dörren. Där stod Sanna och såg riktigt nervös ut.
- Vad har hänt?
Jag darrade på rösten.
Jag måste visa dig någonting, sa hon och så steg hon in i huset och upp på mitt rum. Hon satte sig vid min dator och rörde på musen. Justins twitter kom upp på skärmen men hon tryckte bara ner den. Istället gick hon in på Youtube och sökte på någonting som hade med Justin att göra. Hon klickade på den första filmen och den började spela. Jag hade hållt andan av spänning. Nu började jag äntligen andas igen. Filmen föreställde Justin på en intervju. Datumet visade att det var från igår. De knöt sig i magen på mig. Han såg mig rakt in i ögonen. Men inte med hans vanliga busiga blick. Hans blick var livlös helt tom. Det satt en kvinna framför honom med ett stort falskt tv leende på läpparna.
- Så Justin, vi har inte sett dig på ett tag vart har du hållit hus egentligen?
Jag rös till av att höra hans röst. Den var så välbekant.
- Uhm.. Jag har haft lite problem i famlijen bara, men det har fixat sig nu.
Han vek av med blicken hela tiden som om han inte visste vart han skulle ta vägen.
- Det var ju inget kul, jag beklagar
- Äsch, dú behöver inte be om ursäkt
Han log stort och charmigt. Det kanske skulle lura hans fans men inte mig. Sad eyes never lies..
Intervjun fortsatte och de gamla vanliga frågorna poppade upp. Hur får man din uppmärksamhet? Skulle du dejta ett fan? Allt gick som vanligt.
- Har du flickvän? frågade hon plötsligt och Justin slutade le.
- Nej tyvärr inte. Jag är singel sa han och blinkade mot kameran. Tjejerna i publiken blev helt till sig.
. Inte? Så hur är det med den här tjejen då. Hon vände sin blick mot en stor bredbildstv och bilden på mig och Justin kom upp. Justin såg länge på fotot innan han svarade.
- Hon är inte min flickvän..
De filmade några tjejer i publiken som skakade på huvudet och såg sårade ut.
- Ni ser ju ut att ha väldigt trevligt, sa kvinnan och skrattade.
Justin svarade henne inte. Han såg bara ledsen och bortkommen ut. Han svalde hårt.
- Nej hon.. hon lämnade mig.
Han såg på kvinnan som intervjuade honom och han hade börjat få tårar i ögonen.
- Hon kan inte vara helt frisk om hon lämnade dig, sa kvinnan.
Det rann en tår längs Justins kind, men han stök ilsket bort den. Jag kunde inte se mer. Tårarna rann ner för mina kinder och jag snyftade högt. Jag vände mig om. Ville inte se honom. Sanna pausade klippet och så stängde hon ner internet. Hon sa inget på en lång stund. Jag grät så jag skakade, vad hade jag gjort? Jag älskade honom ju!
 
- Han älskar dig.. sa Sanna lågt.
Hon log lite smått.
- Du älskar honom också eller hur?
Jag nickade på huvudet innan jag bröt ihop. Sanna höll tröstande om mig.
- Det kan inte fortsätta såhär!
Hon tog mitt huvud i sina händer och såg på mig.
- Vad ska jag ta mig till? Jag har förstört allt! grät jag.
- Nejdå! Det ordnar sig ska du se.
- Jag kommer aldrig någonsin va lycklig igen!
Sanna skrattade åt mig. Jag blev sur på henne. Det fanns väl ingen humor i detta. Jag förstod henne verkligen inte.
- Jag har pratat med dina föräldrar, Sara. Det var okej för dem att jag följde med dig till Justin.
Jag såg chockat på henne.
- Är det sant? Frågade jag fortfarande chockat.
- Ja det är klart!
Just då var hon den finaste människan i hela världen. Jag kramade henne hårt.
- Tack tack tack tack! grät jag
- Du är skyldig mig stort för det här sa hon och log. Då log jag med. Jag kunde inte fatta vad som just hände.
- Vet Justin om något? sa jag helt hyper.
- Ja, han väntar väl redan på dig skulle jag tro. Hon skrattade.
- När åker vi?!
- När du vill, sa hon.
Menade hon allvar eller skämtade hon med mig?
- NU jag vill åka NU!
Hon skrattade åt mig.
- Kom så packar vi då, sa hon och så satte vi fart..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)