You him and me - episode 17
Justin bad alla att gå hem när vi gick in igen. Caitlin hade redan stuckit. Hon skämdes väl antagligen...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Resten av veckan flöt på. Vi hittade på en massa roliga saker att göra tillsammans. En dag tog han med mig på bio, en annan gick vi och bowlade - och vissa dagar stannade vi bara hemma och tog det lugnt. Minst sagt, dagarna med Justin var underbara, och nätterna var ännu bättre.
Dagen som vi båda hade sett mellan fingrarna hade kommit. Justin skulle iväg och uppträda. Han hade trott att han bara skulle vara borta i en vecka, men han var tydligen tvungen att stanna i två veckor. Två veckor?! Två veckor utan Justin? Hur skulle jag överleva? Vi skulle i och för sig ringa varandra varje dag och det mesta skulle sändas på tv. Det var ändå inte samma sak. Inte alls samma sak. Nu stog vi där på flygplatsen tätt intill och såg varandra djupt i ögonen.
- Jag lovar att ringa varje dag, sa han och såg sorgset på mig.
- Och jag lovar att svara, jag log lite smått. Det var svårt att skämta. Luften hade redan fyllts med sorg och längtan. Trots att vi var så nära varandra. Justin drog mig ännu lite närmare och kramade mig hårt. Vi kramades länge.
- Jag älskar dig, viskade han
- Jag älskar dig med
Vi kysstes, men sen var han tvungen att gå. Jag såg på honom länge där han försvann bort till sitt plan. Han vände sig om och gav mig en slängkyss, sedan log han ett stort vackert leende innan han försvann runt hörnet.
Folk började resa sig upp. Dem släppte nu in folk på planet som skulle gå till Sverige. Jag vände mig om och suckade. Jag ville verkligen inte hem.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det var verkligen jobbigt att lämna henne. När jag gick runt det där hörnet, som skiljde våra blickar från varandra, någon kunde lika gärna stuckit en kniv i mitt bröst. För så ont gjorde det. Jag drog huvtröjan längre ner över ansiktet. Jag ville inte att någon skulle känna igen mig. Jag orkade inte det just nu. Jag mötte Usher vid min gate och kramade honom hårt. Det var längesen vi sågs. Vi gick på planet och satte oss ner, jag suckade tungt och lutade huvudet mot fönstret. Jag ville verkligen inte vara här just nu. Jag saknade henne redan, men samtidigt visste jag att jag själv hade valt detta. Att stå på scen, det var det som jag älskade. Att stå där och plötsligt glömma alla problem. När jag stog där så var det bara roligt, inget annat.
Jag måste ha somnat på planet för plötsligt skakade Usher liv i mig. Jag blinkade nyvaket mot honom och gäspade.
- Vi är framme nu Justin
Han reste sig upp och gick ut ur planet. Jag följde efter. Där ute väntade en massa paparazzis som vanligt på oss. Jag log smått mot kamerorna som blixtrade gång på gång. Vi gick ut till flygplatsens parkering där en bil väntade på oss. Vi hoppade in i den allihop. Någon berättade för mig vad vi skulle göra de kommande veckorna. Jag försökte se intresserad ut och hummade då och då så dem skulle tro att jag lyssnade på dem. Men egentligen var jag långt bota från verkligheten. Jag dagdrömde mig bort till henne. Undrade vad hon gjorde just nu och om hon saknade mig. Det var kanske inte så smart att åka utan henne i alla fall.
Bilen stannade utanför hotellet som jag skulle stanna på. Utanför väntade mina fans. Dem blev helt till sig när dem såg mig. Dem var helt fantastiska, de visste vart jag skulle redan innan jag själv visste det. Jag log och vinkade åt dem. Jag tog några foton med vissa och kramade några. Jag gav dem alla en slängkyss innan jag gick in i hotellet. Där inne väntade mamma och Jasmine på oss. Jag kramade dem båda. Det var längesen jag såg Jasmine, hon skulle va med på några av mina uppträdanden framöver. Vi pratade i mun på varandra, vi hade inte setts på så länge. Vi skulle direkt till en radio station i närheten, så det var bara att slänga in sina väskor i rummet och sedan bar det av.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var skittråkigt att åka flygplan själv. Bakom mig satt en irriterande unge som skrek och sparkade i min flygplansstol. Jag suckade högt och surade för mig själv. Jag ville inte åka hem, fast än att jag saknade alla mina vänner och min familj. Bredvid mig satt en sur tant och bläddrade i en tidning. Hon vände blad, jag kikade ner i hennes tidning och såg en bild på Justin. Jag blev helt plötsligt varm och glad
Äntligen landade planet. Det tog tid innan jag fick komma av eftersom alla människorna på planet såklart skulle av samtidigt. Det blev kö på planet. Men när jag väl kommit ut ur planet och in i flygplatsen såg jag att det stod folk och väntade på mig. Jag sprang fram till dem och kramade dem allihop. Det var mamma, pappa, Sanna och Markus som hade väntat på mig. Markus var den där nya killen ni vet, som jag blev så bra kompis med efter det att jag hade lämnat Justin. Vi gick ut til bilen och hoppade in. Hela tiden pratade vi i mun på varandra. Ska jag vara ärlig var det faktiskt ganska skönt att få prata svenska igen. Inte för att det var något problem för mig att prata engelska, men jag är ju van vid svenska så.
Det vibrerade i fickan och jag tog upp mobilen. Det var Justin.
- Hej handsome!
- Hej honey, hur är det?
Jag blev alldeles varm av att få höra hans röst igen.
- Det är super, har precis träffat mamma,pappa och ett par gamla kompisar. Hur är det själv då?
- Det är bra, fast det hade varit bättre om du hade varit här
- Skyll dig själv, det var du som sa att jag inte fick följa med din dumbom, sa jag och skrattade.
- mm, men jag saknar dig.
- Jag saknar dig med... Har du gjort ngt spännande än så länge då?
- Tja, har blivit intervjuad på en radio station men de va som vanligt, fast det var roligt att träffa mina fans igen.
- Okej
- Jag ska uppträda ikväll så var beredd framför tv.n
- Det ska vi vara, vilken tid är det?
- nio tror jag
- Okej, men då ringer du mig imorgon va?
- Klart honey, nu ska jag gå och öva med killarna
- Okej, älskar dig
- Älskar dig mer! puss hejdå.
- Hejdå..
Jag satt länge och bara stirrade på mobilen, Markus väckte mig plötsligt ur mina tankar.
- Vem var det?
Han såg på mig med en konstig min, han undrade väl varför jag pratat på engelska.
- Min pojkvän
- Aha, kommer han från utlandet eller?
- Aa, typ
Sanna kunde inte hålla sig för skratt, hon började asarva åt Markus. Jag kunde inte heller hålla mig så jag stämmde in i Sannas skratt. Jag tyckte lite synd om Markus. Han kunde ju inte veta att jag var ihop med Justin Bieber. Han hade börjat på skolan efter det att alla hade fått se den där bilden på oss, så han visste ingenting.
- Vad är det? sa han och såg sorgset på oss.
- Haha, nej det är bara.. asså.. du får se ikväll, sa jag.
När vi kom hem orkade jag inte pack upp mina saker, jag slängde bara in väskorna på rummet. Jag stannade till i dörröppningen när jag såg en liten blommbukett som stog på mitt skrivbord. Jag tände min taklampa och så gick jag in i rummet. Det var en fin blomma och den luktade riktigt gott. Jag gick fram till blomman och kollade på kortet som satt i krukan.
Välkommen hem Sara!
Vi har saknat dig så mycket!
Den här hålan är ingenting utan dig!
// Markus & Sanna <3
Jag log, tog upp blomman och luktade på den. Den doftade ljuvligt. Jag gick ner i vardagsrummet igen. Markus satt i soffan och proppade i sig popcorn. Sanna hämtade tre glas och en stor Coca Cola till oss. Jag satte min bredvid Markus i soffan och sedan damp även Sanna ner. Jag tog en handfull popcorn och började knapra i mig. Jag kollade på klockan. Halv nio. Vi hade en halvtimme på oss. Sanna satte igång tvn och slog över till kanal 6. Vi kollade lite på nya avsnitt av the simpsons innan vi bytte över till kanalen där Justin skulle visas. Det hade precis börjat. Tusentals tjejer stod bakom scenen och hoppade upp och ner och skrek som galningar. Musiken till baby började spela och tjejerna skrek om möjligt ännu högre. Justins röst fyllde högtalarna och jag rös av välbehag. Plötsligt lyste scenen upp och där stod han. Tjejerna blev galnare än någonsin och dem filmade några tjejer som grät. Jusins uppträde var fantastiskt. Hans rörelser var perfekta och rösten var underbar. Plötsligt kom det en tjej in på scenen. Jag kände igen henne från baby videon som mina kompisar visat mig, långt innan jag träffade Justin. Hon gick förbi Justin med självsäkra steg och när Justin fick syn på henne följde han efter och jagade henne precis som på baby, videon. När sången var slut tog Justin hennes hand och så bugade dem sig för publiken.
- Jasmine Villegas everybody!
Justin sträckte ut sina händer mot Jasmine och tjejerna började applådera. Jasmine log och tackade allihop, sedan gick hon in bakom scenen igen och Justin fortsatte sitt uppträdande.
- Måste vi titta på det här, sa Markus som satt uttråkad i soffan bredvid mig.
Oj! Tänkte jag, han visste ju ingenting fortfarande.
- Ehm , jo Markus du vet när jag pratade i telefon i bilen och du undrade vem det var?
- Ja
- Jo det var Justin, alltså Justin Bieber.
- Ja visst!
Han trodde mig verkligen inte.
- Det är sant! sa Sanna till mitt försvar.
- Bevisa det! sa han.
- Okej , men du måste lova att inte säga något till någon!
Han nickade. Sanna gick iväg och hämtade bilden på mig och Justin. Jag stoppade henne.
- Måste du verkligen visa den bilden?
- Ja tyvärr, för du har väl ingen annan?
När jag tänkte efter så hade jag ingen annan bild med Justin där man såg att det verkligen var jag. Så jag lät henne visa honom den bilden. Markus kollade med stora ögon på bilden. Sedan kollade han på mig. Jag skämdes och såg ner i marken.
- Shit! Det e verkligen sant.
Han stirrade på bilden ett tag till innan han gav den till Sanna. Det kändes riktigt pinsamt. Fast han var min kompis så han försökte att inte bry sig så värst mycket, trots att jag såg att han var svartsjuk. Jag låtsades inte om det. Jag älskade Justin, inte honom.
Nu var det sista sången på hela kvällen. Sean Kingston kom ut på scenen och började sjunga på Eenie Meenie. Även Jasmine kom ut på scenen. Dem uppträde flitigt och det såg fantastiskt ut. Justin såg fantastisk ut. Jag ville vara där med honom nu. Stå där på scenen och kyssa honom framför hela världen och skrika ut att han var min. Bara min. När sången var slut la Justin sin arm om Jasmine och tackade alla fansen för att dem hade kommit dit ikväll. Jasmine fick också säga några ord. När dem var klara hördes endast publikens skrik. Då hände det. Justin skulle pussa Jasmine på kinden, men hon vände snabbt på huvudet och pussade honom på munnen. Justin gjorde ingenting. Han bara skrattade åt henne, sedan gick dem hand i hand ut från scenen.
Jag sa inget. Ingen av oss sa någonting. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte. Jag kände mig lurad. Han kunde inte berätta för sina fans att jag var hans flickvän. Men han kunde pussa Jasmine mitt framför ögonen på dem. Jag kunde inte tro det. Först blev jag arg men sedan blev jag riktigt ledsen. Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Resten av veckan flöt på. Vi hittade på en massa roliga saker att göra tillsammans. En dag tog han med mig på bio, en annan gick vi och bowlade - och vissa dagar stannade vi bara hemma och tog det lugnt. Minst sagt, dagarna med Justin var underbara, och nätterna var ännu bättre.
Dagen som vi båda hade sett mellan fingrarna hade kommit. Justin skulle iväg och uppträda. Han hade trott att han bara skulle vara borta i en vecka, men han var tydligen tvungen att stanna i två veckor. Två veckor?! Två veckor utan Justin? Hur skulle jag överleva? Vi skulle i och för sig ringa varandra varje dag och det mesta skulle sändas på tv. Det var ändå inte samma sak. Inte alls samma sak. Nu stog vi där på flygplatsen tätt intill och såg varandra djupt i ögonen.
- Jag lovar att ringa varje dag, sa han och såg sorgset på mig.
- Och jag lovar att svara, jag log lite smått. Det var svårt att skämta. Luften hade redan fyllts med sorg och längtan. Trots att vi var så nära varandra. Justin drog mig ännu lite närmare och kramade mig hårt. Vi kramades länge.
- Jag älskar dig, viskade han
- Jag älskar dig med
Vi kysstes, men sen var han tvungen att gå. Jag såg på honom länge där han försvann bort till sitt plan. Han vände sig om och gav mig en slängkyss, sedan log han ett stort vackert leende innan han försvann runt hörnet.
Folk började resa sig upp. Dem släppte nu in folk på planet som skulle gå till Sverige. Jag vände mig om och suckade. Jag ville verkligen inte hem.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det var verkligen jobbigt att lämna henne. När jag gick runt det där hörnet, som skiljde våra blickar från varandra, någon kunde lika gärna stuckit en kniv i mitt bröst. För så ont gjorde det. Jag drog huvtröjan längre ner över ansiktet. Jag ville inte att någon skulle känna igen mig. Jag orkade inte det just nu. Jag mötte Usher vid min gate och kramade honom hårt. Det var längesen vi sågs. Vi gick på planet och satte oss ner, jag suckade tungt och lutade huvudet mot fönstret. Jag ville verkligen inte vara här just nu. Jag saknade henne redan, men samtidigt visste jag att jag själv hade valt detta. Att stå på scen, det var det som jag älskade. Att stå där och plötsligt glömma alla problem. När jag stog där så var det bara roligt, inget annat.
Jag måste ha somnat på planet för plötsligt skakade Usher liv i mig. Jag blinkade nyvaket mot honom och gäspade.
- Vi är framme nu Justin
Han reste sig upp och gick ut ur planet. Jag följde efter. Där ute väntade en massa paparazzis som vanligt på oss. Jag log smått mot kamerorna som blixtrade gång på gång. Vi gick ut till flygplatsens parkering där en bil väntade på oss. Vi hoppade in i den allihop. Någon berättade för mig vad vi skulle göra de kommande veckorna. Jag försökte se intresserad ut och hummade då och då så dem skulle tro att jag lyssnade på dem. Men egentligen var jag långt bota från verkligheten. Jag dagdrömde mig bort till henne. Undrade vad hon gjorde just nu och om hon saknade mig. Det var kanske inte så smart att åka utan henne i alla fall.
Bilen stannade utanför hotellet som jag skulle stanna på. Utanför väntade mina fans. Dem blev helt till sig när dem såg mig. Dem var helt fantastiska, de visste vart jag skulle redan innan jag själv visste det. Jag log och vinkade åt dem. Jag tog några foton med vissa och kramade några. Jag gav dem alla en slängkyss innan jag gick in i hotellet. Där inne väntade mamma och Jasmine på oss. Jag kramade dem båda. Det var längesen jag såg Jasmine, hon skulle va med på några av mina uppträdanden framöver. Vi pratade i mun på varandra, vi hade inte setts på så länge. Vi skulle direkt till en radio station i närheten, så det var bara att slänga in sina väskor i rummet och sedan bar det av.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var skittråkigt att åka flygplan själv. Bakom mig satt en irriterande unge som skrek och sparkade i min flygplansstol. Jag suckade högt och surade för mig själv. Jag ville inte åka hem, fast än att jag saknade alla mina vänner och min familj. Bredvid mig satt en sur tant och bläddrade i en tidning. Hon vände blad, jag kikade ner i hennes tidning och såg en bild på Justin. Jag blev helt plötsligt varm och glad
Äntligen landade planet. Det tog tid innan jag fick komma av eftersom alla människorna på planet såklart skulle av samtidigt. Det blev kö på planet. Men när jag väl kommit ut ur planet och in i flygplatsen såg jag att det stod folk och väntade på mig. Jag sprang fram till dem och kramade dem allihop. Det var mamma, pappa, Sanna och Markus som hade väntat på mig. Markus var den där nya killen ni vet, som jag blev så bra kompis med efter det att jag hade lämnat Justin. Vi gick ut til bilen och hoppade in. Hela tiden pratade vi i mun på varandra. Ska jag vara ärlig var det faktiskt ganska skönt att få prata svenska igen. Inte för att det var något problem för mig att prata engelska, men jag är ju van vid svenska så.
Det vibrerade i fickan och jag tog upp mobilen. Det var Justin.
- Hej handsome!
- Hej honey, hur är det?
Jag blev alldeles varm av att få höra hans röst igen.
- Det är super, har precis träffat mamma,pappa och ett par gamla kompisar. Hur är det själv då?
- Det är bra, fast det hade varit bättre om du hade varit här
- Skyll dig själv, det var du som sa att jag inte fick följa med din dumbom, sa jag och skrattade.
- mm, men jag saknar dig.
- Jag saknar dig med... Har du gjort ngt spännande än så länge då?
- Tja, har blivit intervjuad på en radio station men de va som vanligt, fast det var roligt att träffa mina fans igen.
- Okej
- Jag ska uppträda ikväll så var beredd framför tv.n
- Det ska vi vara, vilken tid är det?
- nio tror jag
- Okej, men då ringer du mig imorgon va?
- Klart honey, nu ska jag gå och öva med killarna
- Okej, älskar dig
- Älskar dig mer! puss hejdå.
- Hejdå..
Jag satt länge och bara stirrade på mobilen, Markus väckte mig plötsligt ur mina tankar.
- Vem var det?
Han såg på mig med en konstig min, han undrade väl varför jag pratat på engelska.
- Min pojkvän
- Aha, kommer han från utlandet eller?
- Aa, typ
Sanna kunde inte hålla sig för skratt, hon började asarva åt Markus. Jag kunde inte heller hålla mig så jag stämmde in i Sannas skratt. Jag tyckte lite synd om Markus. Han kunde ju inte veta att jag var ihop med Justin Bieber. Han hade börjat på skolan efter det att alla hade fått se den där bilden på oss, så han visste ingenting.
- Vad är det? sa han och såg sorgset på oss.
- Haha, nej det är bara.. asså.. du får se ikväll, sa jag.
När vi kom hem orkade jag inte pack upp mina saker, jag slängde bara in väskorna på rummet. Jag stannade till i dörröppningen när jag såg en liten blommbukett som stog på mitt skrivbord. Jag tände min taklampa och så gick jag in i rummet. Det var en fin blomma och den luktade riktigt gott. Jag gick fram till blomman och kollade på kortet som satt i krukan.
Välkommen hem Sara!
Vi har saknat dig så mycket!
Den här hålan är ingenting utan dig!
// Markus & Sanna <3
Jag log, tog upp blomman och luktade på den. Den doftade ljuvligt. Jag gick ner i vardagsrummet igen. Markus satt i soffan och proppade i sig popcorn. Sanna hämtade tre glas och en stor Coca Cola till oss. Jag satte min bredvid Markus i soffan och sedan damp även Sanna ner. Jag tog en handfull popcorn och började knapra i mig. Jag kollade på klockan. Halv nio. Vi hade en halvtimme på oss. Sanna satte igång tvn och slog över till kanal 6. Vi kollade lite på nya avsnitt av the simpsons innan vi bytte över till kanalen där Justin skulle visas. Det hade precis börjat. Tusentals tjejer stod bakom scenen och hoppade upp och ner och skrek som galningar. Musiken till baby började spela och tjejerna skrek om möjligt ännu högre. Justins röst fyllde högtalarna och jag rös av välbehag. Plötsligt lyste scenen upp och där stod han. Tjejerna blev galnare än någonsin och dem filmade några tjejer som grät. Jusins uppträde var fantastiskt. Hans rörelser var perfekta och rösten var underbar. Plötsligt kom det en tjej in på scenen. Jag kände igen henne från baby videon som mina kompisar visat mig, långt innan jag träffade Justin. Hon gick förbi Justin med självsäkra steg och när Justin fick syn på henne följde han efter och jagade henne precis som på baby, videon. När sången var slut tog Justin hennes hand och så bugade dem sig för publiken.
- Jasmine Villegas everybody!
Justin sträckte ut sina händer mot Jasmine och tjejerna började applådera. Jasmine log och tackade allihop, sedan gick hon in bakom scenen igen och Justin fortsatte sitt uppträdande.
- Måste vi titta på det här, sa Markus som satt uttråkad i soffan bredvid mig.
Oj! Tänkte jag, han visste ju ingenting fortfarande.
- Ehm , jo Markus du vet när jag pratade i telefon i bilen och du undrade vem det var?
- Ja
- Jo det var Justin, alltså Justin Bieber.
- Ja visst!
Han trodde mig verkligen inte.
- Det är sant! sa Sanna till mitt försvar.
- Bevisa det! sa han.
- Okej , men du måste lova att inte säga något till någon!
Han nickade. Sanna gick iväg och hämtade bilden på mig och Justin. Jag stoppade henne.
- Måste du verkligen visa den bilden?
- Ja tyvärr, för du har väl ingen annan?
När jag tänkte efter så hade jag ingen annan bild med Justin där man såg att det verkligen var jag. Så jag lät henne visa honom den bilden. Markus kollade med stora ögon på bilden. Sedan kollade han på mig. Jag skämdes och såg ner i marken.
- Shit! Det e verkligen sant.
Han stirrade på bilden ett tag till innan han gav den till Sanna. Det kändes riktigt pinsamt. Fast han var min kompis så han försökte att inte bry sig så värst mycket, trots att jag såg att han var svartsjuk. Jag låtsades inte om det. Jag älskade Justin, inte honom.
Nu var det sista sången på hela kvällen. Sean Kingston kom ut på scenen och började sjunga på Eenie Meenie. Även Jasmine kom ut på scenen. Dem uppträde flitigt och det såg fantastiskt ut. Justin såg fantastisk ut. Jag ville vara där med honom nu. Stå där på scenen och kyssa honom framför hela världen och skrika ut att han var min. Bara min. När sången var slut la Justin sin arm om Jasmine och tackade alla fansen för att dem hade kommit dit ikväll. Jasmine fick också säga några ord. När dem var klara hördes endast publikens skrik. Då hände det. Justin skulle pussa Jasmine på kinden, men hon vände snabbt på huvudet och pussade honom på munnen. Justin gjorde ingenting. Han bara skrattade åt henne, sedan gick dem hand i hand ut från scenen.
Jag sa inget. Ingen av oss sa någonting. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte. Jag kände mig lurad. Han kunde inte berätta för sina fans att jag var hans flickvän. Men han kunde pussa Jasmine mitt framför ögonen på dem. Jag kunde inte tro det. Först blev jag arg men sedan blev jag riktigt ledsen. Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Kommentarer
Postat av: Julia
asbra , mer :)
Trackback
