abiebluvstory

Ditt namn är Sara och du bor i Sverige. Du och din kille ska åka till USA tillsammans för första gången någonsin. Din kille heter Jonathan men kallas för Jonte. Du ska dit med Jonte och hans killkompis som är ett x antal år äldre än er.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

När jag satt där på planet och tittade ut på de fluffiga molnen under oss gick det fram för mig att jag faktiskt skulle till USA, att jag vart på väg dit just nu! Jag såg upp på min kille som satt bredvid mig. Han hade mörkbrunt hår som gick honom halvvägs ner till ögonen.
Han vilade sitt vackra huvud mot flygplansstolen och snarkade lågt. Jag såg på honom länge och kunde knappt fatta att det faktiskt var vi två. Att han den vackraste killen på jorden var min. Vi hade dock våra mindre vackra stunder, men dem försökte jag bara glömma, vad som än hände, älskade jag honom ändå.  Det sprakade till i flygplanets högtalare och det var piloten som sa åt oss att spänna fast oss eftersom vi snart skulle landa.
- Jonte?
Jag skakade honom försiktigt och till slut vaknade han, han kisade mot mig samtidigt som han sträckte på sig. Han såg frågande på mig med trötta ögon. Som om han undrade varför jag väckte honom när han sov så gott. Hans ögon är egentligen kristallblå men det mörka håret får dem ibland att verka bruna. Så var det nu, hans ibland så blåa ögon skimrade i brunt.
- Hej där vacker, sa han och pussade mig nätt på munnen. Jag log.
- Vi landar snart sa jag och såg ut genom det lilla fönstret, marken kom sakta närmare och närmare.


Allt hade gått så väldigt snabbt på flygplatsen och vi var redan framme vid hotellet, när Jonte öppnade dörren till vårt rum slängde jag resväskan ifrån mig och hoppade rakt på sängen där jag bredde ut mig bäst jag kunde.
- Pax för den här,sa jag och rullade över på mage. Jag gav honom en retfull blick och smilade ondskefullt, jag såg hur han laddade för att komma mot mig.

Jag tänkte precis flytta på mig, men var för seg och han landade över mig och började kittla mig direkt. Jag skrek och försökte vrida mig ur hans grepp. Jag snurrade runt och låg nu på rygg och stirrade upp i hans blå ögon. Han slutade kittla mig och såg mig nu istället djupt in i ögonen, sedan böjde han sig ner och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka och kände hur det pirrade till i hela kroppen. Kyssen blev allt mer intensivare och hans grepp om mig blev hårdare, plötsligt var det inte alls lika mysigt längre. Jag försökte knuffa undan honom men han höll ner mig mot sängen. Jag vred bort mitt ansikte och skrek åt honom att släppa mig. Han smällde till mig på kinden och sa åt mig att knipa igen. Då klarade jag det inte mer, tårarna rann längs med mina kinder och jag kände hur han sakta släppte taget om mig. Jag reste mig snabbt och backade undan ifrån honom. Det här problemet hade vi haft länge och jag blev lika rädd varje gång.

Han såg ner i marken och det märktes att han skämdes, ordentligt.
- Sara snälla förlåt.., sa han och tog ett steg mot mig.
- Kom inte hit!! skrek jag på honom.
Varför gjorde han alltid såhär? Varför skulle han jämnt förstöra?
- Snälla jag menade inget illa jag bara..
Han gick fram och tog tag i min hand. Jag drog den snabbt till mig.
- RÖR MIG INTE! skrek jag JAG HATAR DIG!
Jag började springa och greppade tag i min resväska och så försvann jag ut ur rummet ut ur hotellet, bort från honom, bort från allt. Vi hade landat på kvällen och det var riktigt mörkt och kallt ute, men just då var jag för arg och ledsen för att bry mig.

Jag sprang bort till en väldigt mörk gränd där jag satte mig ner och grät, jag grät så att hela jag skakade och det kvittade om jag torkade tårarna det kom bara fler hela tiden.Jag vet inte hur länge jag satt där men det hade nog gått åtminstonde ett par timmar. Ljudet av avlägsen musik fick mig att slappna av lite och jag blev lite lugnare. Jag grät inte alls lika farligt längre men tårarna rann fortfarande. Jag frös, jag frös som bara den! Mina fingrar var så kalla att det gjorde ont när jag rörde på dem och jag kunde knappt känna mina tår längre, med ens blev jag rädd. Vad tänkte jag med egentligen jag skulle ju frysa ihjäl om jag inte kom härifrån, NU!

Jag hoppade till av rädsla när en dörr till vänster om mig öppnades. Ut steg två kraftiga svartklädda män och en pojke. Pojken hade solglasögon och det var riktigt mörkt så jag kunde inte se vem han var. Just då brydde jag mig inte om att jag inte kände människorna, jag var iskall och kunde knappt röra på mig.
-Hjälp! Hjälp!
Mitt hjärta slog allt fortare och fortare och paniken var nära, min syn blev sämre och sämre, hörde dåligt gjorde jag också, Pojken, eller ja jag tror det var han, kom fram till mig och hukade sig framför mig. Jag kunde inte se hans ansikte utan såg bara en suddig prick med glasögon. Han mumlade något men jag kunde inte uppfatta ett endaste ord.
- Hjälp, nästan viskade jag sedan blev allt mörkt..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sry att det inte är så mycket Justin i det här kapitlett men det kommer mycket mer, jag lovar ;P
Kommentera ;)