abiebluvstory

---------------------------------------------------------------------------------------------------------





I skolan var det total kaos. Alla ville veta hur det var i USA och hur det var att vara ihop med någon som var så känd. Jag ryckte mest på axlarna och svarade inte så värst mycket på deras frågor. Jag visste att dem var nyfikna men ändå. Jag orkade inte. När skolans populäraste tjejer tindrade med ögonen och krokade arm med mig trodde jag för en sekund att jag skulle spy på dem. Jag hatade människor som gjorde sig till. Dem var så falska. Jag slingrade mig ur deras grepp och la min arm runt Sannas axlar istället. Jag ville att alla skulle se att det var vi som hörde ihop. Och det skulle dem aldrig kunna göra något åt. Jag och Sanna vandrade förbi högen av folk och när jag fick syn på Markus pep jag till av lycka. Jag sprang fram till honom och kramade om honom hårt. Han skrattade åt hur jag betedde mig.


- Oj vad jag har saknat dig! sa jag och skrattade lyckligt.
- Jag har saknat dig med, men kom jag måste visa dig en sak.

Han tog min hand och sprang iväg med mig till musiksalen. Jag undrade vad han skulle ta sig till. När jag kom in i musiksalen märkte jag genast trummorna som stod längst bort i rummet. Vi hade aldrig haft några trummor förut på vår skola. Pengarna gick alltid åt till något annat. Han satte sig på den lilla svarta pallen som stod bakom trummorna ch så greppade han tag i trumpinnarna och log mot mig. Så satte han igång att spela. Han var riktigt duktig faktiskt. När han var färdig gick jag fram till trummorna och bankade lite nätt på en av dem. Jag log.

- Vad bra du är på det, du kan ju ta och lära mig oxå.
- Äsch, så bra är jag inte. Din pojkvän är garanterat bättre.

Han log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag vet inte varför men jag ville inte jämföra Justin med Markus. Det blev så orättvist. Markus var min bästa vän. Fast jag visste att han gillade mig lite mer än vän, men jag försökte vifta bort det som om jag bara inbillade mig. Men det gick inte att ta miste på. Jag ville bara vara hans kompis, inget annat.

- Äsch, sa jag bara.

Jag satte mig i hans knä och tog tag i trummpinnarna. Markus tog också tag i trummpinnarna och visade hur jag skulle slå dem i takt samtidigt som jag skulle trampa på den lilla pedalen till höger. Jag klantade till det ganska rejält. Jag skrattade högt. Jag sög verkligen. Sanna tittade in i rummet.

- Kom vi börjar nu!


Det var roligt att vara i skolan igen men samtidigt jobbigt. Jag hade halkat efter ganska ordentligt. På rasterna hängde jag med Sanna och Markus samtidigt som jag var klistrad vid min mobil. Jag messade så mycket jag kunde med Justin, men det var svårt eftersom jag hade massa lektioner och Justin hade massor av jobb. Ibland vibrerade det till i fickan på lektionerna och jag kunde bara inte låta bli att kika vad han hade skrivit. Det blev många tillsägelser av lärarna. Mobilen var förbjuden att ha uppe på lektionerna.

Dagarna segade sig sakta framåt och jag började få ordning på alla läxor och arbeten. Jag och Justin hade inte hörts av på ett tag men vi smsade varandra så ofta vi kunde. Det var svårt. Riktigt svårt. Jag saknade honom till tusen men jag visste att jag var tvungen att hålla mig borta. Det hade fungerat ganska bra att vara borta från honom ändå. Jag hade bara brytit ihop en gång när jag satt på Sannas rum. Hon var och duschade och jag hade tråkigt. Jag hittade en Frida tidning på hennes golv som jag blev riktigt nyfiken på. Jag bläddrade igenom den ett tag tills min blick fastnade på Justin. Där var en bild på honom. På min fina Justin. Först hade jag bara stirrat på bilden men efter ett tag fick dem onda tankarna greppet om mig. Vi skulle aldrig klara det. Det var alldeles för svårt. Vad höll jag på med egentligen? Kastade jag bort hela mitt liv? Jag började störtböla på Sannas säng. Det slutade med att jag sprang hem utan att säga hejdå. Det var riktigt svårt att förklara för henne senare varför jag bara stack sådär. Pinsamt. Jag hade aldrig ljugit för Sanna förut, men jag orkade inte med att berätta för henne. Jag undrade om hon förstod. Om hon hade sett tidningen.


Till slut blev det ändå äntligen lov. Jag satt på flygplatsen och tittade ut i mörkret på de vita flingorna som segade sig ner från himlen. Det hade varit en jobbig vinter i år. Verkade som om snön aldrig ville försvinna. De flesta jag kände skulle på skidsemester över lovet. Jag, jag skulle till USA. Jag Sanna och Markus satt och fikade vid ett bord. Mamma beställde fika och pappa fixade med biljetterna. Jag skrattade åt något roligt Sanna sa. Jag lyssnade inte riktigt, men eftersom de båda började skratta stämmde jag bara in och låtsades att jag hängde med. Sanningen var att mina tankar var långt borta. Suget i magen växte sig större för varje minut. Suget efter Justin. Snart skulle jag få somna i hans trygga varma famn igen. Jag skulle få se in i hans glittriga djupa ögon igen. Få höra hans vackra skratt..  Sanna viftade framför mitt ansikte.

- Woho! Jorden anropar Sara.

Jag skrattade bara åt henne. Min mobil vilade på bordet och alla tre stirrade på den när plötsligt hela bordet började vibrera. Jag plockade upp den och läste. Det var ett mms från ett okänt nummer. Jag öppnade det och log stort när jag fick syn på bilden. Det var på Justin. Han hade som vanligt dragit sin huvtröja över en keps som han lite slarvigt hade satt på huvudet.. Han lutade sitt huvud mot ryggstödet på bilen som han satt i och sov. Hans mun var halvöppen och jag kunde nästan höra hur tungt han andades. Jag läste meddelandet. " Undrar du varför Justin inte svarar dig just nu? Tja nu vet du ;) / Pattie "

Jag log igen när jag märkte att det var ifrån Pattie. Jag hade saknat henne också.


- Vem var det då? sa Sanna och log stort.
- Gissa tre gånger, sa jag och skrattade sedan visade jag henne bilden.
- Awwe, var allt hon kunde säga. Markus ville också se så jag visade honom. Han skrattade.
- Ow, Pinsamt, sa han.
- naej han är ju söt, svarade jag bara.
- Hade du velat att din mamma skickade en bild på när du sov till Justin då?
- Nej, i och för sig, men det är inte samma sak. Titta på honom, kan man bli sötare?

Markus gjorde ljud som om han skulle spy. Jag skrattade och slog till honom hårt på axeln. Pappa kom tillbaka med min biljett och förklarade hur jag skulle göra. Som om jag inte hade åkt flyg innan...


Jag hade sagt hejdå till Sanna,Markus och Mamma och Pappa. Jag hade lovat dem att försöka ringa så ofta jag kunde. Inte för att jag skulle sakna Sverige. Men jag skulle sakna dem såklart. Planet tog mark och jag satt som på nålar. Jag ville av nu! Den här gången hade jag varit smart och inte satt mig vid fönstret utan jag hade valt platsen längst ut vid gången så jag kom av flygplanet fortare. Magen pirrade när jag gick inne på flygplatsen. Det kändes som om jag fick vänta på mina väskor längre än någonsin. När dem sen ändå äntligen kom drog jag snabbt dem till mig och fortsatte. Vi var väldigt noga med att vi reste på udda tider så det inte skulle finnas så många människor på flygplatsen. Vi ville ju inte bli begravde i fans. Jag började småspringa när jag fick syn på Pattie. Sedan fick jag syn på Justin. Då började jag springa så fort jag kunde. Jag slängde väskorna ifrån mig och kastade mig i hans famn. Han skrattade lyckligt och kramade om mig. Han var så mjuk och så varm. Jag kunde höra hans hjärtslag där jag stod tryckt mot honom. Han smekte försiktigt bort några hårslingor från mitt ansikte och kysste mig. Ett hav av fyrverkerier spred sig inom mig. Jag la mina armar runt hans nacka och kramade honom ännu en gång. Sen släppte jag taget om honom och kramade om Pattie. Justin tog min hand och jag såg honom i ögonen. Redan innan visste jag exakt vad han skulle säga bara av att se honom i ögonen.

- Kom, jag har en överraskning till dig.

Jag skrattade högt och så började vi springa hand i hand mot utgången. Justins byxor kasade ner och han fick hålla i dem med sin andra hand. Jag skrattade åt honom, det såg så lustigt ut när han sprang. Vi kastade oss in i bilen som redan väntade på oss och asgarvade. I bilen låg det en keps, en hoodie och ett par solglasögon.

- Ta på dig det här
Jag skrattade åt honom och gav honom en fundersam blick. Han log bara medans jag satte på mig alltihop. Han la sin arm om mig och jag kröp upp i hans famn. Han kramade om mig och hummade kärleksfullt. 

- Jag har saknat dig så
- Jag har saknat dig med, sa han.
- Justin, vart är vi på väg? Jag tittade förväntansfullt på honom. Han skrattade smått.
- Det är en överraskning
- Kan du inte ge mig en ledtråd? sa jag och log så gulligt jag kunde.
- You might puke
- Oh no..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
haha, kommentera ;)
Ju fler kommentarer ju bättre update ;D