You him and me - episode 24
Förlåt för riktigt usel uppdatering men jag hoppas ni där ute förstår att även jag är en livs levande människa som har ett liv bortom datan. Jag har haft lite problem kan man säga, så därför har jag haft svårt för att uppdatera. Här får ni ett låååångt kapitel som tack för att ni har hållit ut, läs och njuut !
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla reste sig upp och intog sina platser. Justin kramade min hand och log. Han såg så otroligt lycklig ut.
- Det är dags! sa han med förväntansfull röst.
- Lycka till honey, och glöm inte att du är bäst!
Han nickade bara som svar medans han sprang iväg mot scenen. Usher följde mig till ett litet rum där vi möttes av Pattie och två livvakter. Jag slog mig ner i en liten mjuk soffa som stod i det bortre hörnet av rummet. Framför fanns det en liten tv som visade scenen. Den plats som jag tidigare hade stått på nedanför scenen var nu full av tjejer i olika åldrar som förväntansfullt såg sig omkring. Ljuset i den stora salen slocknade och ett spritt sus fyllde publiken. Alla blev tysta och jag tror faktiskt att jag i den sekunden då skärmen var alldeles svart och det var helt tyst att jag höll andan. Plötsligt sken ett ljus upp på scenen samtidigt som introt till baby spelade och där stod han på scenen och log stort. Tjejerna blev som vilda och hoppade på stället och skrek för allt vad dem var värda. Några brast i tårar och såg helt galna ut. Jag som tyckte tjejerna i min klass var fåniga när dem skrek så fort någonting hade med Justin att göra. Jag kunde på något sätt ändå förstå dem, han var otrolig. Sång efter sång, dans efter dans. Justin tog sig igenom hela sitt uppträdande strålande bra. Jag satt framför den där tvn ett bra tag innan showen till slut var över. Justin tackade sina fans för att dem hade kommit och så gick han backstage. Jag försökte komma fram till honom men Pattie bad mig att vänta lite. Han behövde göra sig i ordning i lugn och ro innan jag fick prata med honom. Jag satte mig ner i soffan igen och tänkte mig tillbaka till Sverige. Det var helt sjukt egentligen att jag faktiskt satt där jag satt just idag. Jag undrade vad det skulle blivit av mig om jag aldrig hade träffat Justin. Vart skulle jag befinna mig idag? Jag kanske skulle vara med Sanna, eller bara vara hemma och sitta vid datorn, som förr varit min stora hobby. Jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var förr. Det var väl därför jag reste iväg med Jonte. För att komma ifrån det där tråkiga enkla Svennelivet. Det är egentligen konstigt hur livet kan överraska en om och om igen.
Äntligen kom Justin in i rummet och han log stort. Jag reste mig från soffan samtidigt som han bredde ut sina armar. Jag kramade honom hårt och skrattade.
- Du var helt fantastisk där ute! Jag log stort och såg honom lyckligt i ögonen.
- Äsch, det var ju bara en liten show. Du ska se mig när jag går på stort.
Han log. Jag ville så gärna le, men den meningen fick något inom mig att slockna. Jag visste att jag inte kunde stanna i USA förevigt. Snart var jag tvungen att resa hem igen för att gå i skolan, samtidigt som justin turnerade. Det var svårt att inte tänka på att jag snart skulle åka hem igen. Justins leende försvann.
- Är det något fel, sa han och såg oroligt på mig.
Min blick hade fallit ner på marken. Jag blundade hårt en gång innan jag tittade upp på honom och log lite smått.
- Nej, jag är bara lite trött.
Han log och kramade mig igen.
- Jag vet, det är ja också, men nu ska vi hem och sova. Jag ska bara säga hejdå och tacka alla för ikväll.
Jag nickade och följe med honom bort till dem andra som stod och skrattade i en klunga. Vi pratade med dem ett tag innan vi kramade om dem och sa hejdå. Sophie räckte mig en liten lapp med hennes telefonnummer på. Vi hade blivit bra vänner under kvällen. Det skulle vara roligt att träffa henne igen.
- Säg till om du vill ha fler danslektioner, jag hjälper dig gärna, sa Dylan och skrattade.
Jag skrattade jag också.
- Jo, det skulle nog behövas, svarade jag.
- Äsch, så dålig var du inte, under vissa steg såg du ju riktigt sexig ut ju!
Jag skrattade och skulle precis svara honom men Justin överröstade mig.
- Jag har nog inget problem med att lära henne dansa själv, tack! sa han irriterat och blängde på Dylan
Sedan tog han min hand och drog mig bort från mängden. Jag såg oförstående på honom med ett irriterat ansiktsuttryck.
- Vi har bråttom hem, mumlade han som ursäkt.
Jag drog min hand till mig och stannade plötsligt. Justin såg frågande på mig.
- Det var väl onödigt att säga så! väste jag ilsket.
- Äsch, han kommer över det! Snälla kom nu, jag är jättetrött.
- Tror du inte jag blir trött på dig när du håller på sådär?!
Han suckade och ställde sig närmare mig. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Sara, jag är ledsen för att jag betedde mig illa, men jag är verkligen jättetrött så vill du snälla skynda dig för min skull?
Jag nickade och tog hans hand. Sedan gick vi till bilen som stod och väntade på oss.
Nästa dag var det full rulle igen. Justin skulle till en radiostation och bli intervjuad. Jag satt på en pall utanför själva rummet där radiomänniskorna och Justin satt och pratade. Killen som intervjuad Justin frågade honom hur han klarade av att ständigt vara jagad av så mycket tjejer och om han gillade det eller inte. Han frågade honom vilka instrument han kunde spela och om han ville spela in en låt med någon annan kändis för tillfället. Han ställde hela tiden nya frågor som Justin svarade på med ett leende på läpparna. Justin snurrade på stolen som han satt på och bet sig i läppen. Han hade verkligen svårt för att sitta still. Jag märkte att radiomannen stirrade på mig ibland, men han frågade som tur var ingenting om mig.
När intervjun var slut bar det av till en fotografering. Justin skulle bli fotat för ett omslag till en tidning. Jag skrattade åt honom när dem sminkade honom, och han gav mig en retfull blick. När dem svepte över hans ansikte med en stor sminkborste rynkade han på näsan och jag skrattade bara ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
- Jag hatar smink, mumlade han för sig själv och skrattade åt mig. När fotningen väl började posade han vant framför kameran och det var faktiskt roligt att titta på. Jag fick vara med och välja ut vilka bilder som jag tyckte var finast. Det var faktiskt riktigt roligt. När det sen var slut skulle Justin bli intervjuad av tidningen och skriva några autografer till dem. Jag försökte att inte hänga efter Justin allt för mycket, särskilt inte när han blev intervjuad. Jag hade ingen lust för att vara med i någon tidning som Justins flickvän, trots att de flesta beliebers redan visste om att vi var tillsammans. Vad många inte visste var hur känslig jag faktiskt är. Om man inte känner mig kan jag verka egoistisk och nästan lite bitchig, men egentligen är jag lika känslig som en oskyldig blomma. Det krävs endas ett steg för att trycka ner mig, så det var svårt för mig eftersom de flesta av Justins fans hatade mig. De såg mig som bitchen som stal honom från Caitlin. Och ibland undrade jag över om dom hade rätt. Jag satt på golvet och studerade Justin som just då blev intervjuad av en kvinna med axellångt brunt hår. Jag kunde urskilja hennes röst och hennes tonläge var hemskt. Det lät som om hon pratade med en liten bebis.
Jag suckade tungt och lutade mig mot väggen som jag satt mot. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut. Det var konstigt. Jag var i samma rum som Justin, men han kändes så otroligt långt bort. Det var liksom som om jag såg honom, men han såg aldrig mig. Som om vi inte var där tillsammans. Jag saknade honom. Att vara med bara honom. Det var så jobbigt när han hela tiden skulle göra något. Var det inte en photoshoot så var det en intervju, var det inte det ena så var de det andra. Jag saknade tiden då vi var tillsammans, bara han och jag.
Hela veckan fortsatte som den hade börjat. Ständigt skulle Justin iväg på något nytt och varje gång som vi var ensamma så sov han. Han var så utmattad att han somnade så fort han fick tillfälle till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tyckte så hemskt synd om honom. Jag berättade flera gånger för honom att han jobbade alldeles för mycket och att han behövde vila, men det slutade ofta med att han blev sur. Vi bråkade rätt så ofta nu för tiden faktiskt. Det var liksom inte roligt längre. En dag blev vi riktigt osams. Jag ville ju bara hans bästa, varför fattade han inte?
- Justin, du kommer ta livet av dig om du fortsätter såhär! Jag vet att du har många fans som räknar med dig, men de måste väl förstå att du är en människa! Du måste vila, det är för ditt eget bästa!
Min röst var hög och bestämd. Justin såg på mig med ett hopplöst ansiktsuttryck.
- Jag kan inte! Mina fans räknar med mig jag kan inte bara sluta! Det funkar inte så!
- Du behöver inte sluta, bara ta en paus!
- Vad vet du egentligen om att jag behöver ta en paus? VA! DU VET VÄL INTE ETT DUGG OM HUR JAG MÅR!?
Justins ögon började lysa svagt av ilska och orden som han just slängt ur mig gjorde att jag fick nog.
- NEJ JUST DET, JAG VET INTE ETT SKIT OM HUR DU MÅR FÖR DU PRATAR JU FÖR FAN INTE MED MIG LÄNGRE! ALLT HANDLAR OM DIN JÄVLA KARRIÄR OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER! DU FATTAR INTE HUR SVÅRT DETTA ÄR FÖR MIG!
Jag var så arg och sårad på samma gång att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga.
- Är det här svårt för dig? Ha? DU FATTAR INTE HUR MYCKET JAG HAR BEHÖVT KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT JAG ÄR IDAG, DU HAR INTE EN ANING OM HUR DET KÄNNS NÄR HELA VÄRLDEN STÄNDIGT VILL HA NÅGOT FRÅN DIG! DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT INTE FÅ HA ETT EGET PRIVATLIV! DU VET INGENTING! JAG TÄNKER INTE LÅTA NÅGON FÖRSTÖRA MIN DRÖM FÖR MIG SÄRSKILT INTE DU!
Justin var riktigt upprörd han kom snabbt närmare mig och för en sekund blev jag nästan lite rädd. Jag blev riktigt sårad över vad han sa.
- Gå då! GÅ OCH GÖR HELA VÄRLDEN SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG, FÖR DET ÄR VÄL SÅ DU VILL HA DET! ALLA MÅSTE ÄLSKA DIG! ELLER HUR? MEN VET DU VAD JAG TYCKER?! FAN TA DIG! FAN TA DIG JUSTIN!
Tårarna rullade längs mina kinder och jag torkade ilsket bort dom. Jag sprang bort till dörren och slet upp den. Jag rusade ut i hotellkorridoren och spurtade ner för trapporna. Hela tiden strömmade tårarna längs mina kinder och jag grät högljutt. Folket stirrade på mig när jag sprang genom lobbyn och ut genom hotellet som vi bodde på. Jag rusade längs med gatan tills jag kom till en avsides återvändsgränd. Jag lutade ryggen mot en av väggarna och la huvudet i mina händer samtidigt som jag sakta gled ner till marken. Jag grät så jag skakade. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han säga så till mig? Vad hade jag gjort honom? Jag ville ju bara hans bästa, fattade han inte hur jobbigt det var för mig att se honom sådär. Jag älskade ju honom. Jag tittade förvånat upp på honom när han svängde in på återvändsgränden och gick mot mig. Jag undrade hur han hade hittat mig men jag sa ingenting. Han gick försiktigt fram till mig och stannade framför mig. Jag sneglade på honom, det syntes att han också hade gråtit.
- Får jag slå mig ner? frågade han tyst
- Det är ett fritt land, sa jag med tung röst.
Han satte sig bredvid mig. Vi satt så en stund i tystnad innan han sa något.
- Förlåt.. jag.. jag har bara så mycket på gång nu och.. jag är så hemskt ledsen.
Han suckade och gnuggade sig i pannan.
- Jag älskar dig och jag skulle aldrig såra dig, jag vet inte varför jag sa sådär
Jag såg på honom och jag märkte hur han skämdes.
- Jag ville bara ditt bästa Justin, jag skulle aldrig drömma om att förstöra din karriär.
- Jag vet, det är bara det att alla lägger så stor press på mig och jag vill ju inte göra någon besviken, speciellt inte mina fans eller mamma.
- Justin, du behöver inte oroa dig över Pattie. Om du bara pratar med henne så är jag säker på att hon kommer förstå dig om du vill ta en paus. Hon är ju i första hand din mamma och hon älskar dig, precis som jag.
Jag tog hans hand och log mot honom. Han kramade den och log tillbaka. Jag såg hur han funderade på något men jag hade inte mod till att fråga honom vad han tänkte på.
Jag svalde hårt innan jag tog mod för att säga vad jag hade tänkt på dem senaste dagarna.
- Justin, jag älskar dig men jag vill inte stå i vägen för din karriär. Vore det inte bättre att jag reste hem till Sverige igen. Bara för en liten tid, så du kan vara fullt fokuserad på vad du håller på med. Jag känner mig bara i vägen här.
Han såg sorgset på mig.
- Nej, snälla säg inte så. Lämna mig inte du också, jag känner mig så ensam.
-Åh, Justin jag lämnar dig aldrig.
Jag omfamnade honom och kramade honom hårt. Det var skönt att äntligen få kontakt med honom igen.
Nu log han mot mig igen. Det leendet hade jag inte sett på länge. Det där leendet som fick mig så varm inombords. Leendet som fick hans ögon att gnistra som diamanter. Jag kunde inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och smekte honom försiktigt. Jag hade saknat honom så. Han besvarade min kyss snabbt och lät sina fingerspetsar smeka min nacke försiktigt. Jag rös. Justin avslutade häpet nog kyssen och log lurigt.
- Kom
Jag blev en aning besviken men följde efter honom. Han kikade försiktigt ut från gränden som vi hade suttit i och konstaterade att kusten var klar. Då började vi springa i full fart. Vi sprang hand i hand längs med gatan och folk stirrade på oss. Justin vände sig om och log mot mig. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med. Han var verkligen galen. Plötsligt svängde han in i en smal gränd som vi joggade längs. Runt oss sträckte sig höga våningshus och människor tittade ut här och var på de få balkonger som fanns där. Han svängde av ännu en gång och det blev jobbigare att springa. Vi sprang längs med en strand och när havet tornade upp framför oss tappade jag andan. Det var verkligen vackert. Solen hade börjat gå ner och ett orangerosa sken spred sig över himmlen. Skenet fick vattnet att glittra som aldrig förr. Vi stod hand i hand och bara tittade på det ett tag. Justin tog av sig jackan som han hade på sig och hängde den på mina axlar sedan ställde han sig närmare mig och kysste mig på halsen. Jag slöt ögonen och njöt. Sedan vände jag mig om och kysste honom passionerat. Han besvarade min kyss och smekte min midja. Vi la oss ner i den mjuka sanden och jag skrattade när Justin helt plötsligt började kittla mig.
- Jag älskar ditt skratt, sa han och flinade.
- Shut up and kiss me, sa jag
Han skrattade och kysste mig sedan passionerat. Jag drog av hans tshirt och smekte hans mage. Han smekte av mig mina kläder och jag fick av hans byxor. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Han kysste mig allt längre ner. Han var underbar. Hans stånd växte och jag kände hur han började andas allt hastigare. Jag lät min hand glida innanför hans kalsonger och tog tag i den. Jag började sakta runka av honom och han stönade djupt av välbehag. Han lät sin hand glida upp mot mitt bröst och smekte det försiktigt. Jag slöt ögonen och hummade lågt. Jag körde på lite snabbare och han stönade högre. Jag drog sedan av hans kalsonger och gav honom en menande blick. Han slet till sig sin jacka och fick upp en förpackning förvånansvärt snabbt. Han rev upp den och trädde på den innan han kom in i mig. Vi rörde oss i takt och andades allt häftigare. Han stönade med jämna mellanrum. Djupa dova stön till skillnad från mina som var ljusa och upprepade. När jag var på väg att komma drog han ut den och väntade ett tag. Sedan kom han i mig igen, det var helt fantastiskt. Det går inte riktigt att beskriva det. När jag väl kom darrade hela kroppen till och jag höll andan för en stund. Det var helt magiskt. Vi hade kommit nästan samtidigt och nu låg vi i sanden och andades högt. När vi hade återhämtat andan ett tag låg vi bara där i sanden och tittade på de tusen stjärnor som nu hade tagit över himmlen. Solen hade gått ner för längesen. Justin hade sin arm runt mig och jag vilade på hans bröst. Vi hade flätat ihop våra fingrar och vi låg och småpratade medans havets vågor fyllde bakgrunden med ett avslappnande ljud. Vi låg länge och pratade om vad vi hade trott om vår framtid när vi var yngre. Justin berättade att han älskade allt som hade med sport att göra och att han alltid trott att han skulle bli något inom sporten. Fast det var ju självklart att han var ett under som musiker. Han kunde spela trummor när han var två år. Det vet jag nog ingen annan som har kunnat. Jag berättade att jag trodde att jag skulle leva ett typiskt svenskt liv. Man,barn,jobb,hund,villa, volvo, tja du fattar. Vi låg där länge och berättade om en massa minnen från när vi var små. Justin berättade att det bodde en sur gammal tant vid det området som han själv hade växt upp i. Han sa att tanten ofta tvingade Ryan och honom att göra henne en massa tjänster hela tiden. Det hade slutat med att Justin och Ryan skulle kasta ägg på hennes hus, men att de av olycka råkade kasta på henne istället när hon steg ut ur dörren på sitt hus. Jag skrattade högt när han berättade hur Pattie hade sett ut när den här tanten med hela ansiktet fullt av råa ägg hade kommit springande fly förbannad mot henne. Jag kunde se allt framför mig och skrattade så jag fick riktigt ont i magen. Plötsligt reste jag mig upp och kollade ner på Justin.
- Jag vill bada, sa jag och log lurigt.
Justin satte sig halvt upp och såg sig omkring. Sedan tittade han på mig. Hans ögon vandrade över min nakna kropp och jag log sexigt i hopp om att få med honom till vattnet. Han bet sig i läppen innan han reste sig upp. Han ställde sig framför mig och såg mig i ögonen. Jag var helt säker på att han skulle kyssa mig, men då log han bara
- Sisten i är en sur rutten äggtant!
Han började springa i full fart mot vattnet och jag skrattade högt samtidigt som jag svor mot honom. Jag lät ett ljust skrik lämna min strupe när det kalla vattnet omfamnade min kropp. Jag simmade upp sides med Justin och smekte honom längs hans vältränade mage. Han log och slöt sina ögon. Jag kysste honom försiktigt och han skulle precis kyssa mig tillbaka men istället skvätte jag honom rakt i ansiktet.
- Där fick du din ruttna äggtant! sa jag och skrattade högt
Han kollade häpet på mig innan han log lurigt.
- Du bad om det!
Han simmade upp bakom mig och la sina armar runt min midja. Jag undrade vad han höll på med. Han tog sats innan han kastade mig i vattnet och till min otur landade jag med huvudet under ytan. Jag fick massor med vatten i näsan och frustade när jag kom över vattenytan igen. Justin skrattade åt mig.
- Det är inte roligt! sa jag men kunde inte låta bli att skratta lite.
- Åh, förlåt älskling, sa han mjukt men han log fortfarande.
- Ska jag blåsa så det blir bättre, sa han med en fånig röst och skrattade.
Jag simmade närmare honom och viskade med sexig röst i hans öra.
- Ja snälla gör så att det känns bättre
Jag kunde nästan känna direkt hur den reste sig och jag skrattade åt honom. Han såg lite generad ut men så kysste han mig och jag slöt mina ögon igen.
Det var lite spännande. Jag hade aldrig gjort det på en strand och absolut inte i havet. Nu gick vi sida vid sida längs gatorna igen. Alla affärerna var stängda och det var inte så mycket folk kvar längre. Justins jacka hängde på mina axlar och jag drog den tätare intill mig. Den var full av hans värme. Han gick bredvid mig med sin ena arm vid min midja och nynnade på en fin sång. Vi vandrade barfota tillbaka till hotellet med våra skor i händerna. Så fort vi kom upp till vårt hotellrum la vi oss i sängen och jag somnade tryggt omfamnad av den finaste människan på jorden.
Jag vaknade av att Pattie kom instormande på vårt hotellrum. Hon såg inte glad ut alls. Hon sa inte ens god morgon. Istället drog hon upp Justin ur sängen och slängde fram en tidning till honom. Justin gav den en snabb blick men när han vaknat till ordentligt tog han ett fast tag i den och stirrade på den. Jag blev med ens orolig och undrade vad som försigick.
- Vad ska det här betyda?! sa Pattie och gav mig en riktigt sträng blick. Hon slet tidningen från Justin och kastade den till mig. Den landade på sängen med en duns och jag plockade upp den. När jag läste den första rubriken kände jag hur hela kroppen skakade. Hur kunde dem...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni händer nu då?
Kommentera ;)
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla reste sig upp och intog sina platser. Justin kramade min hand och log. Han såg så otroligt lycklig ut.
- Det är dags! sa han med förväntansfull röst.
- Lycka till honey, och glöm inte att du är bäst!
Han nickade bara som svar medans han sprang iväg mot scenen. Usher följde mig till ett litet rum där vi möttes av Pattie och två livvakter. Jag slog mig ner i en liten mjuk soffa som stod i det bortre hörnet av rummet. Framför fanns det en liten tv som visade scenen. Den plats som jag tidigare hade stått på nedanför scenen var nu full av tjejer i olika åldrar som förväntansfullt såg sig omkring. Ljuset i den stora salen slocknade och ett spritt sus fyllde publiken. Alla blev tysta och jag tror faktiskt att jag i den sekunden då skärmen var alldeles svart och det var helt tyst att jag höll andan. Plötsligt sken ett ljus upp på scenen samtidigt som introt till baby spelade och där stod han på scenen och log stort. Tjejerna blev som vilda och hoppade på stället och skrek för allt vad dem var värda. Några brast i tårar och såg helt galna ut. Jag som tyckte tjejerna i min klass var fåniga när dem skrek så fort någonting hade med Justin att göra. Jag kunde på något sätt ändå förstå dem, han var otrolig. Sång efter sång, dans efter dans. Justin tog sig igenom hela sitt uppträdande strålande bra. Jag satt framför den där tvn ett bra tag innan showen till slut var över. Justin tackade sina fans för att dem hade kommit och så gick han backstage. Jag försökte komma fram till honom men Pattie bad mig att vänta lite. Han behövde göra sig i ordning i lugn och ro innan jag fick prata med honom. Jag satte mig ner i soffan igen och tänkte mig tillbaka till Sverige. Det var helt sjukt egentligen att jag faktiskt satt där jag satt just idag. Jag undrade vad det skulle blivit av mig om jag aldrig hade träffat Justin. Vart skulle jag befinna mig idag? Jag kanske skulle vara med Sanna, eller bara vara hemma och sitta vid datorn, som förr varit min stora hobby. Jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var förr. Det var väl därför jag reste iväg med Jonte. För att komma ifrån det där tråkiga enkla Svennelivet. Det är egentligen konstigt hur livet kan överraska en om och om igen.
Äntligen kom Justin in i rummet och han log stort. Jag reste mig från soffan samtidigt som han bredde ut sina armar. Jag kramade honom hårt och skrattade.
- Du var helt fantastisk där ute! Jag log stort och såg honom lyckligt i ögonen.
- Äsch, det var ju bara en liten show. Du ska se mig när jag går på stort.
Han log. Jag ville så gärna le, men den meningen fick något inom mig att slockna. Jag visste att jag inte kunde stanna i USA förevigt. Snart var jag tvungen att resa hem igen för att gå i skolan, samtidigt som justin turnerade. Det var svårt att inte tänka på att jag snart skulle åka hem igen. Justins leende försvann.
- Är det något fel, sa han och såg oroligt på mig.
Min blick hade fallit ner på marken. Jag blundade hårt en gång innan jag tittade upp på honom och log lite smått.
- Nej, jag är bara lite trött.
Han log och kramade mig igen.
- Jag vet, det är ja också, men nu ska vi hem och sova. Jag ska bara säga hejdå och tacka alla för ikväll.
Jag nickade och följe med honom bort till dem andra som stod och skrattade i en klunga. Vi pratade med dem ett tag innan vi kramade om dem och sa hejdå. Sophie räckte mig en liten lapp med hennes telefonnummer på. Vi hade blivit bra vänner under kvällen. Det skulle vara roligt att träffa henne igen.
- Säg till om du vill ha fler danslektioner, jag hjälper dig gärna, sa Dylan och skrattade.
Jag skrattade jag också.
- Jo, det skulle nog behövas, svarade jag.
- Äsch, så dålig var du inte, under vissa steg såg du ju riktigt sexig ut ju!
Jag skrattade och skulle precis svara honom men Justin överröstade mig.
- Jag har nog inget problem med att lära henne dansa själv, tack! sa han irriterat och blängde på Dylan
Sedan tog han min hand och drog mig bort från mängden. Jag såg oförstående på honom med ett irriterat ansiktsuttryck.
- Vi har bråttom hem, mumlade han som ursäkt.
Jag drog min hand till mig och stannade plötsligt. Justin såg frågande på mig.
- Det var väl onödigt att säga så! väste jag ilsket.
- Äsch, han kommer över det! Snälla kom nu, jag är jättetrött.
- Tror du inte jag blir trött på dig när du håller på sådär?!
Han suckade och ställde sig närmare mig. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Sara, jag är ledsen för att jag betedde mig illa, men jag är verkligen jättetrött så vill du snälla skynda dig för min skull?
Jag nickade och tog hans hand. Sedan gick vi till bilen som stod och väntade på oss.
Nästa dag var det full rulle igen. Justin skulle till en radiostation och bli intervjuad. Jag satt på en pall utanför själva rummet där radiomänniskorna och Justin satt och pratade. Killen som intervjuad Justin frågade honom hur han klarade av att ständigt vara jagad av så mycket tjejer och om han gillade det eller inte. Han frågade honom vilka instrument han kunde spela och om han ville spela in en låt med någon annan kändis för tillfället. Han ställde hela tiden nya frågor som Justin svarade på med ett leende på läpparna. Justin snurrade på stolen som han satt på och bet sig i läppen. Han hade verkligen svårt för att sitta still. Jag märkte att radiomannen stirrade på mig ibland, men han frågade som tur var ingenting om mig.
När intervjun var slut bar det av till en fotografering. Justin skulle bli fotat för ett omslag till en tidning. Jag skrattade åt honom när dem sminkade honom, och han gav mig en retfull blick. När dem svepte över hans ansikte med en stor sminkborste rynkade han på näsan och jag skrattade bara ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
- Jag hatar smink, mumlade han för sig själv och skrattade åt mig. När fotningen väl började posade han vant framför kameran och det var faktiskt roligt att titta på. Jag fick vara med och välja ut vilka bilder som jag tyckte var finast. Det var faktiskt riktigt roligt. När det sen var slut skulle Justin bli intervjuad av tidningen och skriva några autografer till dem. Jag försökte att inte hänga efter Justin allt för mycket, särskilt inte när han blev intervjuad. Jag hade ingen lust för att vara med i någon tidning som Justins flickvän, trots att de flesta beliebers redan visste om att vi var tillsammans. Vad många inte visste var hur känslig jag faktiskt är. Om man inte känner mig kan jag verka egoistisk och nästan lite bitchig, men egentligen är jag lika känslig som en oskyldig blomma. Det krävs endas ett steg för att trycka ner mig, så det var svårt för mig eftersom de flesta av Justins fans hatade mig. De såg mig som bitchen som stal honom från Caitlin. Och ibland undrade jag över om dom hade rätt. Jag satt på golvet och studerade Justin som just då blev intervjuad av en kvinna med axellångt brunt hår. Jag kunde urskilja hennes röst och hennes tonläge var hemskt. Det lät som om hon pratade med en liten bebis.
Jag suckade tungt och lutade mig mot väggen som jag satt mot. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut. Det var konstigt. Jag var i samma rum som Justin, men han kändes så otroligt långt bort. Det var liksom som om jag såg honom, men han såg aldrig mig. Som om vi inte var där tillsammans. Jag saknade honom. Att vara med bara honom. Det var så jobbigt när han hela tiden skulle göra något. Var det inte en photoshoot så var det en intervju, var det inte det ena så var de det andra. Jag saknade tiden då vi var tillsammans, bara han och jag.
Hela veckan fortsatte som den hade börjat. Ständigt skulle Justin iväg på något nytt och varje gång som vi var ensamma så sov han. Han var så utmattad att han somnade så fort han fick tillfälle till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tyckte så hemskt synd om honom. Jag berättade flera gånger för honom att han jobbade alldeles för mycket och att han behövde vila, men det slutade ofta med att han blev sur. Vi bråkade rätt så ofta nu för tiden faktiskt. Det var liksom inte roligt längre. En dag blev vi riktigt osams. Jag ville ju bara hans bästa, varför fattade han inte?
- Justin, du kommer ta livet av dig om du fortsätter såhär! Jag vet att du har många fans som räknar med dig, men de måste väl förstå att du är en människa! Du måste vila, det är för ditt eget bästa!
Min röst var hög och bestämd. Justin såg på mig med ett hopplöst ansiktsuttryck.
- Jag kan inte! Mina fans räknar med mig jag kan inte bara sluta! Det funkar inte så!
- Du behöver inte sluta, bara ta en paus!
- Vad vet du egentligen om att jag behöver ta en paus? VA! DU VET VÄL INTE ETT DUGG OM HUR JAG MÅR!?
Justins ögon började lysa svagt av ilska och orden som han just slängt ur mig gjorde att jag fick nog.
- NEJ JUST DET, JAG VET INTE ETT SKIT OM HUR DU MÅR FÖR DU PRATAR JU FÖR FAN INTE MED MIG LÄNGRE! ALLT HANDLAR OM DIN JÄVLA KARRIÄR OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER! DU FATTAR INTE HUR SVÅRT DETTA ÄR FÖR MIG!
Jag var så arg och sårad på samma gång att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga.
- Är det här svårt för dig? Ha? DU FATTAR INTE HUR MYCKET JAG HAR BEHÖVT KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT JAG ÄR IDAG, DU HAR INTE EN ANING OM HUR DET KÄNNS NÄR HELA VÄRLDEN STÄNDIGT VILL HA NÅGOT FRÅN DIG! DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT INTE FÅ HA ETT EGET PRIVATLIV! DU VET INGENTING! JAG TÄNKER INTE LÅTA NÅGON FÖRSTÖRA MIN DRÖM FÖR MIG SÄRSKILT INTE DU!
Justin var riktigt upprörd han kom snabbt närmare mig och för en sekund blev jag nästan lite rädd. Jag blev riktigt sårad över vad han sa.
- Gå då! GÅ OCH GÖR HELA VÄRLDEN SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG, FÖR DET ÄR VÄL SÅ DU VILL HA DET! ALLA MÅSTE ÄLSKA DIG! ELLER HUR? MEN VET DU VAD JAG TYCKER?! FAN TA DIG! FAN TA DIG JUSTIN!
Tårarna rullade längs mina kinder och jag torkade ilsket bort dom. Jag sprang bort till dörren och slet upp den. Jag rusade ut i hotellkorridoren och spurtade ner för trapporna. Hela tiden strömmade tårarna längs mina kinder och jag grät högljutt. Folket stirrade på mig när jag sprang genom lobbyn och ut genom hotellet som vi bodde på. Jag rusade längs med gatan tills jag kom till en avsides återvändsgränd. Jag lutade ryggen mot en av väggarna och la huvudet i mina händer samtidigt som jag sakta gled ner till marken. Jag grät så jag skakade. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han säga så till mig? Vad hade jag gjort honom? Jag ville ju bara hans bästa, fattade han inte hur jobbigt det var för mig att se honom sådär. Jag älskade ju honom. Jag tittade förvånat upp på honom när han svängde in på återvändsgränden och gick mot mig. Jag undrade hur han hade hittat mig men jag sa ingenting. Han gick försiktigt fram till mig och stannade framför mig. Jag sneglade på honom, det syntes att han också hade gråtit.
- Får jag slå mig ner? frågade han tyst
- Det är ett fritt land, sa jag med tung röst.
Han satte sig bredvid mig. Vi satt så en stund i tystnad innan han sa något.
- Förlåt.. jag.. jag har bara så mycket på gång nu och.. jag är så hemskt ledsen.
Han suckade och gnuggade sig i pannan.
- Jag älskar dig och jag skulle aldrig såra dig, jag vet inte varför jag sa sådär
Jag såg på honom och jag märkte hur han skämdes.
- Jag ville bara ditt bästa Justin, jag skulle aldrig drömma om att förstöra din karriär.
- Jag vet, det är bara det att alla lägger så stor press på mig och jag vill ju inte göra någon besviken, speciellt inte mina fans eller mamma.
- Justin, du behöver inte oroa dig över Pattie. Om du bara pratar med henne så är jag säker på att hon kommer förstå dig om du vill ta en paus. Hon är ju i första hand din mamma och hon älskar dig, precis som jag.
Jag tog hans hand och log mot honom. Han kramade den och log tillbaka. Jag såg hur han funderade på något men jag hade inte mod till att fråga honom vad han tänkte på.
Jag svalde hårt innan jag tog mod för att säga vad jag hade tänkt på dem senaste dagarna.
- Justin, jag älskar dig men jag vill inte stå i vägen för din karriär. Vore det inte bättre att jag reste hem till Sverige igen. Bara för en liten tid, så du kan vara fullt fokuserad på vad du håller på med. Jag känner mig bara i vägen här.
Han såg sorgset på mig.
- Nej, snälla säg inte så. Lämna mig inte du också, jag känner mig så ensam.
-Åh, Justin jag lämnar dig aldrig.
Jag omfamnade honom och kramade honom hårt. Det var skönt att äntligen få kontakt med honom igen.
Nu log han mot mig igen. Det leendet hade jag inte sett på länge. Det där leendet som fick mig så varm inombords. Leendet som fick hans ögon att gnistra som diamanter. Jag kunde inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och smekte honom försiktigt. Jag hade saknat honom så. Han besvarade min kyss snabbt och lät sina fingerspetsar smeka min nacke försiktigt. Jag rös. Justin avslutade häpet nog kyssen och log lurigt.
- Kom
Jag blev en aning besviken men följde efter honom. Han kikade försiktigt ut från gränden som vi hade suttit i och konstaterade att kusten var klar. Då började vi springa i full fart. Vi sprang hand i hand längs med gatan och folk stirrade på oss. Justin vände sig om och log mot mig. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med. Han var verkligen galen. Plötsligt svängde han in i en smal gränd som vi joggade längs. Runt oss sträckte sig höga våningshus och människor tittade ut här och var på de få balkonger som fanns där. Han svängde av ännu en gång och det blev jobbigare att springa. Vi sprang längs med en strand och när havet tornade upp framför oss tappade jag andan. Det var verkligen vackert. Solen hade börjat gå ner och ett orangerosa sken spred sig över himmlen. Skenet fick vattnet att glittra som aldrig förr. Vi stod hand i hand och bara tittade på det ett tag. Justin tog av sig jackan som han hade på sig och hängde den på mina axlar sedan ställde han sig närmare mig och kysste mig på halsen. Jag slöt ögonen och njöt. Sedan vände jag mig om och kysste honom passionerat. Han besvarade min kyss och smekte min midja. Vi la oss ner i den mjuka sanden och jag skrattade när Justin helt plötsligt började kittla mig.
- Jag älskar ditt skratt, sa han och flinade.
- Shut up and kiss me, sa jag
Han skrattade och kysste mig sedan passionerat. Jag drog av hans tshirt och smekte hans mage. Han smekte av mig mina kläder och jag fick av hans byxor. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Han kysste mig allt längre ner. Han var underbar. Hans stånd växte och jag kände hur han började andas allt hastigare. Jag lät min hand glida innanför hans kalsonger och tog tag i den. Jag började sakta runka av honom och han stönade djupt av välbehag. Han lät sin hand glida upp mot mitt bröst och smekte det försiktigt. Jag slöt ögonen och hummade lågt. Jag körde på lite snabbare och han stönade högre. Jag drog sedan av hans kalsonger och gav honom en menande blick. Han slet till sig sin jacka och fick upp en förpackning förvånansvärt snabbt. Han rev upp den och trädde på den innan han kom in i mig. Vi rörde oss i takt och andades allt häftigare. Han stönade med jämna mellanrum. Djupa dova stön till skillnad från mina som var ljusa och upprepade. När jag var på väg att komma drog han ut den och väntade ett tag. Sedan kom han i mig igen, det var helt fantastiskt. Det går inte riktigt att beskriva det. När jag väl kom darrade hela kroppen till och jag höll andan för en stund. Det var helt magiskt. Vi hade kommit nästan samtidigt och nu låg vi i sanden och andades högt. När vi hade återhämtat andan ett tag låg vi bara där i sanden och tittade på de tusen stjärnor som nu hade tagit över himmlen. Solen hade gått ner för längesen. Justin hade sin arm runt mig och jag vilade på hans bröst. Vi hade flätat ihop våra fingrar och vi låg och småpratade medans havets vågor fyllde bakgrunden med ett avslappnande ljud. Vi låg länge och pratade om vad vi hade trott om vår framtid när vi var yngre. Justin berättade att han älskade allt som hade med sport att göra och att han alltid trott att han skulle bli något inom sporten. Fast det var ju självklart att han var ett under som musiker. Han kunde spela trummor när han var två år. Det vet jag nog ingen annan som har kunnat. Jag berättade att jag trodde att jag skulle leva ett typiskt svenskt liv. Man,barn,jobb,hund,villa, volvo, tja du fattar. Vi låg där länge och berättade om en massa minnen från när vi var små. Justin berättade att det bodde en sur gammal tant vid det området som han själv hade växt upp i. Han sa att tanten ofta tvingade Ryan och honom att göra henne en massa tjänster hela tiden. Det hade slutat med att Justin och Ryan skulle kasta ägg på hennes hus, men att de av olycka råkade kasta på henne istället när hon steg ut ur dörren på sitt hus. Jag skrattade högt när han berättade hur Pattie hade sett ut när den här tanten med hela ansiktet fullt av råa ägg hade kommit springande fly förbannad mot henne. Jag kunde se allt framför mig och skrattade så jag fick riktigt ont i magen. Plötsligt reste jag mig upp och kollade ner på Justin.
- Jag vill bada, sa jag och log lurigt.
Justin satte sig halvt upp och såg sig omkring. Sedan tittade han på mig. Hans ögon vandrade över min nakna kropp och jag log sexigt i hopp om att få med honom till vattnet. Han bet sig i läppen innan han reste sig upp. Han ställde sig framför mig och såg mig i ögonen. Jag var helt säker på att han skulle kyssa mig, men då log han bara
- Sisten i är en sur rutten äggtant!
Han började springa i full fart mot vattnet och jag skrattade högt samtidigt som jag svor mot honom. Jag lät ett ljust skrik lämna min strupe när det kalla vattnet omfamnade min kropp. Jag simmade upp sides med Justin och smekte honom längs hans vältränade mage. Han log och slöt sina ögon. Jag kysste honom försiktigt och han skulle precis kyssa mig tillbaka men istället skvätte jag honom rakt i ansiktet.
- Där fick du din ruttna äggtant! sa jag och skrattade högt
Han kollade häpet på mig innan han log lurigt.
- Du bad om det!
Han simmade upp bakom mig och la sina armar runt min midja. Jag undrade vad han höll på med. Han tog sats innan han kastade mig i vattnet och till min otur landade jag med huvudet under ytan. Jag fick massor med vatten i näsan och frustade när jag kom över vattenytan igen. Justin skrattade åt mig.
- Det är inte roligt! sa jag men kunde inte låta bli att skratta lite.
- Åh, förlåt älskling, sa han mjukt men han log fortfarande.
- Ska jag blåsa så det blir bättre, sa han med en fånig röst och skrattade.
Jag simmade närmare honom och viskade med sexig röst i hans öra.
- Ja snälla gör så att det känns bättre
Jag kunde nästan känna direkt hur den reste sig och jag skrattade åt honom. Han såg lite generad ut men så kysste han mig och jag slöt mina ögon igen.
Det var lite spännande. Jag hade aldrig gjort det på en strand och absolut inte i havet. Nu gick vi sida vid sida längs gatorna igen. Alla affärerna var stängda och det var inte så mycket folk kvar längre. Justins jacka hängde på mina axlar och jag drog den tätare intill mig. Den var full av hans värme. Han gick bredvid mig med sin ena arm vid min midja och nynnade på en fin sång. Vi vandrade barfota tillbaka till hotellet med våra skor i händerna. Så fort vi kom upp till vårt hotellrum la vi oss i sängen och jag somnade tryggt omfamnad av den finaste människan på jorden.
Jag vaknade av att Pattie kom instormande på vårt hotellrum. Hon såg inte glad ut alls. Hon sa inte ens god morgon. Istället drog hon upp Justin ur sängen och slängde fram en tidning till honom. Justin gav den en snabb blick men när han vaknat till ordentligt tog han ett fast tag i den och stirrade på den. Jag blev med ens orolig och undrade vad som försigick.
- Vad ska det här betyda?! sa Pattie och gav mig en riktigt sträng blick. Hon slet tidningen från Justin och kastade den till mig. Den landade på sängen med en duns och jag plockade upp den. När jag läste den första rubriken kände jag hur hela kroppen skakade. Hur kunde dem...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni händer nu då?
Kommentera ;)
