abiebluvstory

Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------



------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade inte velat gör någonting efter att det tagit slut. Ingenting betydde någonting längre. Mamma lät mig deppa i två dagar men sedan fick hon nog.
- Justin, nu räcker det! Du kan inte sitta här och tjura resten av ditt liv bara för att hon har gjort slut!
Mamma lät riktigt arg men jag var desstu argare.
- Jag älskar henne!! Ingenting är viktigare!
Mamma suckade bara åt mig och la armarna i kors.
- Du får fixa till dig lite i alla fall för det kommer en kompis till dig på besök snart.
-Jag vill inte se Jasmine! skrek jag.
- Bra, för det är inte Jasmine.
- Jag vill inte se Caitlin heller!
- Det är inte Caitlin heller, sluta va så sur och sätt fart nu!
Trots att jag var så sårad blev jag ändå väldigt nyfiken. Vem var det om inte Jasmine eller Caitlin. Tänk om.. Tänk om det var Sara! Tänk om hon hade flygit hit för att prata med mig och säga att allt bara var ett misstag. Jag fick plötsligt brottom. Jag slängde mig in i duschen och sedan klädde jag på mig en svart t-shirt och ett par jeans och så borstade jag tänderna. Jag fixade till frillan lite extra innan jag var helt klar. Det knackade på hotelldörren och jag sprang fram till den och slet upp den. Det var inte Sara som stod där ute. Men jag blev inte besviken för det. För där stod Selena, Min absolut bästa tjejkompis. Hon log stort när hon såg mig och kastade sig i mina armar. Det var så skönt att få se henne igen. Det var verkligen längesen. Vi pratade hela tiden i mun på varandra och så satte vi oss vid köksbordet. 

Hon talade om för mig hur hennes karriär hade gått och hur hennes sjuka mormor hade blivit bättre. Jag berättade för henne om Sara och om Caitlin och Jasmine och allt i hop. Selena kunde jag berätta vad som helst för. Hon skulle inte skvallra för någon. Det visste jag. Hon lyssnade förstående på vad jag berättade för henne.
- Jisses! Justin du har verkligen satt dig själv i klistret.
- Vad ska jag göra?
Jag såg hjälplöst på henne. Hon la sin hand på min.
- Jag vet inte säkert Justin. Men kärlek går inte över bara sådär. Jag tror att Sara fortfarande älskar dig, men hon är för sårad för att låta dig få veta det. Hon kan inte lita på dig längre Justin. Om du vill få tillbaka henne måste du få henne att lita på dig igen. Hon måste vara säker på att du älskar henne. Bara henne!
- Hur?
- Åk till henne. Visa hur mycket hon betyder för dig och få henne att lita på dig igen. Kanske det inte fungerar men det är den enda chansen du har på dig.

Jag såg på Selena. Hon var verkligen en sån fin vän. Med henne var det inte som med Caitlin eller Jasmine. Vi hade dejtat. Jag och Selena, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra på det sättet. Vi var bara vänner. Just nu var det riktigt skönt att veta det. Jag kramade henne.
- Tack så jättemycket!

------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Dagarna gick och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med Markus och Sanna. Vi hade precis varit och badat i ett badhus som låg i närheten. Vi hade åkt buss in till badhuset och vi åkte även buss hem. Jag skulle hoppa av först av oss. Jag reste mig upp sa hej då till Sanna och Markus och sedan gick jag av bussen. När jag kom hem gick jag upp och tog en lång dusch. Det plingade på dörren när jag stod i duschen. Äsch! Mamma och pappa får öppna. Det var tydligen en försäljare eller något för dörren stängdes snabbt igen. Jag gick ur duschen och tog en handduk om mig. Sedan gick jag in på mitt rum och skulle just släppa handduken när jag märkte att någon var i mitt rum. Jag drog snabbt handduken om mig och stirrade på honom där han satt i min säng.
- Vad gör du här? Vem släppte in dig?
- Dina föräldrar
- Vad gör du här? sa jag irriterat.
Jag kunde inte riktigt fatta att Justin verkligen var här. Jag trodde att jag drömde bara.
- Jag vill säga förlåt
- Jag kan inte förlåta dig, Justin. Det har jag redan sagt till dig.
- Okej, men låt mig då få visa dig något en sista gång
Han såg förväntnadsfullt på mig. Jag suckade.
- Visst, men låt mig byta om först.
Justin satt bara kvar i min säng och stirrade på mig.
- Hallå!?
- Vad?
- Jag vill kanske inte att du glor på mig när jag byter om
- Varför inte? Jag har ju redan sett dig ett antal gånger
Han log.
- Gå ut! sa jag irriterat och äntligen reste han sig upp ur min säng och gick ut ur mitt rum. Jag bytte snabbt om innan jag gick ut från mitt rum. Justin tog min hand men jag drog den snabbt till mig. Han kunde inte bara komma hit och tro att allt skulle bli som vanligt igen. Han såg ner i marken och bet sig i läppen. Sedan gick han bara före mig ut genom dörren. Där ute stod hans bil. Jag kunde inte fatta hur han hade fått den till Sverige men vi satte oss i alla fall i bilen. Justin plockade upp något från sin ficka och räckte det till mig.
- Här ta på den, sa han.
Det var en ögonbindel.
- Vad ska det vara bra för, sa jag och gav honom en arg blick.
- Jo kom igen, det blir kul. Ta på den.
Jag gjorde motvilligt som han sa. Vad hade han nu för sig. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Det var en lång och spänd tystnad mellan oss. Om det inte vore för tystnaden, eller smärtan i mitt bröst skulle allt va som vanligt. Det skulle inte vara något skumt med att sitta bredvid Justin i hans bil. Men just nu var ingenting som förr. Jag älskade honom fortfarande. Jag försökte lura mig själv att jag hatade honom. Då gjorde det inte riktigt lika ont längre. Trots det visste jag att jag fortfarande älskade honom, jag skulle alltid älska honom. Det var klart att jag inte ville ha det såhär. Jag ville älska honom, jag ville bli älskad av honom. Men jag kunde inte lita på honom.

Äntligen stannade han bilen. Jag hörde hur han öppnade och stängde sin dörr. Sedan gick han runt bilen och öppnade min dörr. Han tog mina händer.
- Kom, sa han.
Jag klev försiktigt ur bilen och så följde jag efter honom. Jag hade ingen aning vart jag befann mig eller vart vi var på väg. Vi stannade plötsligt och ett mycket märkligt klirrande ljud nådde mina öron. Jag kunde ju inte se något så jag hoppade överraskat till och ställde mig närmare Justin.
- Vad var det?! sa jag oroligt och försökte kika under ögonbindeln.
- Ey, tjuvkika inte, sa han och skrattade åt mig.
Han drog bort ögonbindeln från mina ögon. Solljuset sved i mina ögon och jag fick blinka många gånger innan jag kunde se något. Framför oss fanns det en massa olika simbassänger och mitt framför oss simmade en nyfiken delfin. Jag hade aldrig förut sett en delfin i verkligheten. Jag satte mig på knä och stirrade på den med öppen mun.
- Nej gud så söt!
Justin satte sig på huk bredvid mig. Han log.
- Ja, visst är hon. Du får klappa henne om du vill.
Han sträckte ut sin hand och smekte över delfinens skin. Jag sträckte försiktigt ut min hand, Justin tog den och visade mig hur jag skulle klappa delfinen. Jag log. Plötsligt kom en kvinna ut ur husen som låg bredvid bassängerna. Hon hade två simdräkter i händerna och hon log.
- Hej, jag antar att det är du som är Justin, sa hon och räckte honom sin ena hand. Han struntade i hennes hand och kramade om henne. Jag såg på henne hur generad hon blev.
- Här har ni vars en simdräkt, ni kan byta om där inne.
Hon pekade på ett lite mindre hus som antagligen var omklädningsrum eller något liknande.
- Vad säger du? Vill du bada med henne? sa Justin och tittade först på mig och sedan på delfinen. Jag log och nickade. Vi tog vars en dräkt och gick till omklädningsummen. Jag bytte om snabbt men Justin hade tydligen varit snabbare. För när jag kom ut stod han och väntade på mig. Jag såg på honom. Hans hår var sådär rufsigt som jag älskade och hans ögon glittrade busigt. Den tajta simdräkten gjorde inte det hela bättre. Han var så snygg..

Kvinnan berättade lite om deras anläggning och visade oss rundor. Det fanns inte bara delfiner där. Där var sälar och sjölejon också. Vi fick hoppa i en bassäng och direkt när vi kom i vattnet blev vi omringade av delfiner. Jag skrattade, dem var så himla söta. Justin tog min hand och bad mig hålla fast i delfinens ryggfena. Jag gjorde som han sa och han log åt mig.
- Håll i dig nu, sa han och flinade.
Jag fattade inte vad han menade och såg oförstående på honom. Plötsligt började delfinen simma iväg med mig. Jag skrek till i början men sedan började jag skratta. Det var underbart. Vattnet sprutade och det gick riktigt fort faktiskt. Justin gjorde nu samma sak och hans skratt ekade i mina öron. Det gulliga skrattet. Jag släppte taget om delfinen och den dök under vattnet. Sedan kom den upp med ett högt hopp och snurrade ett varv i luften innan den dök igen.
- Wow!
Jag såg faccinerat på delfinen som simmade upp till ytan och gav ifrån sig ett klirrade läte. Ett par armar smög sig runt min midja och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Han var varm och jag kunde höra hur hans hjärtslag dunkade mot min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Han var så full av liv. Han såg så sexig ut när han var så blöt. Han slickade sig om läpparna och så kom han sakta närmare mig och kysste mig. Jag hade saknat honom så mycket, men något inom mig sa att det var fel. Jag knuffade sakta bort honom och såg ner på vattenytan. Han såg sorgset på mig.

- Kom, jag ska visa dig en sak till.
Vi simmade upp till kanten och steg upp ur polen. Vi bytte om tackade kvinnan och Justin betalade henne. Vi hoppade in i Justins bil igen. Det var fortfarande spänt mellan oss. Det kändes så fel. Men han vägrade att ge upp. Han körde iväg med mig in på en liten grusväg. Det var uppförsbacke en lång bit och jag undrade hela tiden vad han hade i tankarna. Vart var vi på väg. Han parkerade ilen och sedan såg han på mig.
- Jag vill att du tar på den här igen, sa han och räckte mig ögonbindeln.
Jag suckade men jag tog den på mig. Han ledde mig som vanligt och jag följde lydigt efter honom. Jag hörde att han pratade med någon. Det var en mann, han var troligen äldre än oss. Justin bad mig lyfta först höger sedan vänster ben. Jag gjorde som han sa och kände hur han spände en sele runt mig.
- Justin..? Vad gör du?
- Lita på mig, det blir roligt.
Justin ställde sig närmare mig och även han hade fått en sele på sig. Jag försökte backa, men jag insåg att vi var fästa vid varandra. Justin tog av mig ögonbindeln. Han log.
Jag såg mig omkring. När jag insåg att det fanns ett stup, bara ca 3 meter ifrån oss blev jag livrädd. Jag har höjjdskräck och det här var förfärligt. Jag ställde mig genast närmare Justin och la armarna om honom. Jag var så rädd för att ramla ner att jag skakade. Justin la beskyddande sina armar runt mig, hans famn hade aldrig varit så trygg. Han såg mig i ögonen.
- Litar du på mig?
- Justin.. jag..
- Scch, lita på mig. Blunda..
Jag gjorde som han sa.
- Nu vill jag att du hoppar på tre, okej?
- Justin.. vad..?
- Snälla, Sara lita på mig.
Jag drog honom tätt intill mig och gömde huvudet i hans famn.
- 1... 2..
Jag höll om honom hårdare, jag var så rädd.
- 3!!
Vi hoppade, och sedan föll vi. Det gick så snabbt att ögonbindeln åkte av mig. Jag höll om Justin så hårt jag kunde och höll andan. Det kittlade i hela mig. Jag fick en sån helskum kick. Äntligen stramade det till i selen och vi studsade upp en bit. Jag vågade inte öppna ögonen förens vi hängde helt stilla. Killarna som höll i bungyjumpett hissade sakta upp oss igen. Jag kollade på Justin. Han skrattade.
- Visst var det väl härligt! sa han lyckligt.
- Jag var så rädd!
- Men du litade på mig..
Justin såg mig djupt i ögonen.
- Ja.. ja Justin, jag litar på dig.
Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka. Vi måste ha sett löjliga ut där vi hängde upp och ner och kysstes. Det tog ett tag innan vi hade kommit upp igen men jag kan säga att det var riktigt skönt att stå på marken igen. Jag la mig ner på marken och andades ut. Hade jag verkligen gjort det där precis? Justin la sig bredvid mig och tog min hand.
- Vilken känsla, sa jag och log mot honom.
- Ja verkligen
- Så, vad händer nu då? Ska du tillbaka till USA och uppträda igen eller.
-Ja..
Jag suckade. Det var väl det jag trodde. Nu skulle jag behöva va utan honom i nästan två veckor. Det hade bara gått tre dagar och det hade redan hänt så mycket.
- Jag kommer sakna dig, sa jag och såg på honom.
- Va? Så du vill inte följa med då?
Jag såg oförstående på honom, vad menade han. Då log han lurigt.
- Jag tänkte inte åka utan dig, sa han.
- Bra! För jag tänker inte stanna här utan dig.
Han log och sedan kysste han mig...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)