You him and me - episode 28
Jag slutade plötsligt upp och höll förpackningen framför honom och så log jag.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För ett tag trodde jag att jag drömde när jag såg honom. Jag låg en bra stund och bara tittade på honom. Hans mun var halvt öppen och små snarkliknande ljud uppstod när han andades. Hans hår var sådär härligt morgonrufsigt. Jag log. Så fin var han. Min blick färdades längs hans bara överkropp. Jag smög mina händer runt honom och gosade in mig mot hans varma kropp. Han kisade på mig med trötta ögon och så log han.
- Hey there, sa han med sin hesa morgonröst.
Jag skrattade.
- Hej du.
- Vad händer idag då? Sa jag med ett leende på läpparna.
Justin blev med ens allvarlig.
- Jag ska iväg till en radiostation nu på morgonen. Ta inte det här fel nu, men jag vill att du stannar hemma så länge. Det är en ganska så liten radiostation och du vet hur galna fansen blir.. Jag vill inte att du kommer till skada igen bara..
Hans blick gled sorgset ner på ärret som numer prydde min ena handled. Jag vände snabbt om armen så han inte kunde se det. De där hemska minnena. Sjukhuset, ja allt. Jag ville inte tänka på det för en sekund. Men varje gång som jag såg det där ärret. Det gick inte att undgå liksom.
- Jag förstår, sa jag och log lite försiktigt.
Justin log och kysste mig mjukt. Var han verkligen tvungen att gå..
Inte förens Justin hade lämnat huset kom jag på den briljanta idéen att ringa Sophie, tjejen från Justins dansteam. Vi hade ju faktiskt kommit bra överense och hon var sjukt rolig att umgås med. Jag letade upp lappen med hennes telefonnummer och knapprade in det på mobilen. Jag blev lite tveksam när hon svarade. Det var ju trots allt längesedan vi sågs. Undrar om hon ens kommer ihåg mig. Som tur var kom hon ihåg exakt vem jag var. Fast i och för sig kanske det är ganska svårt att glömma vem Justins flickvän är. Jag frågade om hon ville hitta på någonting och hon svarade att hon redan hängde med ett gäng kompisar. Först blev jag lite besviken men när hon frågade om jag ville hänga på svarade jag glatt ja. Jag skulle möta dem utanför en snabbmatsaffär lite längre ner längs gatan. Jag drog på mig ett par slitna jeansshorts och ett snyggt linne, drog en borste genom håret och borstade tänderna innan jag lämnade huset. Jag vandrade i ett friskt tempo längs gatan och när jag fick syn på Sophie och hennes fem kompisar vinkade jag glatt till dem. Sophie småsprang och kramade om mig. Hon skrattade lyckligt.
- Åhh! Vad jag har saknat dig! Vart har du hållit hus?
Hennes bruna ekorrsögon glittrade av iver.
- Haha, jag har varit i Sverige. Jag har saknat dig också.
- Är du ifrån Sverige?
Plötsligt blev det kortslutning i hjärnan. Det var någon som pratade svenska. Den blonda killen tittade frågande på mig i hopp om ett svar.
- eh, ja, jag antar att du också kommer därifrån?
Jag log och iaktog honom ytterligare. Han bar en blå skjorta med lite mönster och ett par svarta jeans. Han hade dragit en hand med vax genom det blonda håret som spretade åt alla håll och kanter. Lite konstigt tyckte jag för han såg inte sådär tråkigt svensk ut, utan han hade "det där" som gjorde honom så specielle. Du vet sådana människor som sticker ut fastän dem är i en grupp. Han var en av dem. Jag vet inte vad det var som gjorde honom till en sånn människa. Han bara var sån.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För ett tag trodde jag att jag drömde när jag såg honom. Jag låg en bra stund och bara tittade på honom. Hans mun var halvt öppen och små snarkliknande ljud uppstod när han andades. Hans hår var sådär härligt morgonrufsigt. Jag log. Så fin var han. Min blick färdades längs hans bara överkropp. Jag smög mina händer runt honom och gosade in mig mot hans varma kropp. Han kisade på mig med trötta ögon och så log han.
- Hey there, sa han med sin hesa morgonröst.
Jag skrattade.
- Hej du.
- Vad händer idag då? Sa jag med ett leende på läpparna.
Justin blev med ens allvarlig.
- Jag ska iväg till en radiostation nu på morgonen. Ta inte det här fel nu, men jag vill att du stannar hemma så länge. Det är en ganska så liten radiostation och du vet hur galna fansen blir.. Jag vill inte att du kommer till skada igen bara..
Hans blick gled sorgset ner på ärret som numer prydde min ena handled. Jag vände snabbt om armen så han inte kunde se det. De där hemska minnena. Sjukhuset, ja allt. Jag ville inte tänka på det för en sekund. Men varje gång som jag såg det där ärret. Det gick inte att undgå liksom.
- Jag förstår, sa jag och log lite försiktigt.
Justin log och kysste mig mjukt. Var han verkligen tvungen att gå..
Inte förens Justin hade lämnat huset kom jag på den briljanta idéen att ringa Sophie, tjejen från Justins dansteam. Vi hade ju faktiskt kommit bra överense och hon var sjukt rolig att umgås med. Jag letade upp lappen med hennes telefonnummer och knapprade in det på mobilen. Jag blev lite tveksam när hon svarade. Det var ju trots allt längesedan vi sågs. Undrar om hon ens kommer ihåg mig. Som tur var kom hon ihåg exakt vem jag var. Fast i och för sig kanske det är ganska svårt att glömma vem Justins flickvän är. Jag frågade om hon ville hitta på någonting och hon svarade att hon redan hängde med ett gäng kompisar. Först blev jag lite besviken men när hon frågade om jag ville hänga på svarade jag glatt ja. Jag skulle möta dem utanför en snabbmatsaffär lite längre ner längs gatan. Jag drog på mig ett par slitna jeansshorts och ett snyggt linne, drog en borste genom håret och borstade tänderna innan jag lämnade huset. Jag vandrade i ett friskt tempo längs gatan och när jag fick syn på Sophie och hennes fem kompisar vinkade jag glatt till dem. Sophie småsprang och kramade om mig. Hon skrattade lyckligt.
- Åhh! Vad jag har saknat dig! Vart har du hållit hus?
Hennes bruna ekorrsögon glittrade av iver.
- Haha, jag har varit i Sverige. Jag har saknat dig också.
- Är du ifrån Sverige?
Plötsligt blev det kortslutning i hjärnan. Det var någon som pratade svenska. Den blonda killen tittade frågande på mig i hopp om ett svar.
- eh, ja, jag antar att du också kommer därifrån?
Jag log och iaktog honom ytterligare. Han bar en blå skjorta med lite mönster och ett par svarta jeans. Han hade dragit en hand med vax genom det blonda håret som spretade åt alla håll och kanter. Lite konstigt tyckte jag för han såg inte sådär tråkigt svensk ut, utan han hade "det där" som gjorde honom så specielle. Du vet sådana människor som sticker ut fastän dem är i en grupp. Han var en av dem. Jag vet inte vad det var som gjorde honom till en sånn människa. Han bara var sån.
- Ja, eller jag föddes där men mina föräldrar skiljdes och tja, pappa har alltid haft drömmar om att flytta till USA så han tvingade med mig och min lillebror hit för 4 år sen.
Jag skulle precis svara honom men Sophie avbröt mig.
- Hallååå! Ni får ha ert lilla latin-snack någon annangång! Ska vi dra till bowlinghallen eller?
Bowlinghall? Vadå Bowling de hade dem inte sagt någonting om. Jag armbågade Sophie i sidan och gav henne en menande blick.
- Men jag har ju inga pengar?
- Äsch, Jag bjuder
Hon greppade tag om min handled och drog iväg med mig innan jag hann protestera. Vi gick längs med en stooor gata där vi fick plats att gå alla i bredd. Vi var sex pers och vi skulle antagligen möta upp fler folk efter bowlingen. För ett tag kändes det som om jag var hemma. Som om det var mina kompisar som gick där bredvid mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, men det är typ lättare att lära känna amerikaner än vad det är att lära känna svenskar. Alla i Sverige är så misstänksamma mot främlingar och de försöker alltid spela någon annan än de dem egentligen är. De amerikaner jag hade mött hittils var så avslappnade och så chill liksom. Man behövde inte vara någon speciell för att passa in. Det räckte med att bara vara sig själv.
Jag ville inte riktigt erkänna det men ibland kändes det som om alla var så snälla mot mig bara för att jag hade just "Justins flickvän" stämpeln på mig. Det som är ännu sorgligare är att jag inte vet om det är en bra eller en dålig sak.
Jag suuuger på bowling!
Det var ungefär vad jag fick reda på när jag kastade klotet och det åkte direkt i stupröret. Det var inte så farligt de första gångerna men efter fem gånger i rad blev det en aning pinsamt. Jag damp ner i soffan med en duns och suckade. En av killarna i gänget la sin arm på soffans ryggstöd bakom mig. Han flinade stort.
- Fortsätter du såhär blir det ju ingen match av det hela, sa han.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara honom så jag bara tittade på honom först. Nate, killen som alla tyckte om. Det hade jag förstått från de första orden han sa. Det tycktes vara så att vad han än sa så höll alltid alla de andra killarna med, och så fort han sa någonting roligt, så skrattade alla. Han var en sånn som alla gillade, ett socialt geni. Men jag visste inte om jag gillade honom eller inte. Jag gillade honom dels för att han var skitrolig och han var lätt att prata med, sen var han ju inte direkt ful heller... Jag gillade honom dels inte eftersom alla andra gillade honom. Eller jag gillade inte att han hade så mycket makt över de andra. Jag är säker på att de andra skulle hålla med honom även om han sa något i stil med "bajs är det heligaste på vår jord". Tanken fick mig att fnissa till och Nate såg det som om han precis sagt någonting som jag tyckte var roligt. Han sträckte stolt på sig och log charmigt. Det var därför jag inte gillade honom. Han var snygg och han visste om det. Men inte på ett charmigt sätt, utan mer på ett överlägset sätt.
Nästa gång det var min tur erbjöd Nate sig att hjälpa mig. Först blev jag lite irriterad, men jag märkte snabbt att han inte var ute efter att förnedra mig, utan han försökte verkligen hjälpa mig. Tydligen skulle man titta på några små pilar på bowlingbanan som hjälpte en att skjuta rakt. Nate försökte förklara hur jag skulle stå och hur jag kulle rulla iväg klotet, men när han upptäckte hur hopplöst det var la han sina händer på min midja och i samma sekund for en oförklarlig känsla genom kroppen. Den var härlig men samtidigt lite pinsam och tafatt. Han vred min kropp så jag stog rätt sedan tog han tag i min högerarm och försökte visa hur jag skulle kasta klotet.
- Förstår du nu? sa han och tittade hoppfullt på mig.
- Jag tror det, sa jag och log osäkert.
- Bra, jag tror på dig, sa han dramatiskt och skrattade.
Jag kände hur hans händer färdades vid mina handleder då han tänkte släppa taget om mig och i samma sekund snuddade hans fingrar över ärret som fortfarande satt som en ond demon på min handled. Hans fingrar trevade försiktigt på det och han tittade på det. Sedan tittade han in i mina ögon och jag drog generat armarna åt mig. Jag vet inte varför men jag skämdes. Samtidigt blev jag riktigt arg. Riktigt piss förbannad! Jag slöt fingrarna om klotet och sedan rullade jag iväg det och all ilska följde efter klotet som en vindpust. Kvar fanns bara skammen. Men då jag insåg att mitt lilla klot slog ner alla små träpinnar längst ner på banan försvann skammen. Jag hoppade upp och ner i förtjusning och Nate gav mig en high five. Lyckan var total, den var mer än bara en strike, den var hopp.
När vi kom ut ur bowlinghallen hade det redan börjat skymma. Det fick mig att undra hur länge vi egentligen hade varit där inne.
Våra skratt ekade i den svala kvällsvinden. Jag var mitt uppe i ett samtal med Liam, den svenske killen, när min mobil ringde. Jag plockade snabbt upp den. Världens finaste kille flinade mot mig på skärmen. Det var bilden som kom upp när Justin ringde. Jag svarade.
- hi handsome
- Var är du, fick jag som svar.
Justin lät nervös.
- Med några kompisar bara, hur så, har det hänt någonting?
- Vilka kompisar?
- Eh, Sophie och några andra..
- Sophie?
- Ja du vet, Sophie från dansen..
- Jaha vilka mer då?
- eh..
Jag vet inte varför , men jag blev irriterad av att han frågade så mycket. Det var väl inte så viktigt att han visste vilka jag var med? Det lät nästan som om han intervjuade mig. Det var någonting i hans röst som jag irriterade mig på. Därför svarade jag bara.
- A men några andra bara..
När Nate insåg att jag pratade i telefon skulle han såklart jävlas.
- Vem är det du har i luren då? Är det din älskade lilla pojkvän! Hej Justin, du skulle sett din brud innan när hon strike-ade jävlar så het hon var, skrek han i luren och busvisslade.
Resten av gänget skrattade åt hans skämt. Men inte jag... Justin blev tyst i luren. Sen skrattade han till lite, mest för att bryta tystnaden.
- Var det där Nathan?
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag svarade bara snabbt.
- Men du vi ses när jag kommer hem, hejdå.
Sedan la jag jag på. Jag tror inte att jag själv fattade riktigt vad som just hade ägt rum. Var det verkligen Justin jag hade pratat med. Varför var det så stelt mellan oss? Helt plötsligt ville jag bara träffa honom direkt. Som för att undersöka om det där samtalet verkligen var på riktigt. Jag sa snabbt hejdå till de andra och vek undan. Nathan skrek någonting efter mig och de andra började såklart skratta. Vad han sa hann jag aldrig uppfatta, jag hade bara Justin i tankarna.
Vägen hem var inte särskilt lång, men jag hann ändå tänka ett bra tag innan jag var framme. Jag struntade i att knacka eller något jag bara slängde upp dörren och slängde av mig skorna. Jag skyndade mig upp för trappan och in i Justins rum. Där var han. Han vände sig snabbt om när han fick syn på mig. Pang. Rakt i hjärtat. Jag vet inte varför det kändes så overkligt att se honom. Det var overkligt och verkligt på samma gång. Som om jag satt fast mellan två världar eller något. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Därför fick jag en stor chock när Justin gick fram till mig och kysste mig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Ojojoj..
Trots att jag inte har uppdaterat här på ja.. en evighet eller två, så är det fortfarande sjukt många som besöker bloggen :O Lite glad blir man ju faktiskt :) Trots att jag har gjort er besvikna med min usla update.
Vet inte riktigt om det finns något bra sätt att säga det här på, men jag har helt enkelt inte haft ork eller lust att skriva här :/ Men det skulle faktiskt vara kul att börja skriva igen, eller vad säger ni? ;)
Kanske att jag skriver en episode ikväll ;)
Vad säger ni? Vill nu ha lite mer biebluv? ;D
Vet inte riktigt om det finns något bra sätt att säga det här på, men jag har helt enkelt inte haft ork eller lust att skriva här :/ Men det skulle faktiskt vara kul att börja skriva igen, eller vad säger ni? ;)
Kanske att jag skriver en episode ikväll ;)
Vad säger ni? Vill nu ha lite mer biebluv? ;D
You him and me - episode 27
- You might puke
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag satt som på nålar hela vägen. Jag ville veta vart vi skulle. Justin bara skrattade åt mig. Jag försökte ivrigt se ut genom bilrutorna vart vi var på väg, men till ingen nytta. Det var för mörkt. Jag märkte att Justin följde mig med blicken. Han iakttog varenda liten rörelse jag gjorde och hela tiden log han stort. Jag stannade plötsligt upp och såg in i hans välbekanta ögon. Jag log smått mot honom. Han kom närmre mig och kysste mig kärleksfullt. Jag besvarade hans kyss och lät handen försiktigt smeka hans nacke. Hans händer rörde sig försiktigt längs med min kropp. Han var så härlig. Aldrig att han skulle behandla mig illa. Han var liksom så mjuk. Så trygg. Plötsligt stannade bilen och Justin avslutade kyssen. Han öppnade sakta ögonen och log riktigt stort. Han tog på sig ett par solglasögon och drog huvan över sin keps. Så såg han på mig igen. Jag kunde nästan urskilja hans glittriga ögon bakom de svarta glasögonen.
- It's showtime!
Jag såg oförstående på honom och han skrattade. I Bakgrunden kunde jag urskilja svag musik. Dunkande fartfylld. Justin hoppade ur bilen och likaså jag. Jag bara gapade när jag fick se vad som väntade. Sedan log jag stort och skrattade lyckligt. Han la sin arm runt mig och viskade i mitt öra.
- Jag vet att allt kring mig är lite onormalt, så för en gångs skull tänkte jag att vi kunde få vara lite normala ungar.
Det var ett tivoli. Karuseller körde hit och dit i full fart och överallt blinkade små lampor i olika nyanser och färger. Musiken dundrade och Justin dansade löjligt i takt med musiken. Jag skrattade åt honom. Han tog mina händer och vi började dansa tillsammans. Våra skratt ekade i kvällsmörkret. Tivolit låg en liten bit bort. Justin och jag sprang hand i hand över ängen som vi hade dansat rundor på. Vi ställde oss i biljettkön och fnissade högljudt. Jag var orolig att någon skulle komma på oss, men ingen verkade märka något. När vi väl hade köpt biljetter drog Justin iväg med mig direkt. Han tog med mig till en berg och dalbana. En STOR berg och dalbana!
- Vågar du åka den? frågade han utmanande.
Jag sneglade på den en gång till. Magen var i uppror, men det struntade jag i. Jag hade ju trots allt hoppat bungyjump med Justin. Klarade jag det, klarar jag allt!
- Klart att jag gör! Gör du?
Han log stort och bet sig i läppen. Han kikade upp på den en gång till.
- Ja, om du lovar att hålla min hand om jag blir rädd?
Han mesade till sin röst och tittade försiktigt på mig. Jag skrattade åt honom och pussade honom på kinden. Klart jag skulle, haha.
Kvällen var otrolig. Efter berg och dalbanan, som inte alls var så läskig utan riktigt rolig faktiskt, så gick vi och köpte sockervadd. Vi delade på en sockervadd. Justin envisades med att han skulle mata mig med sockervadden. Jag skrattade åt honom men lät honom stoppa det rosa fluffet i min mun. Jag skrattade så jag fick ont i magen när Justin skulle ta ett bett av sin sockervadd och hela vadden åkte av pinnen. Det såg ut som om han hade rosa skägg. Han skrattade samtidigt som han försökte proppa in allt sockervadd i munnen. Jag hjälpte honom att äta upp lite.
Efter sockervadden ville jag åka parisehjulet. Det var mycket större än de vi har i Sverige. Nästan kusligt mycket större. Vi hoppade in i en vagn och Justin sträckte på sig och "råkade" lägga sin arm runt mig. Jag log och kröp upp i hans famn. Jag smög min hand i hans och han flätade samman sina fingrar med mina. Plötsligt surrade det till i den stora maskinen och hjulet började snurra. Det var faktiskt inte så värst kyligt, men man säger inte nej till en varm och mysig kille att gosa med, särskilt inte om killen heter Justin Bieber. Det lät konstigt i mitt huvud när jag tänkte på hela hans namn. För mig var han bara Justin, men för världen var han Justin Bieber. Det var bara så konstigt att jag blev matt av att tänka på det. Så många människor som älskade eller hatade honom. Så få som verkligen kände honom. Jag vet inte varför, men jag viskade hans namn. Kanske det skulle låta bättre om jag sa det högt.
- Justin Bieber, viskade jag.
- Vill du ha en autograf eller?
Han log mot mig och jag skrattade.
- Förlåt, det var inte meningen att förstöra det hela. Jag bara tänkte lite för mycket.
- Förstöra vadå?
- Men du vet.. Det här med att vi skulle få vara som alla andra ungar för en kväll, det var inte meningen att förstöra det.
- Vadå? Så du får inte säga mitt namn?
Jag blev lite rädd att han skulle bli sur men han log bara stort när jag tittade på honom.
- Haha! Du är allt lite knäpp du. Det är väl klart att du får säga mitt namn. Det är ju inte precis någon hemlighet vad jag heter. Vet du vad, jag skulle kunna skrika över hela tivolit vad jag heter. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om vad jag är, utan vem jag är och vad jag har. Jag har dig och jag kunde vara mer tacksam.
Han hade tagit av sig sina solglasögon och jag mina. Jag log mot honom och kramade honom hårt. Aldrig att jag ville förlora honom. Han hade så rätt. Jag betydde för honom vad han betydde för mig, och det var så härligt. Jag slet blicken från honom och tittade ut över landskapet under oss. Parisehjulet var verkligen stort. Man såg hur långt som helst. Nedanför oss blinkade tivolits lampor i olika färger och nyanser. Tittade man längre ut blev det istället till ett hav av vitt glitter. Jag sneglade på Justin. Glittret spelade i hans ögon och han hade en lugn men samtidigt busig blick. Jag kunde skymta romantiken i hans ögon. Det kanske låter konstigt, men det var första gången någonsin som jag förstod att killar faktiskt kan vara romantiska. I skolan är ju killarna bara dryga och störda, förutom Markus då. Man tappar nästan lite tron på romantiken. Justin är helt annorlunda. Allt han gör är så himla mjukt på något sätt. Varenda rörelse är liksom perfekt. Nu låter det kanske som om han vore någon slags gud. Men det är inte så jag menar. Alla människor har ju brister. Det jag menade var att han liksom hade det.
Han märkte att jag tittade på honom. Han log lite smått mot mig och jag log tillbaka. Vi såg varandra i ögonen en stund innan han kysste mig. Hans händer smög sig sakta längs min kropp och jag skulle precis lägga armarna runt hans hals när jag plötsligt hoppade i luften av en stor smäll. Jag såg oförstående ut över glittret igen innan jag förstod vad som just hade hänt. Ett hav av fyrverkerier fyllde den mörka himlen. Jag såg fascinerat på fyrverkerierna. Jag hade aldrig sett något liknande. När raketerna smällde, såg inte alla ut som "vanliga" raketer. Vissa av dem formades som hjärtan och andra som stjärnor. Justin drog mig närmare till sig. Han lutade sig mot mig och jag kunde känna hans andetag i nacken. Han kysste mig försiktigt på halsen och jag slöt ögonen. Jag vände mig mot honom och kysste honom.
Vi åkte några attraktioner till innan tivolit stängde. Det blev allt mindre folk på tivolit och luften blev kallare. Jag gick tätt intill Justin för att bli varm. Trots det skakade jag. Justin tog av sig sin hoodie och hängde den på mina axlar. Jag drog den tacksamt om mig men tittade oroligt på honom. Frös han inte? Som om han kunde läsa mina tankar svarade han mig.
- Det är lugnt, jag klarar mig, jag är ju inte så klen som vissa andra.
Han log retfullt mot mig och jag knuffade till honom. Sedan la jag armarna runt hans midja och kysste honom passionerat. Han blev lite överraskad först men sedan la han sina händer på min midja och kysste mig tillbaka. När det väl hettade till drog jag mig undan och skrattade.
- Sisten till lyktstolpen är en klenis!
Justin såg bara chockat på mig och jag skrattade samtidigt som jag började springa i full fart. Jag hörde hur Justin närmade sig bakom mig. Han var ju trots allt snabbare än mig. Jag trodde verkligen att jag skulle vinna, men plötsligt slog Justin sina armar runt mig och lyfte mig. Jag skrek till och tjöt av skratt. Han vände sig om och släppte ner mig innan han fortsatte till lyktstolpen. Jag försökte hinna ikapp honom men det var omöjligt.
- Fuuusk! Du fuskade, tjöt jag.
- Vadå fusk? Det ska ju komma ifrån dig!
Jag skrattade och la armarna om hans hals.
- Okej, vad önskar du dig då, vinnaren?
Han såg fundersam ut innan han log.
- Suprise me!
Jag log.
Inte en enda människa hade kännt igen mig eller Justin på tivolit. Eller det trodde vi inte i alla fall. Vi hade inte märkt någonting. Jag vilade huvudet mot Justins bröst och han lekte med mitt hår. Jag lyfte mitt huvud tittade på honom.
- Tack för en underbar kväll. Det var verkligen perfekt.
Han log.
- Åh, än är den inte över.
Jag märkte hur hans hand la sig på min midja. Jag la min hand på hans kind och kysste honom. Hans händer smög sig plötsligt innanför min tröja. Jag rös. Jag satte mig gränsle över honom istället och smekte hans mage. Våra andetag var häftigare och jag blev allt mer upphetsad. Jag lät mina händer glida ner till hans byxkant. Han såg på mig och jag såg på honom. Jag skulle precis knäppa upp hans byxor när limmon plötsligt stannade. Jag hoppade snabbt av Justin när chauffören öppnade dörren till oss. Jag tittade generat upp på honom, men han log bara. Justin tog min hand och så gick vi hastigt fram till dörren. Han slet upp den och kastade sina skor av sig. Han ropade hej, och sa att vi var jättetrötta och skulle lägga oss till Pattie som var i köket. Han drog med mig upp till sitt rum och slängde mig på hans säng. Jag skrattade åt honom och han log stort innan han kysste mig. Vi blev plötsligt allvarliga igen. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Då drog han av sig sin tröja och jag njöt av utsikten. Han var verkligen vacker. Jag smekte över hans mage och lät sedan fingrarna glida över hans rygg ner till hans rumpa. Jag stoppade händerna innanför hans byxor och kysste honom på halsen. Han stönade lågt. Plötsligt öppnades dörren till Justins rum och han hoppade förskräckt av mig och drog täcket över bröstet. När han märkte att det var Pattie blev han arg. Pattie fnissade bara i dörröppningen och såg oskyldig ut.
- Mamma! Vet du inte hur man knackar på en dörr eller?
- Jag skulle bara säga hej till Sara, jag har ju knappt hunnit se henne eftersom du drog iväg med henne så snabbt.
Justin suckade och såg allmänt butter ut.
- Så hur är det Sara, att vara tillbaka i USA? Hade ni trevligt ikväll? Eller det behöver du kanske inte svara på, hon blinkade med ena ögat och skrattade.
Justin flög upp ur sängen och försökte stänga dörren.
- Uuuuuuuut!
Pattie bara skrattade och pratade på. Justin lyckades få henne att gå ut så han kunde stänga dörren. Sedan vände han sig mot mig.
- Nå vart var vi?
Dörren öppnades på glänt och Pattie kikade in igen.
- Det kan jag berätta, sa hon och fnissade högt. Justin knuffade ut henne igen och stängde dörren. Jag undrade verkligen vad Pattie hade druckit eller ätit ikväll. Hon var som en jobbig lillasyster. Jag fnissade åt Justin. Han kollade på mig.
- Och vad skrattar du åt?
- Nej inget särskilt, du ser bara väldigt sexig ut när du är arg.
Han log och bet sig i läppen.
- Jaså
Han gick fram till mig och kysste mig försiktigt.
- Du ser inte heller så dum ut, sa han och log.
Jag lät mina händer smeka hans nacke försiktigt och kysste honom. Han smekte av mig min tröja och jag knäppte upp hans byxor. Han drog dem snabbt av sig och knäppte sedan upp mina. Han var varm och mjuk, precis som han alltid var. Jag lät mina händer glida upp och ner längs hans mage ett antal gånger. Han bet sig i läppen och väntade otåligt på att jag skulle göra någonting, men jag gillade som alltid att reta honom. Jag fingrade några gånger på kalsongkanten men mer än så var det inte. Nästa gång som mina fingrar nådde kalsongkanten lät jag dem glida innanför. Han flämtade till och spände hela kroppen. Jag log och började föra min hand fram och tillbaka. Jag kysste honom på halsen och han stönade högt. Först blev jag lite orolig för att Pattie skulle höra oss men sedan blev jag för upphetsad för att bry mig. Jag ökade takten och han stönade av välbehag. Jag sträckte mig efter hans byrå och drog ut en låda. Precis som jag trodde hittade jag kondomer där. Jag slutade plötsligt upp och höll förpackningen framför honom och så log jag.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag satt som på nålar hela vägen. Jag ville veta vart vi skulle. Justin bara skrattade åt mig. Jag försökte ivrigt se ut genom bilrutorna vart vi var på väg, men till ingen nytta. Det var för mörkt. Jag märkte att Justin följde mig med blicken. Han iakttog varenda liten rörelse jag gjorde och hela tiden log han stort. Jag stannade plötsligt upp och såg in i hans välbekanta ögon. Jag log smått mot honom. Han kom närmre mig och kysste mig kärleksfullt. Jag besvarade hans kyss och lät handen försiktigt smeka hans nacke. Hans händer rörde sig försiktigt längs med min kropp. Han var så härlig. Aldrig att han skulle behandla mig illa. Han var liksom så mjuk. Så trygg. Plötsligt stannade bilen och Justin avslutade kyssen. Han öppnade sakta ögonen och log riktigt stort. Han tog på sig ett par solglasögon och drog huvan över sin keps. Så såg han på mig igen. Jag kunde nästan urskilja hans glittriga ögon bakom de svarta glasögonen.
- It's showtime!
Jag såg oförstående på honom och han skrattade. I Bakgrunden kunde jag urskilja svag musik. Dunkande fartfylld. Justin hoppade ur bilen och likaså jag. Jag bara gapade när jag fick se vad som väntade. Sedan log jag stort och skrattade lyckligt. Han la sin arm runt mig och viskade i mitt öra.
- Jag vet att allt kring mig är lite onormalt, så för en gångs skull tänkte jag att vi kunde få vara lite normala ungar.
Det var ett tivoli. Karuseller körde hit och dit i full fart och överallt blinkade små lampor i olika nyanser och färger. Musiken dundrade och Justin dansade löjligt i takt med musiken. Jag skrattade åt honom. Han tog mina händer och vi började dansa tillsammans. Våra skratt ekade i kvällsmörkret. Tivolit låg en liten bit bort. Justin och jag sprang hand i hand över ängen som vi hade dansat rundor på. Vi ställde oss i biljettkön och fnissade högljudt. Jag var orolig att någon skulle komma på oss, men ingen verkade märka något. När vi väl hade köpt biljetter drog Justin iväg med mig direkt. Han tog med mig till en berg och dalbana. En STOR berg och dalbana!
- Vågar du åka den? frågade han utmanande.
Jag sneglade på den en gång till. Magen var i uppror, men det struntade jag i. Jag hade ju trots allt hoppat bungyjump med Justin. Klarade jag det, klarar jag allt!
- Klart att jag gör! Gör du?
Han log stort och bet sig i läppen. Han kikade upp på den en gång till.
- Ja, om du lovar att hålla min hand om jag blir rädd?
Han mesade till sin röst och tittade försiktigt på mig. Jag skrattade åt honom och pussade honom på kinden. Klart jag skulle, haha.
Kvällen var otrolig. Efter berg och dalbanan, som inte alls var så läskig utan riktigt rolig faktiskt, så gick vi och köpte sockervadd. Vi delade på en sockervadd. Justin envisades med att han skulle mata mig med sockervadden. Jag skrattade åt honom men lät honom stoppa det rosa fluffet i min mun. Jag skrattade så jag fick ont i magen när Justin skulle ta ett bett av sin sockervadd och hela vadden åkte av pinnen. Det såg ut som om han hade rosa skägg. Han skrattade samtidigt som han försökte proppa in allt sockervadd i munnen. Jag hjälpte honom att äta upp lite.
Efter sockervadden ville jag åka parisehjulet. Det var mycket större än de vi har i Sverige. Nästan kusligt mycket större. Vi hoppade in i en vagn och Justin sträckte på sig och "råkade" lägga sin arm runt mig. Jag log och kröp upp i hans famn. Jag smög min hand i hans och han flätade samman sina fingrar med mina. Plötsligt surrade det till i den stora maskinen och hjulet började snurra. Det var faktiskt inte så värst kyligt, men man säger inte nej till en varm och mysig kille att gosa med, särskilt inte om killen heter Justin Bieber. Det lät konstigt i mitt huvud när jag tänkte på hela hans namn. För mig var han bara Justin, men för världen var han Justin Bieber. Det var bara så konstigt att jag blev matt av att tänka på det. Så många människor som älskade eller hatade honom. Så få som verkligen kände honom. Jag vet inte varför, men jag viskade hans namn. Kanske det skulle låta bättre om jag sa det högt.
- Justin Bieber, viskade jag.
- Vill du ha en autograf eller?
Han log mot mig och jag skrattade.
- Förlåt, det var inte meningen att förstöra det hela. Jag bara tänkte lite för mycket.
- Förstöra vadå?
- Men du vet.. Det här med att vi skulle få vara som alla andra ungar för en kväll, det var inte meningen att förstöra det.
- Vadå? Så du får inte säga mitt namn?
Jag blev lite rädd att han skulle bli sur men han log bara stort när jag tittade på honom.
- Haha! Du är allt lite knäpp du. Det är väl klart att du får säga mitt namn. Det är ju inte precis någon hemlighet vad jag heter. Vet du vad, jag skulle kunna skrika över hela tivolit vad jag heter. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om vad jag är, utan vem jag är och vad jag har. Jag har dig och jag kunde vara mer tacksam.
Han hade tagit av sig sina solglasögon och jag mina. Jag log mot honom och kramade honom hårt. Aldrig att jag ville förlora honom. Han hade så rätt. Jag betydde för honom vad han betydde för mig, och det var så härligt. Jag slet blicken från honom och tittade ut över landskapet under oss. Parisehjulet var verkligen stort. Man såg hur långt som helst. Nedanför oss blinkade tivolits lampor i olika färger och nyanser. Tittade man längre ut blev det istället till ett hav av vitt glitter. Jag sneglade på Justin. Glittret spelade i hans ögon och han hade en lugn men samtidigt busig blick. Jag kunde skymta romantiken i hans ögon. Det kanske låter konstigt, men det var första gången någonsin som jag förstod att killar faktiskt kan vara romantiska. I skolan är ju killarna bara dryga och störda, förutom Markus då. Man tappar nästan lite tron på romantiken. Justin är helt annorlunda. Allt han gör är så himla mjukt på något sätt. Varenda rörelse är liksom perfekt. Nu låter det kanske som om han vore någon slags gud. Men det är inte så jag menar. Alla människor har ju brister. Det jag menade var att han liksom hade det.
Han märkte att jag tittade på honom. Han log lite smått mot mig och jag log tillbaka. Vi såg varandra i ögonen en stund innan han kysste mig. Hans händer smög sig sakta längs min kropp och jag skulle precis lägga armarna runt hans hals när jag plötsligt hoppade i luften av en stor smäll. Jag såg oförstående ut över glittret igen innan jag förstod vad som just hade hänt. Ett hav av fyrverkerier fyllde den mörka himlen. Jag såg fascinerat på fyrverkerierna. Jag hade aldrig sett något liknande. När raketerna smällde, såg inte alla ut som "vanliga" raketer. Vissa av dem formades som hjärtan och andra som stjärnor. Justin drog mig närmare till sig. Han lutade sig mot mig och jag kunde känna hans andetag i nacken. Han kysste mig försiktigt på halsen och jag slöt ögonen. Jag vände mig mot honom och kysste honom.
Vi åkte några attraktioner till innan tivolit stängde. Det blev allt mindre folk på tivolit och luften blev kallare. Jag gick tätt intill Justin för att bli varm. Trots det skakade jag. Justin tog av sig sin hoodie och hängde den på mina axlar. Jag drog den tacksamt om mig men tittade oroligt på honom. Frös han inte? Som om han kunde läsa mina tankar svarade han mig.
- Det är lugnt, jag klarar mig, jag är ju inte så klen som vissa andra.
Han log retfullt mot mig och jag knuffade till honom. Sedan la jag armarna runt hans midja och kysste honom passionerat. Han blev lite överraskad först men sedan la han sina händer på min midja och kysste mig tillbaka. När det väl hettade till drog jag mig undan och skrattade.
- Sisten till lyktstolpen är en klenis!
Justin såg bara chockat på mig och jag skrattade samtidigt som jag började springa i full fart. Jag hörde hur Justin närmade sig bakom mig. Han var ju trots allt snabbare än mig. Jag trodde verkligen att jag skulle vinna, men plötsligt slog Justin sina armar runt mig och lyfte mig. Jag skrek till och tjöt av skratt. Han vände sig om och släppte ner mig innan han fortsatte till lyktstolpen. Jag försökte hinna ikapp honom men det var omöjligt.
- Fuuusk! Du fuskade, tjöt jag.
- Vadå fusk? Det ska ju komma ifrån dig!
Jag skrattade och la armarna om hans hals.
- Okej, vad önskar du dig då, vinnaren?
Han såg fundersam ut innan han log.
- Suprise me!
Jag log.
Inte en enda människa hade kännt igen mig eller Justin på tivolit. Eller det trodde vi inte i alla fall. Vi hade inte märkt någonting. Jag vilade huvudet mot Justins bröst och han lekte med mitt hår. Jag lyfte mitt huvud tittade på honom.
- Tack för en underbar kväll. Det var verkligen perfekt.
Han log.
- Åh, än är den inte över.
Jag märkte hur hans hand la sig på min midja. Jag la min hand på hans kind och kysste honom. Hans händer smög sig plötsligt innanför min tröja. Jag rös. Jag satte mig gränsle över honom istället och smekte hans mage. Våra andetag var häftigare och jag blev allt mer upphetsad. Jag lät mina händer glida ner till hans byxkant. Han såg på mig och jag såg på honom. Jag skulle precis knäppa upp hans byxor när limmon plötsligt stannade. Jag hoppade snabbt av Justin när chauffören öppnade dörren till oss. Jag tittade generat upp på honom, men han log bara. Justin tog min hand och så gick vi hastigt fram till dörren. Han slet upp den och kastade sina skor av sig. Han ropade hej, och sa att vi var jättetrötta och skulle lägga oss till Pattie som var i köket. Han drog med mig upp till sitt rum och slängde mig på hans säng. Jag skrattade åt honom och han log stort innan han kysste mig. Vi blev plötsligt allvarliga igen. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Då drog han av sig sin tröja och jag njöt av utsikten. Han var verkligen vacker. Jag smekte över hans mage och lät sedan fingrarna glida över hans rygg ner till hans rumpa. Jag stoppade händerna innanför hans byxor och kysste honom på halsen. Han stönade lågt. Plötsligt öppnades dörren till Justins rum och han hoppade förskräckt av mig och drog täcket över bröstet. När han märkte att det var Pattie blev han arg. Pattie fnissade bara i dörröppningen och såg oskyldig ut.
- Mamma! Vet du inte hur man knackar på en dörr eller?
- Jag skulle bara säga hej till Sara, jag har ju knappt hunnit se henne eftersom du drog iväg med henne så snabbt.
Justin suckade och såg allmänt butter ut.
- Så hur är det Sara, att vara tillbaka i USA? Hade ni trevligt ikväll? Eller det behöver du kanske inte svara på, hon blinkade med ena ögat och skrattade.
Justin flög upp ur sängen och försökte stänga dörren.
- Uuuuuuuut!
Pattie bara skrattade och pratade på. Justin lyckades få henne att gå ut så han kunde stänga dörren. Sedan vände han sig mot mig.
- Nå vart var vi?
Dörren öppnades på glänt och Pattie kikade in igen.
- Det kan jag berätta, sa hon och fnissade högt. Justin knuffade ut henne igen och stängde dörren. Jag undrade verkligen vad Pattie hade druckit eller ätit ikväll. Hon var som en jobbig lillasyster. Jag fnissade åt Justin. Han kollade på mig.
- Och vad skrattar du åt?
- Nej inget särskilt, du ser bara väldigt sexig ut när du är arg.
Han log och bet sig i läppen.
- Jaså
Han gick fram till mig och kysste mig försiktigt.
- Du ser inte heller så dum ut, sa han och log.
Jag lät mina händer smeka hans nacke försiktigt och kysste honom. Han smekte av mig min tröja och jag knäppte upp hans byxor. Han drog dem snabbt av sig och knäppte sedan upp mina. Han var varm och mjuk, precis som han alltid var. Jag lät mina händer glida upp och ner längs hans mage ett antal gånger. Han bet sig i läppen och väntade otåligt på att jag skulle göra någonting, men jag gillade som alltid att reta honom. Jag fingrade några gånger på kalsongkanten men mer än så var det inte. Nästa gång som mina fingrar nådde kalsongkanten lät jag dem glida innanför. Han flämtade till och spände hela kroppen. Jag log och började föra min hand fram och tillbaka. Jag kysste honom på halsen och han stönade högt. Först blev jag lite orolig för att Pattie skulle höra oss men sedan blev jag för upphetsad för att bry mig. Jag ökade takten och han stönade av välbehag. Jag sträckte mig efter hans byrå och drog ut en låda. Precis som jag trodde hittade jag kondomer där. Jag slutade plötsligt upp och höll förpackningen framför honom och så log jag.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 26
Blev kort kapitel men lovar att nästa blir längre ;) jaja, enjoy
Ännu en suck. Vad höll jag på med egentligen....?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I skolan var det total kaos. Alla ville veta hur det var i USA och hur det var att vara ihop med någon som var så känd. Jag ryckte mest på axlarna och svarade inte så värst mycket på deras frågor. Jag visste att dem var nyfikna men ändå. Jag orkade inte. När skolans populäraste tjejer tindrade med ögonen och krokade arm med mig trodde jag för en sekund att jag skulle spy på dem. Jag hatade människor som gjorde sig till. Dem var så falska. Jag slingrade mig ur deras grepp och la min arm runt Sannas axlar istället. Jag ville att alla skulle se att det var vi som hörde ihop. Och det skulle dem aldrig kunna göra något åt. Jag och Sanna vandrade förbi högen av folk och när jag fick syn på Markus pep jag till av lycka. Jag sprang fram till honom och kramade om honom hårt. Han skrattade åt hur jag betedde mig.
- Oj vad jag har saknat dig! sa jag och skrattade lyckligt.
- Jag har saknat dig med, men kom jag måste visa dig en sak.
Han tog min hand och sprang iväg med mig till musiksalen. Jag undrade vad han skulle ta sig till. När jag kom in i musiksalen märkte jag genast trummorna som stod längst bort i rummet. Vi hade aldrig haft några trummor förut på vår skola. Pengarna gick alltid åt till något annat. Han satte sig på den lilla svarta pallen som stod bakom trummorna ch så greppade han tag i trumpinnarna och log mot mig. Så satte han igång att spela. Han var riktigt duktig faktiskt. När han var färdig gick jag fram till trummorna och bankade lite nätt på en av dem. Jag log.
- Vad bra du är på det, du kan ju ta och lära mig oxå.
- Äsch, så bra är jag inte. Din pojkvän är garanterat bättre.
Han log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag vet inte varför men jag ville inte jämföra Justin med Markus. Det blev så orättvist. Markus var min bästa vän. Fast jag visste att han gillade mig lite mer än vän, men jag försökte vifta bort det som om jag bara inbillade mig. Men det gick inte att ta miste på. Jag ville bara vara hans kompis, inget annat.
- Äsch, sa jag bara.
Jag satte mig i hans knä och tog tag i trummpinnarna. Markus tog också tag i trummpinnarna och visade hur jag skulle slå dem i takt samtidigt som jag skulle trampa på den lilla pedalen till höger. Jag klantade till det ganska rejält. Jag skrattade högt. Jag sög verkligen. Sanna tittade in i rummet.
- Kom vi börjar nu!
Det var roligt att vara i skolan igen men samtidigt jobbigt. Jag hade halkat efter ganska ordentligt. På rasterna hängde jag med Sanna och Markus samtidigt som jag var klistrad vid min mobil. Jag messade så mycket jag kunde med Justin, men det var svårt eftersom jag hade massa lektioner och Justin hade massor av jobb. Ibland vibrerade det till i fickan på lektionerna och jag kunde bara inte låta bli att kika vad han hade skrivit. Det blev många tillsägelser av lärarna. Mobilen var förbjuden att ha uppe på lektionerna.
Dagarna segade sig sakta framåt och jag började få ordning på alla läxor och arbeten. Jag och Justin hade inte hörts av på ett tag men vi smsade varandra så ofta vi kunde. Det var svårt. Riktigt svårt. Jag saknade honom till tusen men jag visste att jag var tvungen att hålla mig borta. Det hade fungerat ganska bra att vara borta från honom ändå. Jag hade bara brytit ihop en gång när jag satt på Sannas rum. Hon var och duschade och jag hade tråkigt. Jag hittade en Frida tidning på hennes golv som jag blev riktigt nyfiken på. Jag bläddrade igenom den ett tag tills min blick fastnade på Justin. Där var en bild på honom. På min fina Justin. Först hade jag bara stirrat på bilden men efter ett tag fick dem onda tankarna greppet om mig. Vi skulle aldrig klara det. Det var alldeles för svårt. Vad höll jag på med egentligen? Kastade jag bort hela mitt liv? Jag började störtböla på Sannas säng. Det slutade med att jag sprang hem utan att säga hejdå. Det var riktigt svårt att förklara för henne senare varför jag bara stack sådär. Pinsamt. Jag hade aldrig ljugit för Sanna förut, men jag orkade inte med att berätta för henne. Jag undrade om hon förstod. Om hon hade sett tidningen.
Till slut blev det ändå äntligen lov. Jag satt på flygplatsen och tittade ut i mörkret på de vita flingorna som segade sig ner från himlen. Det hade varit en jobbig vinter i år. Verkade som om snön aldrig ville försvinna. De flesta jag kände skulle på skidsemester över lovet. Jag, jag skulle till USA. Jag Sanna och Markus satt och fikade vid ett bord. Mamma beställde fika och pappa fixade med biljetterna. Jag skrattade åt något roligt Sanna sa. Jag lyssnade inte riktigt, men eftersom de båda började skratta stämmde jag bara in och låtsades att jag hängde med. Sanningen var att mina tankar var långt borta. Suget i magen växte sig större för varje minut. Suget efter Justin. Snart skulle jag få somna i hans trygga varma famn igen. Jag skulle få se in i hans glittriga djupa ögon igen. Få höra hans vackra skratt.. Sanna viftade framför mitt ansikte.
- Woho! Jorden anropar Sara.
Jag skrattade bara åt henne. Min mobil vilade på bordet och alla tre stirrade på den när plötsligt hela bordet började vibrera. Jag plockade upp den och läste. Det var ett mms från ett okänt nummer. Jag öppnade det och log stort när jag fick syn på bilden. Det var på Justin. Han hade som vanligt dragit sin huvtröja över en keps som han lite slarvigt hade satt på huvudet.. Han lutade sitt huvud mot ryggstödet på bilen som han satt i och sov. Hans mun var halvöppen och jag kunde nästan höra hur tungt han andades. Jag läste meddelandet. " Undrar du varför Justin inte svarar dig just nu? Tja nu vet du ;) / Pattie "
Jag log igen när jag märkte att det var ifrån Pattie. Jag hade saknat henne också.
- Vem var det då? sa Sanna och log stort.
- Gissa tre gånger, sa jag och skrattade sedan visade jag henne bilden.
- Awwe, var allt hon kunde säga. Markus ville också se så jag visade honom. Han skrattade.
- Ow, Pinsamt, sa han.
- naej han är ju söt, svarade jag bara.
- Hade du velat att din mamma skickade en bild på när du sov till Justin då?
- Nej, i och för sig, men det är inte samma sak. Titta på honom, kan man bli sötare?
Markus gjorde ljud som om han skulle spy. Jag skrattade och slog till honom hårt på axeln. Pappa kom tillbaka med min biljett och förklarade hur jag skulle göra. Som om jag inte hade åkt flyg innan...
Jag hade sagt hejdå till Sanna,Markus och Mamma och Pappa. Jag hade lovat dem att försöka ringa så ofta jag kunde. Inte för att jag skulle sakna Sverige. Men jag skulle sakna dem såklart. Planet tog mark och jag satt som på nålar. Jag ville av nu! Den här gången hade jag varit smart och inte satt mig vid fönstret utan jag hade valt platsen längst ut vid gången så jag kom av flygplanet fortare. Magen pirrade när jag gick inne på flygplatsen. Det kändes som om jag fick vänta på mina väskor längre än någonsin. När dem sen ändå äntligen kom drog jag snabbt dem till mig och fortsatte. Vi var väldigt noga med att vi reste på udda tider så det inte skulle finnas så många människor på flygplatsen. Vi ville ju inte bli begravde i fans. Jag började småspringa när jag fick syn på Pattie. Sedan fick jag syn på Justin. Då började jag springa så fort jag kunde. Jag slängde väskorna ifrån mig och kastade mig i hans famn. Han skrattade lyckligt och kramade om mig. Han var så mjuk och så varm. Jag kunde höra hans hjärtslag där jag stod tryckt mot honom. Han smekte försiktigt bort några hårslingor från mitt ansikte och kysste mig. Ett hav av fyrverkerier spred sig inom mig. Jag la mina armar runt hans nacka och kramade honom ännu en gång. Sen släppte jag taget om honom och kramade om Pattie. Justin tog min hand och jag såg honom i ögonen. Redan innan visste jag exakt vad han skulle säga bara av att se honom i ögonen.
- Kom, jag har en överraskning till dig.
Jag skrattade högt och så började vi springa hand i hand mot utgången. Justins byxor kasade ner och han fick hålla i dem med sin andra hand. Jag skrattade åt honom, det såg så lustigt ut när han sprang. Vi kastade oss in i bilen som redan väntade på oss och asgarvade. I bilen låg det en keps, en hoodie och ett par solglasögon.
- Ta på dig det här
Jag skrattade åt honom och gav honom en fundersam blick. Han log bara medans jag satte på mig alltihop. Han la sin arm om mig och jag kröp upp i hans famn. Han kramade om mig och hummade kärleksfullt.
- Jag har saknat dig så
- Jag har saknat dig med, sa han.
- Justin, vart är vi på väg? Jag tittade förväntansfullt på honom. Han skrattade smått.
- Det är en överraskning
- Kan du inte ge mig en ledtråd? sa jag och log så gulligt jag kunde.
- You might puke
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
haha, kommentera ;)
Ju fler kommentarer ju bättre update ;D
Ännu en suck. Vad höll jag på med egentligen....?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I skolan var det total kaos. Alla ville veta hur det var i USA och hur det var att vara ihop med någon som var så känd. Jag ryckte mest på axlarna och svarade inte så värst mycket på deras frågor. Jag visste att dem var nyfikna men ändå. Jag orkade inte. När skolans populäraste tjejer tindrade med ögonen och krokade arm med mig trodde jag för en sekund att jag skulle spy på dem. Jag hatade människor som gjorde sig till. Dem var så falska. Jag slingrade mig ur deras grepp och la min arm runt Sannas axlar istället. Jag ville att alla skulle se att det var vi som hörde ihop. Och det skulle dem aldrig kunna göra något åt. Jag och Sanna vandrade förbi högen av folk och när jag fick syn på Markus pep jag till av lycka. Jag sprang fram till honom och kramade om honom hårt. Han skrattade åt hur jag betedde mig.
- Oj vad jag har saknat dig! sa jag och skrattade lyckligt.
- Jag har saknat dig med, men kom jag måste visa dig en sak.
Han tog min hand och sprang iväg med mig till musiksalen. Jag undrade vad han skulle ta sig till. När jag kom in i musiksalen märkte jag genast trummorna som stod längst bort i rummet. Vi hade aldrig haft några trummor förut på vår skola. Pengarna gick alltid åt till något annat. Han satte sig på den lilla svarta pallen som stod bakom trummorna ch så greppade han tag i trumpinnarna och log mot mig. Så satte han igång att spela. Han var riktigt duktig faktiskt. När han var färdig gick jag fram till trummorna och bankade lite nätt på en av dem. Jag log.
- Vad bra du är på det, du kan ju ta och lära mig oxå.
- Äsch, så bra är jag inte. Din pojkvän är garanterat bättre.
Han log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag vet inte varför men jag ville inte jämföra Justin med Markus. Det blev så orättvist. Markus var min bästa vän. Fast jag visste att han gillade mig lite mer än vän, men jag försökte vifta bort det som om jag bara inbillade mig. Men det gick inte att ta miste på. Jag ville bara vara hans kompis, inget annat.
- Äsch, sa jag bara.
Jag satte mig i hans knä och tog tag i trummpinnarna. Markus tog också tag i trummpinnarna och visade hur jag skulle slå dem i takt samtidigt som jag skulle trampa på den lilla pedalen till höger. Jag klantade till det ganska rejält. Jag skrattade högt. Jag sög verkligen. Sanna tittade in i rummet.
- Kom vi börjar nu!
Det var roligt att vara i skolan igen men samtidigt jobbigt. Jag hade halkat efter ganska ordentligt. På rasterna hängde jag med Sanna och Markus samtidigt som jag var klistrad vid min mobil. Jag messade så mycket jag kunde med Justin, men det var svårt eftersom jag hade massa lektioner och Justin hade massor av jobb. Ibland vibrerade det till i fickan på lektionerna och jag kunde bara inte låta bli att kika vad han hade skrivit. Det blev många tillsägelser av lärarna. Mobilen var förbjuden att ha uppe på lektionerna.
Dagarna segade sig sakta framåt och jag började få ordning på alla läxor och arbeten. Jag och Justin hade inte hörts av på ett tag men vi smsade varandra så ofta vi kunde. Det var svårt. Riktigt svårt. Jag saknade honom till tusen men jag visste att jag var tvungen att hålla mig borta. Det hade fungerat ganska bra att vara borta från honom ändå. Jag hade bara brytit ihop en gång när jag satt på Sannas rum. Hon var och duschade och jag hade tråkigt. Jag hittade en Frida tidning på hennes golv som jag blev riktigt nyfiken på. Jag bläddrade igenom den ett tag tills min blick fastnade på Justin. Där var en bild på honom. På min fina Justin. Först hade jag bara stirrat på bilden men efter ett tag fick dem onda tankarna greppet om mig. Vi skulle aldrig klara det. Det var alldeles för svårt. Vad höll jag på med egentligen? Kastade jag bort hela mitt liv? Jag började störtböla på Sannas säng. Det slutade med att jag sprang hem utan att säga hejdå. Det var riktigt svårt att förklara för henne senare varför jag bara stack sådär. Pinsamt. Jag hade aldrig ljugit för Sanna förut, men jag orkade inte med att berätta för henne. Jag undrade om hon förstod. Om hon hade sett tidningen.
Till slut blev det ändå äntligen lov. Jag satt på flygplatsen och tittade ut i mörkret på de vita flingorna som segade sig ner från himlen. Det hade varit en jobbig vinter i år. Verkade som om snön aldrig ville försvinna. De flesta jag kände skulle på skidsemester över lovet. Jag, jag skulle till USA. Jag Sanna och Markus satt och fikade vid ett bord. Mamma beställde fika och pappa fixade med biljetterna. Jag skrattade åt något roligt Sanna sa. Jag lyssnade inte riktigt, men eftersom de båda började skratta stämmde jag bara in och låtsades att jag hängde med. Sanningen var att mina tankar var långt borta. Suget i magen växte sig större för varje minut. Suget efter Justin. Snart skulle jag få somna i hans trygga varma famn igen. Jag skulle få se in i hans glittriga djupa ögon igen. Få höra hans vackra skratt.. Sanna viftade framför mitt ansikte.
- Woho! Jorden anropar Sara.
Jag skrattade bara åt henne. Min mobil vilade på bordet och alla tre stirrade på den när plötsligt hela bordet började vibrera. Jag plockade upp den och läste. Det var ett mms från ett okänt nummer. Jag öppnade det och log stort när jag fick syn på bilden. Det var på Justin. Han hade som vanligt dragit sin huvtröja över en keps som han lite slarvigt hade satt på huvudet.. Han lutade sitt huvud mot ryggstödet på bilen som han satt i och sov. Hans mun var halvöppen och jag kunde nästan höra hur tungt han andades. Jag läste meddelandet. " Undrar du varför Justin inte svarar dig just nu? Tja nu vet du ;) / Pattie "
Jag log igen när jag märkte att det var ifrån Pattie. Jag hade saknat henne också.
- Vem var det då? sa Sanna och log stort.
- Gissa tre gånger, sa jag och skrattade sedan visade jag henne bilden.
- Awwe, var allt hon kunde säga. Markus ville också se så jag visade honom. Han skrattade.
- Ow, Pinsamt, sa han.
- naej han är ju söt, svarade jag bara.
- Hade du velat att din mamma skickade en bild på när du sov till Justin då?
- Nej, i och för sig, men det är inte samma sak. Titta på honom, kan man bli sötare?
Markus gjorde ljud som om han skulle spy. Jag skrattade och slog till honom hårt på axeln. Pappa kom tillbaka med min biljett och förklarade hur jag skulle göra. Som om jag inte hade åkt flyg innan...
Jag hade sagt hejdå till Sanna,Markus och Mamma och Pappa. Jag hade lovat dem att försöka ringa så ofta jag kunde. Inte för att jag skulle sakna Sverige. Men jag skulle sakna dem såklart. Planet tog mark och jag satt som på nålar. Jag ville av nu! Den här gången hade jag varit smart och inte satt mig vid fönstret utan jag hade valt platsen längst ut vid gången så jag kom av flygplanet fortare. Magen pirrade när jag gick inne på flygplatsen. Det kändes som om jag fick vänta på mina väskor längre än någonsin. När dem sen ändå äntligen kom drog jag snabbt dem till mig och fortsatte. Vi var väldigt noga med att vi reste på udda tider så det inte skulle finnas så många människor på flygplatsen. Vi ville ju inte bli begravde i fans. Jag började småspringa när jag fick syn på Pattie. Sedan fick jag syn på Justin. Då började jag springa så fort jag kunde. Jag slängde väskorna ifrån mig och kastade mig i hans famn. Han skrattade lyckligt och kramade om mig. Han var så mjuk och så varm. Jag kunde höra hans hjärtslag där jag stod tryckt mot honom. Han smekte försiktigt bort några hårslingor från mitt ansikte och kysste mig. Ett hav av fyrverkerier spred sig inom mig. Jag la mina armar runt hans nacka och kramade honom ännu en gång. Sen släppte jag taget om honom och kramade om Pattie. Justin tog min hand och jag såg honom i ögonen. Redan innan visste jag exakt vad han skulle säga bara av att se honom i ögonen.
- Kom, jag har en överraskning till dig.
Jag skrattade högt och så började vi springa hand i hand mot utgången. Justins byxor kasade ner och han fick hålla i dem med sin andra hand. Jag skrattade åt honom, det såg så lustigt ut när han sprang. Vi kastade oss in i bilen som redan väntade på oss och asgarvade. I bilen låg det en keps, en hoodie och ett par solglasögon.
- Ta på dig det här
Jag skrattade åt honom och gav honom en fundersam blick. Han log bara medans jag satte på mig alltihop. Han la sin arm om mig och jag kröp upp i hans famn. Han kramade om mig och hummade kärleksfullt.
- Jag har saknat dig så
- Jag har saknat dig med, sa han.
- Justin, vart är vi på väg? Jag tittade förväntansfullt på honom. Han skrattade smått.
- Det är en överraskning
- Kan du inte ge mig en ledtråd? sa jag och log så gulligt jag kunde.
- You might puke
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
haha, kommentera ;)
Ju fler kommentarer ju bättre update ;D
You him and me - episode 25
Neew episode ;D hoppas ni blir glada. Tack för att ni har tålamod :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tjejen som vill göra slut på Biebers karriär. Så löd den första rubriken. Jag slängde en blick på bilden. Om den inte hade varit i tidningen, på just den sidan, under just den rubriken, så hade det varit en riktigt fin bild faktiskt. Det var när vi badade. Stjärnorna var sådär härligt glittriga över himmlen. De speglade sig i havet men jag och Justin bröt spegelbilden. Vi stod mitt i bilden och kysste varandra. Jag läste bildtexten säkert fyra gånger. Kärleksparet fångade på bar gärning. Under bilden följde en lång artikel som påstod att jag ville sabba hela Justins karriär, och att jag ville att han skulle flyga med mig hem till Sverige. Jag fattade ingenting. Det var ju inte sant alls! Källan var såklart hemlig, men på något sätt kände jag mig ändå förråd. Det måste ju ha varit någon som står oss nära som har tjallat till pressen. Efter vad som verkade som en evighet bröt Pattie tystnaden med en djup suck. Hennes blick mjuknade och nu såg hon istället tröstande på mig. Tårarna hade redan sökt sig nerför mina kinder och jag begravde min blick i tidningen.
- Jag vill ju inte peka ut dig för något som du inte gjort, Sara. Jag vet ju att tidningarna skriver hemskt mycket skit nu för tiden, men det jag vill veta är om det ligger någon som helst sanning bakom det där?
Hennes blick var inte kall och sträng utan mjuk och förstående. Jag harklade mig och tittade menande på Justin innan jag svarade henne.
- Vi har pratat om det att jag tycker att Justin jobbar alldeles för hårt, men det betyder inte alls att jag vill förstöra hans karriär. Jag vill bara hans bästa.
- Vi har haft ganska många, häftiga samtal om det, men vi har liksom lagt det bakom oss, fortsatte Justin.
Pattie bara såg på oss och visste inte riktigt vad hon skulle säga.
- Tycker du att du jobbar för mycket Justin? Du vet att du bara behöver säga till så fixar vi det.
Justin ryckte på axlarna och flackade med blicken.
- Det vore kanske bäst om jag åkte hem till Sverige ett tag, så Justin kan fokusera helt på sin karriär.
Det där var det absolut sista jag ville säga just då. Men, vad jag ville var inte viktigt längre. Justins hälsa. Det var så mycket viktigare. Han stannade plötsligt upp och såg på mig med en häpen och sårad blick. Precis som om jag just skjutit en pil genom hjärtat på honom.
- Nej, det behövs verkligen inte!
Justin satte sig bredvid mig i sängen och tog min hand. Jag kramade hans hårt men jag tittade inte på honom. Jag funderade länge på hur jag skulle fortsätta samtalet. Jag visste vad jag var tvungen att säga, men jag ville verkligen inte. Men som sagt, jag var tvungen.
- Jo, Justin det blir bäst så. Jag måste ta tag i skolan också, jag ligger så efter som man kan bli.
- Nej, men jag kan ta en paus några dagar, så fixar vi det här.
- Men du fattar ju inte! Jag vill till Sverige! Jag måste till Sverige!
Jag lirkade min hand ur hans och förde den sakta till mig. Något i honom bara dog. Som om han inte trodde vad jag just sa.
- Okej, vad än du vill..
Han reste sig från sängen och gick ut ur rummet. Jag visste att han blev sårad, när jag sa att jag inte ville vara hos honom, men det var bäst så. Pattie log försiktigt mot mig och satte sig i sängen bredvid mig. Hon tog min hand och såg mig varmt i ögonen.
- Det var ett riktigt moget val av dig. Han kommer snart att förstå han med. Killar mognar ju lite saktare än vad tjejer gör, men han kommer förstå, det lovar jag.
Hon var så snäll Pattie. Innan jag hann tänka efter slog jag armarna om henne och kramade henne hårt. Hon blev lite överraskad, men så kramade hon mig med.
- Jag ringer dina föräldrar, du kan försöka gå och prata lite med honom om du vill.
Hon blinkade till mig innan hon reste sig upp och försvann in i ett annat rum.
Jag reste mig från sängen och gick ut i köket där Justin satt med sin gitarr i famnen och spelade. Han hade dragit en keps över huvudet lite halvhjärtat. Den satt på sne och hans perfekta hår spretade fram här och där. Han märkte inte att jag stod och tittade på honom. Precis som om han var i en annan värld. Sådär blev han alltid när han spelade på sin gitarr. Som om han var där fast ändå flera mil iväg. Jag undrade vad han tänkte på då, när han var sådär borta. Han spelade hastigt på gitarren och stampade takten med högerfoten. Hela hans kropp rörde sig liksom som i rytm med musiken. Jag satte mig bredvid honom i soffan som han satt i. Han ägnade mig inte en blick utan fortsatte bara att spela. Det gick upp för mig att han spelade Stuck In The Moment och det gjorde inte det hela bättre. Hans ögon var slutna och han när han sjöng, var det som om alla hans känslor forsade ut från honom och skar sig långt in i mitt hjärta. Justins känslor var så äkta att jag nästan kunde ta på dem. Jag hade svårt för att hålla tillbaka tårarna och några av dem slingrade sig nerför mina kinder. Jag la min arm runt Justin och kramade honom nätt. Han lutade sitt huvud mot mitt men fortsatte att sjunga. När sången var klar gick han iväg med gitarren och sen satte han sig bredvid mig igen. Han la sin arm runt mig och jag kröp upp i hans mjuka famn. Han höll om mig ett bra tag. Jag ville aldrig att han skulle släppa taget vilket han tillslut ändå gjorde.
- Älskar inte du mig?
Frågan kom så plötsligt att jag bara stirrade på honom en lång stund innan jag svarade honom.
- Jo, självklart! Jag älskar dig mer än något annat!
- Varför måste du åka då? Varför kan du inte bara..
Han suckade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom. Det hela verkade så orealistiskt.
- Förlåt..
Det var allt jag kunde få fram. Han kramade mig hårt igen och jag kände hur ännu en tår sakta tog sig nerför min kind.
Mitt plan skulle lämna USA tidigt på morgonen. Vi satt och väntade på planet i dem alltid så obekväma och hemska stolarna på flygplatsen. Justin satt bredvid mig och gäspade sömnigt. han hade en snygg svart keps på huvudet som han nu hade dragit huvan över. hans arm vilade slappt runt mina axlar och han log smått när han märkte att jag tittade på honom. Jag såg in i hans mörka glittriga ögon. Dem var så bekanta så trygga. jag förundrades över hur underbar en människa kan vara. Jag har hört att man inte kan vara kär i en person för alltid. Man kan liksom inte få det där pirret i magen som när man är nyförälskad. Men så var det inte med Justin. När våra blickar möttes kändes det som om en bomb med fjärilar flög runt i magen på mig. Och så fort han rörde vid mig blev jag knäsvag. När jag hörde hans röst så blev jag helt varm. Bara av att höra hans namn fick mig att le. Trots alla dessa känslor kunde det vara riktigt jobbigt också. när han mådde dåligt mådde jag om möjligt ännu värre. Jag hatade att se honom sårad eller arg. Det gjorde ont i hela mig. Jag la mitt huvud mot hans bröst och suckade. Han drog mig närmare till sig och slöt sina ögon. Jag blundade också och njöt av hans värme.
När det sedan var dags att gå på planet fick jag en otroligt obehaglig känsla. Jag hade aldrig upplevt något liknande. Det var som om jag var där fast ändå inte. Som om ingenting var verklighet. Som om jag bara drömde. Men när Justins läppar försiktigt snuddade vid mina vaknade jag till liv igen. Klart att jag inte drömmde. Fast i det ögonblicket önskade jag att jag gjorde det. Allt hade varit så mycket enklare om vi aldrig hade träffats. Om Justin aldrig hade existerat i mitt liv... Vad tänker jag med egentligen Justin ÄR mitt liv. Vad skulle det finnas för mening utan honom. Jag kramade om honom en sista gång innan jag sa hejdå till allihop och gick på planet. Jag satte mig tungt ner på min plats och suckade tungt. Plötsligt pep det till i fickan. Jag hoppade förvånat till men sedan tog jag upp min mobil och tittade på den. Ett nytt medelande. Från Justin. "Saknar dig redan älskling"
Jag log och svarade honom. "Miss you too sweety, Love you ♥"
Vi hann inte smsa mycket längre. Flygvärdinnorna bad alla att stänga av sina mobiltelefoner under resan. Jag såg sorgset på min mobil som släcktes ner. Nu var han borta. Skulle inte få kontakt med honom på vad som verkade vara en evighet. Planet började rulla och mina ögon sökte efter honom på flygplatsen men utan resultat. Jag lutade mig istället tillbaka i sätet och pluggade in mina hörlurar i öronen. Jag valde Justins låt one less lonly girl på min ipod. Jag slöt ögonen och tänkte tillbaka till scenen. När han sjöng för mig. Bara jag och Justin..
Planet hoppade mig ur sömn när det landade. Det var väl allt annat än en mjuk landning. Jag blinkade sömnigt och la handen på Justins arm. När jag till min förvåning märkte att det inte var Justin som satt bredvid mig utan en gammal tant drog jag snabbt till mig min hand och rodnade. Gud vad pinsamt. När jag till slut hade fått tillbaka mina tankar slet jag upp mobilen ur fickan och satte igång den. Min pin kod knappade jag in snabbare än någonsin förr. Mobilen vibrerade konstant. 5 nya medelanden. Jag bläddrade igenom dem medans alla människor försökte ta sig ur flygplanet. Det ena smsett gulligare än det andra. Han hade också skickat en rolig bild på sig själv och hans crew när dem skojjade rundor. Justin satt på Ushers axlar och brottades med en kille som satt på ytterligare en killes axlar. Det såg inte klokt ut. Jag skrattade när jag såg bilden och tanten bredvid tittade på mig med en underlig blick. Jag blev genast tyst och reste på mig. Nu ville jag ut från flygplanet.
På flygplatsen möttes jag av mamma och pappa. Dem fick vars en stor kram. Jag hade ju saknat dem något oerhört och jag kunde inte hjälpa att tårarna rann. Vi tog något att äta på flygplatsen och pratade. Mamma och pappa ville veta allt om USA och om Justin. Jag berättade så mycket jag kunde komma att tänka på. Vi satt där i några timmar och bara pratade. Det var riktigt mysigt. Det plingade till i fickan och jag plockade upp mobilen. Pappa undrade vem det var ifrån. Jag visade dem bilden som Justin hade skickat till mig. Pappa skrattade. Mamma skakade på huvudet och fnissade lite grann.
- Han är en liten skojjare den där Justin, va? sa pappa
- Ja han är helt otrolig, han ska hitta på bus hela tiden!
Jag log för mig själv.
- Tja, vi kanske ska ta och åka hem snart då. Dina kompisar vill kanske veta om att du lever också.
Det hade jag helt glömt bort. Jag skrev snabbt ett sms till Sanna. "Är i Sverige nu. Ska vi ses?". Jag fick ett snabbt svar. "Vad tror du? Kom hit så fort du kan. Har det hänt ngt gumman?<3".
"Nejdå, jag förklarar när vi ses, puss<33"
Jag sa till mamma och pappa att jag ville träffa Sanna och de gick med på att köra mig. Det tog ändå ett tag att köra till Sanna. Jag somnade nästan i bilen men när jag upptäckte att det inte var så särskilt långt kvar vaknade jag till. Jag skickade ett sms till Sanna att jag snart var framme.
Bilen stannade och jag slet upp bildörren i samma stund som Sanna slet upp sin husdörr. Vi sprang i full fart mot varandra och jag kastade mig i hennes armar. Vi skrek och betedde oss som om vi inte hade setts på århundraden. Jag var så otroligt glad över att se henne. Mamma och pappa förstod att vi hade mycket att prata om så dem lät mig stanna hos Sanna ett tag.
Hon babblade konstant. Hon hade hur mycket som helst att säga. Oftast brukar jag bara koppla ifrån Sanna när hon tjattrar på i full rulle, men nu ville jag veta ALLT. Vi gick upp på hennes rum och slog oss ner i hennes säng. Hennes rum var som alltid lite stökigt. Lite kläder på golvet massa saker på skrivbordet och hennes bärbara dator i sängen. Allt var som vanligt. Jag gillade hennes rum det var sådär mysigt,varmt och hemmatrevligt. Tryggt liksom.
- Alla i klassen har förändrats skitmycket sen du åkte!
- Va? Jag har väl inte varit borta SÅ länge.
- Jooo! Du har ju varit borta i en hel evighet!
- Äsch! hur är det med Markus?
- Jodå, han lever livet! Lite jobbigt att ha en kille som bästa kompis nu när du för det mesta bor i USA.
- Vadå då? Det är väl inget fel på Markus?
- Nej självklart inte, men jag har liksom saknat att kunna drägla över snygga killar i skolkatalogen och att måla naglarna tillsammans och diskutera om livet och så. Du vet tjejsaker. Det går ju inte direkt med markus.
Hon gav mig en menande blick och jag skrattade.
- Vi måste sminka Markus någon gång! Fatta vad kul det skulle va!
Jag skrattade ännu mer.
- Men oj! Jag har ju helt glömt varför du är här. Varför är du här egentligen?
Hon kollade oroligt på mig.
- Äsch, jag och justin har bråkat lite dem senaste dagarna. Jag tycker att han jobbar alldeles för hårt, det märks verkligen på honom hur sliten han är. Det märks kanske inte när alla kameror är på och så men det är dem små detaljerna som gör skillnad, du vet. Men han vägrade att lyssna. Men sen blev vi sams igen och jag bestämde mig för att det var bäst att åka hem så han kunde koncentrera sig mer på sin karriär och mindre på mig.
Hon studerade mig medans jag berättade och hummade förstående då och då.
- Ja det var ju klokt av dig. Och det är så roligt att se dig igen. Vänta bara tills du får se alla i klassen, alltså haha, Maria hon...
-----------------------------------
Ur Justin's synvinkel
-----------------------------------
Det var tystare än någonsin i huset efter att hon hade åkt. Små ljud ifrån köket tydde på att mamma var hemma, men ändå. Så tyst. Så ensamt.
Jag satte igång ett av mina favorit spel på tv och plockade upp en kontroll ifrån soffbordet. Idag var det en ledig dag. Skönt. Jag hade funderat mycket på vad hon sa. Jag jobbade väl inte för mycket? Det kändes inte så. Jag gav ju bara alla vad dem ville ha. Det var väl inget fel. Visst det var ju mycket press och så men det hade det ju alltid varit. Det får man ju räkna med. Dörrklockan ringde och mamma gick för att öppna. Hon blev väldigt glad när hon såg vem hon mötte. Det hörde jag på hennes röst. Jag blev lite nyfiken på vem som stod i dörröppningen så jag kikade över soffryggen och ut i hallen men jag kunde inte se tillräckligt. Jag pausade spelet och reste mig ur soffan. När jag gick ut i hallen möttes jag av Ryan och Chaz. Det är svårt att beskriva en sådan glädje men vad kan jag säga mer än att jag blev skitglad. Jag kramade om dem båda. Caitlin kom in genom dörren och log försiktigt mot mig. Jag log stort och kramade om henne också. Vad som än hade hänt. Det hade vi lagt bakom oss nu. Jag var bara riktigt glad över att se dem.
-----------------------------------
Ur Sara's synvinkel
-----------------------------------
Justin hade slutat smsa. Jag undrade vad han gjorde just nu. Undrade om han saknade mig lika mycket som jag saknade honom. Jag låg på min säng och funderade. Imorgon skulle jag tillbaka till skolan. Tillbaka till det där skitstället vart man alltid måste tänka på allt. Man måste tänkga på hur man pratar, hur man klär sig, vilka man pratar med, vilka man tittar på ja till och med på hur och vart man går. Och samtidigt som man måste hålla reda på alla dessa saker så måste man fokusera på sina betyg också. SUCK! Men jag skulle åtminstonde få träffa Markus igen. Jag hade verkligen saknat honom. Den killen har riktigt bra humor. Han är så bra Markus. Man behöver liksom inte göra något speciellt med honom för att ha roligt. Man behöver inte ens säga något. Bara va. Det är så vi gillar det bäst. Vi funkar ganska bra ihop. Tänker lika. Plötsligt pep det till från mobilen. Jag haffade den åt mig och läste.
"Alright, sleep well honey. Miss you and love you. Don't dream to much about me okey, they need me here ;) love ya ♥"
Jag läste det ett antal gånger innan jag svarade honom. Sedan la jag mobilen på nattduksbordet och suckade. Jag saknade honom så mycket redan. Det var liksom inte samma sak att gå och lägga sig på natten utan Justins varma famn. Jag kände mig som ett barn igen. Försökte minnas mitt gamla tråkiga liv före Justin. Men det var som bortspolat. Som om det aldrig hade existerat. Det var när jag mötte Justin som jag började leva. Ännu en suck. Vad höll jag på med egentligen....?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 24
Förlåt för riktigt usel uppdatering men jag hoppas ni där ute förstår att även jag är en livs levande människa som har ett liv bortom datan. Jag har haft lite problem kan man säga, så därför har jag haft svårt för att uppdatera. Här får ni ett låååångt kapitel som tack för att ni har hållit ut, läs och njuut !
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla reste sig upp och intog sina platser. Justin kramade min hand och log. Han såg så otroligt lycklig ut.
- Det är dags! sa han med förväntansfull röst.
- Lycka till honey, och glöm inte att du är bäst!
Han nickade bara som svar medans han sprang iväg mot scenen. Usher följde mig till ett litet rum där vi möttes av Pattie och två livvakter. Jag slog mig ner i en liten mjuk soffa som stod i det bortre hörnet av rummet. Framför fanns det en liten tv som visade scenen. Den plats som jag tidigare hade stått på nedanför scenen var nu full av tjejer i olika åldrar som förväntansfullt såg sig omkring. Ljuset i den stora salen slocknade och ett spritt sus fyllde publiken. Alla blev tysta och jag tror faktiskt att jag i den sekunden då skärmen var alldeles svart och det var helt tyst att jag höll andan. Plötsligt sken ett ljus upp på scenen samtidigt som introt till baby spelade och där stod han på scenen och log stort. Tjejerna blev som vilda och hoppade på stället och skrek för allt vad dem var värda. Några brast i tårar och såg helt galna ut. Jag som tyckte tjejerna i min klass var fåniga när dem skrek så fort någonting hade med Justin att göra. Jag kunde på något sätt ändå förstå dem, han var otrolig. Sång efter sång, dans efter dans. Justin tog sig igenom hela sitt uppträdande strålande bra. Jag satt framför den där tvn ett bra tag innan showen till slut var över. Justin tackade sina fans för att dem hade kommit och så gick han backstage. Jag försökte komma fram till honom men Pattie bad mig att vänta lite. Han behövde göra sig i ordning i lugn och ro innan jag fick prata med honom. Jag satte mig ner i soffan igen och tänkte mig tillbaka till Sverige. Det var helt sjukt egentligen att jag faktiskt satt där jag satt just idag. Jag undrade vad det skulle blivit av mig om jag aldrig hade träffat Justin. Vart skulle jag befinna mig idag? Jag kanske skulle vara med Sanna, eller bara vara hemma och sitta vid datorn, som förr varit min stora hobby. Jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var förr. Det var väl därför jag reste iväg med Jonte. För att komma ifrån det där tråkiga enkla Svennelivet. Det är egentligen konstigt hur livet kan överraska en om och om igen.
Äntligen kom Justin in i rummet och han log stort. Jag reste mig från soffan samtidigt som han bredde ut sina armar. Jag kramade honom hårt och skrattade.
- Du var helt fantastisk där ute! Jag log stort och såg honom lyckligt i ögonen.
- Äsch, det var ju bara en liten show. Du ska se mig när jag går på stort.
Han log. Jag ville så gärna le, men den meningen fick något inom mig att slockna. Jag visste att jag inte kunde stanna i USA förevigt. Snart var jag tvungen att resa hem igen för att gå i skolan, samtidigt som justin turnerade. Det var svårt att inte tänka på att jag snart skulle åka hem igen. Justins leende försvann.
- Är det något fel, sa han och såg oroligt på mig.
Min blick hade fallit ner på marken. Jag blundade hårt en gång innan jag tittade upp på honom och log lite smått.
- Nej, jag är bara lite trött.
Han log och kramade mig igen.
- Jag vet, det är ja också, men nu ska vi hem och sova. Jag ska bara säga hejdå och tacka alla för ikväll.
Jag nickade och följe med honom bort till dem andra som stod och skrattade i en klunga. Vi pratade med dem ett tag innan vi kramade om dem och sa hejdå. Sophie räckte mig en liten lapp med hennes telefonnummer på. Vi hade blivit bra vänner under kvällen. Det skulle vara roligt att träffa henne igen.
- Säg till om du vill ha fler danslektioner, jag hjälper dig gärna, sa Dylan och skrattade.
Jag skrattade jag också.
- Jo, det skulle nog behövas, svarade jag.
- Äsch, så dålig var du inte, under vissa steg såg du ju riktigt sexig ut ju!
Jag skrattade och skulle precis svara honom men Justin överröstade mig.
- Jag har nog inget problem med att lära henne dansa själv, tack! sa han irriterat och blängde på Dylan
Sedan tog han min hand och drog mig bort från mängden. Jag såg oförstående på honom med ett irriterat ansiktsuttryck.
- Vi har bråttom hem, mumlade han som ursäkt.
Jag drog min hand till mig och stannade plötsligt. Justin såg frågande på mig.
- Det var väl onödigt att säga så! väste jag ilsket.
- Äsch, han kommer över det! Snälla kom nu, jag är jättetrött.
- Tror du inte jag blir trött på dig när du håller på sådär?!
Han suckade och ställde sig närmare mig. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Sara, jag är ledsen för att jag betedde mig illa, men jag är verkligen jättetrött så vill du snälla skynda dig för min skull?
Jag nickade och tog hans hand. Sedan gick vi till bilen som stod och väntade på oss.
Nästa dag var det full rulle igen. Justin skulle till en radiostation och bli intervjuad. Jag satt på en pall utanför själva rummet där radiomänniskorna och Justin satt och pratade. Killen som intervjuad Justin frågade honom hur han klarade av att ständigt vara jagad av så mycket tjejer och om han gillade det eller inte. Han frågade honom vilka instrument han kunde spela och om han ville spela in en låt med någon annan kändis för tillfället. Han ställde hela tiden nya frågor som Justin svarade på med ett leende på läpparna. Justin snurrade på stolen som han satt på och bet sig i läppen. Han hade verkligen svårt för att sitta still. Jag märkte att radiomannen stirrade på mig ibland, men han frågade som tur var ingenting om mig.
När intervjun var slut bar det av till en fotografering. Justin skulle bli fotat för ett omslag till en tidning. Jag skrattade åt honom när dem sminkade honom, och han gav mig en retfull blick. När dem svepte över hans ansikte med en stor sminkborste rynkade han på näsan och jag skrattade bara ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
- Jag hatar smink, mumlade han för sig själv och skrattade åt mig. När fotningen väl började posade han vant framför kameran och det var faktiskt roligt att titta på. Jag fick vara med och välja ut vilka bilder som jag tyckte var finast. Det var faktiskt riktigt roligt. När det sen var slut skulle Justin bli intervjuad av tidningen och skriva några autografer till dem. Jag försökte att inte hänga efter Justin allt för mycket, särskilt inte när han blev intervjuad. Jag hade ingen lust för att vara med i någon tidning som Justins flickvän, trots att de flesta beliebers redan visste om att vi var tillsammans. Vad många inte visste var hur känslig jag faktiskt är. Om man inte känner mig kan jag verka egoistisk och nästan lite bitchig, men egentligen är jag lika känslig som en oskyldig blomma. Det krävs endas ett steg för att trycka ner mig, så det var svårt för mig eftersom de flesta av Justins fans hatade mig. De såg mig som bitchen som stal honom från Caitlin. Och ibland undrade jag över om dom hade rätt. Jag satt på golvet och studerade Justin som just då blev intervjuad av en kvinna med axellångt brunt hår. Jag kunde urskilja hennes röst och hennes tonläge var hemskt. Det lät som om hon pratade med en liten bebis.
Jag suckade tungt och lutade mig mot väggen som jag satt mot. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut. Det var konstigt. Jag var i samma rum som Justin, men han kändes så otroligt långt bort. Det var liksom som om jag såg honom, men han såg aldrig mig. Som om vi inte var där tillsammans. Jag saknade honom. Att vara med bara honom. Det var så jobbigt när han hela tiden skulle göra något. Var det inte en photoshoot så var det en intervju, var det inte det ena så var de det andra. Jag saknade tiden då vi var tillsammans, bara han och jag.
Hela veckan fortsatte som den hade börjat. Ständigt skulle Justin iväg på något nytt och varje gång som vi var ensamma så sov han. Han var så utmattad att han somnade så fort han fick tillfälle till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tyckte så hemskt synd om honom. Jag berättade flera gånger för honom att han jobbade alldeles för mycket och att han behövde vila, men det slutade ofta med att han blev sur. Vi bråkade rätt så ofta nu för tiden faktiskt. Det var liksom inte roligt längre. En dag blev vi riktigt osams. Jag ville ju bara hans bästa, varför fattade han inte?
- Justin, du kommer ta livet av dig om du fortsätter såhär! Jag vet att du har många fans som räknar med dig, men de måste väl förstå att du är en människa! Du måste vila, det är för ditt eget bästa!
Min röst var hög och bestämd. Justin såg på mig med ett hopplöst ansiktsuttryck.
- Jag kan inte! Mina fans räknar med mig jag kan inte bara sluta! Det funkar inte så!
- Du behöver inte sluta, bara ta en paus!
- Vad vet du egentligen om att jag behöver ta en paus? VA! DU VET VÄL INTE ETT DUGG OM HUR JAG MÅR!?
Justins ögon började lysa svagt av ilska och orden som han just slängt ur mig gjorde att jag fick nog.
- NEJ JUST DET, JAG VET INTE ETT SKIT OM HUR DU MÅR FÖR DU PRATAR JU FÖR FAN INTE MED MIG LÄNGRE! ALLT HANDLAR OM DIN JÄVLA KARRIÄR OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER! DU FATTAR INTE HUR SVÅRT DETTA ÄR FÖR MIG!
Jag var så arg och sårad på samma gång att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga.
- Är det här svårt för dig? Ha? DU FATTAR INTE HUR MYCKET JAG HAR BEHÖVT KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT JAG ÄR IDAG, DU HAR INTE EN ANING OM HUR DET KÄNNS NÄR HELA VÄRLDEN STÄNDIGT VILL HA NÅGOT FRÅN DIG! DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT INTE FÅ HA ETT EGET PRIVATLIV! DU VET INGENTING! JAG TÄNKER INTE LÅTA NÅGON FÖRSTÖRA MIN DRÖM FÖR MIG SÄRSKILT INTE DU!
Justin var riktigt upprörd han kom snabbt närmare mig och för en sekund blev jag nästan lite rädd. Jag blev riktigt sårad över vad han sa.
- Gå då! GÅ OCH GÖR HELA VÄRLDEN SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG, FÖR DET ÄR VÄL SÅ DU VILL HA DET! ALLA MÅSTE ÄLSKA DIG! ELLER HUR? MEN VET DU VAD JAG TYCKER?! FAN TA DIG! FAN TA DIG JUSTIN!
Tårarna rullade längs mina kinder och jag torkade ilsket bort dom. Jag sprang bort till dörren och slet upp den. Jag rusade ut i hotellkorridoren och spurtade ner för trapporna. Hela tiden strömmade tårarna längs mina kinder och jag grät högljutt. Folket stirrade på mig när jag sprang genom lobbyn och ut genom hotellet som vi bodde på. Jag rusade längs med gatan tills jag kom till en avsides återvändsgränd. Jag lutade ryggen mot en av väggarna och la huvudet i mina händer samtidigt som jag sakta gled ner till marken. Jag grät så jag skakade. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han säga så till mig? Vad hade jag gjort honom? Jag ville ju bara hans bästa, fattade han inte hur jobbigt det var för mig att se honom sådär. Jag älskade ju honom. Jag tittade förvånat upp på honom när han svängde in på återvändsgränden och gick mot mig. Jag undrade hur han hade hittat mig men jag sa ingenting. Han gick försiktigt fram till mig och stannade framför mig. Jag sneglade på honom, det syntes att han också hade gråtit.
- Får jag slå mig ner? frågade han tyst
- Det är ett fritt land, sa jag med tung röst.
Han satte sig bredvid mig. Vi satt så en stund i tystnad innan han sa något.
- Förlåt.. jag.. jag har bara så mycket på gång nu och.. jag är så hemskt ledsen.
Han suckade och gnuggade sig i pannan.
- Jag älskar dig och jag skulle aldrig såra dig, jag vet inte varför jag sa sådär
Jag såg på honom och jag märkte hur han skämdes.
- Jag ville bara ditt bästa Justin, jag skulle aldrig drömma om att förstöra din karriär.
- Jag vet, det är bara det att alla lägger så stor press på mig och jag vill ju inte göra någon besviken, speciellt inte mina fans eller mamma.
- Justin, du behöver inte oroa dig över Pattie. Om du bara pratar med henne så är jag säker på att hon kommer förstå dig om du vill ta en paus. Hon är ju i första hand din mamma och hon älskar dig, precis som jag.
Jag tog hans hand och log mot honom. Han kramade den och log tillbaka. Jag såg hur han funderade på något men jag hade inte mod till att fråga honom vad han tänkte på.
Jag svalde hårt innan jag tog mod för att säga vad jag hade tänkt på dem senaste dagarna.
- Justin, jag älskar dig men jag vill inte stå i vägen för din karriär. Vore det inte bättre att jag reste hem till Sverige igen. Bara för en liten tid, så du kan vara fullt fokuserad på vad du håller på med. Jag känner mig bara i vägen här.
Han såg sorgset på mig.
- Nej, snälla säg inte så. Lämna mig inte du också, jag känner mig så ensam.
-Åh, Justin jag lämnar dig aldrig.
Jag omfamnade honom och kramade honom hårt. Det var skönt att äntligen få kontakt med honom igen.
Nu log han mot mig igen. Det leendet hade jag inte sett på länge. Det där leendet som fick mig så varm inombords. Leendet som fick hans ögon att gnistra som diamanter. Jag kunde inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och smekte honom försiktigt. Jag hade saknat honom så. Han besvarade min kyss snabbt och lät sina fingerspetsar smeka min nacke försiktigt. Jag rös. Justin avslutade häpet nog kyssen och log lurigt.
- Kom
Jag blev en aning besviken men följde efter honom. Han kikade försiktigt ut från gränden som vi hade suttit i och konstaterade att kusten var klar. Då började vi springa i full fart. Vi sprang hand i hand längs med gatan och folk stirrade på oss. Justin vände sig om och log mot mig. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med. Han var verkligen galen. Plötsligt svängde han in i en smal gränd som vi joggade längs. Runt oss sträckte sig höga våningshus och människor tittade ut här och var på de få balkonger som fanns där. Han svängde av ännu en gång och det blev jobbigare att springa. Vi sprang längs med en strand och när havet tornade upp framför oss tappade jag andan. Det var verkligen vackert. Solen hade börjat gå ner och ett orangerosa sken spred sig över himmlen. Skenet fick vattnet att glittra som aldrig förr. Vi stod hand i hand och bara tittade på det ett tag. Justin tog av sig jackan som han hade på sig och hängde den på mina axlar sedan ställde han sig närmare mig och kysste mig på halsen. Jag slöt ögonen och njöt. Sedan vände jag mig om och kysste honom passionerat. Han besvarade min kyss och smekte min midja. Vi la oss ner i den mjuka sanden och jag skrattade när Justin helt plötsligt började kittla mig.
- Jag älskar ditt skratt, sa han och flinade.
- Shut up and kiss me, sa jag
Han skrattade och kysste mig sedan passionerat. Jag drog av hans tshirt och smekte hans mage. Han smekte av mig mina kläder och jag fick av hans byxor. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Han kysste mig allt längre ner. Han var underbar. Hans stånd växte och jag kände hur han började andas allt hastigare. Jag lät min hand glida innanför hans kalsonger och tog tag i den. Jag började sakta runka av honom och han stönade djupt av välbehag. Han lät sin hand glida upp mot mitt bröst och smekte det försiktigt. Jag slöt ögonen och hummade lågt. Jag körde på lite snabbare och han stönade högre. Jag drog sedan av hans kalsonger och gav honom en menande blick. Han slet till sig sin jacka och fick upp en förpackning förvånansvärt snabbt. Han rev upp den och trädde på den innan han kom in i mig. Vi rörde oss i takt och andades allt häftigare. Han stönade med jämna mellanrum. Djupa dova stön till skillnad från mina som var ljusa och upprepade. När jag var på väg att komma drog han ut den och väntade ett tag. Sedan kom han i mig igen, det var helt fantastiskt. Det går inte riktigt att beskriva det. När jag väl kom darrade hela kroppen till och jag höll andan för en stund. Det var helt magiskt. Vi hade kommit nästan samtidigt och nu låg vi i sanden och andades högt. När vi hade återhämtat andan ett tag låg vi bara där i sanden och tittade på de tusen stjärnor som nu hade tagit över himmlen. Solen hade gått ner för längesen. Justin hade sin arm runt mig och jag vilade på hans bröst. Vi hade flätat ihop våra fingrar och vi låg och småpratade medans havets vågor fyllde bakgrunden med ett avslappnande ljud. Vi låg länge och pratade om vad vi hade trott om vår framtid när vi var yngre. Justin berättade att han älskade allt som hade med sport att göra och att han alltid trott att han skulle bli något inom sporten. Fast det var ju självklart att han var ett under som musiker. Han kunde spela trummor när han var två år. Det vet jag nog ingen annan som har kunnat. Jag berättade att jag trodde att jag skulle leva ett typiskt svenskt liv. Man,barn,jobb,hund,villa, volvo, tja du fattar. Vi låg där länge och berättade om en massa minnen från när vi var små. Justin berättade att det bodde en sur gammal tant vid det området som han själv hade växt upp i. Han sa att tanten ofta tvingade Ryan och honom att göra henne en massa tjänster hela tiden. Det hade slutat med att Justin och Ryan skulle kasta ägg på hennes hus, men att de av olycka råkade kasta på henne istället när hon steg ut ur dörren på sitt hus. Jag skrattade högt när han berättade hur Pattie hade sett ut när den här tanten med hela ansiktet fullt av råa ägg hade kommit springande fly förbannad mot henne. Jag kunde se allt framför mig och skrattade så jag fick riktigt ont i magen. Plötsligt reste jag mig upp och kollade ner på Justin.
- Jag vill bada, sa jag och log lurigt.
Justin satte sig halvt upp och såg sig omkring. Sedan tittade han på mig. Hans ögon vandrade över min nakna kropp och jag log sexigt i hopp om att få med honom till vattnet. Han bet sig i läppen innan han reste sig upp. Han ställde sig framför mig och såg mig i ögonen. Jag var helt säker på att han skulle kyssa mig, men då log han bara
- Sisten i är en sur rutten äggtant!
Han började springa i full fart mot vattnet och jag skrattade högt samtidigt som jag svor mot honom. Jag lät ett ljust skrik lämna min strupe när det kalla vattnet omfamnade min kropp. Jag simmade upp sides med Justin och smekte honom längs hans vältränade mage. Han log och slöt sina ögon. Jag kysste honom försiktigt och han skulle precis kyssa mig tillbaka men istället skvätte jag honom rakt i ansiktet.
- Där fick du din ruttna äggtant! sa jag och skrattade högt
Han kollade häpet på mig innan han log lurigt.
- Du bad om det!
Han simmade upp bakom mig och la sina armar runt min midja. Jag undrade vad han höll på med. Han tog sats innan han kastade mig i vattnet och till min otur landade jag med huvudet under ytan. Jag fick massor med vatten i näsan och frustade när jag kom över vattenytan igen. Justin skrattade åt mig.
- Det är inte roligt! sa jag men kunde inte låta bli att skratta lite.
- Åh, förlåt älskling, sa han mjukt men han log fortfarande.
- Ska jag blåsa så det blir bättre, sa han med en fånig röst och skrattade.
Jag simmade närmare honom och viskade med sexig röst i hans öra.
- Ja snälla gör så att det känns bättre
Jag kunde nästan känna direkt hur den reste sig och jag skrattade åt honom. Han såg lite generad ut men så kysste han mig och jag slöt mina ögon igen.
Det var lite spännande. Jag hade aldrig gjort det på en strand och absolut inte i havet. Nu gick vi sida vid sida längs gatorna igen. Alla affärerna var stängda och det var inte så mycket folk kvar längre. Justins jacka hängde på mina axlar och jag drog den tätare intill mig. Den var full av hans värme. Han gick bredvid mig med sin ena arm vid min midja och nynnade på en fin sång. Vi vandrade barfota tillbaka till hotellet med våra skor i händerna. Så fort vi kom upp till vårt hotellrum la vi oss i sängen och jag somnade tryggt omfamnad av den finaste människan på jorden.
Jag vaknade av att Pattie kom instormande på vårt hotellrum. Hon såg inte glad ut alls. Hon sa inte ens god morgon. Istället drog hon upp Justin ur sängen och slängde fram en tidning till honom. Justin gav den en snabb blick men när han vaknat till ordentligt tog han ett fast tag i den och stirrade på den. Jag blev med ens orolig och undrade vad som försigick.
- Vad ska det här betyda?! sa Pattie och gav mig en riktigt sträng blick. Hon slet tidningen från Justin och kastade den till mig. Den landade på sängen med en duns och jag plockade upp den. När jag läste den första rubriken kände jag hur hela kroppen skakade. Hur kunde dem...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni händer nu då?
Kommentera ;)
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla reste sig upp och intog sina platser. Justin kramade min hand och log. Han såg så otroligt lycklig ut.
- Det är dags! sa han med förväntansfull röst.
- Lycka till honey, och glöm inte att du är bäst!
Han nickade bara som svar medans han sprang iväg mot scenen. Usher följde mig till ett litet rum där vi möttes av Pattie och två livvakter. Jag slog mig ner i en liten mjuk soffa som stod i det bortre hörnet av rummet. Framför fanns det en liten tv som visade scenen. Den plats som jag tidigare hade stått på nedanför scenen var nu full av tjejer i olika åldrar som förväntansfullt såg sig omkring. Ljuset i den stora salen slocknade och ett spritt sus fyllde publiken. Alla blev tysta och jag tror faktiskt att jag i den sekunden då skärmen var alldeles svart och det var helt tyst att jag höll andan. Plötsligt sken ett ljus upp på scenen samtidigt som introt till baby spelade och där stod han på scenen och log stort. Tjejerna blev som vilda och hoppade på stället och skrek för allt vad dem var värda. Några brast i tårar och såg helt galna ut. Jag som tyckte tjejerna i min klass var fåniga när dem skrek så fort någonting hade med Justin att göra. Jag kunde på något sätt ändå förstå dem, han var otrolig. Sång efter sång, dans efter dans. Justin tog sig igenom hela sitt uppträdande strålande bra. Jag satt framför den där tvn ett bra tag innan showen till slut var över. Justin tackade sina fans för att dem hade kommit och så gick han backstage. Jag försökte komma fram till honom men Pattie bad mig att vänta lite. Han behövde göra sig i ordning i lugn och ro innan jag fick prata med honom. Jag satte mig ner i soffan igen och tänkte mig tillbaka till Sverige. Det var helt sjukt egentligen att jag faktiskt satt där jag satt just idag. Jag undrade vad det skulle blivit av mig om jag aldrig hade träffat Justin. Vart skulle jag befinna mig idag? Jag kanske skulle vara med Sanna, eller bara vara hemma och sitta vid datorn, som förr varit min stora hobby. Jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var förr. Det var väl därför jag reste iväg med Jonte. För att komma ifrån det där tråkiga enkla Svennelivet. Det är egentligen konstigt hur livet kan överraska en om och om igen.
Äntligen kom Justin in i rummet och han log stort. Jag reste mig från soffan samtidigt som han bredde ut sina armar. Jag kramade honom hårt och skrattade.
- Du var helt fantastisk där ute! Jag log stort och såg honom lyckligt i ögonen.
- Äsch, det var ju bara en liten show. Du ska se mig när jag går på stort.
Han log. Jag ville så gärna le, men den meningen fick något inom mig att slockna. Jag visste att jag inte kunde stanna i USA förevigt. Snart var jag tvungen att resa hem igen för att gå i skolan, samtidigt som justin turnerade. Det var svårt att inte tänka på att jag snart skulle åka hem igen. Justins leende försvann.
- Är det något fel, sa han och såg oroligt på mig.
Min blick hade fallit ner på marken. Jag blundade hårt en gång innan jag tittade upp på honom och log lite smått.
- Nej, jag är bara lite trött.
Han log och kramade mig igen.
- Jag vet, det är ja också, men nu ska vi hem och sova. Jag ska bara säga hejdå och tacka alla för ikväll.
Jag nickade och följe med honom bort till dem andra som stod och skrattade i en klunga. Vi pratade med dem ett tag innan vi kramade om dem och sa hejdå. Sophie räckte mig en liten lapp med hennes telefonnummer på. Vi hade blivit bra vänner under kvällen. Det skulle vara roligt att träffa henne igen.
- Säg till om du vill ha fler danslektioner, jag hjälper dig gärna, sa Dylan och skrattade.
Jag skrattade jag också.
- Jo, det skulle nog behövas, svarade jag.
- Äsch, så dålig var du inte, under vissa steg såg du ju riktigt sexig ut ju!
Jag skrattade och skulle precis svara honom men Justin överröstade mig.
- Jag har nog inget problem med att lära henne dansa själv, tack! sa han irriterat och blängde på Dylan
Sedan tog han min hand och drog mig bort från mängden. Jag såg oförstående på honom med ett irriterat ansiktsuttryck.
- Vi har bråttom hem, mumlade han som ursäkt.
Jag drog min hand till mig och stannade plötsligt. Justin såg frågande på mig.
- Det var väl onödigt att säga så! väste jag ilsket.
- Äsch, han kommer över det! Snälla kom nu, jag är jättetrött.
- Tror du inte jag blir trött på dig när du håller på sådär?!
Han suckade och ställde sig närmare mig. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Sara, jag är ledsen för att jag betedde mig illa, men jag är verkligen jättetrött så vill du snälla skynda dig för min skull?
Jag nickade och tog hans hand. Sedan gick vi till bilen som stod och väntade på oss.
Nästa dag var det full rulle igen. Justin skulle till en radiostation och bli intervjuad. Jag satt på en pall utanför själva rummet där radiomänniskorna och Justin satt och pratade. Killen som intervjuad Justin frågade honom hur han klarade av att ständigt vara jagad av så mycket tjejer och om han gillade det eller inte. Han frågade honom vilka instrument han kunde spela och om han ville spela in en låt med någon annan kändis för tillfället. Han ställde hela tiden nya frågor som Justin svarade på med ett leende på läpparna. Justin snurrade på stolen som han satt på och bet sig i läppen. Han hade verkligen svårt för att sitta still. Jag märkte att radiomannen stirrade på mig ibland, men han frågade som tur var ingenting om mig.
När intervjun var slut bar det av till en fotografering. Justin skulle bli fotat för ett omslag till en tidning. Jag skrattade åt honom när dem sminkade honom, och han gav mig en retfull blick. När dem svepte över hans ansikte med en stor sminkborste rynkade han på näsan och jag skrattade bara ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
- Jag hatar smink, mumlade han för sig själv och skrattade åt mig. När fotningen väl började posade han vant framför kameran och det var faktiskt roligt att titta på. Jag fick vara med och välja ut vilka bilder som jag tyckte var finast. Det var faktiskt riktigt roligt. När det sen var slut skulle Justin bli intervjuad av tidningen och skriva några autografer till dem. Jag försökte att inte hänga efter Justin allt för mycket, särskilt inte när han blev intervjuad. Jag hade ingen lust för att vara med i någon tidning som Justins flickvän, trots att de flesta beliebers redan visste om att vi var tillsammans. Vad många inte visste var hur känslig jag faktiskt är. Om man inte känner mig kan jag verka egoistisk och nästan lite bitchig, men egentligen är jag lika känslig som en oskyldig blomma. Det krävs endas ett steg för att trycka ner mig, så det var svårt för mig eftersom de flesta av Justins fans hatade mig. De såg mig som bitchen som stal honom från Caitlin. Och ibland undrade jag över om dom hade rätt. Jag satt på golvet och studerade Justin som just då blev intervjuad av en kvinna med axellångt brunt hår. Jag kunde urskilja hennes röst och hennes tonläge var hemskt. Det lät som om hon pratade med en liten bebis.
Jag suckade tungt och lutade mig mot väggen som jag satt mot. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut. Det var konstigt. Jag var i samma rum som Justin, men han kändes så otroligt långt bort. Det var liksom som om jag såg honom, men han såg aldrig mig. Som om vi inte var där tillsammans. Jag saknade honom. Att vara med bara honom. Det var så jobbigt när han hela tiden skulle göra något. Var det inte en photoshoot så var det en intervju, var det inte det ena så var de det andra. Jag saknade tiden då vi var tillsammans, bara han och jag.
Hela veckan fortsatte som den hade börjat. Ständigt skulle Justin iväg på något nytt och varje gång som vi var ensamma så sov han. Han var så utmattad att han somnade så fort han fick tillfälle till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tyckte så hemskt synd om honom. Jag berättade flera gånger för honom att han jobbade alldeles för mycket och att han behövde vila, men det slutade ofta med att han blev sur. Vi bråkade rätt så ofta nu för tiden faktiskt. Det var liksom inte roligt längre. En dag blev vi riktigt osams. Jag ville ju bara hans bästa, varför fattade han inte?
- Justin, du kommer ta livet av dig om du fortsätter såhär! Jag vet att du har många fans som räknar med dig, men de måste väl förstå att du är en människa! Du måste vila, det är för ditt eget bästa!
Min röst var hög och bestämd. Justin såg på mig med ett hopplöst ansiktsuttryck.
- Jag kan inte! Mina fans räknar med mig jag kan inte bara sluta! Det funkar inte så!
- Du behöver inte sluta, bara ta en paus!
- Vad vet du egentligen om att jag behöver ta en paus? VA! DU VET VÄL INTE ETT DUGG OM HUR JAG MÅR!?
Justins ögon började lysa svagt av ilska och orden som han just slängt ur mig gjorde att jag fick nog.
- NEJ JUST DET, JAG VET INTE ETT SKIT OM HUR DU MÅR FÖR DU PRATAR JU FÖR FAN INTE MED MIG LÄNGRE! ALLT HANDLAR OM DIN JÄVLA KARRIÄR OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER! DU FATTAR INTE HUR SVÅRT DETTA ÄR FÖR MIG!
Jag var så arg och sårad på samma gång att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga.
- Är det här svårt för dig? Ha? DU FATTAR INTE HUR MYCKET JAG HAR BEHÖVT KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT JAG ÄR IDAG, DU HAR INTE EN ANING OM HUR DET KÄNNS NÄR HELA VÄRLDEN STÄNDIGT VILL HA NÅGOT FRÅN DIG! DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT INTE FÅ HA ETT EGET PRIVATLIV! DU VET INGENTING! JAG TÄNKER INTE LÅTA NÅGON FÖRSTÖRA MIN DRÖM FÖR MIG SÄRSKILT INTE DU!
Justin var riktigt upprörd han kom snabbt närmare mig och för en sekund blev jag nästan lite rädd. Jag blev riktigt sårad över vad han sa.
- Gå då! GÅ OCH GÖR HELA VÄRLDEN SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG, FÖR DET ÄR VÄL SÅ DU VILL HA DET! ALLA MÅSTE ÄLSKA DIG! ELLER HUR? MEN VET DU VAD JAG TYCKER?! FAN TA DIG! FAN TA DIG JUSTIN!
Tårarna rullade längs mina kinder och jag torkade ilsket bort dom. Jag sprang bort till dörren och slet upp den. Jag rusade ut i hotellkorridoren och spurtade ner för trapporna. Hela tiden strömmade tårarna längs mina kinder och jag grät högljutt. Folket stirrade på mig när jag sprang genom lobbyn och ut genom hotellet som vi bodde på. Jag rusade längs med gatan tills jag kom till en avsides återvändsgränd. Jag lutade ryggen mot en av väggarna och la huvudet i mina händer samtidigt som jag sakta gled ner till marken. Jag grät så jag skakade. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han säga så till mig? Vad hade jag gjort honom? Jag ville ju bara hans bästa, fattade han inte hur jobbigt det var för mig att se honom sådär. Jag älskade ju honom. Jag tittade förvånat upp på honom när han svängde in på återvändsgränden och gick mot mig. Jag undrade hur han hade hittat mig men jag sa ingenting. Han gick försiktigt fram till mig och stannade framför mig. Jag sneglade på honom, det syntes att han också hade gråtit.
- Får jag slå mig ner? frågade han tyst
- Det är ett fritt land, sa jag med tung röst.
Han satte sig bredvid mig. Vi satt så en stund i tystnad innan han sa något.
- Förlåt.. jag.. jag har bara så mycket på gång nu och.. jag är så hemskt ledsen.
Han suckade och gnuggade sig i pannan.
- Jag älskar dig och jag skulle aldrig såra dig, jag vet inte varför jag sa sådär
Jag såg på honom och jag märkte hur han skämdes.
- Jag ville bara ditt bästa Justin, jag skulle aldrig drömma om att förstöra din karriär.
- Jag vet, det är bara det att alla lägger så stor press på mig och jag vill ju inte göra någon besviken, speciellt inte mina fans eller mamma.
- Justin, du behöver inte oroa dig över Pattie. Om du bara pratar med henne så är jag säker på att hon kommer förstå dig om du vill ta en paus. Hon är ju i första hand din mamma och hon älskar dig, precis som jag.
Jag tog hans hand och log mot honom. Han kramade den och log tillbaka. Jag såg hur han funderade på något men jag hade inte mod till att fråga honom vad han tänkte på.
Jag svalde hårt innan jag tog mod för att säga vad jag hade tänkt på dem senaste dagarna.
- Justin, jag älskar dig men jag vill inte stå i vägen för din karriär. Vore det inte bättre att jag reste hem till Sverige igen. Bara för en liten tid, så du kan vara fullt fokuserad på vad du håller på med. Jag känner mig bara i vägen här.
Han såg sorgset på mig.
- Nej, snälla säg inte så. Lämna mig inte du också, jag känner mig så ensam.
-Åh, Justin jag lämnar dig aldrig.
Jag omfamnade honom och kramade honom hårt. Det var skönt att äntligen få kontakt med honom igen.
Nu log han mot mig igen. Det leendet hade jag inte sett på länge. Det där leendet som fick mig så varm inombords. Leendet som fick hans ögon att gnistra som diamanter. Jag kunde inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och smekte honom försiktigt. Jag hade saknat honom så. Han besvarade min kyss snabbt och lät sina fingerspetsar smeka min nacke försiktigt. Jag rös. Justin avslutade häpet nog kyssen och log lurigt.
- Kom
Jag blev en aning besviken men följde efter honom. Han kikade försiktigt ut från gränden som vi hade suttit i och konstaterade att kusten var klar. Då började vi springa i full fart. Vi sprang hand i hand längs med gatan och folk stirrade på oss. Justin vände sig om och log mot mig. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med. Han var verkligen galen. Plötsligt svängde han in i en smal gränd som vi joggade längs. Runt oss sträckte sig höga våningshus och människor tittade ut här och var på de få balkonger som fanns där. Han svängde av ännu en gång och det blev jobbigare att springa. Vi sprang längs med en strand och när havet tornade upp framför oss tappade jag andan. Det var verkligen vackert. Solen hade börjat gå ner och ett orangerosa sken spred sig över himmlen. Skenet fick vattnet att glittra som aldrig förr. Vi stod hand i hand och bara tittade på det ett tag. Justin tog av sig jackan som han hade på sig och hängde den på mina axlar sedan ställde han sig närmare mig och kysste mig på halsen. Jag slöt ögonen och njöt. Sedan vände jag mig om och kysste honom passionerat. Han besvarade min kyss och smekte min midja. Vi la oss ner i den mjuka sanden och jag skrattade när Justin helt plötsligt började kittla mig.
- Jag älskar ditt skratt, sa han och flinade.
- Shut up and kiss me, sa jag
Han skrattade och kysste mig sedan passionerat. Jag drog av hans tshirt och smekte hans mage. Han smekte av mig mina kläder och jag fick av hans byxor. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Han kysste mig allt längre ner. Han var underbar. Hans stånd växte och jag kände hur han började andas allt hastigare. Jag lät min hand glida innanför hans kalsonger och tog tag i den. Jag började sakta runka av honom och han stönade djupt av välbehag. Han lät sin hand glida upp mot mitt bröst och smekte det försiktigt. Jag slöt ögonen och hummade lågt. Jag körde på lite snabbare och han stönade högre. Jag drog sedan av hans kalsonger och gav honom en menande blick. Han slet till sig sin jacka och fick upp en förpackning förvånansvärt snabbt. Han rev upp den och trädde på den innan han kom in i mig. Vi rörde oss i takt och andades allt häftigare. Han stönade med jämna mellanrum. Djupa dova stön till skillnad från mina som var ljusa och upprepade. När jag var på väg att komma drog han ut den och väntade ett tag. Sedan kom han i mig igen, det var helt fantastiskt. Det går inte riktigt att beskriva det. När jag väl kom darrade hela kroppen till och jag höll andan för en stund. Det var helt magiskt. Vi hade kommit nästan samtidigt och nu låg vi i sanden och andades högt. När vi hade återhämtat andan ett tag låg vi bara där i sanden och tittade på de tusen stjärnor som nu hade tagit över himmlen. Solen hade gått ner för längesen. Justin hade sin arm runt mig och jag vilade på hans bröst. Vi hade flätat ihop våra fingrar och vi låg och småpratade medans havets vågor fyllde bakgrunden med ett avslappnande ljud. Vi låg länge och pratade om vad vi hade trott om vår framtid när vi var yngre. Justin berättade att han älskade allt som hade med sport att göra och att han alltid trott att han skulle bli något inom sporten. Fast det var ju självklart att han var ett under som musiker. Han kunde spela trummor när han var två år. Det vet jag nog ingen annan som har kunnat. Jag berättade att jag trodde att jag skulle leva ett typiskt svenskt liv. Man,barn,jobb,hund,villa, volvo, tja du fattar. Vi låg där länge och berättade om en massa minnen från när vi var små. Justin berättade att det bodde en sur gammal tant vid det området som han själv hade växt upp i. Han sa att tanten ofta tvingade Ryan och honom att göra henne en massa tjänster hela tiden. Det hade slutat med att Justin och Ryan skulle kasta ägg på hennes hus, men att de av olycka råkade kasta på henne istället när hon steg ut ur dörren på sitt hus. Jag skrattade högt när han berättade hur Pattie hade sett ut när den här tanten med hela ansiktet fullt av råa ägg hade kommit springande fly förbannad mot henne. Jag kunde se allt framför mig och skrattade så jag fick riktigt ont i magen. Plötsligt reste jag mig upp och kollade ner på Justin.
- Jag vill bada, sa jag och log lurigt.
Justin satte sig halvt upp och såg sig omkring. Sedan tittade han på mig. Hans ögon vandrade över min nakna kropp och jag log sexigt i hopp om att få med honom till vattnet. Han bet sig i läppen innan han reste sig upp. Han ställde sig framför mig och såg mig i ögonen. Jag var helt säker på att han skulle kyssa mig, men då log han bara
- Sisten i är en sur rutten äggtant!
Han började springa i full fart mot vattnet och jag skrattade högt samtidigt som jag svor mot honom. Jag lät ett ljust skrik lämna min strupe när det kalla vattnet omfamnade min kropp. Jag simmade upp sides med Justin och smekte honom längs hans vältränade mage. Han log och slöt sina ögon. Jag kysste honom försiktigt och han skulle precis kyssa mig tillbaka men istället skvätte jag honom rakt i ansiktet.
- Där fick du din ruttna äggtant! sa jag och skrattade högt
Han kollade häpet på mig innan han log lurigt.
- Du bad om det!
Han simmade upp bakom mig och la sina armar runt min midja. Jag undrade vad han höll på med. Han tog sats innan han kastade mig i vattnet och till min otur landade jag med huvudet under ytan. Jag fick massor med vatten i näsan och frustade när jag kom över vattenytan igen. Justin skrattade åt mig.
- Det är inte roligt! sa jag men kunde inte låta bli att skratta lite.
- Åh, förlåt älskling, sa han mjukt men han log fortfarande.
- Ska jag blåsa så det blir bättre, sa han med en fånig röst och skrattade.
Jag simmade närmare honom och viskade med sexig röst i hans öra.
- Ja snälla gör så att det känns bättre
Jag kunde nästan känna direkt hur den reste sig och jag skrattade åt honom. Han såg lite generad ut men så kysste han mig och jag slöt mina ögon igen.
Det var lite spännande. Jag hade aldrig gjort det på en strand och absolut inte i havet. Nu gick vi sida vid sida längs gatorna igen. Alla affärerna var stängda och det var inte så mycket folk kvar längre. Justins jacka hängde på mina axlar och jag drog den tätare intill mig. Den var full av hans värme. Han gick bredvid mig med sin ena arm vid min midja och nynnade på en fin sång. Vi vandrade barfota tillbaka till hotellet med våra skor i händerna. Så fort vi kom upp till vårt hotellrum la vi oss i sängen och jag somnade tryggt omfamnad av den finaste människan på jorden.
Jag vaknade av att Pattie kom instormande på vårt hotellrum. Hon såg inte glad ut alls. Hon sa inte ens god morgon. Istället drog hon upp Justin ur sängen och slängde fram en tidning till honom. Justin gav den en snabb blick men när han vaknat till ordentligt tog han ett fast tag i den och stirrade på den. Jag blev med ens orolig och undrade vad som försigick.
- Vad ska det här betyda?! sa Pattie och gav mig en riktigt sträng blick. Hon slet tidningen från Justin och kastade den till mig. Den landade på sängen med en duns och jag plockade upp den. När jag läste den första rubriken kände jag hur hela kroppen skakade. Hur kunde dem...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni händer nu då?
Kommentera ;)
You him and me - episode 23
- Godnatt älskling
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag öppnade sakta ögonen och gäspade sömnigt. Jag märkte att Justin inte låg i sängen längre. Jag satte mig upp i hans säng och i samma ögonblick kom han in i rummet med en handduk runt höfterna. Jag reste mig och så gick jag fram till honom och gav honom en kram. Han luktade gott, nyduschad.
- Jag tror att jag med går och duschar
- Gör du så, jag går ner och fixar något att äta så länge
Jag grävde fram ett par kläder ur min väska och så vandrade jag mot badrummet. Jag såg mig själv i speglen. Jag kunde inte förstå vad Justin såg hos mig. Det var ju inget märkvärdigt med mig. Jag var ju bara mig själv. Jag slet blicken ifrån min spegelbild och fick syn på en flaska raklödder som stod på handfatet. Jag fnissade åt den. Den påminde mig om när jag och Justin dushade tillsammans. Vilken underbar natt det hade varit. Jag skyndade mig sedan att duscha och byta om, sedan gick jag ner till Justin. Han hade gjort varm chokladmjölk och mackor som frukost till oss. Jag log och kysste honom. Pattie gick ner från trappan och log när hon såg oss i köket.
- Så är ni sugna på att åka till studion idag då? sa hon
Justin nickade.
- Ja, om det är okej för dig, sa han och såg frågande på mig.
- Jadå
Vi tryckte i oss frukosten och gjorde oss i ordning innan vi blev upphämtade av en livvakt. Vi gick ut till bilen som väntade på oss och klev in i den. Vi pratade inte så mycket på väg till studion. Vi var trötta allihop. När vi väl kom fram till studion så presenterade Justin mig för alla dem han jobbade med. Jag var inte den sorten som skämdes över mig själv, men helt plötsligt blev jag väldigt blyg. Jag fick sitta tillsammans med Pattie och de andra killarna i studion medans Justin sjöng. Han stod i rummet intill oss vid en stor mikrofån. Mellan de två rummen sträckte sig en stor glasruta, så vi skulle kunna se Justin och så Justin skulle kunna se oss. Jag satt och pratade med Pattie lite då och så, men mest så lyssnade jag på Justin. Han var så otroligt duktig på att sjunga. Jag insåg att klockan faktiskt inte alls var så mycket. Vi måste ha stannat i studion i åtminstonde fyra timmar. Tiden bara flög iväg. När vi var klara satte vi oss i bilen igen. Justin förklarade att han skulle till en skivsignering lite längre bort i staden. Mycket mer sa han inte för sedan somnade han på min axel.
Jag var tvungen att skaka honom ordentligt för att få honom att vakna upp igen. Vi var redan framme. Justin såg sig nyvaket omkring och gäspade.
- Hur set jag ut? frågade han mig
Hans hår var sådär härligt ruffsigt som det alltid var när han precis hade vaknat.
- Du är perfekt, sa jag och log.
Justin log han också och så öppnade en livvakt bildörren och vi var tvugna att hoppa ut. Så fort vi kom ut ur bilen fick jag direkt cellskräck. Tusen tjejer omringade oss. Det enda som stod mellan dem och oss var Justins livvakter. Jag ställde mig så nära Justin jag kunde komma och han la en tröstande hand på min rygg. Han vinkade till sina fans och log till dem.
Vi tog oss utan problem förbi alla Justins fans och in till det lilla bordet där han skulle sitta. Där fans även en stol som jag kunde sitta på bredvid honom men Justin ville att jag skulle sitta lite längre bakom honom. Det märktes att han var rädd för att något skulle hända, igen. Jag sa inte emot honom utan satte mig helt enkelt längre bakom honom.
Det flöt på och allt gick som vanligt. Justin gav alla fansen sin autograf och svarade på deras frågor. När allt var över gick han fram och tog min hand.
- Det går ett plan om ca 1 timme som vi ska ta
- Vart ska vi? frågade jag
- På koncert, sa han och log.
- Det blir väl kul?
Jag nickade och log. Han böjde sig ner och kysste mig snabbt, sedan var vi tvugna att gå.
När flygplanet lyfte hade Justin redan somnat. Jag tittade på honom. Det måste va riktigt jobbigt att hålla på som han gör. Aldrig att han har ledigt. Jag drog fingrarna genom hans hår samtidigt som flygvärdinnorna kom med matvagnen. Då gick det upp för mig hur hungrig jag faktiskt var. Magen kurrade klagande. Pattie köpte till oss alla tre. Jah slet upp förpackningen till min macka och högg tänderna i den. Jag tänkte väcka Justin, han var säkert också jättehungrig, men jag hade inte hjärta att göra det. Han såg så fridfull ut när han sov, så jag lät honom vila. Han hade fortfarande inte vaknat när planet var på väg att landa. Då fick jag väcka honom ändå. Han sträckte på sig och gäspade.
- Godmorgon älsk, här finns mat till dig.
Jag gav honom en macka och han tuggade glupskt i sig. Planet landade och vi gick av. Vi mötte Usher vid flygplatsen. Han kramade Justin,Pattie och till och med mig. Det var redan mörkt ute och vi hade brottom till konserten. De var ju tvugna att kolla så ljus och ljud fungerade som det skulle innan allt folk skulle komma dit. Justin var tvungen att byta om före också. Ett par paparazzis fotade oss där vi gick på flygplatsen. Justin ville skojja till det lite så han grimaserade till dem och kamerorna blixtrade. Han gnuggade sig i ögonen och så skrattade han. Vi hoppade in i en limousine som stod och väntade på oss utanför flygplatsen. Usher pratade med Justin hela vägen till konserten. Det skulle tydligen hållas inomhus, för vi stannade vid en gigantisk byggnad. Vi hoppade ut ur limmon allihop och så tog Justin min hand. Jag log mot honom. Vi gick in i den stora byggnaden där vi mötte ännu mer folk som jag fick hälsa på. Justin skulle öva innan showen startade så han försvann ut på scenen. Jag smög mig ner för en trappa som ledde till en korridor. Precis som jag trodde fanns det en dörr lite längre bort på korridorens högra sida. Jag öppnade den försiktigt och så gick jag in. Precis som jag hade hoppats kom jag in framför scenen där alla Justins fans senare skulle stå. Jag ställde mig en bit ifrån scenen och såg på när han tränade. Han hade inte märkt att jag var där än, men när han fick syn på mig så log han. Han hade precis sjungit färdigt sin låt one time och nu började de spela musiken till baby. Jag skrattade när han pekade på mig samtidig som han sjöng, You know you love me, I know you care..
Han var riktigt duktig, både på att sjunga och dansa. Vad var han inte bra på egentligen? När sången var över vinkade han på mig. Jag gick fram till scenen och log. Han gick fram till mig och böjde sig ner och såg mig i ögonen.
- Skulle du vilja va min one less lonly girl?
han log charmigt och jag nickade bara på huvudet.
- Jag vill inget hellre, sa jag.
Justins gulliga skratt fyllde mig med glädje. Han tog min hand och så klev jag upp på scenen. Jag ställde mig bredvid Justin och han vinkade till någon. Plötsligt började musik spela i högtalarna igen. One less lonly girl körde igång och Justin sjöng samtidigt som han cirkulerade kring mig. Han ställde sig tätt intill mig och våra nästippar snuddades vid. Jag skrattade och vände bort huvudet. Justin log och så tog han ett försiktigt tag om min haka och fick mig att se honom i ögonen igen. Hans blick var som fäst vid mig. Han la sin hand på min midja och jag la mina armar runt hans hals, och så dansade vi. Vi dansade fram och tillbaka i takt med musiken det var romantiskt på något sätt. Trots att vi stod på en tom och ocharmig scene så var det riktigt romantiskt. Allt runt omkring liksom försvann. Allt jag kunde se var Justin. Underbara vackra Justin.
Låten tog slut och han såg mig djupt i ögonen innan han kysste mig. Känslan var obeskrivlig. Justin såg sedan sorgset på mig.
- Sry älskling, men jag måste jobba nu.
Jag nickade förstående och jag honom en kram innan jag lämnade scenen och gick backstage. Han skulle få träna ifred nu. Jag förstod att han behövde all fokus på att uppträda just nu.
Jag hade faktiskt riktigt trevligt med hela gängete backstage.Justins dansare lärde mig några steg. Det var roligt eftersom jag inte kan dansa. Jag har aldrig kunnat dansa på riktigt. Om jag någon gång har dansat har det mer varit liksom, hoppa upp och ner och slänga med armar och ben. Så det var roligt när dem här proffsen skulle lära mig att dansa. Det blev mycket skratt. Dem flesta var ju i min ålder och jag blev riktigt faccinerad över hur duktiga dem var. Det fanns en liten kille också som var helt grym. Han snurrade rundor, stod på huvudet och hoppade i luften. Ändå kan han inte varit sex äns. Nu satt vi allihop i en soffa och bara pratade istället. Killen som satt bredvid mig, Dylan, var riktigt duktig på att spela gitarr. Han hade plockat fram en akustisk gitarr som han spelade på. Han spelade en lugn väldigt vacker låt och jag blev riktigt förvånad när han började sjunga. Han hade en riktigt fin röst faktiskt. Jag slöt ögonen och njöt för en stund. Låten var riktigt fin och jag blev avslappnad av att höra gitarren spela tillsammans med hans lena röst. När låten tog slut applåderade hela gänget och några busvisslade.
- Fan vad fin sång, sa jag och såg häpet på honom.
Han skrattade lite.
- Ja riktigt romantisk, svarade han.
- Ja, verkligen
- Du sjunger riktigt fint, vet du det?
Han tittade på mig och skrattade högt, sedan log han charmigt.
- Tja, det är sånt man måste kunna om man ska ha någon chans hos tjejerna förstår du
Han blinkade och så sträckte han på sig, och av någon konstig anledning råkade hans arm lägga sig runt mig. Vi fortsatte prata och skratta. När en tjej som hette Sophie var mitt uppe i en historia kom Justin in i rummet. Han hälsade på dem allihop och när han fick syn på mig så log han med ett helt annat ansiktsuttryck. Ett kärleksfullt leende. Han gick fram till mig och kysste mig och jag kunde urskilja en och annan busvissling. Jag log generat. Justins blick föll sedan över på Dylan och dem såg på varandra ett tag. Jag kunde inte se på någon av dem vad dem tänkte på utan dem såg bara länge på varandra med en obehaglig spänning mellan sig. Justin harklade sig.
- Du skulle inte kunna flytta lite längre bort så jag får plats, sa Justin.
Han slet inte blicken från Dylan utan stirrade honom bara skoningslöst i ögonen. Dylan tog bort sin arm runt mig och gav plats åt Justin som satt sig ner bredvid mig och la sin arm runt mig. Jag log och gav honom en kyss. Han log också. Jag märkte att han hade bytt om till sina scenekläder.
- Snyggt, sa jag och strök längs med hans tröja.
- mm, men inte snyggare än dig, sa han och log.
Hans mörka ögon såg på mig. Trots att det satt så många människor runt oss kunde jag inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och han smekte försiktigt längs min rygg. Jag la min hand på hans kind och kyssen blev bara hetare och hetare. Utan att jag la märke till det hade alla blivit tysta och Ushers röst fick oss att avbryta kyssen. Han gav oss en sträng blick och jag rodnade. Sedan log han lurigt.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag öppnade sakta ögonen och gäspade sömnigt. Jag märkte att Justin inte låg i sängen längre. Jag satte mig upp i hans säng och i samma ögonblick kom han in i rummet med en handduk runt höfterna. Jag reste mig och så gick jag fram till honom och gav honom en kram. Han luktade gott, nyduschad.
- Jag tror att jag med går och duschar
- Gör du så, jag går ner och fixar något att äta så länge
Jag grävde fram ett par kläder ur min väska och så vandrade jag mot badrummet. Jag såg mig själv i speglen. Jag kunde inte förstå vad Justin såg hos mig. Det var ju inget märkvärdigt med mig. Jag var ju bara mig själv. Jag slet blicken ifrån min spegelbild och fick syn på en flaska raklödder som stod på handfatet. Jag fnissade åt den. Den påminde mig om när jag och Justin dushade tillsammans. Vilken underbar natt det hade varit. Jag skyndade mig sedan att duscha och byta om, sedan gick jag ner till Justin. Han hade gjort varm chokladmjölk och mackor som frukost till oss. Jag log och kysste honom. Pattie gick ner från trappan och log när hon såg oss i köket.
- Så är ni sugna på att åka till studion idag då? sa hon
Justin nickade.
- Ja, om det är okej för dig, sa han och såg frågande på mig.
- Jadå
Vi tryckte i oss frukosten och gjorde oss i ordning innan vi blev upphämtade av en livvakt. Vi gick ut till bilen som väntade på oss och klev in i den. Vi pratade inte så mycket på väg till studion. Vi var trötta allihop. När vi väl kom fram till studion så presenterade Justin mig för alla dem han jobbade med. Jag var inte den sorten som skämdes över mig själv, men helt plötsligt blev jag väldigt blyg. Jag fick sitta tillsammans med Pattie och de andra killarna i studion medans Justin sjöng. Han stod i rummet intill oss vid en stor mikrofån. Mellan de två rummen sträckte sig en stor glasruta, så vi skulle kunna se Justin och så Justin skulle kunna se oss. Jag satt och pratade med Pattie lite då och så, men mest så lyssnade jag på Justin. Han var så otroligt duktig på att sjunga. Jag insåg att klockan faktiskt inte alls var så mycket. Vi måste ha stannat i studion i åtminstonde fyra timmar. Tiden bara flög iväg. När vi var klara satte vi oss i bilen igen. Justin förklarade att han skulle till en skivsignering lite längre bort i staden. Mycket mer sa han inte för sedan somnade han på min axel.
Jag var tvungen att skaka honom ordentligt för att få honom att vakna upp igen. Vi var redan framme. Justin såg sig nyvaket omkring och gäspade.
- Hur set jag ut? frågade han mig
Hans hår var sådär härligt ruffsigt som det alltid var när han precis hade vaknat.
- Du är perfekt, sa jag och log.
Justin log han också och så öppnade en livvakt bildörren och vi var tvugna att hoppa ut. Så fort vi kom ut ur bilen fick jag direkt cellskräck. Tusen tjejer omringade oss. Det enda som stod mellan dem och oss var Justins livvakter. Jag ställde mig så nära Justin jag kunde komma och han la en tröstande hand på min rygg. Han vinkade till sina fans och log till dem.
Vi tog oss utan problem förbi alla Justins fans och in till det lilla bordet där han skulle sitta. Där fans även en stol som jag kunde sitta på bredvid honom men Justin ville att jag skulle sitta lite längre bakom honom. Det märktes att han var rädd för att något skulle hända, igen. Jag sa inte emot honom utan satte mig helt enkelt längre bakom honom.
Det flöt på och allt gick som vanligt. Justin gav alla fansen sin autograf och svarade på deras frågor. När allt var över gick han fram och tog min hand.
- Det går ett plan om ca 1 timme som vi ska ta
- Vart ska vi? frågade jag
- På koncert, sa han och log.
- Det blir väl kul?
Jag nickade och log. Han böjde sig ner och kysste mig snabbt, sedan var vi tvugna att gå.
När flygplanet lyfte hade Justin redan somnat. Jag tittade på honom. Det måste va riktigt jobbigt att hålla på som han gör. Aldrig att han har ledigt. Jag drog fingrarna genom hans hår samtidigt som flygvärdinnorna kom med matvagnen. Då gick det upp för mig hur hungrig jag faktiskt var. Magen kurrade klagande. Pattie köpte till oss alla tre. Jah slet upp förpackningen till min macka och högg tänderna i den. Jag tänkte väcka Justin, han var säkert också jättehungrig, men jag hade inte hjärta att göra det. Han såg så fridfull ut när han sov, så jag lät honom vila. Han hade fortfarande inte vaknat när planet var på väg att landa. Då fick jag väcka honom ändå. Han sträckte på sig och gäspade.
- Godmorgon älsk, här finns mat till dig.
Jag gav honom en macka och han tuggade glupskt i sig. Planet landade och vi gick av. Vi mötte Usher vid flygplatsen. Han kramade Justin,Pattie och till och med mig. Det var redan mörkt ute och vi hade brottom till konserten. De var ju tvugna att kolla så ljus och ljud fungerade som det skulle innan allt folk skulle komma dit. Justin var tvungen att byta om före också. Ett par paparazzis fotade oss där vi gick på flygplatsen. Justin ville skojja till det lite så han grimaserade till dem och kamerorna blixtrade. Han gnuggade sig i ögonen och så skrattade han. Vi hoppade in i en limousine som stod och väntade på oss utanför flygplatsen. Usher pratade med Justin hela vägen till konserten. Det skulle tydligen hållas inomhus, för vi stannade vid en gigantisk byggnad. Vi hoppade ut ur limmon allihop och så tog Justin min hand. Jag log mot honom. Vi gick in i den stora byggnaden där vi mötte ännu mer folk som jag fick hälsa på. Justin skulle öva innan showen startade så han försvann ut på scenen. Jag smög mig ner för en trappa som ledde till en korridor. Precis som jag trodde fanns det en dörr lite längre bort på korridorens högra sida. Jag öppnade den försiktigt och så gick jag in. Precis som jag hade hoppats kom jag in framför scenen där alla Justins fans senare skulle stå. Jag ställde mig en bit ifrån scenen och såg på när han tränade. Han hade inte märkt att jag var där än, men när han fick syn på mig så log han. Han hade precis sjungit färdigt sin låt one time och nu började de spela musiken till baby. Jag skrattade när han pekade på mig samtidig som han sjöng, You know you love me, I know you care..
Han var riktigt duktig, både på att sjunga och dansa. Vad var han inte bra på egentligen? När sången var över vinkade han på mig. Jag gick fram till scenen och log. Han gick fram till mig och böjde sig ner och såg mig i ögonen.
- Skulle du vilja va min one less lonly girl?
han log charmigt och jag nickade bara på huvudet.
- Jag vill inget hellre, sa jag.
Justins gulliga skratt fyllde mig med glädje. Han tog min hand och så klev jag upp på scenen. Jag ställde mig bredvid Justin och han vinkade till någon. Plötsligt började musik spela i högtalarna igen. One less lonly girl körde igång och Justin sjöng samtidigt som han cirkulerade kring mig. Han ställde sig tätt intill mig och våra nästippar snuddades vid. Jag skrattade och vände bort huvudet. Justin log och så tog han ett försiktigt tag om min haka och fick mig att se honom i ögonen igen. Hans blick var som fäst vid mig. Han la sin hand på min midja och jag la mina armar runt hans hals, och så dansade vi. Vi dansade fram och tillbaka i takt med musiken det var romantiskt på något sätt. Trots att vi stod på en tom och ocharmig scene så var det riktigt romantiskt. Allt runt omkring liksom försvann. Allt jag kunde se var Justin. Underbara vackra Justin.
Låten tog slut och han såg mig djupt i ögonen innan han kysste mig. Känslan var obeskrivlig. Justin såg sedan sorgset på mig.
- Sry älskling, men jag måste jobba nu.
Jag nickade förstående och jag honom en kram innan jag lämnade scenen och gick backstage. Han skulle få träna ifred nu. Jag förstod att han behövde all fokus på att uppträda just nu.
Jag hade faktiskt riktigt trevligt med hela gängete backstage.Justins dansare lärde mig några steg. Det var roligt eftersom jag inte kan dansa. Jag har aldrig kunnat dansa på riktigt. Om jag någon gång har dansat har det mer varit liksom, hoppa upp och ner och slänga med armar och ben. Så det var roligt när dem här proffsen skulle lära mig att dansa. Det blev mycket skratt. Dem flesta var ju i min ålder och jag blev riktigt faccinerad över hur duktiga dem var. Det fanns en liten kille också som var helt grym. Han snurrade rundor, stod på huvudet och hoppade i luften. Ändå kan han inte varit sex äns. Nu satt vi allihop i en soffa och bara pratade istället. Killen som satt bredvid mig, Dylan, var riktigt duktig på att spela gitarr. Han hade plockat fram en akustisk gitarr som han spelade på. Han spelade en lugn väldigt vacker låt och jag blev riktigt förvånad när han började sjunga. Han hade en riktigt fin röst faktiskt. Jag slöt ögonen och njöt för en stund. Låten var riktigt fin och jag blev avslappnad av att höra gitarren spela tillsammans med hans lena röst. När låten tog slut applåderade hela gänget och några busvisslade.
- Fan vad fin sång, sa jag och såg häpet på honom.
Han skrattade lite.
- Ja riktigt romantisk, svarade han.
- Ja, verkligen
- Du sjunger riktigt fint, vet du det?
Han tittade på mig och skrattade högt, sedan log han charmigt.
- Tja, det är sånt man måste kunna om man ska ha någon chans hos tjejerna förstår du
Han blinkade och så sträckte han på sig, och av någon konstig anledning råkade hans arm lägga sig runt mig. Vi fortsatte prata och skratta. När en tjej som hette Sophie var mitt uppe i en historia kom Justin in i rummet. Han hälsade på dem allihop och när han fick syn på mig så log han med ett helt annat ansiktsuttryck. Ett kärleksfullt leende. Han gick fram till mig och kysste mig och jag kunde urskilja en och annan busvissling. Jag log generat. Justins blick föll sedan över på Dylan och dem såg på varandra ett tag. Jag kunde inte se på någon av dem vad dem tänkte på utan dem såg bara länge på varandra med en obehaglig spänning mellan sig. Justin harklade sig.
- Du skulle inte kunna flytta lite längre bort så jag får plats, sa Justin.
Han slet inte blicken från Dylan utan stirrade honom bara skoningslöst i ögonen. Dylan tog bort sin arm runt mig och gav plats åt Justin som satt sig ner bredvid mig och la sin arm runt mig. Jag log och gav honom en kyss. Han log också. Jag märkte att han hade bytt om till sina scenekläder.
- Snyggt, sa jag och strök längs med hans tröja.
- mm, men inte snyggare än dig, sa han och log.
Hans mörka ögon såg på mig. Trots att det satt så många människor runt oss kunde jag inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och han smekte försiktigt längs min rygg. Jag la min hand på hans kind och kyssen blev bara hetare och hetare. Utan att jag la märke till det hade alla blivit tysta och Ushers röst fick oss att avbryta kyssen. Han gav oss en sträng blick och jag rodnade. Sedan log han lurigt.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 22
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För en sekund blev vi alla tysta och stirrade förvånat på varandra, sedan bröt Justin tystnaden.
- Vad menar du? Vi har ju skyddat oss hela tiden! Det kan inte va möjligt, du måste ha fel, sa han och skakade på huvudet.
Jag var nästan säker på att hon skojjade med oss men sen slog det mig. Vi hade ju fsktiskt inte skyddat oss. Inte varje gång. Den dagen när vi precis hade kommit hem från Sverige. Hur kunde vi va så glömska.
- Älskling
Justin såg frågande på mig.
- Du vet när vi precis kommit hem från Sverige... snälla tänk efter.
Rädslan låg som en stor hemsk klump i magen på mig och jag sa inget för jag var så rädd för att börja gråta.
Justin svor lågt för sig själv och så såg han skamset ner i marken.
- Så vad kan vi göra då?
Fick jag helt plötsligt fram, och tittade på sjuksköterskan. Hon gick fram till mig och så log hon vänligt mot mig.
- Som tur är upptäckte vi ju din graviditet tidigt så fostret har inte hunnit utvecklas särskilt mycket. En abort är nog det vettigaste för er i den här situationen. Jag såg hjälplöst på Justin. Han kramade min hand och log försiktigt.
- Ni berättar väl inte för våra föräldrar? sa jag oroligt
- Tyvärr så har jag inget val
Jag suckade djupt. Det här hände bara inte. Jag kunde omöjligt vara gravid. Jag var ju själv bara ett barn.
- Ta det lugnt, jag pratar med dina föräldrar, sa Justin och såg mig i ögonen
- Du klarar det här, sa han och kysste mig och sedan lämnade han rummet.
Sjuksköterskan log lugnande mot mig.
- Så du vill alltså göra abort då? sa hon
- Ja, så fort som möjligt
Vad som än har inkräktat i mig vill jag att det försvinner så fort som möjligt , tänkte jag för mig själv.
- Okej, jag ska bara prata med din doktor först då, så kommer jag snart.
Hon lämnade rummet och jag gömde ansiktet i mina händer. Varför? Varför skulle allt hemskt komma på en och samma gång. Jag var rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag hade inte en aning om hur en abort gick till. Nej, jag hade ingen som helst koll på vad allt med graviditet innebar.
Just då önskade jag att Sanna hade varit där. Hon hade förstått och hon hade tröstat mig. Jag torkade de få tårar som hade runnit längs mina kinder och så tog jag ett djupt andetag. Jag undrade hur det gick för Justin. Jag var livrädd över att få veta hur mamma och pappa skulle reagera när dem fick höra om det här. Sjuksköterskan kom plötsligt in genom dörren igen.
- Så, är du redo?
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för detta. Hur kunde jag vara så jävla dum! Hur skulle mamma reagera när hon fick höra detta? Hon som hade varit så orolig för just det här. Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag körde hem. Jag stannade bilen och suckade. Nu gällde det. Jag gick in i huset och såg mig omkring. Mamma satt vid köksbordet och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
- Så är du redo att åka till studion nu? sa hon och log.
Men när hon märkte att jag inte log tillbaka blev hon allvarlig.
- Justin, vad är det? Är det Sara?
Hon såg mig i ögonen men jag vek undan med blicken och såg ner i marken.
- Mamma.. Hon är gravid
Jag sa det riktigt, riktigt lågt men det kvittade. Jag var beredd på att hon skulle bli rasande på mig, men istället la hon armarna om mig och kramade mig.
- Kom, sa hon
Vi gick bort till soffan och så satte vi oss ner. Mamma såg mig allvarligt i ögonen.
- Justin.. Jag fick dig när jag var riktigt ung och du vet att jag inte vill att varkens du eller Sara ska behöva gå igenom något liknande.
- Mamma, hon ska göra abort så..
En tystnad spred sig mellan oss. Jag kunde se på henne hur hon tänkte efter. Jag visste hur svårt hon hade haft det. Min barndom var minst sagt normal. Hon svalde och så såg hon på mig och så log hon lite smått.
- Nåväl, ni hade då tur i oturen. Justin, jag vill att du tar detta på allvar och verkligen tar det som en läxa. Lova mig att du är mycket försiktigare i framtiden.
- Jag lovar och svär!
Hon log och så kramade hon om mig.
- Nu måste jag bara berätta för hennes föräldrar också, sa jag och suckade.
- Dem kommer döda mig, sa jag tyst.
- Nej, det är lugnt jag ringer och berättar för dem istället, svarade mamma.
- Jag fixar detta
Jag kramade henne hårt. Jag blev så lättad över att slippa berätta det för Saras föräldrar. Hennes pappa hade inte varit allt för trevlig den där kvällen.
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Aborten hade gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas. Allting kändes som vanligt bortsett från att jag jag var lite snurrig fortfarande efter narkosen. För ett tag undrade jag om alltihop verkligen var på riktigt. Tänk om allt bara var en dröm. Just då önskade jag att allt hade varit en dröm. Alltihop. Dörren öppnades och Justin kom in tillsammans med Pattie och sjuksköterskan. Jag log när han kom fram till mig. Han tog min hand och log han med.
- Hur mår du? frågade han
- Bra, jag är bara lite snurrig fortfarande.
- Det är fullkomligt normalt,Så du behöver inte vara orolig, sa sjuksköterskan
Jag log.
- Så hur har det gått? sa jag och kollade på Justin.
- Dem vet nu och dem är på väg hit
- Jag är törstig, sa jag och harklade mig.
- Jag hämtar ett glas vatten, sa sjuksköterskan, och så gick hon ut ur rummet.
Justins blick vandrade från mina ögon ner till min högerarm. Där sträckte sig ett stort och tydligt ärr. Justin svalde och stirrade sorgset på det. Jag var inte lika snurrig längre så jag satte mig upp i sjuksängen. Pattie skulle precis till att säga något när dörren öppnades. Mina föräldrar steg in och pappa pekade menande på Justin.
- Du där! Låt bli min dotter! röt han ilsket.
Mamma drog i hans arm och viskade något i hans öra. Han lugnade ner sig men blängde fortfarande på Justin. Mamma gick fram till mig och gav mig en stor kram.
- Min lilla flicka, viskade mamma i mitt öra.
Sjuksköterskan kom in genom dörren med ett glas vatten som hon gav mig. Jag klunkade glupskt i mig av det friska vattnet samtidigt som mamma och pappa pratade med henne. Hon förklarade allt för dem och att jag var tillräckligt frisk för att få åka hem ikväll. Sedan bad hon både mina föräldrar och Pattie att lämna rummet. Hon ville prata med Justin och mig. Min pappa tyckte det var löjligt att dem var tvugna att lämna rummet, men han gjorde ändå som hon sa.
Sjuksköterskan pratade med oss en lång stund om vad graviditet innebar och vi fick flera tips på olika preventivmedel som vi kunde använda oss av. Hela tiden höll Justin ett hårt grepp om min hand. När hon hade pratat färdigt reste jag mig ur sängen. Jag var tillräckligt frisk för att åka nu. Jag kramade Justin hårt. Jag hade saknat att få hålla om honom så länge nu. Jag bytte om från sjukhusets kläder till mina egna igen.
- Är du redo att få komma hem igen? frågade Justin och log.
- Om jag är! svarade jag.
Det tog oss en stund att komma ifrån sjukhuset och allt men när vi väl var hemma hos Justin blev jag riktigt lättad. Han kramade mig hårt.
- Om du bara visste vad jag har saknat dig, viskade han
- Jag har saknat dig med
Han tog min hand och så log han. Så som han alltid brukade göra. Och jag kunde nästan gissa vad han skulle säga härnäst.
- Kom, jag vill visa dig något.
Så drog han iväg med mig. Vi gick upp för trappan och in i ett rum som jag aldrig tidigare hade lagt märke till. Det var antagligen Patties rum för mot en av väggarna stod en stor himmlasäng. Det såg härligt ut. Justin drog med mig till en glasdörr och höll för mina ögon.
- Blunda, sa han.
Jag skrattade. Det kändes som om vi hade gjort detta förut. Ett antal gånger. Jag blundade och han öppnade dörren som ledde ut till balkongen.
- Titta, sa han lågt.
Jag öppnade sakta ögonen och såg ut över staden som låg under oss. Der var kväll och tusen lampor glittrade över staden. Det var vackert. Precis som den kvällen på kullen. Jag gick fram till räcket och la händerna på det. Precis som jag trodde så la Justin sina händer på mina och ställde sig tätt intill mig. Han la sitt huvud på min axel och fnissade.
- Känns som om vi gjort det här förut, sa han och flinade.
Jag såg upp på stjärnorna som glittrade över oss.
- Nej, det här är så mycket bättre, sa jag kärleksfullt.
Jag vände mig sakta om och såg på honom. Han var verkligen det vackraste i världen. Stjärnorna speglade sig i hans ögon, det fick dem att glittra ännu mer än vanligt. Han kom sakta närmare mig och såg mig hela tiden djupt i ögonen. Så kysste han mig. Allt runt omkring oss försvann. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Aldrig tidigare hade jag älskat någon så som jag älskade Justin. Ibland undrade jag hur det hade varit om jag aldrig hade rest till USA från första början. Tänk om jag aldrig hade träffat honom. Men jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på "tänk om". Det som händer händer. Vi avslutade kyssen och såg på varandra en lång stund.
- Det är nog bäst att vi lägger oss nu
Jag nickade, och så gick vi in på Justins rum. Jag tog av mig min tjocktröja och mina byxor och så la jag mig ner i Justins säng. Den var mycket skönare än vad sjuksängen hade varit och jag njöt. Justin klädde av sig och så släckte han ljuset innan han gick och la sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och tryckte mig tätt intill honom. Jag log.
- Godnatt älskling
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För en sekund blev vi alla tysta och stirrade förvånat på varandra, sedan bröt Justin tystnaden.
- Vad menar du? Vi har ju skyddat oss hela tiden! Det kan inte va möjligt, du måste ha fel, sa han och skakade på huvudet.
Jag var nästan säker på att hon skojjade med oss men sen slog det mig. Vi hade ju fsktiskt inte skyddat oss. Inte varje gång. Den dagen när vi precis hade kommit hem från Sverige. Hur kunde vi va så glömska.
- Älskling
Justin såg frågande på mig.
- Du vet när vi precis kommit hem från Sverige... snälla tänk efter.
Rädslan låg som en stor hemsk klump i magen på mig och jag sa inget för jag var så rädd för att börja gråta.
Justin svor lågt för sig själv och så såg han skamset ner i marken.
- Så vad kan vi göra då?
Fick jag helt plötsligt fram, och tittade på sjuksköterskan. Hon gick fram till mig och så log hon vänligt mot mig.
- Som tur är upptäckte vi ju din graviditet tidigt så fostret har inte hunnit utvecklas särskilt mycket. En abort är nog det vettigaste för er i den här situationen. Jag såg hjälplöst på Justin. Han kramade min hand och log försiktigt.
- Ni berättar väl inte för våra föräldrar? sa jag oroligt
- Tyvärr så har jag inget val
Jag suckade djupt. Det här hände bara inte. Jag kunde omöjligt vara gravid. Jag var ju själv bara ett barn.
- Ta det lugnt, jag pratar med dina föräldrar, sa Justin och såg mig i ögonen
- Du klarar det här, sa han och kysste mig och sedan lämnade han rummet.
Sjuksköterskan log lugnande mot mig.
- Så du vill alltså göra abort då? sa hon
- Ja, så fort som möjligt
Vad som än har inkräktat i mig vill jag att det försvinner så fort som möjligt , tänkte jag för mig själv.
- Okej, jag ska bara prata med din doktor först då, så kommer jag snart.
Hon lämnade rummet och jag gömde ansiktet i mina händer. Varför? Varför skulle allt hemskt komma på en och samma gång. Jag var rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag hade inte en aning om hur en abort gick till. Nej, jag hade ingen som helst koll på vad allt med graviditet innebar.
Just då önskade jag att Sanna hade varit där. Hon hade förstått och hon hade tröstat mig. Jag torkade de få tårar som hade runnit längs mina kinder och så tog jag ett djupt andetag. Jag undrade hur det gick för Justin. Jag var livrädd över att få veta hur mamma och pappa skulle reagera när dem fick höra om det här. Sjuksköterskan kom plötsligt in genom dörren igen.
- Så, är du redo?
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för detta. Hur kunde jag vara så jävla dum! Hur skulle mamma reagera när hon fick höra detta? Hon som hade varit så orolig för just det här. Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag körde hem. Jag stannade bilen och suckade. Nu gällde det. Jag gick in i huset och såg mig omkring. Mamma satt vid köksbordet och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
- Så är du redo att åka till studion nu? sa hon och log.
Men när hon märkte att jag inte log tillbaka blev hon allvarlig.
- Justin, vad är det? Är det Sara?
Hon såg mig i ögonen men jag vek undan med blicken och såg ner i marken.
- Mamma.. Hon är gravid
Jag sa det riktigt, riktigt lågt men det kvittade. Jag var beredd på att hon skulle bli rasande på mig, men istället la hon armarna om mig och kramade mig.
- Kom, sa hon
Vi gick bort till soffan och så satte vi oss ner. Mamma såg mig allvarligt i ögonen.
- Justin.. Jag fick dig när jag var riktigt ung och du vet att jag inte vill att varkens du eller Sara ska behöva gå igenom något liknande.
- Mamma, hon ska göra abort så..
En tystnad spred sig mellan oss. Jag kunde se på henne hur hon tänkte efter. Jag visste hur svårt hon hade haft det. Min barndom var minst sagt normal. Hon svalde och så såg hon på mig och så log hon lite smått.
- Nåväl, ni hade då tur i oturen. Justin, jag vill att du tar detta på allvar och verkligen tar det som en läxa. Lova mig att du är mycket försiktigare i framtiden.
- Jag lovar och svär!
Hon log och så kramade hon om mig.
- Nu måste jag bara berätta för hennes föräldrar också, sa jag och suckade.
- Dem kommer döda mig, sa jag tyst.
- Nej, det är lugnt jag ringer och berättar för dem istället, svarade mamma.
- Jag fixar detta
Jag kramade henne hårt. Jag blev så lättad över att slippa berätta det för Saras föräldrar. Hennes pappa hade inte varit allt för trevlig den där kvällen.
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Aborten hade gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas. Allting kändes som vanligt bortsett från att jag jag var lite snurrig fortfarande efter narkosen. För ett tag undrade jag om alltihop verkligen var på riktigt. Tänk om allt bara var en dröm. Just då önskade jag att allt hade varit en dröm. Alltihop. Dörren öppnades och Justin kom in tillsammans med Pattie och sjuksköterskan. Jag log när han kom fram till mig. Han tog min hand och log han med.
- Hur mår du? frågade han
- Bra, jag är bara lite snurrig fortfarande.
- Det är fullkomligt normalt,Så du behöver inte vara orolig, sa sjuksköterskan
Jag log.
- Så hur har det gått? sa jag och kollade på Justin.
- Dem vet nu och dem är på väg hit
- Jag är törstig, sa jag och harklade mig.
- Jag hämtar ett glas vatten, sa sjuksköterskan, och så gick hon ut ur rummet.
Justins blick vandrade från mina ögon ner till min högerarm. Där sträckte sig ett stort och tydligt ärr. Justin svalde och stirrade sorgset på det. Jag var inte lika snurrig längre så jag satte mig upp i sjuksängen. Pattie skulle precis till att säga något när dörren öppnades. Mina föräldrar steg in och pappa pekade menande på Justin.
- Du där! Låt bli min dotter! röt han ilsket.
Mamma drog i hans arm och viskade något i hans öra. Han lugnade ner sig men blängde fortfarande på Justin. Mamma gick fram till mig och gav mig en stor kram.
- Min lilla flicka, viskade mamma i mitt öra.
Sjuksköterskan kom in genom dörren med ett glas vatten som hon gav mig. Jag klunkade glupskt i mig av det friska vattnet samtidigt som mamma och pappa pratade med henne. Hon förklarade allt för dem och att jag var tillräckligt frisk för att få åka hem ikväll. Sedan bad hon både mina föräldrar och Pattie att lämna rummet. Hon ville prata med Justin och mig. Min pappa tyckte det var löjligt att dem var tvugna att lämna rummet, men han gjorde ändå som hon sa.
Sjuksköterskan pratade med oss en lång stund om vad graviditet innebar och vi fick flera tips på olika preventivmedel som vi kunde använda oss av. Hela tiden höll Justin ett hårt grepp om min hand. När hon hade pratat färdigt reste jag mig ur sängen. Jag var tillräckligt frisk för att åka nu. Jag kramade Justin hårt. Jag hade saknat att få hålla om honom så länge nu. Jag bytte om från sjukhusets kläder till mina egna igen.
- Är du redo att få komma hem igen? frågade Justin och log.
- Om jag är! svarade jag.
Det tog oss en stund att komma ifrån sjukhuset och allt men när vi väl var hemma hos Justin blev jag riktigt lättad. Han kramade mig hårt.
- Om du bara visste vad jag har saknat dig, viskade han
- Jag har saknat dig med
Han tog min hand och så log han. Så som han alltid brukade göra. Och jag kunde nästan gissa vad han skulle säga härnäst.
- Kom, jag vill visa dig något.
Så drog han iväg med mig. Vi gick upp för trappan och in i ett rum som jag aldrig tidigare hade lagt märke till. Det var antagligen Patties rum för mot en av väggarna stod en stor himmlasäng. Det såg härligt ut. Justin drog med mig till en glasdörr och höll för mina ögon.
- Blunda, sa han.
Jag skrattade. Det kändes som om vi hade gjort detta förut. Ett antal gånger. Jag blundade och han öppnade dörren som ledde ut till balkongen.
- Titta, sa han lågt.
Jag öppnade sakta ögonen och såg ut över staden som låg under oss. Der var kväll och tusen lampor glittrade över staden. Det var vackert. Precis som den kvällen på kullen. Jag gick fram till räcket och la händerna på det. Precis som jag trodde så la Justin sina händer på mina och ställde sig tätt intill mig. Han la sitt huvud på min axel och fnissade.
- Känns som om vi gjort det här förut, sa han och flinade.
Jag såg upp på stjärnorna som glittrade över oss.
- Nej, det här är så mycket bättre, sa jag kärleksfullt.
Jag vände mig sakta om och såg på honom. Han var verkligen det vackraste i världen. Stjärnorna speglade sig i hans ögon, det fick dem att glittra ännu mer än vanligt. Han kom sakta närmare mig och såg mig hela tiden djupt i ögonen. Så kysste han mig. Allt runt omkring oss försvann. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Aldrig tidigare hade jag älskat någon så som jag älskade Justin. Ibland undrade jag hur det hade varit om jag aldrig hade rest till USA från första början. Tänk om jag aldrig hade träffat honom. Men jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på "tänk om". Det som händer händer. Vi avslutade kyssen och såg på varandra en lång stund.
- Det är nog bäst att vi lägger oss nu
Jag nickade, och så gick vi in på Justins rum. Jag tog av mig min tjocktröja och mina byxor och så la jag mig ner i Justins säng. Den var mycket skönare än vad sjuksängen hade varit och jag njöt. Justin klädde av sig och så släckte han ljuset innan han gick och la sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och tryckte mig tätt intill honom. Jag log.
- Godnatt älskling
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 21
Sedan blev allt svart...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte hur jag kom hem till Justin igen men nu stod jag utanför hans hus i alla fall. Jag öppnade dörren snabbt och sprang in i huset. Jag tog sats för att springa upp för trappan men jag stannade plötsligt upp när jag såg honom i soffan. Han sov. Jag gick fram till honom och skakade honom så han vaknade.
- Justin! Vad hände? Oh jag är så ledsen.
Jag böjde mig ner och kramade honom men han puttade ilsket bort mig. Jag såg oförstående på honom. Han reste sig upp ur soffan och blängde på mig. Hans ansikte var förvridet i ilska och jag såg hur han riktigt hatade mig.
- Justin?
Jag grät.
- Håll käften! Det är ditt fel alltihop! Det är ditt fel att hon är död! Jag hatar dig!
Justin satte sig på huk bredvid en sjuksäng. Vi var i ett sjukhus nu. I sjuksängen låg Caitlin. Hon stirrade tomt framför sig och hennes hud var lika vit som ett vanligt ritpapper. Justin började gråta okontrollerat och tog Caitlins hand.
- Justin vad är det som händer? sa jag oroligt
Han ställde sig upp igen och så kom han rusandes mot mig. Han knuffade mig baklänges så jag ramlade. Jag landade i en mjuk säng och Justin höll fast mig hårt. Jag såg upp på honom. Det var inte Justin längre. Över mig satt Jonte och skulle precis till att slå till mig i ansiktet.
Då vaknade jag. Jag fick blinka ett par gånger innan mina ögon vänjde sig vid det starka vita ljuset. Jag försökte sätta mig upp men jag föll snabbt ihop och jämrade mig när jag kände smärtan i min högerarm. Jag stiradde chockat på den. Ett vitt bandage var snurrat runt den och det dunkade av smärta. Justin satt bredvid min säng och sov. Hans hand vilade slappt i min och jag kramade om den.
- Justin?
Han vaknade med ett ryck och för ett tag såg vi bara på varandra. En tår rann längs Justins kind och jag kände hur även mina ögon började tåras. Justin tog det försiktigt på grund av min arm, men när han väl kom åt mig så kramade han mig hårt. Han började skaka och gråta allt intensivare. En sjuksköterska kom in genom dörren och bad Justin att backa undan. Han gjorde motvilligt som hon sa. Sköterskan pratade med mig ett tag och berättade för mig vad som hade hänt. Hon sa också att det skulle ta tid för min arm att läka och hon var inte riktigt säker på när jag skulle få lämna sjukhuset. Jag nickade. Dörren öppnades och Pattie såg sig oroligt omkring. Justin kramade henne hårt och han grät så det gjorde ont i mig. Pattie ledde ut honom ur rummet och jag blev både lättad och orolig på samma gång. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta mat till mig och att hon strax var tillbaka, men i samma stund som hon gick ut genom dörren blev mina ögonlock riktigt tunga. Jag blundade för en sekund och innan jag visste ordet av det så somnade jag.
En mjuk kyss fick mig att öppna ögonen igen. Världens finaste människa stod lutad över mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
- Hej, viskade han
- Hej
- Hur mår du?
- Bra, jag är bara hemskt trött
- Så du har inte ont då?
Han såg sorgset på min arm och svalde.
- Nejdå, ljög jag.
Han såg på mig igen och nu var hans ögon blanka.
- Snälla hata mig inte, jag är så himla ledsen, jag älskar dig så mycket och jag lovar att ingen någonsin ska få skada dig igen.
Tårar rann längs hans kinder och han torkade snabbt bort dem med tröjarmen.
- Jag älskar dig
Justin kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka och strök med vänsterarmen längs hans rygg. Han skakade och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hade aldrig sett honom såhär innan. Justin som alltid var så stark. Han var ju helt förstörd. Min älskade Justin. Det var mitt fel att han var så ledsen. Det visste jag mycket väl.
- Förlåt mig, viskade jag
Han såg på mig och la sin hand mot min kind.
- Du behöver inte be om förlåtelse för något älskling.
Han torkade sina tårar och andades djupt.
- Det kommer bli bra det här. Du kommer snart va frisk igen, sa han och pressade fram ett leende.
- Ja det kommer bli hur bra som helst älskling, sa jag och kramade hans hand.
Dagarna passerade långsamt förbi. Justin kom och hälsade på mig varje dag och mina föräldrar hade rest över till Amerika för att se hur jag mådde. Dem var såklart oroliga och undrade vad som hade hänt. Jag var jätterädd att mamma och pappa skulle tycka illa om Justin, men så kom Pattie in i rummet och pratade med dem. Hon visade en film som någon tydligen hade filmat den där dagen då det hände. Det var skumt att se sig själv på tv. Jag såg hur jag skulle skriva den där tjejens autograf och när hon lurigt drog mig till sig. Skriket var exakt så obehagligt som när det hade lämnat min strupe. Jag rös av obehag. Jag hade glömt hur mycket blod det egentligen hade blivit. Det forsade ur min arm och jag stirrade likblek i ansiktet på den. Jag såg hur jag vände mig om och såg på Justin. Sedan föll jag till marken. Justin rusade fram till mig och skakade mig, men jag var livlös. Han skrek och grät på samma gång och de plågade läten han gav ifrån sig fick mina tårar att rinna. Livvakterna nådde fram till mig och en av dem ringde efter ambulans. Pattie försökte slita bort Justin från mig, men han vägrade flytta sig. Han la mitt huvud i sitt knä och strök mitt hår. Han stirrade på min arm och ropade då och då och undrade om inte ambulansen skulle komma snart. Då körde den in runt hörnet och jag blev inburen i ambulansen. Justin hoppade in i ambulansen och så körde den iväg.
Så typiskt tänkte jag. Att när jag nu väl fick åka ambulans så skulle jag vara avsvimmad.
Dagar blev till veckor som blev till månader och trots att min arm blev bättre mådde jag fortfarande inte bra. Jag mådde ofta illa och kräkte med jämna mellanrum. Jag gissade på maginfluensa men det var en väldigt märklig sort tyckte jag. Jag blev riktigt uttråkad av att bara ligga i sjuksängen dagar i ända och inte göra någonting. Jag hade till och med lagt på mig riktigt mycket under tiden som jag legat på sjukhus. Sanna och Markus hade kommit förbi två dagar också. Justin hade låtit flyga över dem hit. Hur gullig är han inte. Nu låg jag där i sängen och åt frukost och tittade på den lilla tvn som stod inne i mitt sjukhusrum, när en sjuksköterska kom in. Hon bad mig att göra ett kissprov. Jag frågade varför, men hon gav mig inget direkt svar. Jag gick bort till toaletten och kissade i muggen som jag hade fått av henne och sedan hällde jag över urinet till ett provrör som jag även det fått av sjuksköterskan. Jag tvättade händerna och gick tillbaka till sjuksköterskan. Hon tackade och så gick hon igen. Jag ryckte på axlarna och la mig i sängen, så fortsatte jag att titta på tv.
På förmiddagen kom Justin och hälsade på. Han undrade om jag mådde bättre och jag skakade på huvudet. Även idag hade jag spytt. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
- Hoppas du blir bättre snart gumman, jag saknar dig så.
Vi pratade en lång stund och Justin höll precis på att tala om vad han hade haft för sig denna morgonen när en sjuksköterska plötsligt klev in genom dörren. Det var samma tjej som hade bett mig göra det där kissprovet. Jag och Justin såg frågande på henne. Hon såg riktigt obekväm ut där hon stod. Justin höll min hand och jag kände hur hans grepp om den blev hårdare.
- Öhm, vi har fått fram svar från ditt urintest, sa hon och flackade med blicken.
- Okej
Tystnad.
- Så vad visade det då, sa Justin irriterat.
- Sara, du har ju inte mått så särskilt bra dem senaste dagarna och det är ingen influensa du har.
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
blev en kort, men hoppas ni gillat ;)
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte hur jag kom hem till Justin igen men nu stod jag utanför hans hus i alla fall. Jag öppnade dörren snabbt och sprang in i huset. Jag tog sats för att springa upp för trappan men jag stannade plötsligt upp när jag såg honom i soffan. Han sov. Jag gick fram till honom och skakade honom så han vaknade.
- Justin! Vad hände? Oh jag är så ledsen.
Jag böjde mig ner och kramade honom men han puttade ilsket bort mig. Jag såg oförstående på honom. Han reste sig upp ur soffan och blängde på mig. Hans ansikte var förvridet i ilska och jag såg hur han riktigt hatade mig.
- Justin?
Jag grät.
- Håll käften! Det är ditt fel alltihop! Det är ditt fel att hon är död! Jag hatar dig!
Justin satte sig på huk bredvid en sjuksäng. Vi var i ett sjukhus nu. I sjuksängen låg Caitlin. Hon stirrade tomt framför sig och hennes hud var lika vit som ett vanligt ritpapper. Justin började gråta okontrollerat och tog Caitlins hand.
- Justin vad är det som händer? sa jag oroligt
Han ställde sig upp igen och så kom han rusandes mot mig. Han knuffade mig baklänges så jag ramlade. Jag landade i en mjuk säng och Justin höll fast mig hårt. Jag såg upp på honom. Det var inte Justin längre. Över mig satt Jonte och skulle precis till att slå till mig i ansiktet.
Då vaknade jag. Jag fick blinka ett par gånger innan mina ögon vänjde sig vid det starka vita ljuset. Jag försökte sätta mig upp men jag föll snabbt ihop och jämrade mig när jag kände smärtan i min högerarm. Jag stiradde chockat på den. Ett vitt bandage var snurrat runt den och det dunkade av smärta. Justin satt bredvid min säng och sov. Hans hand vilade slappt i min och jag kramade om den.
- Justin?
Han vaknade med ett ryck och för ett tag såg vi bara på varandra. En tår rann längs Justins kind och jag kände hur även mina ögon började tåras. Justin tog det försiktigt på grund av min arm, men när han väl kom åt mig så kramade han mig hårt. Han började skaka och gråta allt intensivare. En sjuksköterska kom in genom dörren och bad Justin att backa undan. Han gjorde motvilligt som hon sa. Sköterskan pratade med mig ett tag och berättade för mig vad som hade hänt. Hon sa också att det skulle ta tid för min arm att läka och hon var inte riktigt säker på när jag skulle få lämna sjukhuset. Jag nickade. Dörren öppnades och Pattie såg sig oroligt omkring. Justin kramade henne hårt och han grät så det gjorde ont i mig. Pattie ledde ut honom ur rummet och jag blev både lättad och orolig på samma gång. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta mat till mig och att hon strax var tillbaka, men i samma stund som hon gick ut genom dörren blev mina ögonlock riktigt tunga. Jag blundade för en sekund och innan jag visste ordet av det så somnade jag.
En mjuk kyss fick mig att öppna ögonen igen. Världens finaste människa stod lutad över mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
- Hej, viskade han
- Hej
- Hur mår du?
- Bra, jag är bara hemskt trött
- Så du har inte ont då?
Han såg sorgset på min arm och svalde.
- Nejdå, ljög jag.
Han såg på mig igen och nu var hans ögon blanka.
- Snälla hata mig inte, jag är så himla ledsen, jag älskar dig så mycket och jag lovar att ingen någonsin ska få skada dig igen.
Tårar rann längs hans kinder och han torkade snabbt bort dem med tröjarmen.
- Jag älskar dig
Justin kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka och strök med vänsterarmen längs hans rygg. Han skakade och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hade aldrig sett honom såhär innan. Justin som alltid var så stark. Han var ju helt förstörd. Min älskade Justin. Det var mitt fel att han var så ledsen. Det visste jag mycket väl.
- Förlåt mig, viskade jag
Han såg på mig och la sin hand mot min kind.
- Du behöver inte be om förlåtelse för något älskling.
Han torkade sina tårar och andades djupt.
- Det kommer bli bra det här. Du kommer snart va frisk igen, sa han och pressade fram ett leende.
- Ja det kommer bli hur bra som helst älskling, sa jag och kramade hans hand.
Dagarna passerade långsamt förbi. Justin kom och hälsade på mig varje dag och mina föräldrar hade rest över till Amerika för att se hur jag mådde. Dem var såklart oroliga och undrade vad som hade hänt. Jag var jätterädd att mamma och pappa skulle tycka illa om Justin, men så kom Pattie in i rummet och pratade med dem. Hon visade en film som någon tydligen hade filmat den där dagen då det hände. Det var skumt att se sig själv på tv. Jag såg hur jag skulle skriva den där tjejens autograf och när hon lurigt drog mig till sig. Skriket var exakt så obehagligt som när det hade lämnat min strupe. Jag rös av obehag. Jag hade glömt hur mycket blod det egentligen hade blivit. Det forsade ur min arm och jag stirrade likblek i ansiktet på den. Jag såg hur jag vände mig om och såg på Justin. Sedan föll jag till marken. Justin rusade fram till mig och skakade mig, men jag var livlös. Han skrek och grät på samma gång och de plågade läten han gav ifrån sig fick mina tårar att rinna. Livvakterna nådde fram till mig och en av dem ringde efter ambulans. Pattie försökte slita bort Justin från mig, men han vägrade flytta sig. Han la mitt huvud i sitt knä och strök mitt hår. Han stirrade på min arm och ropade då och då och undrade om inte ambulansen skulle komma snart. Då körde den in runt hörnet och jag blev inburen i ambulansen. Justin hoppade in i ambulansen och så körde den iväg.
Så typiskt tänkte jag. Att när jag nu väl fick åka ambulans så skulle jag vara avsvimmad.
Dagar blev till veckor som blev till månader och trots att min arm blev bättre mådde jag fortfarande inte bra. Jag mådde ofta illa och kräkte med jämna mellanrum. Jag gissade på maginfluensa men det var en väldigt märklig sort tyckte jag. Jag blev riktigt uttråkad av att bara ligga i sjuksängen dagar i ända och inte göra någonting. Jag hade till och med lagt på mig riktigt mycket under tiden som jag legat på sjukhus. Sanna och Markus hade kommit förbi två dagar också. Justin hade låtit flyga över dem hit. Hur gullig är han inte. Nu låg jag där i sängen och åt frukost och tittade på den lilla tvn som stod inne i mitt sjukhusrum, när en sjuksköterska kom in. Hon bad mig att göra ett kissprov. Jag frågade varför, men hon gav mig inget direkt svar. Jag gick bort till toaletten och kissade i muggen som jag hade fått av henne och sedan hällde jag över urinet till ett provrör som jag även det fått av sjuksköterskan. Jag tvättade händerna och gick tillbaka till sjuksköterskan. Hon tackade och så gick hon igen. Jag ryckte på axlarna och la mig i sängen, så fortsatte jag att titta på tv.
På förmiddagen kom Justin och hälsade på. Han undrade om jag mådde bättre och jag skakade på huvudet. Även idag hade jag spytt. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
- Hoppas du blir bättre snart gumman, jag saknar dig så.
Vi pratade en lång stund och Justin höll precis på att tala om vad han hade haft för sig denna morgonen när en sjuksköterska plötsligt klev in genom dörren. Det var samma tjej som hade bett mig göra det där kissprovet. Jag och Justin såg frågande på henne. Hon såg riktigt obekväm ut där hon stod. Justin höll min hand och jag kände hur hans grepp om den blev hårdare.
- Öhm, vi har fått fram svar från ditt urintest, sa hon och flackade med blicken.
- Okej
Tystnad.
- Så vad visade det då, sa Justin irriterat.
- Sara, du har ju inte mått så särskilt bra dem senaste dagarna och det är ingen influensa du har.
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
blev en kort, men hoppas ni gillat ;)
Kommentera ;)
You him and me - episode 20
JIPPY! Äntligen är skolan slut och alltså också mitt dataförbud :D Här kommer den efterlängtade del 20
Hoppas ni tycker om den (: God jul ;)
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt hur vi bar oss åt för att övertala mamma och pappa om att jag skulle få åka tillbaka med Justin till USA. Tillslut gick de i alla fall med på det fast vi skulle inte få åka förens nästa morgon. Pappa hade tydligen bestämt sig för att han skulle ha ett allvarligt snack med Justin. Hur pinsamt som helst. Jag försökte övertala honom om att det var onödigt och att vi var trötta men han gav sig verkligen inte. Det skulle ske nu!
Justin följde lydigt efter honom in i vårt vardagsrum. Pappa stängde dörren efter sig. Jag suckade.
Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum för att fördröja tiden, men hans röst fick mig att slita blicken från bilderna.
- Hej där, sa han lågt samtidigt som han gick sakta mot mig.
Jag log bara som svar där jag låg på sängen. Han kysste mig försiktigt och sedan tittade även han på bilderna. Jag hoppade längre in mot väggen så han kunde lägga sig bredvid mig. Vi höll i vars en ände på fotoalbumet.
- Är det du? sa han försiktigt och pekade på ett foto som föreställde ett litet barn vars ögon lös av lycka. Barnet höll i en stor glasstrut och skulle precis sätta sin tunga mot den rosa jordgubbsglassen.
- Tro det eller ej, men ja det är jag.
Justin log.
- Lika söt som vanligt, sa han och såg mig i ögonen.
Jag såg generat bort. Det var underligt. Trots att jag hade känt Justin så länge var jag fortfarande så härligt nykär i honom. Jag tycktes aldrig få nog av honom. Han la försiktigt sin hand mot min kind och förde tillbaka mitt ansikte mot hans. Hans bruna ögon var som fixerade vid mig. Jag log. Det gjorde jag hela tiden. Kunde inte hålla den där sprudlande lyckan inom mig. Han kom närmare mig och vi kysstes. Samma känsla som så många gånger fått mig att tro att jag var i himmlen spred sig i kroppen. Vi släppte båda taget om fotoalbumet och det gled ner från sängen och landade med en klagande duns på marken. Justin smekte mig försiktigt längs min överarm och jag lät mina fingrar glida genom hans lena hår. Det var helt underbart. Vi myste en bra stund. Han hade sin arm runt mig och jag vilade mitt huvud mot hans bröst. Den där otroliga tryggheten slog mig igen. Hos Justin var jag alltid trygg.
- Så vad var det för "allvarligt prat" du och pappa hade då? sa jag och log skämtsamt.
- Ska jag va helt ärlig är det nog bäst att det stannar mellan honom och mig, sa Justin och log.
- Kom igen! Så kan du inte göra Justin!
Jag såg besviket på honom, men Justin började bara skratta åt mig. Jag log. Jag älskade hans skratt.
- Nej, men han var väl bara lite orolig och ville veta vem jag var helt enkelt.
- Så vad sa han då?
- Tja, han frågade mig en massa olika frågor om mig själv och hur jag såg på tjejer och så.
- Okej, sa jag
- Ja, och så frågade han om vi hade haft sex.
- VA!?
Jag stirrade häpet på Justin. Han skrattade åt min reaktion.
- Kom igen så farligt var det väl inte? sa han.
- Jo! Det är sjukt pinsamt! Vad sa du till honom?
- Jag sa som det är och han frågade ifall vi skyddade oss och jag svarade ja även då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vi pratade aldrig om sex öppet i vår familj. Det var pinsamt och det skändes konstigt att pappa verkligen hade frågat Justin det. Fast det var skönt att han hade sagt det till Justin och inte till mig.
Plötsligt öppnades dörren och pappa kom in i rummet.
- Nu är det tid att ni går och lägger er. Justin du kan få ha den äran att sova på soffan i vardagsrummet.
Jag stirrade irriterat på pappa. Hur pinsam kan en förälder verkligen vara?
- Pappa! Kom igen! Han behöver ju inte sova på soffan heller!
Jag gav honom en ilsken blick.
- Nej, det är lugnt! Jag kan sova på soffan det är okej.
Justin tog min hand och flätade sina fingrar runt mina. Jag såg sorgset på honom.
- Sorry, viskade jag.
- Seså! Sätt fart nu, sa pappa och gick ut ur rummet igen.
Vi fixade fram ett extra täcke och en kudde till Justin. Han klädde av sig och så la han sig tillrätta i den lilla soffan.
- Tja, godnatt antar jag, sa han och log.
Jag böjde mig ner och kysste honom.
- Godnatt Justin.
Nästa morgon hade vi brottom till flygplatsen. Jag slet på mig kläderna och kastade i mig frukosten. Jag hade packat igår när Justin och pappa hade sitt lilla snack i vardagsrummet. Nu slet jag den till mig och skyndade mig ut i bilen. Jag slängde in väskan där bak och sedan hoppade jag in bredvid Justin i baksätet. Klockan var inte alls mycket och vi gäspae gång på gång. Justins hår var rufsigt och han såg riktigt nyvaken ut. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt. Han hummade lågt. Det var mysigt. Jag somnade på hans axel men vaknade av att vi stod stilla. Vi gick in på flygplatsen där vi möttes av Usher, Pattie och ett par livvakter. Mamma och pappa hälsade på dem allihopa och så började dem prata med varandra. Jag lyssnade inte så noga på vad dem sa, jag hade fullt upp med Justin. Han hade gragit sin huva över huvudet och han höll mig tätt intill honom och viskade i mitt öra. Det gjorde mig lugn och trygg. Jag var ändå tvungen att släppa Justin till sist och så kramade jag mamma och pappa hej då. Sedan tog Justin mig i handen och så gick vi.
Jag måste ha somnat på planet för jag vaknade av att Usher ropade mitt namn. Jag såg sömnigt och oförstående på honom.
- Vi har landat, sa han och log
Jag nickade bara som svar och sträckte på mig. Justin satt bredvid mig och kikade sömnigt på mig. Han hade tydligen också sovit. Vi knäppte upp våra bälten och så gick vi ut ur planet efter hand. När vi kom till flygplatsen möttes vi av tusentals skrikande tjejer. Jag glodde bara på dem med öppen mun och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag hade glömt bort hur många dem faktiskt var, och hur vilda dem var. Jag drog min luva över huvudet och drog dragkedjan så högt jag kunde. Livvakterna omringade oss och Justin drog mig tätt intill sig. Jag kikade på hans fans och undrade hur de kunde ha sån koll på vart han befann sig hela tiden. Jag kollade upp på Justin. Han strålade. Med ett stort leende på läpparna vinkade han till sina fans och gav dem slängkyssar. Jag fnissade lite smått för mig själv. Han var så gullig. Kamerablixtrar avfyrades gång på gång och mestadels såg jag ner i marken för att undvika dem. När vi äntligen nådde fram till vår bil slängde jag mig in i den. Justin bad mig att vänta i bilen. Han stängde bildörren och så gick han iväg till sina fans igen. Han skrev några autografer, tog bilder med några tjejer och kramade vissa. Han pratade med dem och betedde sig som om han kände varenda en av dem. Nu förstod jag nog vad han menade när han sa att han verkligen älskar sina fans.
Justin hoppade in i bilen och suckade lyckligt.
- Visst är dem väl underbara, sa han och log stort.
- Såklart dem är älskling, men ska jag vara ärlig så gillar jag det bäst när vi är ensamma, sa jag och log.
Han skrattade och kysste mig.
- Agree
Pattie hoppade in i bilen och log stort mot oss.
- Hello lovebirds, sa hon och blinkade menande åt oss.
- Jag hoppas att det kommer gå bra det här då, att du följer med mig och Justin. Du kommer ju få hjälp av Justins privatlärare så att du inte kommer efter i skolan medans du är ledig.
Hennes leende var varmt och äkta, det påminde lite om Justins. Jag nickade på huvudet och sa att jag säkert skulle trivas. Bilens motor morrade igång och så körde den iväg med oss. Justin la sin arm om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Det var en riktigt konstig känsla som for genom kroppen när jag steg in i Justins hus. Som om jag aldrig hade lämnat det. Som om det var mitt hem. Jag och Justin gick upp för trappan och upp i hans rum. Jag satte bara min väska ifrån mig. Det var inte lönt att packa upp den eftersom vi ändå skulle resa imorgon igen. Justin hade ju inte avslutat sina konserter ännu. Jag plockade upp en tidning som låg på Justins säng. Det var en seventeen tidning och gissa vem som var på omslaget. Justin såklart. Hela tidningen var en "Justin-special".
- Justin, ditt lilla ego, sa jag och skrattade.
- Vad? sa han oskyldigt men skrattade sedan han också.
- Erkänn att jag är riktigt söt, sa han och log fånigt.
Jag skrattade.
- Klart du är Justin, du är den finaste på hela planeten.
- Det är ju omöjligt eftersom du existerar, sa han samtidigt som han kom allt närmare mig. Hela tiden så log han sitt otroliga leende. Jag blev helt varm i hela kroppen. Jag älskade honom och jag hade saknat honom så mycket.
- Kyss mig, viskade jag
Han kysste mig kärleksfullt och jag la mina armar runt hans hals och kysste honom tillbaka. Vi la oss ner i hans säng och det blev allt hetare. Hans händer var överallt på en och samma gång. Han stönade lågt och kysste mig på halsen. Han drog av sig sin tröja och jag smekte över hans vältränade mage, men när han skulle ha av min tröja fick jag säga ifrån. Det var väl klart att jag hade saknat honom och så, men hans mamma kunde ju komma in när som helst. Den risken ville jag inte ta. Jag förklarade för honom att jag inte hade lust. Han sa inte emot mig, men det märktes att han var besviken. Istället låg vi bara i hans säng och myste. Det var riktigt skönt faktiskt. Vi pratade inte så värst mycket, fast det gjorde förstås ingenting. Vi njöt av varandras närhet.
- Så vad vill du hitta på idag då? sa han.
- Jag vet inte riktigt, kan vi inte bara stanna hemma och mysa idag? Vi ska ju ändå iväg imorgon så det kan va skönt med en lugn dag idag.
Det höll han med om.
- Men, jag har ändå en liten överraskning till dig, sa han.
Jag såg upp på honom där han låg och log lurigt för sig själv. Jag skrattade åt honom.
- Så länge jag slipper hoppa ut för ett stup igen så är det ingen fara, sa jag och fnissade.
- Kom igen! Erkänn att du tyckte det var roligt ändå, sa han och såg helt plötsligt hyper ut.
- Justin, jag var livrädd!
- Klart du var, men jag vet att du gillade det, sa han och la sig försiktigt över mig.
- Du, den roligaste delen var när vi nådde mark igen! sa jag och skrattade fortfarande.
- Jaså du! sa han och kisade med ögonen.
Helt plötsligt började han kittla mig. Jag skrek till och försökte vrida mig ur hans grepp samtidigt som jag asflabbade.
- Är du säker på att det inte var så roligt, ha! sa han och skrattade högt.
- Det var skittråkigt! skrattade jag.
Han började kittla mig ännu värre. Jag vred mig sparkade och slog, ja allt för att komma ur hans grepp, men det var omöjligt. För en stund fick det mig att undra hur han kunde vara så stark trots att han var så liten för sin ålder, fast han var ju större än mig i och för sig.
- Okej, okej! Jag ger mig! Det var skitroligt! Har aldrig gjort något häftigare!
Han slutade äntligen kittla mig och nu log han bara istället. Han kysste mig och en rysning spred sig längs min kropp. Det är rätt sjukt att en enda människa kan få en att känna så. Plötsligt knackade det på dörren och Justin la sig bredvid mig igen. Han drog sitt täcke upp till halsen eftersom han inte hade någon tröja på sig.
- Kom in, sa han och så såg han på mig och fnissade.
Pattie kikade försiktigt in genom dörren och log när hon såg oss.
- Maten är klar, sa han.
Justins leende hade försvunnit och han såg irriterat på sin mamma.
- Vi kommer, sa han lågt och surt.
Pattie bara himlade menande med ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och skrattade.
Pattie gick ut igen och lämnade dörren på glänt. Justin himlade irriterat med ögonen. Jag skrattade och kysste honom. Han la sin hand vid min midja och kysste mig allt mer passionerat. Jag avslutade kyssen och reste mig från sängen.
- Nej, vad säger du? Är du inte riktigt hungrig? sa jag riktigt retfullt och log.
Han såg bara häpet och besviket på mig.
- Har jag dig behöver jag ingen mat, sa han och drog på sig sin tröja igen.
- Tss right Justin. Vänta bara om typ 10 minuter kommer du sitta i soffan med en liten godispåse i handen som vanligt.
- Påstår du att jag e tjock ? sa han och gav mig en riktigt ledsen blick.
Jag skrattade.
- Nej, det har jag aldrig påstått. Jag menar bara att även om du har mig kommer du aldrig sluta äta Justin.
Han log.
- True
- Busted!
Vi skrattade när vi gick ner längs med trappan. Pattie satt redan vid matbordet och väntade på oss. Vi slog oss ner mitt emot henne.
- Så vad hade ni tänkt hitta på idag då?
- Inte mycket. Vi hade mest tänkt stanna hemma och ta det lite lugnt idag, svarade Justin henne.
- Okej
Efter maten såg vi på en riktigt dryg film som Justin tydligen älskade. Ska jag vara helt ärlig så sög filmen riktigt hårt. Fast det kan ha varit eftersom jag inte hängde med så mycket eftersom jag hade fullt upp med Justin. När vi ser på film, så ser vi inte på filmen utan vi myser mest i soffan och proppar i oss popcorn och läsk. Nu låg vi där och kysste varann. Jag hade ingen aning om vad klockan var men Pattie hade sagt godnatt för en evighet sedan. Plötsligt la Justin sina armar runt mig och lyfte upp mig i famnen. Jag blev riktigt förvånad över hur han orkade. Han bar mig försiktigt upp för trappan och in på hans rum. Han la mig i sängen och kysste mig kärleksfullt. Så viskade han i mitt öra.
- Har jag inte fått vänta tillräckligt länge nu?
Hans hesa röst var så sexig när han viskade. Jag kysste honom på halsen och viskade tillbaka.
- Jag älskar dig
Han log och så kysste han mig. Jag drog av hans tröja och han tog av min. Jag hade längtat efter honom så länge. Jag rös till när hans varma kropp mötte min nakna hud. Han knäppte lätt upp min bh och jag slängde den på golvet. Han log lurigt innan han dök under täcket och smekte av mina byxor. jag stönade lågt. Han tog av sig sina egna byxor. Jag tog av hans kalsonger och han tog av mina trosor. Hela tiden kysste han mig överallt. Jag slöt mina ögon och njöt av honom för ett tag, men sedan var det min tur att ge. Vi rullade över så att jag låg över honom. Jag smekte över hans sexiga mage och kysste honom allt längre ner. Han flämtade till när jag nådde den och jag fnissade över hur mycket kontroll jag egentligen hade över honom just då. Jag kröp upp till honom igen och vi snurrade så han låg över mig. Jag viskade att han skulle ta det lugnt så att inte Pattie skulle märka något. Han nickade förstående och så kom han försiktigt in i mig. Jag flämtade till och så började vi röra oss i en jämn takt. Det var helt fantastiskt. Gud som jag hade längtat efter honom. Jag böjde mig fram och viskade i hans öra
- Please make it last all night..
Jag vaknade av att Pattie skakade liv i mig. Jag drog täcket över huvudet men hon gav sig inte. Justin vaknade också sakta till liv bredvid mig. Han pussade mig på kinden och sedan såg han sig omkring. När det gick upp för honom att vi båda var nakna blev han riktigt generad.
- Mamma! sa han menande och Pattie vände på klacken.
- Jag vill inte behöva väcka er fler gånger! Ni får skynda er nu. Usher är väl här när som helst. Jag drog på mig min tjocktröja sen dagen före och så packade jag upp nya kläder ur min väska. Justin hade somnat igen och han såg ut som en liten bebis där han låg och snarkade på sängen. Jag gick fram till honom och kysste honom på halsen. Han öppnade sakta ögonen och såg riktigt sömnigt på mig. Han log smått och gav ifrån sig ett gnyende läte. Jag log.
- Älskling, du måste gå upp nu, du ska ju uppträda idag. Du tänker väl inte svika fansen och mig.
Jag försökte se ledsen ut. Jag vet inte om det funkade men han satte sig i alla fall upp i sängen och gnuggade sig i ögonen.
- Jag kommer, sa han hest.
- Jag ska bara ta en dusch, sa jag och pussade honom snabbt på munnen.
På något vänster hade Justin lyckats ta sig upp ur sängen och nu satt han nyduschad vid frukostbordet och tuggade i sig en macka. Jag hade redan packat ihop mina saker och väskan stod redo vid dörren och väntade. Nu väntade vi bara på Justin. Plötsligt knackade det på dörren och Usher kom in genom dörren. Justin proppade resten av mackan i munnen och så gick han fram och kramade om Usher. Det var inte bara Usher som stod vid dörren utan två till killar stod där. Antagligen några från Justins crew. Jag visste inte så mycket om hur eller vilka han jobbade med över huvudtaget. Vi skyndade oss på i alla fall och till slut satt vi där i bilen på väg till vårt hotell, trodde jag.
- Ja, jag glömde säga att vi ska på en skivsignering idad, är det okej för dig att följa med?
Justin tog min hand och såg frågande på mig. Jag nickade bara. Visst klarade jag väl av en liten skivsignering.
Jag skulle aldrig ha kunnat ana att så mycket människor får plats på ett så litet område. Justin skulle sitta och signera i en affär och helt ärligt kunde man inte se längre att det var någon affär på grund av alla människor. Fansen skrek som galningar. Jag tänkte dra min huva över huvudet men Justin stoppade mig.
- Det behövs inte längre, sa han och log.
Han tog min hand och flätade sina fingrar runt mina, jag log.
Han satte sig ner vid ett litet bord och pratade i mikrofånen som någon gubbe gav till honom. Han pratade med sina fans. Skojjade med dem och besvarade deras frågor. Plötsligt var det en tjej som räckte upp handen. Justin pekade på henne.
- Ja, du där?
- Är hon din flickvän?
Tjejen pekade rakt på mig och jag kände att jag blev alldeles högröd i ansiktet. Justin log.
- Ja, det är min flickvän och jag älskar henne väldigt mycket.
Helt plötsligt blev alla tjejerna i publiken tysta och stirrade på mig. Jag har nog aldrig kännt mig så iaktagen förut. Tjejerna räckte upp sina händer igen, men nu handlade nästan varenda fråga om mig så det slutade med att jag fick prata i mikrofånen och förklara för alla vem jag var. Det flöt faktiskt på sen. Jag fick en stol så jag kunde sitta bredvid Justin och göra honom sällskap. Plötsligt kom det fram en liten flicka till Justin. Hon kan inte varit äldre än 7. Justin sken upp. Det gjorde han alltid när han såg små barn. Hon fick både Justins autograf och en puss på kinden och gissa om hon blev lycklig. Jag blev faktiskt riktigt chockad när hon frågade efter min autograf. Jag bara stirrade på henne som om jag aldrig hört vad hon sa. Justin fick hjälpa mig och när väl den lilla flickan fått min autograf var det allt fler som ville ha den. Varför ville dem ha mitt namn på en lapp? Det var väl inget märkvärdigt med det? Eller? När alla hade fått sina skivor signerade reste Justin sig från sin stol och sträckte på sig. När vi skulle hem igen var det inte bara Justins namn som hördes bland fansen. Jag kunde urskilja mitt namn här och där. Justin kramade några fans och fotades tillsammans med några. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag stirrade rakt på en tjej med kolsvart platt hår och mörka ögon. Hon hade ett sött ansikte men något gjorde att hon såg irriterad ut. Jag kunde inte komma på vad men något var det. Hon ropade mitt namn igen och höll upp en lapp och en penna. Ville hon ha min autograf eller? Jag gick bort till henne och tog hennes penna och skulle skriva på hennes lapp. Hon såg mot hånfullt i ögonen. På något vis gick hennes blick ända in i min själ och jag kunde känna hur något inte var som det skulle. Plötsligt grep hon tag i min arm och drog den till sig.
- Nuu!! skrek hon.
Jag han knappt uppfatta vad som hände innan det var för sent. Något silvrigt, blänkande och vasst skar mig djupt ich långt i underarmen. Ett riktigt märkligt ljud lämnade min strupe och allt blev tyst. Det enda som jag kunde se var blodet som forsade från min arm. Jag stirrade på den och hackade tänder. Jag frös så risligt. Jag snurrade runt och såg på Justin. Hans ansikte var förvridet i ilska och tårarna rann längs hans kinder. Trots att han var så arg kunde jag se hur rädd han var. Det såg man på hans ögon. Jag försökte ropa på honom men strupen ville inte som jag ville. Jag föll till marken och skakade. Jag frös så mycket att jag huttrade. Allt jag kunde höra var hans röst. Hur han skrek mitt namn. Han sprang i full fart mot mig men trots det kändes det som en evighet innan han nådde mig. Han satte sig på huk och skrek förtvivlat. Två livvakter hade nått fram till mig nu också. Men för mig var dem endast två stora svarta klumpar. Allt jag såg var Justins sårade ansikte. Det var mitt fel. Det var mitt fel att han mådde dåligt. Mitt fel!
- Jag älskar dig, viskade jag.
Sedan blev allt svart.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Hoppas ni tycker om den (: God jul ;)
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt hur vi bar oss åt för att övertala mamma och pappa om att jag skulle få åka tillbaka med Justin till USA. Tillslut gick de i alla fall med på det fast vi skulle inte få åka förens nästa morgon. Pappa hade tydligen bestämt sig för att han skulle ha ett allvarligt snack med Justin. Hur pinsamt som helst. Jag försökte övertala honom om att det var onödigt och att vi var trötta men han gav sig verkligen inte. Det skulle ske nu!
Justin följde lydigt efter honom in i vårt vardagsrum. Pappa stängde dörren efter sig. Jag suckade.
Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum för att fördröja tiden, men hans röst fick mig att slita blicken från bilderna.
- Hej där, sa han lågt samtidigt som han gick sakta mot mig.
Jag log bara som svar där jag låg på sängen. Han kysste mig försiktigt och sedan tittade även han på bilderna. Jag hoppade längre in mot väggen så han kunde lägga sig bredvid mig. Vi höll i vars en ände på fotoalbumet.
- Är det du? sa han försiktigt och pekade på ett foto som föreställde ett litet barn vars ögon lös av lycka. Barnet höll i en stor glasstrut och skulle precis sätta sin tunga mot den rosa jordgubbsglassen.
- Tro det eller ej, men ja det är jag.
Justin log.
- Lika söt som vanligt, sa han och såg mig i ögonen.
Jag såg generat bort. Det var underligt. Trots att jag hade känt Justin så länge var jag fortfarande så härligt nykär i honom. Jag tycktes aldrig få nog av honom. Han la försiktigt sin hand mot min kind och förde tillbaka mitt ansikte mot hans. Hans bruna ögon var som fixerade vid mig. Jag log. Det gjorde jag hela tiden. Kunde inte hålla den där sprudlande lyckan inom mig. Han kom närmare mig och vi kysstes. Samma känsla som så många gånger fått mig att tro att jag var i himmlen spred sig i kroppen. Vi släppte båda taget om fotoalbumet och det gled ner från sängen och landade med en klagande duns på marken. Justin smekte mig försiktigt längs min överarm och jag lät mina fingrar glida genom hans lena hår. Det var helt underbart. Vi myste en bra stund. Han hade sin arm runt mig och jag vilade mitt huvud mot hans bröst. Den där otroliga tryggheten slog mig igen. Hos Justin var jag alltid trygg.
- Så vad var det för "allvarligt prat" du och pappa hade då? sa jag och log skämtsamt.
- Ska jag va helt ärlig är det nog bäst att det stannar mellan honom och mig, sa Justin och log.
- Kom igen! Så kan du inte göra Justin!
Jag såg besviket på honom, men Justin började bara skratta åt mig. Jag log. Jag älskade hans skratt.
- Nej, men han var väl bara lite orolig och ville veta vem jag var helt enkelt.
- Så vad sa han då?
- Tja, han frågade mig en massa olika frågor om mig själv och hur jag såg på tjejer och så.
- Okej, sa jag
- Ja, och så frågade han om vi hade haft sex.
- VA!?
Jag stirrade häpet på Justin. Han skrattade åt min reaktion.
- Kom igen så farligt var det väl inte? sa han.
- Jo! Det är sjukt pinsamt! Vad sa du till honom?
- Jag sa som det är och han frågade ifall vi skyddade oss och jag svarade ja även då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vi pratade aldrig om sex öppet i vår familj. Det var pinsamt och det skändes konstigt att pappa verkligen hade frågat Justin det. Fast det var skönt att han hade sagt det till Justin och inte till mig.
Plötsligt öppnades dörren och pappa kom in i rummet.
- Nu är det tid att ni går och lägger er. Justin du kan få ha den äran att sova på soffan i vardagsrummet.
Jag stirrade irriterat på pappa. Hur pinsam kan en förälder verkligen vara?
- Pappa! Kom igen! Han behöver ju inte sova på soffan heller!
Jag gav honom en ilsken blick.
- Nej, det är lugnt! Jag kan sova på soffan det är okej.
Justin tog min hand och flätade sina fingrar runt mina. Jag såg sorgset på honom.
- Sorry, viskade jag.
- Seså! Sätt fart nu, sa pappa och gick ut ur rummet igen.
Vi fixade fram ett extra täcke och en kudde till Justin. Han klädde av sig och så la han sig tillrätta i den lilla soffan.
- Tja, godnatt antar jag, sa han och log.
Jag böjde mig ner och kysste honom.
- Godnatt Justin.
Nästa morgon hade vi brottom till flygplatsen. Jag slet på mig kläderna och kastade i mig frukosten. Jag hade packat igår när Justin och pappa hade sitt lilla snack i vardagsrummet. Nu slet jag den till mig och skyndade mig ut i bilen. Jag slängde in väskan där bak och sedan hoppade jag in bredvid Justin i baksätet. Klockan var inte alls mycket och vi gäspae gång på gång. Justins hår var rufsigt och han såg riktigt nyvaken ut. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt. Han hummade lågt. Det var mysigt. Jag somnade på hans axel men vaknade av att vi stod stilla. Vi gick in på flygplatsen där vi möttes av Usher, Pattie och ett par livvakter. Mamma och pappa hälsade på dem allihopa och så började dem prata med varandra. Jag lyssnade inte så noga på vad dem sa, jag hade fullt upp med Justin. Han hade gragit sin huva över huvudet och han höll mig tätt intill honom och viskade i mitt öra. Det gjorde mig lugn och trygg. Jag var ändå tvungen att släppa Justin till sist och så kramade jag mamma och pappa hej då. Sedan tog Justin mig i handen och så gick vi.
Jag måste ha somnat på planet för jag vaknade av att Usher ropade mitt namn. Jag såg sömnigt och oförstående på honom.
- Vi har landat, sa han och log
Jag nickade bara som svar och sträckte på mig. Justin satt bredvid mig och kikade sömnigt på mig. Han hade tydligen också sovit. Vi knäppte upp våra bälten och så gick vi ut ur planet efter hand. När vi kom till flygplatsen möttes vi av tusentals skrikande tjejer. Jag glodde bara på dem med öppen mun och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag hade glömt bort hur många dem faktiskt var, och hur vilda dem var. Jag drog min luva över huvudet och drog dragkedjan så högt jag kunde. Livvakterna omringade oss och Justin drog mig tätt intill sig. Jag kikade på hans fans och undrade hur de kunde ha sån koll på vart han befann sig hela tiden. Jag kollade upp på Justin. Han strålade. Med ett stort leende på läpparna vinkade han till sina fans och gav dem slängkyssar. Jag fnissade lite smått för mig själv. Han var så gullig. Kamerablixtrar avfyrades gång på gång och mestadels såg jag ner i marken för att undvika dem. När vi äntligen nådde fram till vår bil slängde jag mig in i den. Justin bad mig att vänta i bilen. Han stängde bildörren och så gick han iväg till sina fans igen. Han skrev några autografer, tog bilder med några tjejer och kramade vissa. Han pratade med dem och betedde sig som om han kände varenda en av dem. Nu förstod jag nog vad han menade när han sa att han verkligen älskar sina fans.
Justin hoppade in i bilen och suckade lyckligt.
- Visst är dem väl underbara, sa han och log stort.
- Såklart dem är älskling, men ska jag vara ärlig så gillar jag det bäst när vi är ensamma, sa jag och log.
Han skrattade och kysste mig.
- Agree
Pattie hoppade in i bilen och log stort mot oss.
- Hello lovebirds, sa hon och blinkade menande åt oss.
- Jag hoppas att det kommer gå bra det här då, att du följer med mig och Justin. Du kommer ju få hjälp av Justins privatlärare så att du inte kommer efter i skolan medans du är ledig.
Hennes leende var varmt och äkta, det påminde lite om Justins. Jag nickade på huvudet och sa att jag säkert skulle trivas. Bilens motor morrade igång och så körde den iväg med oss. Justin la sin arm om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Det var en riktigt konstig känsla som for genom kroppen när jag steg in i Justins hus. Som om jag aldrig hade lämnat det. Som om det var mitt hem. Jag och Justin gick upp för trappan och upp i hans rum. Jag satte bara min väska ifrån mig. Det var inte lönt att packa upp den eftersom vi ändå skulle resa imorgon igen. Justin hade ju inte avslutat sina konserter ännu. Jag plockade upp en tidning som låg på Justins säng. Det var en seventeen tidning och gissa vem som var på omslaget. Justin såklart. Hela tidningen var en "Justin-special".
- Justin, ditt lilla ego, sa jag och skrattade.
- Vad? sa han oskyldigt men skrattade sedan han också.
- Erkänn att jag är riktigt söt, sa han och log fånigt.
Jag skrattade.
- Klart du är Justin, du är den finaste på hela planeten.
- Det är ju omöjligt eftersom du existerar, sa han samtidigt som han kom allt närmare mig. Hela tiden så log han sitt otroliga leende. Jag blev helt varm i hela kroppen. Jag älskade honom och jag hade saknat honom så mycket.
- Kyss mig, viskade jag
Han kysste mig kärleksfullt och jag la mina armar runt hans hals och kysste honom tillbaka. Vi la oss ner i hans säng och det blev allt hetare. Hans händer var överallt på en och samma gång. Han stönade lågt och kysste mig på halsen. Han drog av sig sin tröja och jag smekte över hans vältränade mage, men när han skulle ha av min tröja fick jag säga ifrån. Det var väl klart att jag hade saknat honom och så, men hans mamma kunde ju komma in när som helst. Den risken ville jag inte ta. Jag förklarade för honom att jag inte hade lust. Han sa inte emot mig, men det märktes att han var besviken. Istället låg vi bara i hans säng och myste. Det var riktigt skönt faktiskt. Vi pratade inte så värst mycket, fast det gjorde förstås ingenting. Vi njöt av varandras närhet.
- Så vad vill du hitta på idag då? sa han.
- Jag vet inte riktigt, kan vi inte bara stanna hemma och mysa idag? Vi ska ju ändå iväg imorgon så det kan va skönt med en lugn dag idag.
Det höll han med om.
- Men, jag har ändå en liten överraskning till dig, sa han.
Jag såg upp på honom där han låg och log lurigt för sig själv. Jag skrattade åt honom.
- Så länge jag slipper hoppa ut för ett stup igen så är det ingen fara, sa jag och fnissade.
- Kom igen! Erkänn att du tyckte det var roligt ändå, sa han och såg helt plötsligt hyper ut.
- Justin, jag var livrädd!
- Klart du var, men jag vet att du gillade det, sa han och la sig försiktigt över mig.
- Du, den roligaste delen var när vi nådde mark igen! sa jag och skrattade fortfarande.
- Jaså du! sa han och kisade med ögonen.
Helt plötsligt började han kittla mig. Jag skrek till och försökte vrida mig ur hans grepp samtidigt som jag asflabbade.
- Är du säker på att det inte var så roligt, ha! sa han och skrattade högt.
- Det var skittråkigt! skrattade jag.
Han började kittla mig ännu värre. Jag vred mig sparkade och slog, ja allt för att komma ur hans grepp, men det var omöjligt. För en stund fick det mig att undra hur han kunde vara så stark trots att han var så liten för sin ålder, fast han var ju större än mig i och för sig.
- Okej, okej! Jag ger mig! Det var skitroligt! Har aldrig gjort något häftigare!
Han slutade äntligen kittla mig och nu log han bara istället. Han kysste mig och en rysning spred sig längs min kropp. Det är rätt sjukt att en enda människa kan få en att känna så. Plötsligt knackade det på dörren och Justin la sig bredvid mig igen. Han drog sitt täcke upp till halsen eftersom han inte hade någon tröja på sig.
- Kom in, sa han och så såg han på mig och fnissade.
Pattie kikade försiktigt in genom dörren och log när hon såg oss.
- Maten är klar, sa han.
Justins leende hade försvunnit och han såg irriterat på sin mamma.
- Vi kommer, sa han lågt och surt.
Pattie bara himlade menande med ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och skrattade.
Pattie gick ut igen och lämnade dörren på glänt. Justin himlade irriterat med ögonen. Jag skrattade och kysste honom. Han la sin hand vid min midja och kysste mig allt mer passionerat. Jag avslutade kyssen och reste mig från sängen.
- Nej, vad säger du? Är du inte riktigt hungrig? sa jag riktigt retfullt och log.
Han såg bara häpet och besviket på mig.
- Har jag dig behöver jag ingen mat, sa han och drog på sig sin tröja igen.
- Tss right Justin. Vänta bara om typ 10 minuter kommer du sitta i soffan med en liten godispåse i handen som vanligt.
- Påstår du att jag e tjock ? sa han och gav mig en riktigt ledsen blick.
Jag skrattade.
- Nej, det har jag aldrig påstått. Jag menar bara att även om du har mig kommer du aldrig sluta äta Justin.
Han log.
- True
- Busted!
Vi skrattade när vi gick ner längs med trappan. Pattie satt redan vid matbordet och väntade på oss. Vi slog oss ner mitt emot henne.
- Så vad hade ni tänkt hitta på idag då?
- Inte mycket. Vi hade mest tänkt stanna hemma och ta det lite lugnt idag, svarade Justin henne.
- Okej
Efter maten såg vi på en riktigt dryg film som Justin tydligen älskade. Ska jag vara helt ärlig så sög filmen riktigt hårt. Fast det kan ha varit eftersom jag inte hängde med så mycket eftersom jag hade fullt upp med Justin. När vi ser på film, så ser vi inte på filmen utan vi myser mest i soffan och proppar i oss popcorn och läsk. Nu låg vi där och kysste varann. Jag hade ingen aning om vad klockan var men Pattie hade sagt godnatt för en evighet sedan. Plötsligt la Justin sina armar runt mig och lyfte upp mig i famnen. Jag blev riktigt förvånad över hur han orkade. Han bar mig försiktigt upp för trappan och in på hans rum. Han la mig i sängen och kysste mig kärleksfullt. Så viskade han i mitt öra.
- Har jag inte fått vänta tillräckligt länge nu?
Hans hesa röst var så sexig när han viskade. Jag kysste honom på halsen och viskade tillbaka.
- Jag älskar dig
Han log och så kysste han mig. Jag drog av hans tröja och han tog av min. Jag hade längtat efter honom så länge. Jag rös till när hans varma kropp mötte min nakna hud. Han knäppte lätt upp min bh och jag slängde den på golvet. Han log lurigt innan han dök under täcket och smekte av mina byxor. jag stönade lågt. Han tog av sig sina egna byxor. Jag tog av hans kalsonger och han tog av mina trosor. Hela tiden kysste han mig överallt. Jag slöt mina ögon och njöt av honom för ett tag, men sedan var det min tur att ge. Vi rullade över så att jag låg över honom. Jag smekte över hans sexiga mage och kysste honom allt längre ner. Han flämtade till när jag nådde den och jag fnissade över hur mycket kontroll jag egentligen hade över honom just då. Jag kröp upp till honom igen och vi snurrade så han låg över mig. Jag viskade att han skulle ta det lugnt så att inte Pattie skulle märka något. Han nickade förstående och så kom han försiktigt in i mig. Jag flämtade till och så började vi röra oss i en jämn takt. Det var helt fantastiskt. Gud som jag hade längtat efter honom. Jag böjde mig fram och viskade i hans öra
- Please make it last all night..
Jag vaknade av att Pattie skakade liv i mig. Jag drog täcket över huvudet men hon gav sig inte. Justin vaknade också sakta till liv bredvid mig. Han pussade mig på kinden och sedan såg han sig omkring. När det gick upp för honom att vi båda var nakna blev han riktigt generad.
- Mamma! sa han menande och Pattie vände på klacken.
- Jag vill inte behöva väcka er fler gånger! Ni får skynda er nu. Usher är väl här när som helst. Jag drog på mig min tjocktröja sen dagen före och så packade jag upp nya kläder ur min väska. Justin hade somnat igen och han såg ut som en liten bebis där han låg och snarkade på sängen. Jag gick fram till honom och kysste honom på halsen. Han öppnade sakta ögonen och såg riktigt sömnigt på mig. Han log smått och gav ifrån sig ett gnyende läte. Jag log.
- Älskling, du måste gå upp nu, du ska ju uppträda idag. Du tänker väl inte svika fansen och mig.
Jag försökte se ledsen ut. Jag vet inte om det funkade men han satte sig i alla fall upp i sängen och gnuggade sig i ögonen.
- Jag kommer, sa han hest.
- Jag ska bara ta en dusch, sa jag och pussade honom snabbt på munnen.
På något vänster hade Justin lyckats ta sig upp ur sängen och nu satt han nyduschad vid frukostbordet och tuggade i sig en macka. Jag hade redan packat ihop mina saker och väskan stod redo vid dörren och väntade. Nu väntade vi bara på Justin. Plötsligt knackade det på dörren och Usher kom in genom dörren. Justin proppade resten av mackan i munnen och så gick han fram och kramade om Usher. Det var inte bara Usher som stod vid dörren utan två till killar stod där. Antagligen några från Justins crew. Jag visste inte så mycket om hur eller vilka han jobbade med över huvudtaget. Vi skyndade oss på i alla fall och till slut satt vi där i bilen på väg till vårt hotell, trodde jag.
- Ja, jag glömde säga att vi ska på en skivsignering idad, är det okej för dig att följa med?
Justin tog min hand och såg frågande på mig. Jag nickade bara. Visst klarade jag väl av en liten skivsignering.
Jag skulle aldrig ha kunnat ana att så mycket människor får plats på ett så litet område. Justin skulle sitta och signera i en affär och helt ärligt kunde man inte se längre att det var någon affär på grund av alla människor. Fansen skrek som galningar. Jag tänkte dra min huva över huvudet men Justin stoppade mig.
- Det behövs inte längre, sa han och log.
Han tog min hand och flätade sina fingrar runt mina, jag log.
Han satte sig ner vid ett litet bord och pratade i mikrofånen som någon gubbe gav till honom. Han pratade med sina fans. Skojjade med dem och besvarade deras frågor. Plötsligt var det en tjej som räckte upp handen. Justin pekade på henne.
- Ja, du där?
- Är hon din flickvän?
Tjejen pekade rakt på mig och jag kände att jag blev alldeles högröd i ansiktet. Justin log.
- Ja, det är min flickvän och jag älskar henne väldigt mycket.
Helt plötsligt blev alla tjejerna i publiken tysta och stirrade på mig. Jag har nog aldrig kännt mig så iaktagen förut. Tjejerna räckte upp sina händer igen, men nu handlade nästan varenda fråga om mig så det slutade med att jag fick prata i mikrofånen och förklara för alla vem jag var. Det flöt faktiskt på sen. Jag fick en stol så jag kunde sitta bredvid Justin och göra honom sällskap. Plötsligt kom det fram en liten flicka till Justin. Hon kan inte varit äldre än 7. Justin sken upp. Det gjorde han alltid när han såg små barn. Hon fick både Justins autograf och en puss på kinden och gissa om hon blev lycklig. Jag blev faktiskt riktigt chockad när hon frågade efter min autograf. Jag bara stirrade på henne som om jag aldrig hört vad hon sa. Justin fick hjälpa mig och när väl den lilla flickan fått min autograf var det allt fler som ville ha den. Varför ville dem ha mitt namn på en lapp? Det var väl inget märkvärdigt med det? Eller? När alla hade fått sina skivor signerade reste Justin sig från sin stol och sträckte på sig. När vi skulle hem igen var det inte bara Justins namn som hördes bland fansen. Jag kunde urskilja mitt namn här och där. Justin kramade några fans och fotades tillsammans med några. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag stirrade rakt på en tjej med kolsvart platt hår och mörka ögon. Hon hade ett sött ansikte men något gjorde att hon såg irriterad ut. Jag kunde inte komma på vad men något var det. Hon ropade mitt namn igen och höll upp en lapp och en penna. Ville hon ha min autograf eller? Jag gick bort till henne och tog hennes penna och skulle skriva på hennes lapp. Hon såg mot hånfullt i ögonen. På något vis gick hennes blick ända in i min själ och jag kunde känna hur något inte var som det skulle. Plötsligt grep hon tag i min arm och drog den till sig.
- Nuu!! skrek hon.
Jag han knappt uppfatta vad som hände innan det var för sent. Något silvrigt, blänkande och vasst skar mig djupt ich långt i underarmen. Ett riktigt märkligt ljud lämnade min strupe och allt blev tyst. Det enda som jag kunde se var blodet som forsade från min arm. Jag stirrade på den och hackade tänder. Jag frös så risligt. Jag snurrade runt och såg på Justin. Hans ansikte var förvridet i ilska och tårarna rann längs hans kinder. Trots att han var så arg kunde jag se hur rädd han var. Det såg man på hans ögon. Jag försökte ropa på honom men strupen ville inte som jag ville. Jag föll till marken och skakade. Jag frös så mycket att jag huttrade. Allt jag kunde höra var hans röst. Hur han skrek mitt namn. Han sprang i full fart mot mig men trots det kändes det som en evighet innan han nådde mig. Han satte sig på huk och skrek förtvivlat. Två livvakter hade nått fram till mig nu också. Men för mig var dem endast två stora svarta klumpar. Allt jag såg var Justins sårade ansikte. Det var mitt fel. Det var mitt fel att han mådde dåligt. Mitt fel!
- Jag älskar dig, viskade jag.
Sedan blev allt svart.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 19
Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade inte velat gör någonting efter att det tagit slut. Ingenting betydde någonting längre. Mamma lät mig deppa i två dagar men sedan fick hon nog.
- Justin, nu räcker det! Du kan inte sitta här och tjura resten av ditt liv bara för att hon har gjort slut!
Mamma lät riktigt arg men jag var desstu argare.
- Jag älskar henne!! Ingenting är viktigare!
Mamma suckade bara åt mig och la armarna i kors.
- Du får fixa till dig lite i alla fall för det kommer en kompis till dig på besök snart.
-Jag vill inte se Jasmine! skrek jag.
- Bra, för det är inte Jasmine.
- Jag vill inte se Caitlin heller!
- Det är inte Caitlin heller, sluta va så sur och sätt fart nu!
Trots att jag var så sårad blev jag ändå väldigt nyfiken. Vem var det om inte Jasmine eller Caitlin. Tänk om.. Tänk om det var Sara! Tänk om hon hade flygit hit för att prata med mig och säga att allt bara var ett misstag. Jag fick plötsligt brottom. Jag slängde mig in i duschen och sedan klädde jag på mig en svart t-shirt och ett par jeans och så borstade jag tänderna. Jag fixade till frillan lite extra innan jag var helt klar. Det knackade på hotelldörren och jag sprang fram till den och slet upp den. Det var inte Sara som stod där ute. Men jag blev inte besviken för det. För där stod Selena, Min absolut bästa tjejkompis. Hon log stort när hon såg mig och kastade sig i mina armar. Det var så skönt att få se henne igen. Det var verkligen längesen. Vi pratade hela tiden i mun på varandra och så satte vi oss vid köksbordet.
Hon talade om för mig hur hennes karriär hade gått och hur hennes sjuka mormor hade blivit bättre. Jag berättade för henne om Sara och om Caitlin och Jasmine och allt i hop. Selena kunde jag berätta vad som helst för. Hon skulle inte skvallra för någon. Det visste jag. Hon lyssnade förstående på vad jag berättade för henne.
- Jisses! Justin du har verkligen satt dig själv i klistret.
- Vad ska jag göra?
Jag såg hjälplöst på henne. Hon la sin hand på min.
- Jag vet inte säkert Justin. Men kärlek går inte över bara sådär. Jag tror att Sara fortfarande älskar dig, men hon är för sårad för att låta dig få veta det. Hon kan inte lita på dig längre Justin. Om du vill få tillbaka henne måste du få henne att lita på dig igen. Hon måste vara säker på att du älskar henne. Bara henne!
- Hur?
- Åk till henne. Visa hur mycket hon betyder för dig och få henne att lita på dig igen. Kanske det inte fungerar men det är den enda chansen du har på dig.
Jag såg på Selena. Hon var verkligen en sån fin vän. Med henne var det inte som med Caitlin eller Jasmine. Vi hade dejtat. Jag och Selena, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra på det sättet. Vi var bara vänner. Just nu var det riktigt skönt att veta det. Jag kramade henne.
- Tack så jättemycket!
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Dagarna gick och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med Markus och Sanna. Vi hade precis varit och badat i ett badhus som låg i närheten. Vi hade åkt buss in till badhuset och vi åkte även buss hem. Jag skulle hoppa av först av oss. Jag reste mig upp sa hej då till Sanna och Markus och sedan gick jag av bussen. När jag kom hem gick jag upp och tog en lång dusch. Det plingade på dörren när jag stod i duschen. Äsch! Mamma och pappa får öppna. Det var tydligen en försäljare eller något för dörren stängdes snabbt igen. Jag gick ur duschen och tog en handduk om mig. Sedan gick jag in på mitt rum och skulle just släppa handduken när jag märkte att någon var i mitt rum. Jag drog snabbt handduken om mig och stirrade på honom där han satt i min säng.
- Vad gör du här? Vem släppte in dig?
- Dina föräldrar
- Vad gör du här? sa jag irriterat.
Jag kunde inte riktigt fatta att Justin verkligen var här. Jag trodde att jag drömde bara.
- Jag vill säga förlåt
- Jag kan inte förlåta dig, Justin. Det har jag redan sagt till dig.
- Okej, men låt mig då få visa dig något en sista gång
Han såg förväntnadsfullt på mig. Jag suckade.
- Visst, men låt mig byta om först.
Justin satt bara kvar i min säng och stirrade på mig.
- Hallå!?
- Vad?
- Jag vill kanske inte att du glor på mig när jag byter om
- Varför inte? Jag har ju redan sett dig ett antal gånger
Han log.
- Gå ut! sa jag irriterat och äntligen reste han sig upp ur min säng och gick ut ur mitt rum. Jag bytte snabbt om innan jag gick ut från mitt rum. Justin tog min hand men jag drog den snabbt till mig. Han kunde inte bara komma hit och tro att allt skulle bli som vanligt igen. Han såg ner i marken och bet sig i läppen. Sedan gick han bara före mig ut genom dörren. Där ute stod hans bil. Jag kunde inte fatta hur han hade fått den till Sverige men vi satte oss i alla fall i bilen. Justin plockade upp något från sin ficka och räckte det till mig.
- Här ta på den, sa han.
Det var en ögonbindel.
- Vad ska det vara bra för, sa jag och gav honom en arg blick.
- Jo kom igen, det blir kul. Ta på den.
Jag gjorde motvilligt som han sa. Vad hade han nu för sig. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Det var en lång och spänd tystnad mellan oss. Om det inte vore för tystnaden, eller smärtan i mitt bröst skulle allt va som vanligt. Det skulle inte vara något skumt med att sitta bredvid Justin i hans bil. Men just nu var ingenting som förr. Jag älskade honom fortfarande. Jag försökte lura mig själv att jag hatade honom. Då gjorde det inte riktigt lika ont längre. Trots det visste jag att jag fortfarande älskade honom, jag skulle alltid älska honom. Det var klart att jag inte ville ha det såhär. Jag ville älska honom, jag ville bli älskad av honom. Men jag kunde inte lita på honom.
Äntligen stannade han bilen. Jag hörde hur han öppnade och stängde sin dörr. Sedan gick han runt bilen och öppnade min dörr. Han tog mina händer.
- Kom, sa han.
Jag klev försiktigt ur bilen och så följde jag efter honom. Jag hade ingen aning vart jag befann mig eller vart vi var på väg. Vi stannade plötsligt och ett mycket märkligt klirrande ljud nådde mina öron. Jag kunde ju inte se något så jag hoppade överraskat till och ställde mig närmare Justin.
- Vad var det?! sa jag oroligt och försökte kika under ögonbindeln.
- Ey, tjuvkika inte, sa han och skrattade åt mig.
Han drog bort ögonbindeln från mina ögon. Solljuset sved i mina ögon och jag fick blinka många gånger innan jag kunde se något. Framför oss fanns det en massa olika simbassänger och mitt framför oss simmade en nyfiken delfin. Jag hade aldrig förut sett en delfin i verkligheten. Jag satte mig på knä och stirrade på den med öppen mun.
- Nej gud så söt!
Justin satte sig på huk bredvid mig. Han log.
- Ja, visst är hon. Du får klappa henne om du vill.
Han sträckte ut sin hand och smekte över delfinens skin. Jag sträckte försiktigt ut min hand, Justin tog den och visade mig hur jag skulle klappa delfinen. Jag log. Plötsligt kom en kvinna ut ur husen som låg bredvid bassängerna. Hon hade två simdräkter i händerna och hon log.
- Hej, jag antar att det är du som är Justin, sa hon och räckte honom sin ena hand. Han struntade i hennes hand och kramade om henne. Jag såg på henne hur generad hon blev.
- Här har ni vars en simdräkt, ni kan byta om där inne.
Hon pekade på ett lite mindre hus som antagligen var omklädningsrum eller något liknande.
- Vad säger du? Vill du bada med henne? sa Justin och tittade först på mig och sedan på delfinen. Jag log och nickade. Vi tog vars en dräkt och gick till omklädningsummen. Jag bytte om snabbt men Justin hade tydligen varit snabbare. För när jag kom ut stod han och väntade på mig. Jag såg på honom. Hans hår var sådär rufsigt som jag älskade och hans ögon glittrade busigt. Den tajta simdräkten gjorde inte det hela bättre. Han var så snygg..
Kvinnan berättade lite om deras anläggning och visade oss rundor. Det fanns inte bara delfiner där. Där var sälar och sjölejon också. Vi fick hoppa i en bassäng och direkt när vi kom i vattnet blev vi omringade av delfiner. Jag skrattade, dem var så himla söta. Justin tog min hand och bad mig hålla fast i delfinens ryggfena. Jag gjorde som han sa och han log åt mig.
- Håll i dig nu, sa han och flinade.
Jag fattade inte vad han menade och såg oförstående på honom. Plötsligt började delfinen simma iväg med mig. Jag skrek till i början men sedan började jag skratta. Det var underbart. Vattnet sprutade och det gick riktigt fort faktiskt. Justin gjorde nu samma sak och hans skratt ekade i mina öron. Det gulliga skrattet. Jag släppte taget om delfinen och den dök under vattnet. Sedan kom den upp med ett högt hopp och snurrade ett varv i luften innan den dök igen.
- Wow!
Jag såg faccinerat på delfinen som simmade upp till ytan och gav ifrån sig ett klirrade läte. Ett par armar smög sig runt min midja och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Han var varm och jag kunde höra hur hans hjärtslag dunkade mot min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Han var så full av liv. Han såg så sexig ut när han var så blöt. Han slickade sig om läpparna och så kom han sakta närmare mig och kysste mig. Jag hade saknat honom så mycket, men något inom mig sa att det var fel. Jag knuffade sakta bort honom och såg ner på vattenytan. Han såg sorgset på mig.
- Kom, jag ska visa dig en sak till.
Vi simmade upp till kanten och steg upp ur polen. Vi bytte om tackade kvinnan och Justin betalade henne. Vi hoppade in i Justins bil igen. Det var fortfarande spänt mellan oss. Det kändes så fel. Men han vägrade att ge upp. Han körde iväg med mig in på en liten grusväg. Det var uppförsbacke en lång bit och jag undrade hela tiden vad han hade i tankarna. Vart var vi på väg. Han parkerade ilen och sedan såg han på mig.
- Jag vill att du tar på den här igen, sa han och räckte mig ögonbindeln.
Jag suckade men jag tog den på mig. Han ledde mig som vanligt och jag följde lydigt efter honom. Jag hörde att han pratade med någon. Det var en mann, han var troligen äldre än oss. Justin bad mig lyfta först höger sedan vänster ben. Jag gjorde som han sa och kände hur han spände en sele runt mig.
- Justin..? Vad gör du?
- Lita på mig, det blir roligt.
Justin ställde sig närmare mig och även han hade fått en sele på sig. Jag försökte backa, men jag insåg att vi var fästa vid varandra. Justin tog av mig ögonbindeln. Han log.
Jag såg mig omkring. När jag insåg att det fanns ett stup, bara ca 3 meter ifrån oss blev jag livrädd. Jag har höjjdskräck och det här var förfärligt. Jag ställde mig genast närmare Justin och la armarna om honom. Jag var så rädd för att ramla ner att jag skakade. Justin la beskyddande sina armar runt mig, hans famn hade aldrig varit så trygg. Han såg mig i ögonen.
- Litar du på mig?
- Justin.. jag..
- Scch, lita på mig. Blunda..
Jag gjorde som han sa.
- Nu vill jag att du hoppar på tre, okej?
- Justin.. vad..?
- Snälla, Sara lita på mig.
Jag drog honom tätt intill mig och gömde huvudet i hans famn.
- 1... 2..
Jag höll om honom hårdare, jag var så rädd.
- 3!!
Vi hoppade, och sedan föll vi. Det gick så snabbt att ögonbindeln åkte av mig. Jag höll om Justin så hårt jag kunde och höll andan. Det kittlade i hela mig. Jag fick en sån helskum kick. Äntligen stramade det till i selen och vi studsade upp en bit. Jag vågade inte öppna ögonen förens vi hängde helt stilla. Killarna som höll i bungyjumpett hissade sakta upp oss igen. Jag kollade på Justin. Han skrattade.
- Visst var det väl härligt! sa han lyckligt.
- Jag var så rädd!
- Men du litade på mig..
Justin såg mig djupt i ögonen.
- Ja.. ja Justin, jag litar på dig.
Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka. Vi måste ha sett löjliga ut där vi hängde upp och ner och kysstes. Det tog ett tag innan vi hade kommit upp igen men jag kan säga att det var riktigt skönt att stå på marken igen. Jag la mig ner på marken och andades ut. Hade jag verkligen gjort det där precis? Justin la sig bredvid mig och tog min hand.
- Vilken känsla, sa jag och log mot honom.
- Ja verkligen
- Så, vad händer nu då? Ska du tillbaka till USA och uppträda igen eller.
-Ja..
Jag suckade. Det var väl det jag trodde. Nu skulle jag behöva va utan honom i nästan två veckor. Det hade bara gått tre dagar och det hade redan hänt så mycket.
- Jag kommer sakna dig, sa jag och såg på honom.
- Va? Så du vill inte följa med då?
Jag såg oförstående på honom, vad menade han. Då log han lurigt.
- Jag tänkte inte åka utan dig, sa han.
- Bra! För jag tänker inte stanna här utan dig.
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade inte velat gör någonting efter att det tagit slut. Ingenting betydde någonting längre. Mamma lät mig deppa i två dagar men sedan fick hon nog.
- Justin, nu räcker det! Du kan inte sitta här och tjura resten av ditt liv bara för att hon har gjort slut!
Mamma lät riktigt arg men jag var desstu argare.
- Jag älskar henne!! Ingenting är viktigare!
Mamma suckade bara åt mig och la armarna i kors.
- Du får fixa till dig lite i alla fall för det kommer en kompis till dig på besök snart.
-Jag vill inte se Jasmine! skrek jag.
- Bra, för det är inte Jasmine.
- Jag vill inte se Caitlin heller!
- Det är inte Caitlin heller, sluta va så sur och sätt fart nu!
Trots att jag var så sårad blev jag ändå väldigt nyfiken. Vem var det om inte Jasmine eller Caitlin. Tänk om.. Tänk om det var Sara! Tänk om hon hade flygit hit för att prata med mig och säga att allt bara var ett misstag. Jag fick plötsligt brottom. Jag slängde mig in i duschen och sedan klädde jag på mig en svart t-shirt och ett par jeans och så borstade jag tänderna. Jag fixade till frillan lite extra innan jag var helt klar. Det knackade på hotelldörren och jag sprang fram till den och slet upp den. Det var inte Sara som stod där ute. Men jag blev inte besviken för det. För där stod Selena, Min absolut bästa tjejkompis. Hon log stort när hon såg mig och kastade sig i mina armar. Det var så skönt att få se henne igen. Det var verkligen längesen. Vi pratade hela tiden i mun på varandra och så satte vi oss vid köksbordet.
Hon talade om för mig hur hennes karriär hade gått och hur hennes sjuka mormor hade blivit bättre. Jag berättade för henne om Sara och om Caitlin och Jasmine och allt i hop. Selena kunde jag berätta vad som helst för. Hon skulle inte skvallra för någon. Det visste jag. Hon lyssnade förstående på vad jag berättade för henne.
- Jisses! Justin du har verkligen satt dig själv i klistret.
- Vad ska jag göra?
Jag såg hjälplöst på henne. Hon la sin hand på min.
- Jag vet inte säkert Justin. Men kärlek går inte över bara sådär. Jag tror att Sara fortfarande älskar dig, men hon är för sårad för att låta dig få veta det. Hon kan inte lita på dig längre Justin. Om du vill få tillbaka henne måste du få henne att lita på dig igen. Hon måste vara säker på att du älskar henne. Bara henne!
- Hur?
- Åk till henne. Visa hur mycket hon betyder för dig och få henne att lita på dig igen. Kanske det inte fungerar men det är den enda chansen du har på dig.
Jag såg på Selena. Hon var verkligen en sån fin vän. Med henne var det inte som med Caitlin eller Jasmine. Vi hade dejtat. Jag och Selena, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra på det sättet. Vi var bara vänner. Just nu var det riktigt skönt att veta det. Jag kramade henne.
- Tack så jättemycket!
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Dagarna gick och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med Markus och Sanna. Vi hade precis varit och badat i ett badhus som låg i närheten. Vi hade åkt buss in till badhuset och vi åkte även buss hem. Jag skulle hoppa av först av oss. Jag reste mig upp sa hej då till Sanna och Markus och sedan gick jag av bussen. När jag kom hem gick jag upp och tog en lång dusch. Det plingade på dörren när jag stod i duschen. Äsch! Mamma och pappa får öppna. Det var tydligen en försäljare eller något för dörren stängdes snabbt igen. Jag gick ur duschen och tog en handduk om mig. Sedan gick jag in på mitt rum och skulle just släppa handduken när jag märkte att någon var i mitt rum. Jag drog snabbt handduken om mig och stirrade på honom där han satt i min säng.
- Vad gör du här? Vem släppte in dig?
- Dina föräldrar
- Vad gör du här? sa jag irriterat.
Jag kunde inte riktigt fatta att Justin verkligen var här. Jag trodde att jag drömde bara.
- Jag vill säga förlåt
- Jag kan inte förlåta dig, Justin. Det har jag redan sagt till dig.
- Okej, men låt mig då få visa dig något en sista gång
Han såg förväntnadsfullt på mig. Jag suckade.
- Visst, men låt mig byta om först.
Justin satt bara kvar i min säng och stirrade på mig.
- Hallå!?
- Vad?
- Jag vill kanske inte att du glor på mig när jag byter om
- Varför inte? Jag har ju redan sett dig ett antal gånger
Han log.
- Gå ut! sa jag irriterat och äntligen reste han sig upp ur min säng och gick ut ur mitt rum. Jag bytte snabbt om innan jag gick ut från mitt rum. Justin tog min hand men jag drog den snabbt till mig. Han kunde inte bara komma hit och tro att allt skulle bli som vanligt igen. Han såg ner i marken och bet sig i läppen. Sedan gick han bara före mig ut genom dörren. Där ute stod hans bil. Jag kunde inte fatta hur han hade fått den till Sverige men vi satte oss i alla fall i bilen. Justin plockade upp något från sin ficka och räckte det till mig.
- Här ta på den, sa han.
Det var en ögonbindel.
- Vad ska det vara bra för, sa jag och gav honom en arg blick.
- Jo kom igen, det blir kul. Ta på den.
Jag gjorde motvilligt som han sa. Vad hade han nu för sig. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Det var en lång och spänd tystnad mellan oss. Om det inte vore för tystnaden, eller smärtan i mitt bröst skulle allt va som vanligt. Det skulle inte vara något skumt med att sitta bredvid Justin i hans bil. Men just nu var ingenting som förr. Jag älskade honom fortfarande. Jag försökte lura mig själv att jag hatade honom. Då gjorde det inte riktigt lika ont längre. Trots det visste jag att jag fortfarande älskade honom, jag skulle alltid älska honom. Det var klart att jag inte ville ha det såhär. Jag ville älska honom, jag ville bli älskad av honom. Men jag kunde inte lita på honom.
Äntligen stannade han bilen. Jag hörde hur han öppnade och stängde sin dörr. Sedan gick han runt bilen och öppnade min dörr. Han tog mina händer.
- Kom, sa han.
Jag klev försiktigt ur bilen och så följde jag efter honom. Jag hade ingen aning vart jag befann mig eller vart vi var på väg. Vi stannade plötsligt och ett mycket märkligt klirrande ljud nådde mina öron. Jag kunde ju inte se något så jag hoppade överraskat till och ställde mig närmare Justin.
- Vad var det?! sa jag oroligt och försökte kika under ögonbindeln.
- Ey, tjuvkika inte, sa han och skrattade åt mig.
Han drog bort ögonbindeln från mina ögon. Solljuset sved i mina ögon och jag fick blinka många gånger innan jag kunde se något. Framför oss fanns det en massa olika simbassänger och mitt framför oss simmade en nyfiken delfin. Jag hade aldrig förut sett en delfin i verkligheten. Jag satte mig på knä och stirrade på den med öppen mun.
- Nej gud så söt!
Justin satte sig på huk bredvid mig. Han log.
- Ja, visst är hon. Du får klappa henne om du vill.
Han sträckte ut sin hand och smekte över delfinens skin. Jag sträckte försiktigt ut min hand, Justin tog den och visade mig hur jag skulle klappa delfinen. Jag log. Plötsligt kom en kvinna ut ur husen som låg bredvid bassängerna. Hon hade två simdräkter i händerna och hon log.
- Hej, jag antar att det är du som är Justin, sa hon och räckte honom sin ena hand. Han struntade i hennes hand och kramade om henne. Jag såg på henne hur generad hon blev.
- Här har ni vars en simdräkt, ni kan byta om där inne.
Hon pekade på ett lite mindre hus som antagligen var omklädningsrum eller något liknande.
- Vad säger du? Vill du bada med henne? sa Justin och tittade först på mig och sedan på delfinen. Jag log och nickade. Vi tog vars en dräkt och gick till omklädningsummen. Jag bytte om snabbt men Justin hade tydligen varit snabbare. För när jag kom ut stod han och väntade på mig. Jag såg på honom. Hans hår var sådär rufsigt som jag älskade och hans ögon glittrade busigt. Den tajta simdräkten gjorde inte det hela bättre. Han var så snygg..
Kvinnan berättade lite om deras anläggning och visade oss rundor. Det fanns inte bara delfiner där. Där var sälar och sjölejon också. Vi fick hoppa i en bassäng och direkt när vi kom i vattnet blev vi omringade av delfiner. Jag skrattade, dem var så himla söta. Justin tog min hand och bad mig hålla fast i delfinens ryggfena. Jag gjorde som han sa och han log åt mig.
- Håll i dig nu, sa han och flinade.
Jag fattade inte vad han menade och såg oförstående på honom. Plötsligt började delfinen simma iväg med mig. Jag skrek till i början men sedan började jag skratta. Det var underbart. Vattnet sprutade och det gick riktigt fort faktiskt. Justin gjorde nu samma sak och hans skratt ekade i mina öron. Det gulliga skrattet. Jag släppte taget om delfinen och den dök under vattnet. Sedan kom den upp med ett högt hopp och snurrade ett varv i luften innan den dök igen.
- Wow!
Jag såg faccinerat på delfinen som simmade upp till ytan och gav ifrån sig ett klirrade läte. Ett par armar smög sig runt min midja och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Han var varm och jag kunde höra hur hans hjärtslag dunkade mot min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Han var så full av liv. Han såg så sexig ut när han var så blöt. Han slickade sig om läpparna och så kom han sakta närmare mig och kysste mig. Jag hade saknat honom så mycket, men något inom mig sa att det var fel. Jag knuffade sakta bort honom och såg ner på vattenytan. Han såg sorgset på mig.
- Kom, jag ska visa dig en sak till.
Vi simmade upp till kanten och steg upp ur polen. Vi bytte om tackade kvinnan och Justin betalade henne. Vi hoppade in i Justins bil igen. Det var fortfarande spänt mellan oss. Det kändes så fel. Men han vägrade att ge upp. Han körde iväg med mig in på en liten grusväg. Det var uppförsbacke en lång bit och jag undrade hela tiden vad han hade i tankarna. Vart var vi på väg. Han parkerade ilen och sedan såg han på mig.
- Jag vill att du tar på den här igen, sa han och räckte mig ögonbindeln.
Jag suckade men jag tog den på mig. Han ledde mig som vanligt och jag följde lydigt efter honom. Jag hörde att han pratade med någon. Det var en mann, han var troligen äldre än oss. Justin bad mig lyfta först höger sedan vänster ben. Jag gjorde som han sa och kände hur han spände en sele runt mig.
- Justin..? Vad gör du?
- Lita på mig, det blir roligt.
Justin ställde sig närmare mig och även han hade fått en sele på sig. Jag försökte backa, men jag insåg att vi var fästa vid varandra. Justin tog av mig ögonbindeln. Han log.
Jag såg mig omkring. När jag insåg att det fanns ett stup, bara ca 3 meter ifrån oss blev jag livrädd. Jag har höjjdskräck och det här var förfärligt. Jag ställde mig genast närmare Justin och la armarna om honom. Jag var så rädd för att ramla ner att jag skakade. Justin la beskyddande sina armar runt mig, hans famn hade aldrig varit så trygg. Han såg mig i ögonen.
- Litar du på mig?
- Justin.. jag..
- Scch, lita på mig. Blunda..
Jag gjorde som han sa.
- Nu vill jag att du hoppar på tre, okej?
- Justin.. vad..?
- Snälla, Sara lita på mig.
Jag drog honom tätt intill mig och gömde huvudet i hans famn.
- 1... 2..
Jag höll om honom hårdare, jag var så rädd.
- 3!!
Vi hoppade, och sedan föll vi. Det gick så snabbt att ögonbindeln åkte av mig. Jag höll om Justin så hårt jag kunde och höll andan. Det kittlade i hela mig. Jag fick en sån helskum kick. Äntligen stramade det till i selen och vi studsade upp en bit. Jag vågade inte öppna ögonen förens vi hängde helt stilla. Killarna som höll i bungyjumpett hissade sakta upp oss igen. Jag kollade på Justin. Han skrattade.
- Visst var det väl härligt! sa han lyckligt.
- Jag var så rädd!
- Men du litade på mig..
Justin såg mig djupt i ögonen.
- Ja.. ja Justin, jag litar på dig.
Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka. Vi måste ha sett löjliga ut där vi hängde upp och ner och kysstes. Det tog ett tag innan vi hade kommit upp igen men jag kan säga att det var riktigt skönt att stå på marken igen. Jag la mig ner på marken och andades ut. Hade jag verkligen gjort det där precis? Justin la sig bredvid mig och tog min hand.
- Vilken känsla, sa jag och log mot honom.
- Ja verkligen
- Så, vad händer nu då? Ska du tillbaka till USA och uppträda igen eller.
-Ja..
Jag suckade. Det var väl det jag trodde. Nu skulle jag behöva va utan honom i nästan två veckor. Det hade bara gått tre dagar och det hade redan hänt så mycket.
- Jag kommer sakna dig, sa jag och såg på honom.
- Va? Så du vill inte följa med då?
Jag såg oförstående på honom, vad menade han. Då log han lurigt.
- Jag tänkte inte åka utan dig, sa han.
- Bra! För jag tänker inte stanna här utan dig.
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 18
Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Kvällen hade varit helt amazing! Mina fans är verkligen bäst! Energin var helt otrolig och jag var fortfarande helt hyper, trots att jag hade uppträtt så mycket. Jag fick lust att ringa Sara och fråga vad hon tyckte om kvällen. Jag tog upp min mobil och ringde. Hennes mobil var avstängd. Typiskt! Jasmine drog med mig till ett avskiljt rum där vi satte oss ner och andades ut.
- Vilken underbar kväll!
- Ja verkligen, svarade jag.
Vi fortsatte prata om hur roligt det hade varit att uppträda tillsammans.
- Åh Justin det var så längesen vi sågs, sa hon och så lutade hon sitt huvud mot min axel.
Jag hade saknat henne också.
- Justin, vad hände egentligen med oss?
Det där var känsligt för mig, det visste hon.
- Det vet du..
- Jag vet att det var dumt av mig, men jag har faktiskt sagt förlåt tusen gånger, jag fattar inte varför du inte kommer över det.
Hon såg på mig nu.
- Jasmine, mina fans betyder jättemycket för mig. Jag måste själv få bestämma när jag är beredd att gå ut med ett förhållande.
- Men jag har ju sagt förlåt, och jag lovar att det aldrig ska hända igen.
Hennes ansikte kom närmare mitt.
- Gjort är gjort, dessutom känner jag inte likadant för dig längre.
- Så synd, sa hon och såg sexigt på mig.
- Låt mig då få en sista kyss
Hon såg sorgsen ut.
- Jag kan inte Jasmine, jag har flickvän.
- Hon får aldrig veta. En enda oskyldig kyss, du menar ju inte ens det. För min skull?
Hon var så nära mig nu. Innan jag hann tänka efter så kysste jag henne. Jag skulle precis sluta när hon började kyssa mig allt mer passionerat. Jag hade saknat hennes närhet, det gick inte att förneka. Hon smekte mig försiktigt i nacken och jag rös. Vi la oss ner i soffan och jag började bli allt mer upphetsad. Hon kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Hon smekte av mig min tröja och jag började få stånd. Shit! Vad höll jag på med egentligen. Hon stack ner sin hand och tog tag i den. Åhh! Varför skulle alla göra så. Jag slet plötsligt bort hennes hand och hoppade av henne. Jag sprang mot första toalett och låste in mig. Jag försökte lugna ner mig men det var omöjligt. Jag var så upphetsad. Jag var tvungen att själv avsluta där hon hade börjat. Först då kunde jag tänka normalt igen. Helvete! Varför jag? Jag la mitt ansikte i händerna och grät. Hon skulle hata mig för all evighet. Jag hade lovat att det aldrig skulle hända igen. Så varför gjorde jag det?
Jasmine knackade oroligt på toalettdörren.
- Stick! Allt är ditt fel! grät jag.
- Snälla Justin, kom ut så vi kan prata om det.
Jag var så förvirrad. Alla dessa vackra tjejer gjorde mig så jävla förvirrad. Jag skämdes. Jag om någon borde kunna kontrollera mig själv runt alla tjejer, men det hade faktiskt blivit svårare och svårare. Just nu kändes det som om alla stod och drog i mig. Alla ville ha något från mig. Jag var så trött på allt. Det är svårt, hur jag än gör kommer jag såra någon. Jag älskade Sara mer än något annat. Men nu hade jag förstört det. Jag hade förstört allt.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var meningen att Sanna och Markus skulle sova över hos mig så knackade försiktigt på min dörr innan dem gick in på mitt rum. Jag satt i sängen med en kudde i famnen och grät. Jag hade inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Sanna satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Så, gumman. Han menade ingenting med det. De var bara teater.
Hennes ord hjälpte faktiskt lite men jag var fortfarande sårad och upprörd. Markus satte sig på min andra sida och la en tröstande hand på min axel.
Jag lugnade ner mig lite och fick för mig att jag ville ringa till Justin. Sanna bad mig vänta tills imorgon eftersom det var så sent. Jag kunde inte vänta en sekund till. Jag gick och hämtade min mobil. Fuck! Den hade inget batteri. Jag sprang upp på mitt rum och satte i laddaren. Mobilen startade segare än någonsin förut och jag svor gång på gång. Markus och Sanna såg oroligt på mig.
Äntligen startade mobilen. Jag slog snabbt in Justins mobilnummer. Japp, jag kunde det utantill. En signal hördes, två signaler hördes. När han svarade kunde jag höra hur han andades ansträngt.
- Justin? sa jag oroligt.
- Förlåt.. sa en ynklig röst, jag förstod att han grät.
- Nej, Justin du behöver inte be om förlåtelse, det var ju bara en puss. Det jag gjorde mot dig med Jonte är mycket värre.
Han snyftade till.
- Nej! Det här är mycket värre, jag fattar inte hur jag kan vara så dum!
- Jag gjorde det igen grät han.
- Jasmine kysste mig och jag försökte sluta.. men jag kunde inte. Hon stoppade ner handen men jag... Sara snälla säg något.
Mitt blod frös till is. Jag stod som förstelnad, kunde inte röra mig ur fläcken. Jag ville inte tro honom.
- Det hände ingenting mer, jag lyckades sluta innan något hände, jag svär! snälla du måste tro på mig.
- Du lovade, sa jag kallt.
- Snälla.. förlåt! Du vet inte hur svårt det är!
Jag började också gråta.
- Hur kan du göra såhär mot mig Justin? Hur svårt är det att vara trogen va!? Jag väntar här hemma. Litar på att du ska hålla dig till bara mig. Det hinner inte ens gå en dag innan du ligger och strular med någon annan!'
Min röst lät konstig och ynklig
- Men jag... det var ju inte meningen.. jag älskar ju dig!
- Hur många tjejer har du inte sagt det till innan Justin? Va?! Jag orkar inte längre! Jag orkar inte bli sårad gång på gång.
- Snälla, vi kan prata om det när jag kommer hem.
- Nej, Justin. Det behövs inte. Du behöver inte göra dig besvär för mig. Du är fri att göra som du vill nu. Ha det så kul med Jasmine.
- Vad menar du?
- Det är slut Justin! Jag vill aldrig se dig mer..
Han skulle precis säga någonting, men jag hörde inte eftersom jag la på. Jag drämde mobilen hårt i marken och föll ihop till en hopplös pöl. Jag gömde huvudet i knäna och bölade som en liten bebis. Sanna kom snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag hörde hur Markus svor i bakgrunden.
- Vilken jävla skitstövel! sa han.
Dem försökte trösta mig båda två men det kvittade. För hur mycket jag än torkade mina tårar föll det hela tiden nya.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
- HELVETEE!! skrek jag när hon la på mobilen. Jag gämde ansiktet i händerna och grät. Jag hade förstört allt! Hela mitt liv var förstört! Jag reste mig upp och gick ilsket omkring i badrummet. Jag slog till väggen ett antal gånger och svor gång på gång. Jag såg mig själv i speglen. Det var ingen vacker syn. Mitt så välkända ansikte stirrade tillbaka på mig. Tårarna rann längs mina kinder och jag hade ett hemskt ansiktsuttryck. Jag slog med knytnäven mot speglen och kraset som den gav efter sig fick mig att hoppa baklänges. Jag drog snabbt till mig min hand och stirrade på den. Helvete! Blodet rann längs min arm och jag började komma tillbaka till verkligheten. Toalettdörren öppnades plötsligt. Jag snurrade runt och möttes av Jasmine och en livvakt. Hon skrek till när hon såg min hand och livvakten skyndade sig fram till mig.
- Vad fan håller du på med, sa han och såg oroligt på mig.
Jag snyftade bara och såg ner på min hand. Jag harklade mig.
- Är det allvarligt? frågade jag och syftade på handen.
- Nej, men det kunde gått jävligt illa! Vad sysslar du med egentligen?
Jag såg inte på honom. Jag kollade bara surt ner i marken. Han tog min arm och drog med mig bort till Usher och mamma. När mamma fick se mig blev hon genast orolig.
- Herregud! Vad är det som har hänt!?
Hon kollade förfärat på min hand.
- Kan någon hämta en sköterska eller något, sa livvakten.
Två killar sprang iväg och efter en stund kom dem tillbaka med en kvinna som bar på en liten låda. Vi tvättade såren som hade rivits upp vid knogarna och några lite längre upp på armen. Sedan la hon ett bandage runt min arm så att det skulle sluta blöda. Hon sa att det inte var någon fara med armen så jag kunde fortfarande uppträda. Jag tackade henne. Mamma ville ha reda på vad som hade hänt.
- Det är slut mellan mig och Sara, sa jag och blängde på Jasmine.
Hon såg skamset ner i marken. Mamma kramade om mig och sedan sa hon till dem andra att det räckte för ikväll. Jag och mamma hoppade in i en bil och sen var vi på väg mot hotellet igen.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
På något konstigt sätt hade jag fått tårarna att sluta rinna. Jag hade roligt faktiskt. Det var tur att Sanna och Markus var där. Annars hade jag nog inte klarat mig, det hade gjort för ont. Nu satt vi på mitt golv oh spelade monopol och käkade chips. Fast vi orkade aldrig spela färdigt så vi plockade undan spelet och så satte vi oss i min säng.
- Kan vi inte köra sanning eller konsekvens? frågade Markus plötsligt.
- Jo visst, sa jag och Sanna i kör.
- Okej, jag börjar, sa Markus och flinade.
- Sara, vad väljer du?
- Sanning
- hmm okej.. är det sant att jag är söt, sa han och log charmigt.
Jag skrattade åt honom.
- Haha! Klart du är!
- Sanna, vad väljer du?
- Sanning
- Okej.. Vem är du kär i?
- Oscar
- Okej
- Markus, vad väljer du?
- Man ska väl inte va feg heller, Konsekvens!
- hm..
Sannas blick for först på mig sedan på Markus och sedan tillbaka på mig igen.
- Ge Sara en puss, sa hon och log fånigt.
Markus såg lite generad ut men sedan böjde han sig fram och pussade mig på munnen. Jag log mot honom.
- Nej nu är jag trött, sa Markus.
-Ja ska vi inte sova, stämde Sanna in.
Eftersom min säng är ganska bred så fick vi plats alla tre i den. Sanna låg längst in mot väggen, jag i mitten och då Markus längst ut.
- Godnatt, sa vi alla gång på gång och skrattade åt varandra. Plötsligt la Markus sina armar runt mig.
- Wha! Jag ramlar ju nästan ner, sa han, mest som en ursäkt.
Jag flyttade inte på hans armar, det gjorde han inte själv heller. Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Kvällen hade varit helt amazing! Mina fans är verkligen bäst! Energin var helt otrolig och jag var fortfarande helt hyper, trots att jag hade uppträtt så mycket. Jag fick lust att ringa Sara och fråga vad hon tyckte om kvällen. Jag tog upp min mobil och ringde. Hennes mobil var avstängd. Typiskt! Jasmine drog med mig till ett avskiljt rum där vi satte oss ner och andades ut.
- Vilken underbar kväll!
- Ja verkligen, svarade jag.
Vi fortsatte prata om hur roligt det hade varit att uppträda tillsammans.
- Åh Justin det var så längesen vi sågs, sa hon och så lutade hon sitt huvud mot min axel.
Jag hade saknat henne också.
- Justin, vad hände egentligen med oss?
Det där var känsligt för mig, det visste hon.
- Det vet du..
- Jag vet att det var dumt av mig, men jag har faktiskt sagt förlåt tusen gånger, jag fattar inte varför du inte kommer över det.
Hon såg på mig nu.
- Jasmine, mina fans betyder jättemycket för mig. Jag måste själv få bestämma när jag är beredd att gå ut med ett förhållande.
- Men jag har ju sagt förlåt, och jag lovar att det aldrig ska hända igen.
Hennes ansikte kom närmare mitt.
- Gjort är gjort, dessutom känner jag inte likadant för dig längre.
- Så synd, sa hon och såg sexigt på mig.
- Låt mig då få en sista kyss
Hon såg sorgsen ut.
- Jag kan inte Jasmine, jag har flickvän.
- Hon får aldrig veta. En enda oskyldig kyss, du menar ju inte ens det. För min skull?
Hon var så nära mig nu. Innan jag hann tänka efter så kysste jag henne. Jag skulle precis sluta när hon började kyssa mig allt mer passionerat. Jag hade saknat hennes närhet, det gick inte att förneka. Hon smekte mig försiktigt i nacken och jag rös. Vi la oss ner i soffan och jag började bli allt mer upphetsad. Hon kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Hon smekte av mig min tröja och jag började få stånd. Shit! Vad höll jag på med egentligen. Hon stack ner sin hand och tog tag i den. Åhh! Varför skulle alla göra så. Jag slet plötsligt bort hennes hand och hoppade av henne. Jag sprang mot första toalett och låste in mig. Jag försökte lugna ner mig men det var omöjligt. Jag var så upphetsad. Jag var tvungen att själv avsluta där hon hade börjat. Först då kunde jag tänka normalt igen. Helvete! Varför jag? Jag la mitt ansikte i händerna och grät. Hon skulle hata mig för all evighet. Jag hade lovat att det aldrig skulle hända igen. Så varför gjorde jag det?
Jasmine knackade oroligt på toalettdörren.
- Stick! Allt är ditt fel! grät jag.
- Snälla Justin, kom ut så vi kan prata om det.
Jag var så förvirrad. Alla dessa vackra tjejer gjorde mig så jävla förvirrad. Jag skämdes. Jag om någon borde kunna kontrollera mig själv runt alla tjejer, men det hade faktiskt blivit svårare och svårare. Just nu kändes det som om alla stod och drog i mig. Alla ville ha något från mig. Jag var så trött på allt. Det är svårt, hur jag än gör kommer jag såra någon. Jag älskade Sara mer än något annat. Men nu hade jag förstört det. Jag hade förstört allt.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var meningen att Sanna och Markus skulle sova över hos mig så knackade försiktigt på min dörr innan dem gick in på mitt rum. Jag satt i sängen med en kudde i famnen och grät. Jag hade inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Sanna satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Så, gumman. Han menade ingenting med det. De var bara teater.
Hennes ord hjälpte faktiskt lite men jag var fortfarande sårad och upprörd. Markus satte sig på min andra sida och la en tröstande hand på min axel.
Jag lugnade ner mig lite och fick för mig att jag ville ringa till Justin. Sanna bad mig vänta tills imorgon eftersom det var så sent. Jag kunde inte vänta en sekund till. Jag gick och hämtade min mobil. Fuck! Den hade inget batteri. Jag sprang upp på mitt rum och satte i laddaren. Mobilen startade segare än någonsin förut och jag svor gång på gång. Markus och Sanna såg oroligt på mig.
Äntligen startade mobilen. Jag slog snabbt in Justins mobilnummer. Japp, jag kunde det utantill. En signal hördes, två signaler hördes. När han svarade kunde jag höra hur han andades ansträngt.
- Justin? sa jag oroligt.
- Förlåt.. sa en ynklig röst, jag förstod att han grät.
- Nej, Justin du behöver inte be om förlåtelse, det var ju bara en puss. Det jag gjorde mot dig med Jonte är mycket värre.
Han snyftade till.
- Nej! Det här är mycket värre, jag fattar inte hur jag kan vara så dum!
- Jag gjorde det igen grät han.
- Jasmine kysste mig och jag försökte sluta.. men jag kunde inte. Hon stoppade ner handen men jag... Sara snälla säg något.
Mitt blod frös till is. Jag stod som förstelnad, kunde inte röra mig ur fläcken. Jag ville inte tro honom.
- Det hände ingenting mer, jag lyckades sluta innan något hände, jag svär! snälla du måste tro på mig.
- Du lovade, sa jag kallt.
- Snälla.. förlåt! Du vet inte hur svårt det är!
Jag började också gråta.
- Hur kan du göra såhär mot mig Justin? Hur svårt är det att vara trogen va!? Jag väntar här hemma. Litar på att du ska hålla dig till bara mig. Det hinner inte ens gå en dag innan du ligger och strular med någon annan!'
Min röst lät konstig och ynklig
- Men jag... det var ju inte meningen.. jag älskar ju dig!
- Hur många tjejer har du inte sagt det till innan Justin? Va?! Jag orkar inte längre! Jag orkar inte bli sårad gång på gång.
- Snälla, vi kan prata om det när jag kommer hem.
- Nej, Justin. Det behövs inte. Du behöver inte göra dig besvär för mig. Du är fri att göra som du vill nu. Ha det så kul med Jasmine.
- Vad menar du?
- Det är slut Justin! Jag vill aldrig se dig mer..
Han skulle precis säga någonting, men jag hörde inte eftersom jag la på. Jag drämde mobilen hårt i marken och föll ihop till en hopplös pöl. Jag gömde huvudet i knäna och bölade som en liten bebis. Sanna kom snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag hörde hur Markus svor i bakgrunden.
- Vilken jävla skitstövel! sa han.
Dem försökte trösta mig båda två men det kvittade. För hur mycket jag än torkade mina tårar föll det hela tiden nya.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
- HELVETEE!! skrek jag när hon la på mobilen. Jag gämde ansiktet i händerna och grät. Jag hade förstört allt! Hela mitt liv var förstört! Jag reste mig upp och gick ilsket omkring i badrummet. Jag slog till väggen ett antal gånger och svor gång på gång. Jag såg mig själv i speglen. Det var ingen vacker syn. Mitt så välkända ansikte stirrade tillbaka på mig. Tårarna rann längs mina kinder och jag hade ett hemskt ansiktsuttryck. Jag slog med knytnäven mot speglen och kraset som den gav efter sig fick mig att hoppa baklänges. Jag drog snabbt till mig min hand och stirrade på den. Helvete! Blodet rann längs min arm och jag började komma tillbaka till verkligheten. Toalettdörren öppnades plötsligt. Jag snurrade runt och möttes av Jasmine och en livvakt. Hon skrek till när hon såg min hand och livvakten skyndade sig fram till mig.
- Vad fan håller du på med, sa han och såg oroligt på mig.
Jag snyftade bara och såg ner på min hand. Jag harklade mig.
- Är det allvarligt? frågade jag och syftade på handen.
- Nej, men det kunde gått jävligt illa! Vad sysslar du med egentligen?
Jag såg inte på honom. Jag kollade bara surt ner i marken. Han tog min arm och drog med mig bort till Usher och mamma. När mamma fick se mig blev hon genast orolig.
- Herregud! Vad är det som har hänt!?
Hon kollade förfärat på min hand.
- Kan någon hämta en sköterska eller något, sa livvakten.
Två killar sprang iväg och efter en stund kom dem tillbaka med en kvinna som bar på en liten låda. Vi tvättade såren som hade rivits upp vid knogarna och några lite längre upp på armen. Sedan la hon ett bandage runt min arm så att det skulle sluta blöda. Hon sa att det inte var någon fara med armen så jag kunde fortfarande uppträda. Jag tackade henne. Mamma ville ha reda på vad som hade hänt.
- Det är slut mellan mig och Sara, sa jag och blängde på Jasmine.
Hon såg skamset ner i marken. Mamma kramade om mig och sedan sa hon till dem andra att det räckte för ikväll. Jag och mamma hoppade in i en bil och sen var vi på väg mot hotellet igen.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
På något konstigt sätt hade jag fått tårarna att sluta rinna. Jag hade roligt faktiskt. Det var tur att Sanna och Markus var där. Annars hade jag nog inte klarat mig, det hade gjort för ont. Nu satt vi på mitt golv oh spelade monopol och käkade chips. Fast vi orkade aldrig spela färdigt så vi plockade undan spelet och så satte vi oss i min säng.
- Kan vi inte köra sanning eller konsekvens? frågade Markus plötsligt.
- Jo visst, sa jag och Sanna i kör.
- Okej, jag börjar, sa Markus och flinade.
- Sara, vad väljer du?
- Sanning
- hmm okej.. är det sant att jag är söt, sa han och log charmigt.
Jag skrattade åt honom.
- Haha! Klart du är!
- Sanna, vad väljer du?
- Sanning
- Okej.. Vem är du kär i?
- Oscar
- Okej
- Markus, vad väljer du?
- Man ska väl inte va feg heller, Konsekvens!
- hm..
Sannas blick for först på mig sedan på Markus och sedan tillbaka på mig igen.
- Ge Sara en puss, sa hon och log fånigt.
Markus såg lite generad ut men sedan böjde han sig fram och pussade mig på munnen. Jag log mot honom.
- Nej nu är jag trött, sa Markus.
-Ja ska vi inte sova, stämde Sanna in.
Eftersom min säng är ganska bred så fick vi plats alla tre i den. Sanna låg längst in mot väggen, jag i mitten och då Markus längst ut.
- Godnatt, sa vi alla gång på gång och skrattade åt varandra. Plötsligt la Markus sina armar runt mig.
- Wha! Jag ramlar ju nästan ner, sa han, mest som en ursäkt.
Jag flyttade inte på hans armar, det gjorde han inte själv heller. Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommentera ;)
You him and me - episode 17
Justin bad alla att gå hem när vi gick in igen. Caitlin hade redan stuckit. Hon skämdes väl antagligen...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Resten av veckan flöt på. Vi hittade på en massa roliga saker att göra tillsammans. En dag tog han med mig på bio, en annan gick vi och bowlade - och vissa dagar stannade vi bara hemma och tog det lugnt. Minst sagt, dagarna med Justin var underbara, och nätterna var ännu bättre.
Dagen som vi båda hade sett mellan fingrarna hade kommit. Justin skulle iväg och uppträda. Han hade trott att han bara skulle vara borta i en vecka, men han var tydligen tvungen att stanna i två veckor. Två veckor?! Två veckor utan Justin? Hur skulle jag överleva? Vi skulle i och för sig ringa varandra varje dag och det mesta skulle sändas på tv. Det var ändå inte samma sak. Inte alls samma sak. Nu stog vi där på flygplatsen tätt intill och såg varandra djupt i ögonen.
- Jag lovar att ringa varje dag, sa han och såg sorgset på mig.
- Och jag lovar att svara, jag log lite smått. Det var svårt att skämta. Luften hade redan fyllts med sorg och längtan. Trots att vi var så nära varandra. Justin drog mig ännu lite närmare och kramade mig hårt. Vi kramades länge.
- Jag älskar dig, viskade han
- Jag älskar dig med
Vi kysstes, men sen var han tvungen att gå. Jag såg på honom länge där han försvann bort till sitt plan. Han vände sig om och gav mig en slängkyss, sedan log han ett stort vackert leende innan han försvann runt hörnet.
Folk började resa sig upp. Dem släppte nu in folk på planet som skulle gå till Sverige. Jag vände mig om och suckade. Jag ville verkligen inte hem.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det var verkligen jobbigt att lämna henne. När jag gick runt det där hörnet, som skiljde våra blickar från varandra, någon kunde lika gärna stuckit en kniv i mitt bröst. För så ont gjorde det. Jag drog huvtröjan längre ner över ansiktet. Jag ville inte att någon skulle känna igen mig. Jag orkade inte det just nu. Jag mötte Usher vid min gate och kramade honom hårt. Det var längesen vi sågs. Vi gick på planet och satte oss ner, jag suckade tungt och lutade huvudet mot fönstret. Jag ville verkligen inte vara här just nu. Jag saknade henne redan, men samtidigt visste jag att jag själv hade valt detta. Att stå på scen, det var det som jag älskade. Att stå där och plötsligt glömma alla problem. När jag stog där så var det bara roligt, inget annat.
Jag måste ha somnat på planet för plötsligt skakade Usher liv i mig. Jag blinkade nyvaket mot honom och gäspade.
- Vi är framme nu Justin
Han reste sig upp och gick ut ur planet. Jag följde efter. Där ute väntade en massa paparazzis som vanligt på oss. Jag log smått mot kamerorna som blixtrade gång på gång. Vi gick ut till flygplatsens parkering där en bil väntade på oss. Vi hoppade in i den allihop. Någon berättade för mig vad vi skulle göra de kommande veckorna. Jag försökte se intresserad ut och hummade då och då så dem skulle tro att jag lyssnade på dem. Men egentligen var jag långt bota från verkligheten. Jag dagdrömde mig bort till henne. Undrade vad hon gjorde just nu och om hon saknade mig. Det var kanske inte så smart att åka utan henne i alla fall.
Bilen stannade utanför hotellet som jag skulle stanna på. Utanför väntade mina fans. Dem blev helt till sig när dem såg mig. Dem var helt fantastiska, de visste vart jag skulle redan innan jag själv visste det. Jag log och vinkade åt dem. Jag tog några foton med vissa och kramade några. Jag gav dem alla en slängkyss innan jag gick in i hotellet. Där inne väntade mamma och Jasmine på oss. Jag kramade dem båda. Det var längesen jag såg Jasmine, hon skulle va med på några av mina uppträdanden framöver. Vi pratade i mun på varandra, vi hade inte setts på så länge. Vi skulle direkt till en radio station i närheten, så det var bara att slänga in sina väskor i rummet och sedan bar det av.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var skittråkigt att åka flygplan själv. Bakom mig satt en irriterande unge som skrek och sparkade i min flygplansstol. Jag suckade högt och surade för mig själv. Jag ville inte åka hem, fast än att jag saknade alla mina vänner och min familj. Bredvid mig satt en sur tant och bläddrade i en tidning. Hon vände blad, jag kikade ner i hennes tidning och såg en bild på Justin. Jag blev helt plötsligt varm och glad
Äntligen landade planet. Det tog tid innan jag fick komma av eftersom alla människorna på planet såklart skulle av samtidigt. Det blev kö på planet. Men när jag väl kommit ut ur planet och in i flygplatsen såg jag att det stod folk och väntade på mig. Jag sprang fram till dem och kramade dem allihop. Det var mamma, pappa, Sanna och Markus som hade väntat på mig. Markus var den där nya killen ni vet, som jag blev så bra kompis med efter det att jag hade lämnat Justin. Vi gick ut til bilen och hoppade in. Hela tiden pratade vi i mun på varandra. Ska jag vara ärlig var det faktiskt ganska skönt att få prata svenska igen. Inte för att det var något problem för mig att prata engelska, men jag är ju van vid svenska så.
Det vibrerade i fickan och jag tog upp mobilen. Det var Justin.
- Hej handsome!
- Hej honey, hur är det?
Jag blev alldeles varm av att få höra hans röst igen.
- Det är super, har precis träffat mamma,pappa och ett par gamla kompisar. Hur är det själv då?
- Det är bra, fast det hade varit bättre om du hade varit här
- Skyll dig själv, det var du som sa att jag inte fick följa med din dumbom, sa jag och skrattade.
- mm, men jag saknar dig.
- Jag saknar dig med... Har du gjort ngt spännande än så länge då?
- Tja, har blivit intervjuad på en radio station men de va som vanligt, fast det var roligt att träffa mina fans igen.
- Okej
- Jag ska uppträda ikväll så var beredd framför tv.n
- Det ska vi vara, vilken tid är det?
- nio tror jag
- Okej, men då ringer du mig imorgon va?
- Klart honey, nu ska jag gå och öva med killarna
- Okej, älskar dig
- Älskar dig mer! puss hejdå.
- Hejdå..
Jag satt länge och bara stirrade på mobilen, Markus väckte mig plötsligt ur mina tankar.
- Vem var det?
Han såg på mig med en konstig min, han undrade väl varför jag pratat på engelska.
- Min pojkvän
- Aha, kommer han från utlandet eller?
- Aa, typ
Sanna kunde inte hålla sig för skratt, hon började asarva åt Markus. Jag kunde inte heller hålla mig så jag stämmde in i Sannas skratt. Jag tyckte lite synd om Markus. Han kunde ju inte veta att jag var ihop med Justin Bieber. Han hade börjat på skolan efter det att alla hade fått se den där bilden på oss, så han visste ingenting.
- Vad är det? sa han och såg sorgset på oss.
- Haha, nej det är bara.. asså.. du får se ikväll, sa jag.
När vi kom hem orkade jag inte pack upp mina saker, jag slängde bara in väskorna på rummet. Jag stannade till i dörröppningen när jag såg en liten blommbukett som stog på mitt skrivbord. Jag tände min taklampa och så gick jag in i rummet. Det var en fin blomma och den luktade riktigt gott. Jag gick fram till blomman och kollade på kortet som satt i krukan.
Välkommen hem Sara!
Vi har saknat dig så mycket!
Den här hålan är ingenting utan dig!
// Markus & Sanna <3
Jag log, tog upp blomman och luktade på den. Den doftade ljuvligt. Jag gick ner i vardagsrummet igen. Markus satt i soffan och proppade i sig popcorn. Sanna hämtade tre glas och en stor Coca Cola till oss. Jag satte min bredvid Markus i soffan och sedan damp även Sanna ner. Jag tog en handfull popcorn och började knapra i mig. Jag kollade på klockan. Halv nio. Vi hade en halvtimme på oss. Sanna satte igång tvn och slog över till kanal 6. Vi kollade lite på nya avsnitt av the simpsons innan vi bytte över till kanalen där Justin skulle visas. Det hade precis börjat. Tusentals tjejer stod bakom scenen och hoppade upp och ner och skrek som galningar. Musiken till baby började spela och tjejerna skrek om möjligt ännu högre. Justins röst fyllde högtalarna och jag rös av välbehag. Plötsligt lyste scenen upp och där stod han. Tjejerna blev galnare än någonsin och dem filmade några tjejer som grät. Jusins uppträde var fantastiskt. Hans rörelser var perfekta och rösten var underbar. Plötsligt kom det en tjej in på scenen. Jag kände igen henne från baby videon som mina kompisar visat mig, långt innan jag träffade Justin. Hon gick förbi Justin med självsäkra steg och när Justin fick syn på henne följde han efter och jagade henne precis som på baby, videon. När sången var slut tog Justin hennes hand och så bugade dem sig för publiken.
- Jasmine Villegas everybody!
Justin sträckte ut sina händer mot Jasmine och tjejerna började applådera. Jasmine log och tackade allihop, sedan gick hon in bakom scenen igen och Justin fortsatte sitt uppträdande.
- Måste vi titta på det här, sa Markus som satt uttråkad i soffan bredvid mig.
Oj! Tänkte jag, han visste ju ingenting fortfarande.
- Ehm , jo Markus du vet när jag pratade i telefon i bilen och du undrade vem det var?
- Ja
- Jo det var Justin, alltså Justin Bieber.
- Ja visst!
Han trodde mig verkligen inte.
- Det är sant! sa Sanna till mitt försvar.
- Bevisa det! sa han.
- Okej , men du måste lova att inte säga något till någon!
Han nickade. Sanna gick iväg och hämtade bilden på mig och Justin. Jag stoppade henne.
- Måste du verkligen visa den bilden?
- Ja tyvärr, för du har väl ingen annan?
När jag tänkte efter så hade jag ingen annan bild med Justin där man såg att det verkligen var jag. Så jag lät henne visa honom den bilden. Markus kollade med stora ögon på bilden. Sedan kollade han på mig. Jag skämdes och såg ner i marken.
- Shit! Det e verkligen sant.
Han stirrade på bilden ett tag till innan han gav den till Sanna. Det kändes riktigt pinsamt. Fast han var min kompis så han försökte att inte bry sig så värst mycket, trots att jag såg att han var svartsjuk. Jag låtsades inte om det. Jag älskade Justin, inte honom.
Nu var det sista sången på hela kvällen. Sean Kingston kom ut på scenen och började sjunga på Eenie Meenie. Även Jasmine kom ut på scenen. Dem uppträde flitigt och det såg fantastiskt ut. Justin såg fantastisk ut. Jag ville vara där med honom nu. Stå där på scenen och kyssa honom framför hela världen och skrika ut att han var min. Bara min. När sången var slut la Justin sin arm om Jasmine och tackade alla fansen för att dem hade kommit dit ikväll. Jasmine fick också säga några ord. När dem var klara hördes endast publikens skrik. Då hände det. Justin skulle pussa Jasmine på kinden, men hon vände snabbt på huvudet och pussade honom på munnen. Justin gjorde ingenting. Han bara skrattade åt henne, sedan gick dem hand i hand ut från scenen.
Jag sa inget. Ingen av oss sa någonting. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte. Jag kände mig lurad. Han kunde inte berätta för sina fans att jag var hans flickvän. Men han kunde pussa Jasmine mitt framför ögonen på dem. Jag kunde inte tro det. Först blev jag arg men sedan blev jag riktigt ledsen. Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Resten av veckan flöt på. Vi hittade på en massa roliga saker att göra tillsammans. En dag tog han med mig på bio, en annan gick vi och bowlade - och vissa dagar stannade vi bara hemma och tog det lugnt. Minst sagt, dagarna med Justin var underbara, och nätterna var ännu bättre.
Dagen som vi båda hade sett mellan fingrarna hade kommit. Justin skulle iväg och uppträda. Han hade trott att han bara skulle vara borta i en vecka, men han var tydligen tvungen att stanna i två veckor. Två veckor?! Två veckor utan Justin? Hur skulle jag överleva? Vi skulle i och för sig ringa varandra varje dag och det mesta skulle sändas på tv. Det var ändå inte samma sak. Inte alls samma sak. Nu stog vi där på flygplatsen tätt intill och såg varandra djupt i ögonen.
- Jag lovar att ringa varje dag, sa han och såg sorgset på mig.
- Och jag lovar att svara, jag log lite smått. Det var svårt att skämta. Luften hade redan fyllts med sorg och längtan. Trots att vi var så nära varandra. Justin drog mig ännu lite närmare och kramade mig hårt. Vi kramades länge.
- Jag älskar dig, viskade han
- Jag älskar dig med
Vi kysstes, men sen var han tvungen att gå. Jag såg på honom länge där han försvann bort till sitt plan. Han vände sig om och gav mig en slängkyss, sedan log han ett stort vackert leende innan han försvann runt hörnet.
Folk började resa sig upp. Dem släppte nu in folk på planet som skulle gå till Sverige. Jag vände mig om och suckade. Jag ville verkligen inte hem.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det var verkligen jobbigt att lämna henne. När jag gick runt det där hörnet, som skiljde våra blickar från varandra, någon kunde lika gärna stuckit en kniv i mitt bröst. För så ont gjorde det. Jag drog huvtröjan längre ner över ansiktet. Jag ville inte att någon skulle känna igen mig. Jag orkade inte det just nu. Jag mötte Usher vid min gate och kramade honom hårt. Det var längesen vi sågs. Vi gick på planet och satte oss ner, jag suckade tungt och lutade huvudet mot fönstret. Jag ville verkligen inte vara här just nu. Jag saknade henne redan, men samtidigt visste jag att jag själv hade valt detta. Att stå på scen, det var det som jag älskade. Att stå där och plötsligt glömma alla problem. När jag stog där så var det bara roligt, inget annat.
Jag måste ha somnat på planet för plötsligt skakade Usher liv i mig. Jag blinkade nyvaket mot honom och gäspade.
- Vi är framme nu Justin
Han reste sig upp och gick ut ur planet. Jag följde efter. Där ute väntade en massa paparazzis som vanligt på oss. Jag log smått mot kamerorna som blixtrade gång på gång. Vi gick ut till flygplatsens parkering där en bil väntade på oss. Vi hoppade in i den allihop. Någon berättade för mig vad vi skulle göra de kommande veckorna. Jag försökte se intresserad ut och hummade då och då så dem skulle tro att jag lyssnade på dem. Men egentligen var jag långt bota från verkligheten. Jag dagdrömde mig bort till henne. Undrade vad hon gjorde just nu och om hon saknade mig. Det var kanske inte så smart att åka utan henne i alla fall.
Bilen stannade utanför hotellet som jag skulle stanna på. Utanför väntade mina fans. Dem blev helt till sig när dem såg mig. Dem var helt fantastiska, de visste vart jag skulle redan innan jag själv visste det. Jag log och vinkade åt dem. Jag tog några foton med vissa och kramade några. Jag gav dem alla en slängkyss innan jag gick in i hotellet. Där inne väntade mamma och Jasmine på oss. Jag kramade dem båda. Det var längesen jag såg Jasmine, hon skulle va med på några av mina uppträdanden framöver. Vi pratade i mun på varandra, vi hade inte setts på så länge. Vi skulle direkt till en radio station i närheten, så det var bara att slänga in sina väskor i rummet och sedan bar det av.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var skittråkigt att åka flygplan själv. Bakom mig satt en irriterande unge som skrek och sparkade i min flygplansstol. Jag suckade högt och surade för mig själv. Jag ville inte åka hem, fast än att jag saknade alla mina vänner och min familj. Bredvid mig satt en sur tant och bläddrade i en tidning. Hon vände blad, jag kikade ner i hennes tidning och såg en bild på Justin. Jag blev helt plötsligt varm och glad
Äntligen landade planet. Det tog tid innan jag fick komma av eftersom alla människorna på planet såklart skulle av samtidigt. Det blev kö på planet. Men när jag väl kommit ut ur planet och in i flygplatsen såg jag att det stod folk och väntade på mig. Jag sprang fram till dem och kramade dem allihop. Det var mamma, pappa, Sanna och Markus som hade väntat på mig. Markus var den där nya killen ni vet, som jag blev så bra kompis med efter det att jag hade lämnat Justin. Vi gick ut til bilen och hoppade in. Hela tiden pratade vi i mun på varandra. Ska jag vara ärlig var det faktiskt ganska skönt att få prata svenska igen. Inte för att det var något problem för mig att prata engelska, men jag är ju van vid svenska så.
Det vibrerade i fickan och jag tog upp mobilen. Det var Justin.
- Hej handsome!
- Hej honey, hur är det?
Jag blev alldeles varm av att få höra hans röst igen.
- Det är super, har precis träffat mamma,pappa och ett par gamla kompisar. Hur är det själv då?
- Det är bra, fast det hade varit bättre om du hade varit här
- Skyll dig själv, det var du som sa att jag inte fick följa med din dumbom, sa jag och skrattade.
- mm, men jag saknar dig.
- Jag saknar dig med... Har du gjort ngt spännande än så länge då?
- Tja, har blivit intervjuad på en radio station men de va som vanligt, fast det var roligt att träffa mina fans igen.
- Okej
- Jag ska uppträda ikväll så var beredd framför tv.n
- Det ska vi vara, vilken tid är det?
- nio tror jag
- Okej, men då ringer du mig imorgon va?
- Klart honey, nu ska jag gå och öva med killarna
- Okej, älskar dig
- Älskar dig mer! puss hejdå.
- Hejdå..
Jag satt länge och bara stirrade på mobilen, Markus väckte mig plötsligt ur mina tankar.
- Vem var det?
Han såg på mig med en konstig min, han undrade väl varför jag pratat på engelska.
- Min pojkvän
- Aha, kommer han från utlandet eller?
- Aa, typ
Sanna kunde inte hålla sig för skratt, hon började asarva åt Markus. Jag kunde inte heller hålla mig så jag stämmde in i Sannas skratt. Jag tyckte lite synd om Markus. Han kunde ju inte veta att jag var ihop med Justin Bieber. Han hade börjat på skolan efter det att alla hade fått se den där bilden på oss, så han visste ingenting.
- Vad är det? sa han och såg sorgset på oss.
- Haha, nej det är bara.. asså.. du får se ikväll, sa jag.
När vi kom hem orkade jag inte pack upp mina saker, jag slängde bara in väskorna på rummet. Jag stannade till i dörröppningen när jag såg en liten blommbukett som stog på mitt skrivbord. Jag tände min taklampa och så gick jag in i rummet. Det var en fin blomma och den luktade riktigt gott. Jag gick fram till blomman och kollade på kortet som satt i krukan.
Välkommen hem Sara!
Vi har saknat dig så mycket!
Den här hålan är ingenting utan dig!
// Markus & Sanna <3
Jag log, tog upp blomman och luktade på den. Den doftade ljuvligt. Jag gick ner i vardagsrummet igen. Markus satt i soffan och proppade i sig popcorn. Sanna hämtade tre glas och en stor Coca Cola till oss. Jag satte min bredvid Markus i soffan och sedan damp även Sanna ner. Jag tog en handfull popcorn och började knapra i mig. Jag kollade på klockan. Halv nio. Vi hade en halvtimme på oss. Sanna satte igång tvn och slog över till kanal 6. Vi kollade lite på nya avsnitt av the simpsons innan vi bytte över till kanalen där Justin skulle visas. Det hade precis börjat. Tusentals tjejer stod bakom scenen och hoppade upp och ner och skrek som galningar. Musiken till baby började spela och tjejerna skrek om möjligt ännu högre. Justins röst fyllde högtalarna och jag rös av välbehag. Plötsligt lyste scenen upp och där stod han. Tjejerna blev galnare än någonsin och dem filmade några tjejer som grät. Jusins uppträde var fantastiskt. Hans rörelser var perfekta och rösten var underbar. Plötsligt kom det en tjej in på scenen. Jag kände igen henne från baby videon som mina kompisar visat mig, långt innan jag träffade Justin. Hon gick förbi Justin med självsäkra steg och när Justin fick syn på henne följde han efter och jagade henne precis som på baby, videon. När sången var slut tog Justin hennes hand och så bugade dem sig för publiken.
- Jasmine Villegas everybody!
Justin sträckte ut sina händer mot Jasmine och tjejerna började applådera. Jasmine log och tackade allihop, sedan gick hon in bakom scenen igen och Justin fortsatte sitt uppträdande.
- Måste vi titta på det här, sa Markus som satt uttråkad i soffan bredvid mig.
Oj! Tänkte jag, han visste ju ingenting fortfarande.
- Ehm , jo Markus du vet när jag pratade i telefon i bilen och du undrade vem det var?
- Ja
- Jo det var Justin, alltså Justin Bieber.
- Ja visst!
Han trodde mig verkligen inte.
- Det är sant! sa Sanna till mitt försvar.
- Bevisa det! sa han.
- Okej , men du måste lova att inte säga något till någon!
Han nickade. Sanna gick iväg och hämtade bilden på mig och Justin. Jag stoppade henne.
- Måste du verkligen visa den bilden?
- Ja tyvärr, för du har väl ingen annan?
När jag tänkte efter så hade jag ingen annan bild med Justin där man såg att det verkligen var jag. Så jag lät henne visa honom den bilden. Markus kollade med stora ögon på bilden. Sedan kollade han på mig. Jag skämdes och såg ner i marken.
- Shit! Det e verkligen sant.
Han stirrade på bilden ett tag till innan han gav den till Sanna. Det kändes riktigt pinsamt. Fast han var min kompis så han försökte att inte bry sig så värst mycket, trots att jag såg att han var svartsjuk. Jag låtsades inte om det. Jag älskade Justin, inte honom.
Nu var det sista sången på hela kvällen. Sean Kingston kom ut på scenen och började sjunga på Eenie Meenie. Även Jasmine kom ut på scenen. Dem uppträde flitigt och det såg fantastiskt ut. Justin såg fantastisk ut. Jag ville vara där med honom nu. Stå där på scenen och kyssa honom framför hela världen och skrika ut att han var min. Bara min. När sången var slut la Justin sin arm om Jasmine och tackade alla fansen för att dem hade kommit dit ikväll. Jasmine fick också säga några ord. När dem var klara hördes endast publikens skrik. Då hände det. Justin skulle pussa Jasmine på kinden, men hon vände snabbt på huvudet och pussade honom på munnen. Justin gjorde ingenting. Han bara skrattade åt henne, sedan gick dem hand i hand ut från scenen.
Jag sa inget. Ingen av oss sa någonting. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte. Jag kände mig lurad. Han kunde inte berätta för sina fans att jag var hans flickvän. Men han kunde pussa Jasmine mitt framför ögonen på dem. Jag kunde inte tro det. Först blev jag arg men sedan blev jag riktigt ledsen. Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 16
Jag somnade i Justins trygga famn. Jag var så lycklig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade nästa morgon av att Justin var borta. Först blev jag orolig men sedan hörde jag hans steg i trappan. Han kom in genom dörren med blicken fäst på brickan som han bar. Han log när han såg att jag var vaken.
- Godmorgon babe!
- Godmorgon hottie, vad har du nu hittat på? sa jag och såg nyfiket på brickan han hade i händerna.
- Tja, lite frukost på sängen är väl aldrig fel, sa han och log stort.
- Åh Justin! Du är alldeles för romantisk! Hur ska jag någonsin kunna gottgöra detta?
- Du behöver bara älska mig, mer begär jag inte.
Han böjde sig ner och gav mig en kyss på munnen. Vi tuggade i oss frukosten och babblade på om en massa olika saker.
- Jo, jag ska uppräda hela nästa vecka.. sa Justin väldigt försiktigt och tyst.
Jag märkte att han inte tittade på mig.
- Vad menar du? sa jag och tittade osäkert på honom.
- Jag menar att vi inte kommer träffas på en vecka
Han såg fortfarande ner i marken och jag började bli riktigt orolig.
- Vadå? Kan inte jag följa med då?
- Sara, jag kan inte. Jag är inte redo att berätta för mina fans ännu. Inte riktigt än.
Han såg allvarligt men endå sorgset på mig. Jag tog hans hand.
- Jag förstår, sa jag tyst.
Jag hade klätt på mig och gått nerför trappan när Justin ropade på mig. Jag sprang till honom i köket där han stod med en lapp i handen.
- Förstår du något av det här? sa han och kollade oförstående på lappen.
Jag tog den och såg på den. Sedan skrattade jag lite. Lappen var skriven på svenka.
Hej!
Jag förstår att ni hellre vill vara ensamma än att ha mig springandes i hälarna.
Jag sitter väl antagligen på ett plan på väg till Sverie när ni läser detta.
Ni kom hem ganska sent igår verkade det som, hoppas ni hade det trevligt, och skyddade er, haha!
Sara ring mig när du känner för det. Jag vill gärna höra hur det går för dig och Justin ;)
Finns här alltid om du vill prata!
Puss, Sanna
Jag översatte till Justin, fast jag skippade den där delen med att skydda oss. Justin log och så kysste han mig på munnen. Det ringde helt plötsligt på dörren och vi såg förvånat på varandra. Justin gick och öppnade. Det var Justins kompisar som stog utanför dörren. Justin sken upp och kramade om dem allihopa. Han bad dem stiga på och då såg dem mig med. De såg lite förvånade ut över att se mig och Caitlin blängde ilsket på mig. Jag kände mig riktigt obekväm där jag stog framför dem..
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade blivit jätteglad när Caitlin och killarna kom förbi. men så fort dem fick syn på Sara blev jag orolig. Caitlin visste hur mycket Sara hade sårat mig när hon lämnade mig. Caitlin hatade henne för det. Jag hade pratat med Caitlin när jag var nere. Hon var verkligen en sån fin kompis. Fast en sak som jag inte hade berättat för Sara, var att jag hade kysst Caitlin. Jag hade kysst henne många gånger efter det att Sara lämnat mig. Jag hade inte trott att det var så viktigt, men det slog mig nu att det var viktigt, riktigt viktigt. Nu stog hon där och hatade Sara över allt annat. Tänk om hon trodde att kyssarna hade betydigt något. Tänk om hon trodde att vi var tillsammans, hon och jag. Helvete! Vad hade jag nu ställt till med? Jag älskade ju Caitlin, men jag älskade Sara mer!
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
En pinsamtystnad fyllde rummet och det fanns en stor spänning mellan oss. Justin bröt äntligen tystnaden.
- Tja, ni känner ju alla Sara, och eh.. ja vi är ihop igen typ.
Han var väldigt osäker och det märktes att han var nervös. Jag tog hans hand och han kramade min hårt. Caitlin gav honom en sårad blick. Jag märkte det, trots att jag inte ville.
- Jaha, sa Christian sedan.
- Tja, vi tänkte att vi kunde kolla på en film eller något om ni inte har något emot det, fortsatte han.
Jag såg osäkert på Justin men han såg inte på mig.
- Visst! sa han.
Han släppte min hand och så gick han och satte sig i soffan. Jag märkte att han var chockad och nervös. Det var självklart. Men blev ändå besviken när han gjorde sådär. Jag satte mig ner i soffan bredvid Justin och tittade stelt på tvn. Christian satte i skivan och sedan startade dem filmen. Efter ett tag märkte jag att Caitlin reste sig ur soffan och försvann upp till övervåningen.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det vibrerade i fickan. Jag plockade upp mobilen. Ett sms ifrån Caitlin, "Kom upp, vi behöver prata!".
Jag reste mig försiktigt och märkte hur Saras ögon tittade på mig hjälplöst. Jag vände mig inte om, jag gick bara upp för trappan och in i mitt rum. Där satt hon. På min säng. Hon såg sårat ner i marken och vägrade titta på mig. Jag satte mig bredvid henne och suckade djupt.
- Jag älskar henne Caitlin..
Jag såg på henne och märkte att hon grät.
- Älskar du inte mig då?! Va? Var det inte det du sa för ca 3 dagar sedan?
Hon såg på mig med en kall och sårad blick. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag skämdes.
- Jag älskar dig så mycket Justin! Det gör jag.
Hon satt närmare mig nu och såg mig djupt i ögonen. Hennes vackra ansiktet var bara någon centimeter från mitt. Caitlin, som jag hade älskat så länge jag kunde minnas. Allt med henne var precis som förut. Det var tryggt liksom.
Hon lutade sig fram och kysste mig. Jag kysste henne tillbaka och smekte henne försiktigt i sidan. Hon stönade lågt och la sig ner i min säng. Jag la mig över henne och kysste henne på halsen. Hon smekte min rumpa och jag kände hur jag började få stånd. Hon smög försiktigt ner handen innanför mina byxor och kalsonger, och så började hon runka av mig. Det var så skönt. Jag ville inte svika Sara men jag blev bara allt mer upphetsad. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Hon gjorde det snabbare och jag stönade. Det var så härligt. Jag kände att jag var nära att komma och jag började jucka lite smått. Åhhhh! så skönt det var! Då öppnades plötsligt min dörr.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Jag hade blivit orolig när dem var borta så länge. Även jag reste mig ifrån soffan och så gick jag upp på åvanvåningen. Jag hörde ljud ifrån Justins rum så jag öppnade dörren försiktikgt och såg mig omkring. Jag såg dem liggandes på sängen. Justin hade slutit sina ögon och såg ut att njuta ordentligt. Caitlin hade sin hand innanför Justins byxor och precis när jag stog där så kom han. Justin darrade till och stönade högt. Han kollade på mig men jag kunde knappt se honom för alla tårar. Jag skakade äcklat på huvudet.
- Fyfaan! sa jag högt.
Justin fick plötsligt brottom. Han slet bort Caitlins hand och så var han på väg mot mig.
- Snälla Sara, jag kan förklara!
Det kunde han ju glömma!
Jag sprang så fort jag bara kunde nerför trappan. Killarna i soffan kollade konstigt på mig. Justin kom efter mig i full fart. Jag drog snabbt på mig skorna sedan slängde jag upp dörren. Jag kastade en blick på Justin. Han grät. Rätt åt honom! Jag sprang längs med gatan så fort jag kunde. Justin var såklart mycket snabbare än mig och hann ikapp mig. Han sprang framför mig och blockerade min väg.
- FLYTTA PÅ DIG DITT ÄCKEL!! skrek jag på honom.
- Snälla, låt mig förklara! Jag vet att det var skitdumt gjort! Snälla lyssna på mig! grät han.
Fine.
Han skulle få en chans på sig att förklara.
- Okej!
-Okej?
- Ja, säg då? Vad hände!?
- Sara, jag.. Du vet när du tog det där planet och lämnade USA?
Jag nickade.
- En vecka senare, blev jag och Caitlin ihop, typ. Eller inte ihop! Jag kysste henne. men jag menade ingenting med det!
- Nähä! Men det där inne det menade du som in i helvete! Jag var förbannad på honom och sårad.
- Sara, snälla tro mig. Hon stoppade ner sin hand.. och du vet att jag inte kan sluta, när det väl har börjat.
Jag såg på honom. Han hade rätt. Jag visste hur otålig han var när det kom till den saken.
- Jag blev så rädd, Justin.
- Jag blev rädd att du älskade henne mer än mig.
Jag såg ner i marken.
- Det är klart att jag inte gör. Jag älskar dig mer än något annat.
Han kysste mig mjukt.
- Lova att det aldrig händer igen? Jag såg oroligt på honom.
- Jag lovar, sa han.
- Justin? Hade du ingen kondom?
Hans kinder blev rosa och han såg skamset ner på sina byxor. Jag skrattade åt honom och pussade honom på kinden.
Justin bad alla att gå hem när vi gick in igen. Caitlin hade redan stuckit. Hon skämdes väl antagligen...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade nästa morgon av att Justin var borta. Först blev jag orolig men sedan hörde jag hans steg i trappan. Han kom in genom dörren med blicken fäst på brickan som han bar. Han log när han såg att jag var vaken.
- Godmorgon babe!
- Godmorgon hottie, vad har du nu hittat på? sa jag och såg nyfiket på brickan han hade i händerna.
- Tja, lite frukost på sängen är väl aldrig fel, sa han och log stort.
- Åh Justin! Du är alldeles för romantisk! Hur ska jag någonsin kunna gottgöra detta?
- Du behöver bara älska mig, mer begär jag inte.
Han böjde sig ner och gav mig en kyss på munnen. Vi tuggade i oss frukosten och babblade på om en massa olika saker.
- Jo, jag ska uppräda hela nästa vecka.. sa Justin väldigt försiktigt och tyst.
Jag märkte att han inte tittade på mig.
- Vad menar du? sa jag och tittade osäkert på honom.
- Jag menar att vi inte kommer träffas på en vecka
Han såg fortfarande ner i marken och jag började bli riktigt orolig.
- Vadå? Kan inte jag följa med då?
- Sara, jag kan inte. Jag är inte redo att berätta för mina fans ännu. Inte riktigt än.
Han såg allvarligt men endå sorgset på mig. Jag tog hans hand.
- Jag förstår, sa jag tyst.
Jag hade klätt på mig och gått nerför trappan när Justin ropade på mig. Jag sprang till honom i köket där han stod med en lapp i handen.
- Förstår du något av det här? sa han och kollade oförstående på lappen.
Jag tog den och såg på den. Sedan skrattade jag lite. Lappen var skriven på svenka.
Hej!
Jag förstår att ni hellre vill vara ensamma än att ha mig springandes i hälarna.
Jag sitter väl antagligen på ett plan på väg till Sverie när ni läser detta.
Ni kom hem ganska sent igår verkade det som, hoppas ni hade det trevligt, och skyddade er, haha!
Sara ring mig när du känner för det. Jag vill gärna höra hur det går för dig och Justin ;)
Finns här alltid om du vill prata!
Puss, Sanna
Jag översatte till Justin, fast jag skippade den där delen med att skydda oss. Justin log och så kysste han mig på munnen. Det ringde helt plötsligt på dörren och vi såg förvånat på varandra. Justin gick och öppnade. Det var Justins kompisar som stog utanför dörren. Justin sken upp och kramade om dem allihopa. Han bad dem stiga på och då såg dem mig med. De såg lite förvånade ut över att se mig och Caitlin blängde ilsket på mig. Jag kände mig riktigt obekväm där jag stog framför dem..
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade blivit jätteglad när Caitlin och killarna kom förbi. men så fort dem fick syn på Sara blev jag orolig. Caitlin visste hur mycket Sara hade sårat mig när hon lämnade mig. Caitlin hatade henne för det. Jag hade pratat med Caitlin när jag var nere. Hon var verkligen en sån fin kompis. Fast en sak som jag inte hade berättat för Sara, var att jag hade kysst Caitlin. Jag hade kysst henne många gånger efter det att Sara lämnat mig. Jag hade inte trott att det var så viktigt, men det slog mig nu att det var viktigt, riktigt viktigt. Nu stog hon där och hatade Sara över allt annat. Tänk om hon trodde att kyssarna hade betydigt något. Tänk om hon trodde att vi var tillsammans, hon och jag. Helvete! Vad hade jag nu ställt till med? Jag älskade ju Caitlin, men jag älskade Sara mer!
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
En pinsamtystnad fyllde rummet och det fanns en stor spänning mellan oss. Justin bröt äntligen tystnaden.
- Tja, ni känner ju alla Sara, och eh.. ja vi är ihop igen typ.
Han var väldigt osäker och det märktes att han var nervös. Jag tog hans hand och han kramade min hårt. Caitlin gav honom en sårad blick. Jag märkte det, trots att jag inte ville.
- Jaha, sa Christian sedan.
- Tja, vi tänkte att vi kunde kolla på en film eller något om ni inte har något emot det, fortsatte han.
Jag såg osäkert på Justin men han såg inte på mig.
- Visst! sa han.
Han släppte min hand och så gick han och satte sig i soffan. Jag märkte att han var chockad och nervös. Det var självklart. Men blev ändå besviken när han gjorde sådär. Jag satte mig ner i soffan bredvid Justin och tittade stelt på tvn. Christian satte i skivan och sedan startade dem filmen. Efter ett tag märkte jag att Caitlin reste sig ur soffan och försvann upp till övervåningen.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det vibrerade i fickan. Jag plockade upp mobilen. Ett sms ifrån Caitlin, "Kom upp, vi behöver prata!".
Jag reste mig försiktigt och märkte hur Saras ögon tittade på mig hjälplöst. Jag vände mig inte om, jag gick bara upp för trappan och in i mitt rum. Där satt hon. På min säng. Hon såg sårat ner i marken och vägrade titta på mig. Jag satte mig bredvid henne och suckade djupt.
- Jag älskar henne Caitlin..
Jag såg på henne och märkte att hon grät.
- Älskar du inte mig då?! Va? Var det inte det du sa för ca 3 dagar sedan?
Hon såg på mig med en kall och sårad blick. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag skämdes.
- Jag älskar dig så mycket Justin! Det gör jag.
Hon satt närmare mig nu och såg mig djupt i ögonen. Hennes vackra ansiktet var bara någon centimeter från mitt. Caitlin, som jag hade älskat så länge jag kunde minnas. Allt med henne var precis som förut. Det var tryggt liksom.
Hon lutade sig fram och kysste mig. Jag kysste henne tillbaka och smekte henne försiktigt i sidan. Hon stönade lågt och la sig ner i min säng. Jag la mig över henne och kysste henne på halsen. Hon smekte min rumpa och jag kände hur jag började få stånd. Hon smög försiktigt ner handen innanför mina byxor och kalsonger, och så började hon runka av mig. Det var så skönt. Jag ville inte svika Sara men jag blev bara allt mer upphetsad. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Hon gjorde det snabbare och jag stönade. Det var så härligt. Jag kände att jag var nära att komma och jag började jucka lite smått. Åhhhh! så skönt det var! Då öppnades plötsligt min dörr.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Jag hade blivit orolig när dem var borta så länge. Även jag reste mig ifrån soffan och så gick jag upp på åvanvåningen. Jag hörde ljud ifrån Justins rum så jag öppnade dörren försiktikgt och såg mig omkring. Jag såg dem liggandes på sängen. Justin hade slutit sina ögon och såg ut att njuta ordentligt. Caitlin hade sin hand innanför Justins byxor och precis när jag stog där så kom han. Justin darrade till och stönade högt. Han kollade på mig men jag kunde knappt se honom för alla tårar. Jag skakade äcklat på huvudet.
- Fyfaan! sa jag högt.
Justin fick plötsligt brottom. Han slet bort Caitlins hand och så var han på väg mot mig.
- Snälla Sara, jag kan förklara!
Det kunde han ju glömma!
Jag sprang så fort jag bara kunde nerför trappan. Killarna i soffan kollade konstigt på mig. Justin kom efter mig i full fart. Jag drog snabbt på mig skorna sedan slängde jag upp dörren. Jag kastade en blick på Justin. Han grät. Rätt åt honom! Jag sprang längs med gatan så fort jag kunde. Justin var såklart mycket snabbare än mig och hann ikapp mig. Han sprang framför mig och blockerade min väg.
- FLYTTA PÅ DIG DITT ÄCKEL!! skrek jag på honom.
- Snälla, låt mig förklara! Jag vet att det var skitdumt gjort! Snälla lyssna på mig! grät han.
Fine.
Han skulle få en chans på sig att förklara.
- Okej!
-Okej?
- Ja, säg då? Vad hände!?
- Sara, jag.. Du vet när du tog det där planet och lämnade USA?
Jag nickade.
- En vecka senare, blev jag och Caitlin ihop, typ. Eller inte ihop! Jag kysste henne. men jag menade ingenting med det!
- Nähä! Men det där inne det menade du som in i helvete! Jag var förbannad på honom och sårad.
- Sara, snälla tro mig. Hon stoppade ner sin hand.. och du vet att jag inte kan sluta, när det väl har börjat.
Jag såg på honom. Han hade rätt. Jag visste hur otålig han var när det kom till den saken.
- Jag blev så rädd, Justin.
- Jag blev rädd att du älskade henne mer än mig.
Jag såg ner i marken.
- Det är klart att jag inte gör. Jag älskar dig mer än något annat.
Han kysste mig mjukt.
- Lova att det aldrig händer igen? Jag såg oroligt på honom.
- Jag lovar, sa han.
- Justin? Hade du ingen kondom?
Hans kinder blev rosa och han såg skamset ner på sina byxor. Jag skrattade åt honom och pussade honom på kinden.
Justin bad alla att gå hem när vi gick in igen. Caitlin hade redan stuckit. Hon skämdes väl antagligen...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 15
- Jag har en överraskning, sa han och log.
Jag skrattade, allt var precis som förr och jag var så lycklig. Jag hann knappt säga hejdå till Sanna innan han drog iväg med mig..
Förlåt för dålig uppdatering, men har haft sjukt mycket att göra ): Och så ska jag resa bort också ): Men här kommer ni få några kapitel som ni kan läsa medans jag är borta (:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi hoppade in i Justins bil och han vred om nyckeln. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Jag såg på honom. Han var det finaste jag någonsin skådat. Jag hade kunnat se på honom hur länge som helst. Jag älskade när hans hår var någorlunda rufsigt. Som när han var nyvaken. Hans ögon som glittrade av bus och livslycka. Dem där fina bruna ögonen. Dem ögonen som jag hade sett så tomma, då han låg där nerbrottad på marken. Han såg på mig. Nu var hans ögon fulla av bus och dem blänkte hemlighetsfullt.
- Vad? sa han och log, han såg på mig samtidigt som han försökte hålla koll på vägen.
- Du är så vacker, sa jag och log mot honom.
Han skrattade lyckligt och tog min hand.
- Du är så mycket vackrare, sa han kärleksfullt.
Plötsligt hade vi kommit in på en skumpig väg och vi skrattade åt varandra där vi hoppade hit och dit i bilstolarna. Han parkerade under ett träd och så såg han på mig med glittriga ögon och ett stort hemlighetsfullt leende.
- Vänta här, sa han och så öppnade han sin bildörr och försvann ut i mörkret.
Plötsligt öppnades min bildörr och jag hoppade till. Där stod han på knä och sträckte fram något till mig...
Det var en skridsko.
- Vill du åka skridskor med mig, sa han dramatiskt och såg väldigt allvarlig ut, men sedan kunde vi inte hålla oss för skratt.
- Åh, Justin! Det är klart jag vill! sa jag med en dramatisk stämma. Vi skrattade länge och sedan satte han på skridskon på min högra fot. Han bar mig ut ur bilen men han var tvungen att sätta ner mig igen eftersom vi skrattade så mycket. Jag blev helt plötsligt allvarlig när jag såg den. Skridskobanan. Den var ungefär som hälften så stor som en inomhusskridskobana och ovanför hängde det tusentals av små lampor. Det var så fint att jag nästan tappade andan. Det var så fint att jag inte kan beskriva med ord hur vackert det var. Justin smög sina armar runt min midja. Han drog mig närmare honom och la sitt huvud på min axel. Vi stod så länge och bara tittade på banan.
- Justin.. Har du gjort det här? viskade jag
- Allt för dig, viskade han tillbaka och kysste mig kärleksfullt på halsen. Jag slöt ögonen och njöt av hans närhet. Av hans värme.
- Kom, sa han och tog min hand.
Vi hade flitigt fått på oss skdridskor och kommit ut på isen. Jag mindes att Justin hade berättat för mig att han älskade ishocky. Det syntes. Han flög ut på isen och körde runt som en galning. För mig var det mycket svårare. Jag kom ihåg att jag var duktig på att åka skridskor när jag var liten, men det var längesen och mina ben bokstavligt talat skakade när jag kom ut på isen. Justin åkte upp intill mig och log.
- Visst är det roligt! sa han glatt.
Jag hummade bara till svars och försökte få kontroll över mina skakiga ben. Justin tog mina händer. Jag släppte äntligen isen med blicken och såg upp på honom istället.
- Kom, låt mig visa dig
Han lärde mig lite smått hur jag skulle föra mina fötter för att få fart och hur jag bromsade. Han höll mig hela tiden i händerna, det kändes mycket tryggare när han var där.
- Du måste slappna av mer, sa han
- Hur enkelt är det när jag i vilken sekund som helst kan slå ihjäl mig! fräste jag till honom.
Han skrattade lite smått åt mig.
- Jag fångar dig om du faller, jag lovar.
Han såg charmigt på mig och fjärilarna flög runt i magen. Han la sina händer vid min midja och jag mina runt hans hals. Så började han sjunga.
Take my hand.. Let's just dance.. Watch my feet.. Follow me... Don't be scared.. Girl, I'm here.. If you did'nt know
This is Looove
Vi gled runt på isen och såg varandra djupt i ögonen. Vi åkte inte skridskor längre. Vi dansade. Jag slappnade med ens av och allt blev så mycket lättare. Justin stannade upp och så böjde han sig ner och viskade i mitt öra.
- Jag älskar dig
Jag kunde inte hejda mig längre. Jag kramade honom hårt.
- Jag älskar dig med, viskade jag tillbaka.
Vi släppte taget om varandra och kysstes. Jag blev helt knäsvag. Jag älskade honom så mycket! Jag kysste honom på halsen och han stönade lågt. Han började bli allt mer upphetsad och jag fnissade smått.
- Justin, inte här på isen, skrattade jag
- Jag kan inte motstå dig, sa han och drog mig närmare honom.
Jag kysste honom men sedan var jag tvungen att släppa taget om honom. Tanken av att göra det på isen var inte så lockande.
- Nej, Justin allvarligt! Jag vill inte här.
Han såg på mig som en ledsen hundvalp och jag knuffade honom lätt på axeln. Han tog min hand.
- Kom, sa han och hjälpte mig att köra ut från isbanan.
Vi satte oss i bilen och så körde Justin iväg med mig igen. Han såg väldigt koncentrerad ut och han såg knappt på mig. Jag trodde att vi skulle köra hem, men Justin stannade bilen efter ett tag och äntligen tittade han på mig. Han steg ur bilen och öppnade min bildörr. Han tog min hand och så gick vi upp på en liten kulle. På kullens andra sida dök en stor stad upp lite längre bort. Vi var långt ifrån mänskligheten, det var riktigt skönt faktiskt. Justin satte sig ner på kullen och jag satte mig tätt bredvid honom och lutade mitt huvud mot hans axel. Han tog av sig sin jacka och la den om mig. Jag rös när jackan omfamnade mig. Vi satt så länge och bara myste. Det var hur romantiskt som helst. Justin såg på mig och jag på honom. Den mörka natten fick honom att se ännu sexigare ut än vad han redan gjorde. Hur kunde det egentligen vara möjligt? Han bet sig i läppen och såg mig fortfarande i ögonen. Jag kunde inte låta bli. Jag lutade mig närmare honom och kysste honom passionerat. Han la en hand på min höft och smekte mig försiktigt. Jag la min hand på hans axel och han la sig ner. Jag la mig försiktigt över honom och smekte av honom, hans tröja. Hans jacka hade ramlat av mig och jag hade bara ett linne på mig. Han smekte lätt av det och så såg han på mina bröst. Han drog av sig sina byxor och jag drog av mig mina. Hans hand smekte min mage och så smekte han mig allt längre ner. Han tog försiktigt in handen under mina trosor.
Han började massera mig och jag stönade lågt. Jag tog tag i hans hand och visade honom hur han skulle göra. Det var underbart. Han kysste mig på halsen och jag rös. Han hade fått stånd för längesen och jag kunde känna hur den stod mot låret. Han hade tagit upp sin hand och knäppt upp min bh. Jag stoppade ner handen under hans kalsonger och började runka av honom. Han stönade högt och lutade sitt huvud bakåt. Jag kysste honom på halsen. Han var för otålig. Han lyckades på något sätt rulla över så han låg över mig. Han smekte av mig mina trosor och jag drog av hans kalsonger. Han rotade i sin jacka och hittade sedan en kondom. Han slet upp den och satte på sig den snabbt. Han kom in i mig och jag stönade högt. Han började röra sig i en rytmisk takt och han stönade då och då. Jag såg upp på honom. Han hade slutit sina vackra ögon och andades högt genom munnen. Han var så fin. Jag kysste honom på halsen och han stönade. Han körde på lite snabbare och nu hade även jag slutit mina ögon. Jag lutade mitt huvud bakåt i gräset och stönade högt. Plötsligt drog han ut den och väntade ett tag innan han tog in den igen. Det var helt fantastiskt. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag hade redan fått två orgasmer och nu kom han också. Han var kvar i mig en stund innan han gled av mig och la sig matt i gräset. Han andades häftigt, likaså jag och vi var så svettiga så man kunde tro att vi hade sprungit i tio år utan att stanna.
- Wow! sa jag när jag hade fått tillbaka min andning någorlunda.
Justin såg på mig han log.
- Det var helt fantastiskt! sa han och la sig närmare mig. Han la sin arm runt mig och jag lutade mitt huvud mot hans bröst. Han smekte min axel med fingret och jag var så avslappnad, att jag antagligen inte hade brytt mig om så en vulkan hade fått utbrott bara några meter ifrån oss. Vi låg där länge och såg på stjärnorna. Det var verkligen den finaste stunden i hela mitt liv.
Vi klädde på oss innan vi satte oss i bilen igen. Justin la sin jacka på mina axlar och jag drog den om mig. Jag frös lite, trots att jag varit så varm innan. Bilresan hem gick snabbt och vi fnissade hela vägen. Vi öppnade försiktigt dörren och smög in i huset. Ingen av oss visste vad klockan var. Vi smög ut i köket för att se efter. 3 klockan var 3! Jag formade min mun till ett o och kollade på Justin. Han fnissade åt mig, sedan tog han min hand och så gick vi upp till hans rum. Jag drog av mig byxorna och linnet sedan la jag mig i sängen. Justin tog av sig allt utom kalsongerna och så la han sig tätt intill mig. Jag var så hemskt trött. Jag somnade i Justins trygga famn. Jag var så lycklig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Jag skrattade, allt var precis som förr och jag var så lycklig. Jag hann knappt säga hejdå till Sanna innan han drog iväg med mig..
Förlåt för dålig uppdatering, men har haft sjukt mycket att göra ): Och så ska jag resa bort också ): Men här kommer ni få några kapitel som ni kan läsa medans jag är borta (:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi hoppade in i Justins bil och han vred om nyckeln. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Jag såg på honom. Han var det finaste jag någonsin skådat. Jag hade kunnat se på honom hur länge som helst. Jag älskade när hans hår var någorlunda rufsigt. Som när han var nyvaken. Hans ögon som glittrade av bus och livslycka. Dem där fina bruna ögonen. Dem ögonen som jag hade sett så tomma, då han låg där nerbrottad på marken. Han såg på mig. Nu var hans ögon fulla av bus och dem blänkte hemlighetsfullt.
- Vad? sa han och log, han såg på mig samtidigt som han försökte hålla koll på vägen.
- Du är så vacker, sa jag och log mot honom.
Han skrattade lyckligt och tog min hand.
- Du är så mycket vackrare, sa han kärleksfullt.
Plötsligt hade vi kommit in på en skumpig väg och vi skrattade åt varandra där vi hoppade hit och dit i bilstolarna. Han parkerade under ett träd och så såg han på mig med glittriga ögon och ett stort hemlighetsfullt leende.
- Vänta här, sa han och så öppnade han sin bildörr och försvann ut i mörkret.
Plötsligt öppnades min bildörr och jag hoppade till. Där stod han på knä och sträckte fram något till mig...
Det var en skridsko.
- Vill du åka skridskor med mig, sa han dramatiskt och såg väldigt allvarlig ut, men sedan kunde vi inte hålla oss för skratt.
- Åh, Justin! Det är klart jag vill! sa jag med en dramatisk stämma. Vi skrattade länge och sedan satte han på skridskon på min högra fot. Han bar mig ut ur bilen men han var tvungen att sätta ner mig igen eftersom vi skrattade så mycket. Jag blev helt plötsligt allvarlig när jag såg den. Skridskobanan. Den var ungefär som hälften så stor som en inomhusskridskobana och ovanför hängde det tusentals av små lampor. Det var så fint att jag nästan tappade andan. Det var så fint att jag inte kan beskriva med ord hur vackert det var. Justin smög sina armar runt min midja. Han drog mig närmare honom och la sitt huvud på min axel. Vi stod så länge och bara tittade på banan.
- Justin.. Har du gjort det här? viskade jag
- Allt för dig, viskade han tillbaka och kysste mig kärleksfullt på halsen. Jag slöt ögonen och njöt av hans närhet. Av hans värme.
- Kom, sa han och tog min hand.
Vi hade flitigt fått på oss skdridskor och kommit ut på isen. Jag mindes att Justin hade berättat för mig att han älskade ishocky. Det syntes. Han flög ut på isen och körde runt som en galning. För mig var det mycket svårare. Jag kom ihåg att jag var duktig på att åka skridskor när jag var liten, men det var längesen och mina ben bokstavligt talat skakade när jag kom ut på isen. Justin åkte upp intill mig och log.
- Visst är det roligt! sa han glatt.
Jag hummade bara till svars och försökte få kontroll över mina skakiga ben. Justin tog mina händer. Jag släppte äntligen isen med blicken och såg upp på honom istället.
- Kom, låt mig visa dig
Han lärde mig lite smått hur jag skulle föra mina fötter för att få fart och hur jag bromsade. Han höll mig hela tiden i händerna, det kändes mycket tryggare när han var där.
- Du måste slappna av mer, sa han
- Hur enkelt är det när jag i vilken sekund som helst kan slå ihjäl mig! fräste jag till honom.
Han skrattade lite smått åt mig.
- Jag fångar dig om du faller, jag lovar.
Han såg charmigt på mig och fjärilarna flög runt i magen. Han la sina händer vid min midja och jag mina runt hans hals. Så började han sjunga.
Take my hand.. Let's just dance.. Watch my feet.. Follow me... Don't be scared.. Girl, I'm here.. If you did'nt know
This is Looove
Vi gled runt på isen och såg varandra djupt i ögonen. Vi åkte inte skridskor längre. Vi dansade. Jag slappnade med ens av och allt blev så mycket lättare. Justin stannade upp och så böjde han sig ner och viskade i mitt öra.
- Jag älskar dig
Jag kunde inte hejda mig längre. Jag kramade honom hårt.
- Jag älskar dig med, viskade jag tillbaka.
Vi släppte taget om varandra och kysstes. Jag blev helt knäsvag. Jag älskade honom så mycket! Jag kysste honom på halsen och han stönade lågt. Han började bli allt mer upphetsad och jag fnissade smått.
- Justin, inte här på isen, skrattade jag
- Jag kan inte motstå dig, sa han och drog mig närmare honom.
Jag kysste honom men sedan var jag tvungen att släppa taget om honom. Tanken av att göra det på isen var inte så lockande.
- Nej, Justin allvarligt! Jag vill inte här.
Han såg på mig som en ledsen hundvalp och jag knuffade honom lätt på axeln. Han tog min hand.
- Kom, sa han och hjälpte mig att köra ut från isbanan.
Vi satte oss i bilen och så körde Justin iväg med mig igen. Han såg väldigt koncentrerad ut och han såg knappt på mig. Jag trodde att vi skulle köra hem, men Justin stannade bilen efter ett tag och äntligen tittade han på mig. Han steg ur bilen och öppnade min bildörr. Han tog min hand och så gick vi upp på en liten kulle. På kullens andra sida dök en stor stad upp lite längre bort. Vi var långt ifrån mänskligheten, det var riktigt skönt faktiskt. Justin satte sig ner på kullen och jag satte mig tätt bredvid honom och lutade mitt huvud mot hans axel. Han tog av sig sin jacka och la den om mig. Jag rös när jackan omfamnade mig. Vi satt så länge och bara myste. Det var hur romantiskt som helst. Justin såg på mig och jag på honom. Den mörka natten fick honom att se ännu sexigare ut än vad han redan gjorde. Hur kunde det egentligen vara möjligt? Han bet sig i läppen och såg mig fortfarande i ögonen. Jag kunde inte låta bli. Jag lutade mig närmare honom och kysste honom passionerat. Han la en hand på min höft och smekte mig försiktigt. Jag la min hand på hans axel och han la sig ner. Jag la mig försiktigt över honom och smekte av honom, hans tröja. Hans jacka hade ramlat av mig och jag hade bara ett linne på mig. Han smekte lätt av det och så såg han på mina bröst. Han drog av sig sina byxor och jag drog av mig mina. Hans hand smekte min mage och så smekte han mig allt längre ner. Han tog försiktigt in handen under mina trosor.
Han började massera mig och jag stönade lågt. Jag tog tag i hans hand och visade honom hur han skulle göra. Det var underbart. Han kysste mig på halsen och jag rös. Han hade fått stånd för längesen och jag kunde känna hur den stod mot låret. Han hade tagit upp sin hand och knäppt upp min bh. Jag stoppade ner handen under hans kalsonger och började runka av honom. Han stönade högt och lutade sitt huvud bakåt. Jag kysste honom på halsen. Han var för otålig. Han lyckades på något sätt rulla över så han låg över mig. Han smekte av mig mina trosor och jag drog av hans kalsonger. Han rotade i sin jacka och hittade sedan en kondom. Han slet upp den och satte på sig den snabbt. Han kom in i mig och jag stönade högt. Han började röra sig i en rytmisk takt och han stönade då och då. Jag såg upp på honom. Han hade slutit sina vackra ögon och andades högt genom munnen. Han var så fin. Jag kysste honom på halsen och han stönade. Han körde på lite snabbare och nu hade även jag slutit mina ögon. Jag lutade mitt huvud bakåt i gräset och stönade högt. Plötsligt drog han ut den och väntade ett tag innan han tog in den igen. Det var helt fantastiskt. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Jag hade redan fått två orgasmer och nu kom han också. Han var kvar i mig en stund innan han gled av mig och la sig matt i gräset. Han andades häftigt, likaså jag och vi var så svettiga så man kunde tro att vi hade sprungit i tio år utan att stanna.
- Wow! sa jag när jag hade fått tillbaka min andning någorlunda.
Justin såg på mig han log.
- Det var helt fantastiskt! sa han och la sig närmare mig. Han la sin arm runt mig och jag lutade mitt huvud mot hans bröst. Han smekte min axel med fingret och jag var så avslappnad, att jag antagligen inte hade brytt mig om så en vulkan hade fått utbrott bara några meter ifrån oss. Vi låg där länge och såg på stjärnorna. Det var verkligen den finaste stunden i hela mitt liv.
Vi klädde på oss innan vi satte oss i bilen igen. Justin la sin jacka på mina axlar och jag drog den om mig. Jag frös lite, trots att jag varit så varm innan. Bilresan hem gick snabbt och vi fnissade hela vägen. Vi öppnade försiktigt dörren och smög in i huset. Ingen av oss visste vad klockan var. Vi smög ut i köket för att se efter. 3 klockan var 3! Jag formade min mun till ett o och kollade på Justin. Han fnissade åt mig, sedan tog han min hand och så gick vi upp till hans rum. Jag drog av mig byxorna och linnet sedan la jag mig i sängen. Justin tog av sig allt utom kalsongerna och så la han sig tätt intill mig. Jag var så hemskt trött. Jag somnade i Justins trygga famn. Jag var så lycklig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 14
Jag smekte honom allt längre ner på magen och han stönade lågt..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Herregud! sa jag plötsligt chockat.
Justin stannade upp och såg oroligt ner på mig.
- Vi glömde Sanna på flygplatsen, sa jag och kände hur det knöt sig i magen.
Justin skrattade åt mig.
- Vad!? Det är väl fan inget kul med det! sa jag och kollade ilsket på honom.
- Ta det lugnt! Jag bad Usher hämta henne. Hon skulle tydligen vara ett stort fan av honom så jag tänkte att hon kanske ville se honom uppträda ikväll.
Jag log, jo det var ju klart. Hon var helt galen i Usher. Kanske jag hade betalat av den stora tjänsten jag var skyldig henne nu då. Jag skrattade för mig själv.
- Och så tänkte jag att jag ville vara ensam med dig inatt, sa han och log sexigt.
Jag kysste honom och han började smeka mig igen. Han knäppte upp min bh och så stirrade han på mina bröst länge. Jag log och tog tag i hans händer och förde dem upp längs min mage tills dem nådde mina bröst. Han började smeka dem försiktigt och jag kände hur han började få stånd. Vi snurrade runt så att jag låg över honom. Jag kysste honom på halsen och han lutade sitt huvud bakåt. Precis som den gången på filten stack jag försiktigt ner min hand innanför hans kalsonger och tog tag i den. Han stönade högt. Men den här gången skulle ingen få störa oss. Jag började runka av honom försiktigt och han stönade av välbehag. Han andades tungt och jag körde på lite snabbare. Han stönade högt och jag lutade mig fram och viskade i hans öra.
- Jag vill ha dig nu..
Han stönade bara som svar och jag skrattade åt honom. Jag tog upp min hand och såg sedan allvarligt på honom.
- Har du skydd?
Han tog fram en kondom ur sin byrålåda och skulle just sätta sig upp för att ta på den, men jag stoppade honom.
- Jag vill försöka, sa jag och log oskyldigt.
Han såg generat på mig men sedan gav han den till mig. Jag drog av hans kalsonger. Han hade väldigt mycket stånd nu och jag kunde se hur röd han blev i ansiktet. Jag öppnade kondomen och så satte jag den på honom med munnen. Han stönade högre än någonsin. Jag började suga av honom.
- Aaaaaah! låt det aldrig sluta, sa han mellan andetagen och smekte mitt bakhuvud.
Han började bli otålig och småjuckade upp och ner. Jag slutade då och kröp och satte mig gränsle över honom. Han smekte av mig mina trosor och såg länge på mig med en het blick. Jag var så upphetsad av honom.
- Jag lovar att ta det lugnt, sa han och kysste mig kärleksfullt.
Då kunde jag inte hålla tillbaka längre. Jag lät honom glida in i mig och han stönade ännu en gång. Jag började rida honom försiktigt och han slöt ögonen. Jag körde på lite snabbare och kände att jag var nära nu. Nu var det inte försiktigt längre. Vi rörde oss overkligt snabbt och svetten rann längs min panna.
-AAAAAHHHHHHH!!
Där kom jag. Känslan, pirret, spred sig ut i hela kroppen och jag skakade till.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Hon hade kommit det kändes tydligt hur hon darrade till. Jag ville inte att hon skulle sluta. Jag var så nära nu. Vi låg stilla ett tag men sedan började vi röra på oss igen. Jag såg upp på henne. Hon var så jävla snygg. Jag älskade henne mer än något annat. Jag blev så upphetsad bara av att se henne. Jag blundade hårt och stönade. Jag var så nära nu.
- AAAAAAHHH!
Orgasm. Jag kände hur kondomen fylldes. Jag drog ut den och slängde kondomen. Vi låg länge i sängen och bara andades. Vi var så varma. Jag såg på henne och hon såg på mig. Vi log över den fina stunden. Det var verkligen underbart. Jag la mig närmare henne och la min arm om henne. Hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg. Jag blundade avslappnat, jag var så avslappnad. Jag tror till och med att jag somnade en stund men Saras ord väckte mig och jag såg frågande på henne. Jag hade inte uppfattat vad hon sa. Hon skrattade åt mig. Det där vackra skrattet. Hon slog nätt till mig.
- Kom nu då din slöfock, sa hon.
- Jag måste verkligen duscha.
Hon reste sig ur sängen. Jag såg länge på henne från topp till tå. Hon var så vacker. Jag kunde inte fatta att hon verkligen var här med mig.
- Vad? sa hon och log ett oroligt leende.
- Du är så vacker.. sa jag lågt och log.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Jag log. Han var verkligen underbar. Han såg så otroligt sexig ut. Jag funderade på att gå fram och kyssa honom men jag bestämde mig för att jag verkligen behövde en dusch.
- Sisten in är en skithög! sa jag och började springa för full rulle. Jag sprang ut i deras hall på väg mot badrummsdörren. Justin var mycket snabbare än mig och jag kunde höra hur han kom närmare. Jag slet upp dörren och kastade mig in i det stora badrummet.
- YEES!! Jag vann skrek jag och hoppade upp och ner.
Justin log sexigt och så kom han närmare mig. Han kysste mig och vi började sakta röra oss. Han stannade och kyssen blev allt mer passionerad. Jag var så upptagen av honom att jag inte märkte när han skruvade på duschkranen. Han hoppade snabbt åt sidan och iskallt vatten sprutade ner på mig.
- IIIIIIIHHHHHHHH!!
Jag hoppade snabbt ut ur duschen och hackade tänder. Justin låg på golvet och vek sig dubbelt så mycket han skrattade. Jag var fortfarande blöt så jag la mig över honom och kramade honom. Nu var det han som skrek. Jag skrattade hånfullt och sedan reste jag mig upp. Skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag.
- Okej fred! sa han och höll oskyldigt fram handen.
Jag kollade på honom misstänksamt men sedan tog jag hans hand. Det skulle jag inte ha gjort. Justin drog mig till sig och så smetade han in mitt ansikte med raklödder, som han tydligen hade gömt i sin andra hand. Jag stod bara och gapade och han garvade så han höll på att dö åt mig.
- Nä nu du!
Jag gick bort till badrummets skåp och tog ut en flaska med raklödder. Jag höll den hotande mot honom och han försökte se oskyldig ut.
- Upp med händerna! Sa jag och hånlog.
Han gjorde som jag sa och log han med.
Jag gick sakta fram till honom och kysste honom passionerat. Han smekte mig försiktigt och kysste mig tillbaka. När den reste sig och han var riktigt upphetsad tog jag tillfället i akt och sprutade honom rakt i ansiktet med raklöddret. Han grimaserade och försökte få av sig det men han smetade bara ut det ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen och han slog mig nätt. Han gick in i duschen och tvättade av sig det. Jag gick in till honom och han såg allvarligt på mig.
- Nej nu får vi faktiskt ta och duscha, jag har inte den blekaste aning om när mamma kommer hem och får hon se oss, då är jag kastrerad innan du ens hinner blinka.
Jag skrattade åt honom men jag förstod att han menade allvar så jag duschade av mig snabbt innan jag gick in i hans rum igen. Jag tog på mig ett par trosor och en stor t-shirt och så la jag mig bekvämt i sängen. Justin kom direkt efter och min blick fastnade på honom. Han höll en handduk vid höfterna och log när han såg mig. Hans hår var blött och rufsigt. Han drog på sig ett par kalsonger innan han kröp ner intill mig. Hans kropp var fortfarande varm och fuktig efter duschen och jag tryckte mig tätt intill honom. Han höll om mig och jag njöt. Den tryggheten som jag hade saknat så länge. Jag visste att jag skulle kunna sova gott så länge han fanns där intill mig. Han andades tyngre och jag tror han somnade. Jag slöt mina ögon och försökte drömma men det gick inte. Jag var redan mitt i en dröm. Men sedan somnade jag tillslut ändå.
Jag vaknade av att jag var kall. Justin låg inte längre intill mig. Han satt på sängkanten och såg upp på Pattie som stog i Justin's dörröppning.
- Godmorgon, sa jag och log.
- Godmorgon, sa Justin snabbt och kysste mig.
Pattie's ögon var över oss hela tiden och jag började känna mig illa till mods. Jag märkte att det var en spänd tystnad i rummet och jag blev plötsligt orolig.
- Sara, jag tycker du och Sanna ska gå och hitta på något idag. Jag måste prata med Justin om något.
Jag satte mig upp i sängen bredvid Justin och såg oförstående på dem båda. Justin såg ner i marken.
- Har det hänt någonting? sa jag och oron växte till en stor klump i magen.
- Det kan man säga, sa Pattie och kollade strängt på Justin.
Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Det är lugnt gå du, sa han och log nervöst.
Jag började bli riktigt orolig men gjorde som dem sa.
- Sanna väntar där nere på dig, sa Pattie och log falskt.
Jag drog på mig ett par jeans och så gick jag mot dörröppningen. Jag vände mig om och såg på Justin, men han såg bara ner i golvet och såg ut att vara långt borta. Jag gick ner för trappan där jag mötte Sanna. Hon hoppade upp och ner av glädje och så började hon berätta om sin dag med Usher. Jag måste erkänna att jag inte lyssnade särskilt mycket på vad hon sa. Mina tankar var fortfarande hos Justin. Jag undrade vad som försigick inuti hans huvud just nu.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Skit! Skit! Skit!
Verkligen ett roligt sätt att vakna på morgonen. Mamma hade hittat den. Kondomen. Hon såg bara på mig som om hon skämdes över mig. Hon sa ingenting. Bara stirrade på mig. Jag skämdes. Varför hade jag inte gömt den bättre? Sara vaknade och undrade vad som försigick. Mamma bad henne gå ner och hon gjorde som hon sa. Jag märkte på henne att hon var förvirrad och orolig. När hon hade gått ut ur rummet och vi hörde hur ytterdörren stängdes, började mamma äntligen prata.
- Nå? sa hon och stirrade på mig.
- Nå, vadå? sa jag och stirrade irriterat ner i marken.
Hon suckade och gnuggade sin panna. Sådär som hon alltid gjorde när hon var riktigt trött. Hon satte sig ner bredvid mig och såg på mig med en allt vänligare blick.
- Justin, du är bara 16 år. Jag vill inte att det händer något bara.
- Mamma, jag älskar henne.. Ja, jag är 16 år, det är många som förlorar sin oskuld runt 16.
Hon suckade igen.
- Justin, du vet att jag fick dig när jag var väldigt ung. Det är inget enkelt jobb att ha barn. Särskilt inte när man bara är barnet själv.
Hon la sin hand på min.
- Men vi skyddar oss ju. Vi försöker inte skaffa barn om det var det du trodde.
Jag gav henne en snabb blick, men sedan såg jag ner i marken igen. Jag var för generad för att se henne i ögonen.
- Men olyckor händer så lätt Justin.
Hon såg oroligt på mig.
- Och om olyckan skulle va framme så kommer jag stå där vid hennes sida.
Nu kunde jag äntligen se på henne igen.
Hon log försiktigt.
- Det tror jag säker gubben min, men lova mig att ni är väldigt försiktiga. Jag vill inte att Sara ska behöva gå igenom detsamma som mig.
- Jag lovar, sa jag tyst.
Hon kramade om mig länge.
- Älskar dig, sa hon och pussade mig på pannan. Hade Sara varit där hade jag skämts ihjäl men nu var det helt okej.
- Älskar dig med, svarade jag henne.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
- Du lyssnar ju inte ens! sa Sanna och kollade sårat på mig.
- Förlåt men jag bara.. det har hänt en sak.
Nu struntade hon helt plötsligt i att berätta för mig och bad mig att berätta vad som hade hänt.
- Jo jag och Justin.. vi hade sex inatt.
Hon glodde på mig med hängande haka.
- Ursäkta! sa hon.
Jag skrattade.
- I alla fall, sa jag.
- ... så var Pattie inte allt så glad på Justin i morse och jag börjar misstänka att hon vet..
- Hur då?
- Jag vet inte? Jag menar vi städade upp efter oss och så.
- hmmm..
- Tänk om hon typ har gömt kameror och filmat oss i smyg eller något?'
Sanna började asgarva och när jag själv hörde hur fånigt det lät började jag också skratta. En tant satt och sov på en bänk och ryckte till när vi gick förbi, det fick oss bara att skratta ännu mer. Hon blängde surt på oss och vi började småfnissa istället men så fort hon var ur sikte började vi skratta igen. Jag stannade upp då det vibrerade i fickan. Jag tog upp min mobil. Det var Justin som hade smsatt.
* Det är lugnt du kan komma hem när du vill, älskar dig, xxJustin *
Bara av att läsa ett sms från honom gjorde mig helt varm inombords.
- Det är lugnt nu, vi kan gå hem.
Hon började plötsligt fnissa.
- Du är för gullig du, sa hon och log stort.
- Vad? frågade jag häpet.
- Vi kan gå hem nu. Så du bor i USA du, sa hon och skrattade.
Jag log. Det var ju så. Vart än Justin var, där var hem.
Jag såg Justin så fort jag kom in genom dörren. Han satt i trappan och gjorde något med sin mobil. Han log smått när han såg oss. Jag gick fram till honom och kysste honom, sedan satte jag mig bredvid honom på trappan. Sanna stod och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Justin reste sig upp.
- Vi har visst inte hälsat på varandra innan, det blev ju lite bråttom på flygplatsen.
Jag har aldrig sett Sanna blyg, men när hon pratade med Justin blev hon annorlunda. Hon snubblade på orden och såg ner i marken ofta. Justin kramade henne och sedan sa han att hon skulle känna sig som hemma. Hon log och sedan gick hon och satte sig i soffan och slog på tvn. Justin satte sig ned bredvid mig igen. Han suckade djupt innan han sa något.
- Hon vet, sa han och tittade på mig.
- Hur?
- Hon hittade kondomen i min soptunna
- Okej.., vad sa hon då? Var hon mycket arg?
- Nej, hon var väl mest orolig. Hon ville inte att jag skulle råka göra dig på smällen.
- Så vadå? Ingen kastrering, sa jag och flinade retsamt.
Justin skrattade åt mig.
- Hahaha! nej ingen kastrering, inte denna gången.
- Åh.. sa jag och såg besviken ut.
Då brast vi ut i skratt.
- Nej nu tycker jag att vi hittar på något, sa Justin
- Alla tre
Sanna vände sig om.
- Men jag sitter ju så skönt här i soffan! Gå ni jag orkar ändån inte.
- Är du säker? Blir det inte lite ensamt?
- Äsch, det är filmmaraton hela kvällen så jag klarar mig.
Hon blinkade åt oss och jag log mot henne. För helst ville jag ju va med Justin själv, fast jag ville inte såra henne. Jag tror hon förstod mig.
Justin tog min hand och så log han sådär hemlighetsfullt som bara han kan.
- Jag har en överraskning, sa han och log.
Jag skrattade, allt var precis som förr och jag var så lycklig. Jag hann knappt säga hejdå till Sanna innan han drog iväg med mig..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Långt kapitell, hoppas ni blev glada nu :)
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
- Herregud! sa jag plötsligt chockat.
Justin stannade upp och såg oroligt ner på mig.
- Vi glömde Sanna på flygplatsen, sa jag och kände hur det knöt sig i magen.
Justin skrattade åt mig.
- Vad!? Det är väl fan inget kul med det! sa jag och kollade ilsket på honom.
- Ta det lugnt! Jag bad Usher hämta henne. Hon skulle tydligen vara ett stort fan av honom så jag tänkte att hon kanske ville se honom uppträda ikväll.
Jag log, jo det var ju klart. Hon var helt galen i Usher. Kanske jag hade betalat av den stora tjänsten jag var skyldig henne nu då. Jag skrattade för mig själv.
- Och så tänkte jag att jag ville vara ensam med dig inatt, sa han och log sexigt.
Jag kysste honom och han började smeka mig igen. Han knäppte upp min bh och så stirrade han på mina bröst länge. Jag log och tog tag i hans händer och förde dem upp längs min mage tills dem nådde mina bröst. Han började smeka dem försiktigt och jag kände hur han började få stånd. Vi snurrade runt så att jag låg över honom. Jag kysste honom på halsen och han lutade sitt huvud bakåt. Precis som den gången på filten stack jag försiktigt ner min hand innanför hans kalsonger och tog tag i den. Han stönade högt. Men den här gången skulle ingen få störa oss. Jag började runka av honom försiktigt och han stönade av välbehag. Han andades tungt och jag körde på lite snabbare. Han stönade högt och jag lutade mig fram och viskade i hans öra.
- Jag vill ha dig nu..
Han stönade bara som svar och jag skrattade åt honom. Jag tog upp min hand och såg sedan allvarligt på honom.
- Har du skydd?
Han tog fram en kondom ur sin byrålåda och skulle just sätta sig upp för att ta på den, men jag stoppade honom.
- Jag vill försöka, sa jag och log oskyldigt.
Han såg generat på mig men sedan gav han den till mig. Jag drog av hans kalsonger. Han hade väldigt mycket stånd nu och jag kunde se hur röd han blev i ansiktet. Jag öppnade kondomen och så satte jag den på honom med munnen. Han stönade högre än någonsin. Jag började suga av honom.
- Aaaaaah! låt det aldrig sluta, sa han mellan andetagen och smekte mitt bakhuvud.
Han började bli otålig och småjuckade upp och ner. Jag slutade då och kröp och satte mig gränsle över honom. Han smekte av mig mina trosor och såg länge på mig med en het blick. Jag var så upphetsad av honom.
- Jag lovar att ta det lugnt, sa han och kysste mig kärleksfullt.
Då kunde jag inte hålla tillbaka längre. Jag lät honom glida in i mig och han stönade ännu en gång. Jag började rida honom försiktigt och han slöt ögonen. Jag körde på lite snabbare och kände att jag var nära nu. Nu var det inte försiktigt längre. Vi rörde oss overkligt snabbt och svetten rann längs min panna.
-AAAAAHHHHHHH!!
Där kom jag. Känslan, pirret, spred sig ut i hela kroppen och jag skakade till.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Hon hade kommit det kändes tydligt hur hon darrade till. Jag ville inte att hon skulle sluta. Jag var så nära nu. Vi låg stilla ett tag men sedan började vi röra på oss igen. Jag såg upp på henne. Hon var så jävla snygg. Jag älskade henne mer än något annat. Jag blev så upphetsad bara av att se henne. Jag blundade hårt och stönade. Jag var så nära nu.
- AAAAAAHHH!
Orgasm. Jag kände hur kondomen fylldes. Jag drog ut den och slängde kondomen. Vi låg länge i sängen och bara andades. Vi var så varma. Jag såg på henne och hon såg på mig. Vi log över den fina stunden. Det var verkligen underbart. Jag la mig närmare henne och la min arm om henne. Hon lutade sitt huvud mot min bröstkorg. Jag blundade avslappnat, jag var så avslappnad. Jag tror till och med att jag somnade en stund men Saras ord väckte mig och jag såg frågande på henne. Jag hade inte uppfattat vad hon sa. Hon skrattade åt mig. Det där vackra skrattet. Hon slog nätt till mig.
- Kom nu då din slöfock, sa hon.
- Jag måste verkligen duscha.
Hon reste sig ur sängen. Jag såg länge på henne från topp till tå. Hon var så vacker. Jag kunde inte fatta att hon verkligen var här med mig.
- Vad? sa hon och log ett oroligt leende.
- Du är så vacker.. sa jag lågt och log.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Jag log. Han var verkligen underbar. Han såg så otroligt sexig ut. Jag funderade på att gå fram och kyssa honom men jag bestämde mig för att jag verkligen behövde en dusch.
- Sisten in är en skithög! sa jag och började springa för full rulle. Jag sprang ut i deras hall på väg mot badrummsdörren. Justin var mycket snabbare än mig och jag kunde höra hur han kom närmare. Jag slet upp dörren och kastade mig in i det stora badrummet.
- YEES!! Jag vann skrek jag och hoppade upp och ner.
Justin log sexigt och så kom han närmare mig. Han kysste mig och vi började sakta röra oss. Han stannade och kyssen blev allt mer passionerad. Jag var så upptagen av honom att jag inte märkte när han skruvade på duschkranen. Han hoppade snabbt åt sidan och iskallt vatten sprutade ner på mig.
- IIIIIIIHHHHHHHH!!
Jag hoppade snabbt ut ur duschen och hackade tänder. Justin låg på golvet och vek sig dubbelt så mycket han skrattade. Jag var fortfarande blöt så jag la mig över honom och kramade honom. Nu var det han som skrek. Jag skrattade hånfullt och sedan reste jag mig upp. Skrattar bäst som skrattar sist tänkte jag.
- Okej fred! sa han och höll oskyldigt fram handen.
Jag kollade på honom misstänksamt men sedan tog jag hans hand. Det skulle jag inte ha gjort. Justin drog mig till sig och så smetade han in mitt ansikte med raklödder, som han tydligen hade gömt i sin andra hand. Jag stod bara och gapade och han garvade så han höll på att dö åt mig.
- Nä nu du!
Jag gick bort till badrummets skåp och tog ut en flaska med raklödder. Jag höll den hotande mot honom och han försökte se oskyldig ut.
- Upp med händerna! Sa jag och hånlog.
Han gjorde som jag sa och log han med.
Jag gick sakta fram till honom och kysste honom passionerat. Han smekte mig försiktigt och kysste mig tillbaka. När den reste sig och han var riktigt upphetsad tog jag tillfället i akt och sprutade honom rakt i ansiktet med raklöddret. Han grimaserade och försökte få av sig det men han smetade bara ut det ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen och han slog mig nätt. Han gick in i duschen och tvättade av sig det. Jag gick in till honom och han såg allvarligt på mig.
- Nej nu får vi faktiskt ta och duscha, jag har inte den blekaste aning om när mamma kommer hem och får hon se oss, då är jag kastrerad innan du ens hinner blinka.
Jag skrattade åt honom men jag förstod att han menade allvar så jag duschade av mig snabbt innan jag gick in i hans rum igen. Jag tog på mig ett par trosor och en stor t-shirt och så la jag mig bekvämt i sängen. Justin kom direkt efter och min blick fastnade på honom. Han höll en handduk vid höfterna och log när han såg mig. Hans hår var blött och rufsigt. Han drog på sig ett par kalsonger innan han kröp ner intill mig. Hans kropp var fortfarande varm och fuktig efter duschen och jag tryckte mig tätt intill honom. Han höll om mig och jag njöt. Den tryggheten som jag hade saknat så länge. Jag visste att jag skulle kunna sova gott så länge han fanns där intill mig. Han andades tyngre och jag tror han somnade. Jag slöt mina ögon och försökte drömma men det gick inte. Jag var redan mitt i en dröm. Men sedan somnade jag tillslut ändå.
Jag vaknade av att jag var kall. Justin låg inte längre intill mig. Han satt på sängkanten och såg upp på Pattie som stog i Justin's dörröppning.
- Godmorgon, sa jag och log.
- Godmorgon, sa Justin snabbt och kysste mig.
Pattie's ögon var över oss hela tiden och jag började känna mig illa till mods. Jag märkte att det var en spänd tystnad i rummet och jag blev plötsligt orolig.
- Sara, jag tycker du och Sanna ska gå och hitta på något idag. Jag måste prata med Justin om något.
Jag satte mig upp i sängen bredvid Justin och såg oförstående på dem båda. Justin såg ner i marken.
- Har det hänt någonting? sa jag och oron växte till en stor klump i magen.
- Det kan man säga, sa Pattie och kollade strängt på Justin.
Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Det är lugnt gå du, sa han och log nervöst.
Jag började bli riktigt orolig men gjorde som dem sa.
- Sanna väntar där nere på dig, sa Pattie och log falskt.
Jag drog på mig ett par jeans och så gick jag mot dörröppningen. Jag vände mig om och såg på Justin, men han såg bara ner i golvet och såg ut att vara långt borta. Jag gick ner för trappan där jag mötte Sanna. Hon hoppade upp och ner av glädje och så började hon berätta om sin dag med Usher. Jag måste erkänna att jag inte lyssnade särskilt mycket på vad hon sa. Mina tankar var fortfarande hos Justin. Jag undrade vad som försigick inuti hans huvud just nu.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Skit! Skit! Skit!
Verkligen ett roligt sätt att vakna på morgonen. Mamma hade hittat den. Kondomen. Hon såg bara på mig som om hon skämdes över mig. Hon sa ingenting. Bara stirrade på mig. Jag skämdes. Varför hade jag inte gömt den bättre? Sara vaknade och undrade vad som försigick. Mamma bad henne gå ner och hon gjorde som hon sa. Jag märkte på henne att hon var förvirrad och orolig. När hon hade gått ut ur rummet och vi hörde hur ytterdörren stängdes, började mamma äntligen prata.
- Nå? sa hon och stirrade på mig.
- Nå, vadå? sa jag och stirrade irriterat ner i marken.
Hon suckade och gnuggade sin panna. Sådär som hon alltid gjorde när hon var riktigt trött. Hon satte sig ner bredvid mig och såg på mig med en allt vänligare blick.
- Justin, du är bara 16 år. Jag vill inte att det händer något bara.
- Mamma, jag älskar henne.. Ja, jag är 16 år, det är många som förlorar sin oskuld runt 16.
Hon suckade igen.
- Justin, du vet att jag fick dig när jag var väldigt ung. Det är inget enkelt jobb att ha barn. Särskilt inte när man bara är barnet själv.
Hon la sin hand på min.
- Men vi skyddar oss ju. Vi försöker inte skaffa barn om det var det du trodde.
Jag gav henne en snabb blick, men sedan såg jag ner i marken igen. Jag var för generad för att se henne i ögonen.
- Men olyckor händer så lätt Justin.
Hon såg oroligt på mig.
- Och om olyckan skulle va framme så kommer jag stå där vid hennes sida.
Nu kunde jag äntligen se på henne igen.
Hon log försiktigt.
- Det tror jag säker gubben min, men lova mig att ni är väldigt försiktiga. Jag vill inte att Sara ska behöva gå igenom detsamma som mig.
- Jag lovar, sa jag tyst.
Hon kramade om mig länge.
- Älskar dig, sa hon och pussade mig på pannan. Hade Sara varit där hade jag skämts ihjäl men nu var det helt okej.
- Älskar dig med, svarade jag henne.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
- Du lyssnar ju inte ens! sa Sanna och kollade sårat på mig.
- Förlåt men jag bara.. det har hänt en sak.
Nu struntade hon helt plötsligt i att berätta för mig och bad mig att berätta vad som hade hänt.
- Jo jag och Justin.. vi hade sex inatt.
Hon glodde på mig med hängande haka.
- Ursäkta! sa hon.
Jag skrattade.
- I alla fall, sa jag.
- ... så var Pattie inte allt så glad på Justin i morse och jag börjar misstänka att hon vet..
- Hur då?
- Jag vet inte? Jag menar vi städade upp efter oss och så.
- hmmm..
- Tänk om hon typ har gömt kameror och filmat oss i smyg eller något?'
Sanna började asgarva och när jag själv hörde hur fånigt det lät började jag också skratta. En tant satt och sov på en bänk och ryckte till när vi gick förbi, det fick oss bara att skratta ännu mer. Hon blängde surt på oss och vi började småfnissa istället men så fort hon var ur sikte började vi skratta igen. Jag stannade upp då det vibrerade i fickan. Jag tog upp min mobil. Det var Justin som hade smsatt.
* Det är lugnt du kan komma hem när du vill, älskar dig, xxJustin *
Bara av att läsa ett sms från honom gjorde mig helt varm inombords.
- Det är lugnt nu, vi kan gå hem.
Hon började plötsligt fnissa.
- Du är för gullig du, sa hon och log stort.
- Vad? frågade jag häpet.
- Vi kan gå hem nu. Så du bor i USA du, sa hon och skrattade.
Jag log. Det var ju så. Vart än Justin var, där var hem.
Jag såg Justin så fort jag kom in genom dörren. Han satt i trappan och gjorde något med sin mobil. Han log smått när han såg oss. Jag gick fram till honom och kysste honom, sedan satte jag mig bredvid honom på trappan. Sanna stod och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Justin reste sig upp.
- Vi har visst inte hälsat på varandra innan, det blev ju lite bråttom på flygplatsen.
Jag har aldrig sett Sanna blyg, men när hon pratade med Justin blev hon annorlunda. Hon snubblade på orden och såg ner i marken ofta. Justin kramade henne och sedan sa han att hon skulle känna sig som hemma. Hon log och sedan gick hon och satte sig i soffan och slog på tvn. Justin satte sig ned bredvid mig igen. Han suckade djupt innan han sa något.
- Hon vet, sa han och tittade på mig.
- Hur?
- Hon hittade kondomen i min soptunna
- Okej.., vad sa hon då? Var hon mycket arg?
- Nej, hon var väl mest orolig. Hon ville inte att jag skulle råka göra dig på smällen.
- Så vadå? Ingen kastrering, sa jag och flinade retsamt.
Justin skrattade åt mig.
- Hahaha! nej ingen kastrering, inte denna gången.
- Åh.. sa jag och såg besviken ut.
Då brast vi ut i skratt.
- Nej nu tycker jag att vi hittar på något, sa Justin
- Alla tre
Sanna vände sig om.
- Men jag sitter ju så skönt här i soffan! Gå ni jag orkar ändån inte.
- Är du säker? Blir det inte lite ensamt?
- Äsch, det är filmmaraton hela kvällen så jag klarar mig.
Hon blinkade åt oss och jag log mot henne. För helst ville jag ju va med Justin själv, fast jag ville inte såra henne. Jag tror hon förstod mig.
Justin tog min hand och så log han sådär hemlighetsfullt som bara han kan.
- Jag har en överraskning, sa han och log.
Jag skrattade, allt var precis som förr och jag var så lycklig. Jag hann knappt säga hejdå till Sanna innan han drog iväg med mig..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Långt kapitell, hoppas ni blev glada nu :)
Kommentera ;)
You him and me - episode 13
- NU jag vill åka NU!
Hon skrattade åt mig.
- Kom så packar vi då, sa hon och så satte vi fart..
Tack för alla underbara kommentarer :') Det är ni som får mig att fortsätta skriva <3
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilresan till flygplatsen kändes som en evighet! Hur skulle jag överleva på planet. Jag längtade efter honom mer än jag någonsin längtat efter någon annan. Jag satt som på nålar. Jag ville bara vara där hos honom och hålla om honom. Jag ville vara skyddad i hans armar. Så länge han var i närheten var jag trygg. Men utan honom kändes allt så främmande och farligt. Jag lutade huvudet mot ryggstödet och blundade. Jag drömde mig bort.. bort till honom.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Allt hade varit så tomt. Så ensamt. Jag trodde aldrig att jag skulle svika mina fans, men jag var för sårad för att bry mig. Jag fanns till här för att älska henne. Om hon inte ville ha mig. Vad var det då för mening. Många gånger tänkte jag på hur enkelt jag hade kunnat bli av med all smärta. Jag behövde bara ta ett steg. Ut för ett stup eller framför ett tåg. Men jag skulle aldrig kunna göra det. Allt för många liv stod på spel. Så när jag fick det där smset. Först trodde jag att jag inbillade mig. Eller att någon skojjade med mig. Men det var sant! Hon skulle vara här hos mig snart. Inatt skulle hon ligga i mina armar igen. Jag kunde inte tro det. Jag hade bett Dylan skjutsa ut mig till flygplatsen. Jag ville va där när hon kom. Jag hade kunnat vänta i tusen år för att få se henne.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
När Vi äntligen kommit ur bilen gick allt riktigt fort faktiskt. Där satt jag på planet, och såg ut genom det lilla fönstret bredvid mig. Jag spelade upp scenen när jag lämnade Justin, i mitt huvud. Jag kunde se honom ligga där ute, helt död och stirra framför sig. Jag blundade hårt och en tår rann längs min kind. Hur skulle jag någonsin kunna säga förlåt för det här? Skuldkänslorna skulle jaga mig förevigt. Varför hade jag kunnat lämnat honom bara sådär. Jag tänkte på honom. På hela honom. På hur han skulle le när han såg mig, hur glad han skulle bli. Jag log. Min fina.. fina Justin. Sedan somnade jag.
Jag vaknade av att Sanna skakade mig.
- Vi är framme nu. Kom nu så letar vi reda på din drömprins.
Hon log. Finare vän än henne finns verkligen inte!
Vi var tvugna att vänta på dem där jäkla väskorna i en halvtimme. Jag ville verkligen inte vänta längre! Äntligen kom dem. Jag plockade ilsket upp mina väskor. Sedan började jag ängsligt springa. Jag ville inte vänta en sekund längre.
Jag sprang runt och letade. Det kändes som en evighet. Jag blev orolig. Tänk om han inte hade kommit dit. Men då såg jag honom. Han hade dragit sin huva över huvudet. Han sov utmattat med halvöppen mun mot väntestolarna. Jag blinkade många gånger för att vara säker på att jag inte såg i syne. Men det var verkligen han. Jag satte ner mina resväskor och så gick jag fram till honom. Jag satte mig på huk och så böjde jag mig fram och kysste honom. Han öppnade sakta ögonen och såg på mig. En tår rann längs hans kind. Han såg så lycklig ut.
- Sara..
Han viskade samtidigt som han grät. Han reste sig upp och kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka.
- Jag älskar dig! grät jag.
- Släpp mig aldrig!
- Jag lovar, svarade han.
Vi stod länge och bara kramade varandra och grät. Han såg på mig och strök bort några tårar ur mina ögon. Hans ögon var så fulla av liv igen. Fulla av lycka. Vi kysstes och jag rös. Jag drog honom närmare mig och kysste honom allt mer passionerat. Han avslutade kyssen.
- Vi får spara lite tills vi kommer hem, sa han och log flörtigt.
Jag skrattade och kramade om honom. Han var så gullig.
Vi gick hand i hand ut genom flygplatsen. Justin öppnade limousindörren åt mig och jag hoppade in. Han följde efter mig och stängde dörren efter oss. Han kysste mig direkt och jag la mig ner i sätet. Han smekte mig kärleksfullt och kysste mig passionerat. Jag smekte hans rumpa och rös ännu en gång. Gud vad jag hade saknat hans närhet!
När bilen stannade hade vi redan fått av varandras tjocktröjor. Justin tog min hand och vi gick in i huset. Där inne mötte vi Pattie. Hon sken upp när hon såg mig och kramade vänligt om mig. Hon skrattade och kramade om Justin också. Hon blev väl antagligen lättad när hon såg att Justin var så lycklig. Jag märkte att hon var uppklädd så jag frågade om hon skulle någonstans.
- Ja jag ska på tjejkväll med ett par gammla vänner. Ni klarar er väl själva?
- Jadå! svarade Justin snabbt.
Pattie gav honom en misstänksam blick men sedan log hon.
- Nu hittar ni inte på något bus, sa hon och blinkade åt oss båda. Sedan lämnade hon huset. Jag och Justin fnissade lite.
Han tog min hand och så gick vi upp till hans rum. Han stängde dörren om oss och sedan började han smeka mig försiktigt. Jag kysste honom och kyssen blev allt mer och mer passionerad. Justin drog av sig sin tröja och jag smekte hans mage. Jag hade saknat honom så! och jag ville ha honom nu. Han smekte av mig min tröja och vi rörde oss sakta mot sängen. Jag la mig ner och han la sig försiktigt över mig. Han drog av mina byxor och jag drog av hans.
Hans kropp var varm mot min och hans hjärtslag slog i rytm. Jag smekte honom allt längre ner på magen och han stönade lågt..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort kapitel men kommer längre senare ;)
Kommentera ;P
Hon skrattade åt mig.
- Kom så packar vi då, sa hon och så satte vi fart..
Tack för alla underbara kommentarer :') Det är ni som får mig att fortsätta skriva <3
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Bilresan till flygplatsen kändes som en evighet! Hur skulle jag överleva på planet. Jag längtade efter honom mer än jag någonsin längtat efter någon annan. Jag satt som på nålar. Jag ville bara vara där hos honom och hålla om honom. Jag ville vara skyddad i hans armar. Så länge han var i närheten var jag trygg. Men utan honom kändes allt så främmande och farligt. Jag lutade huvudet mot ryggstödet och blundade. Jag drömde mig bort.. bort till honom.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Allt hade varit så tomt. Så ensamt. Jag trodde aldrig att jag skulle svika mina fans, men jag var för sårad för att bry mig. Jag fanns till här för att älska henne. Om hon inte ville ha mig. Vad var det då för mening. Många gånger tänkte jag på hur enkelt jag hade kunnat bli av med all smärta. Jag behövde bara ta ett steg. Ut för ett stup eller framför ett tåg. Men jag skulle aldrig kunna göra det. Allt för många liv stod på spel. Så när jag fick det där smset. Först trodde jag att jag inbillade mig. Eller att någon skojjade med mig. Men det var sant! Hon skulle vara här hos mig snart. Inatt skulle hon ligga i mina armar igen. Jag kunde inte tro det. Jag hade bett Dylan skjutsa ut mig till flygplatsen. Jag ville va där när hon kom. Jag hade kunnat vänta i tusen år för att få se henne.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
När Vi äntligen kommit ur bilen gick allt riktigt fort faktiskt. Där satt jag på planet, och såg ut genom det lilla fönstret bredvid mig. Jag spelade upp scenen när jag lämnade Justin, i mitt huvud. Jag kunde se honom ligga där ute, helt död och stirra framför sig. Jag blundade hårt och en tår rann längs min kind. Hur skulle jag någonsin kunna säga förlåt för det här? Skuldkänslorna skulle jaga mig förevigt. Varför hade jag kunnat lämnat honom bara sådär. Jag tänkte på honom. På hela honom. På hur han skulle le när han såg mig, hur glad han skulle bli. Jag log. Min fina.. fina Justin. Sedan somnade jag.
Jag vaknade av att Sanna skakade mig.
- Vi är framme nu. Kom nu så letar vi reda på din drömprins.
Hon log. Finare vän än henne finns verkligen inte!
Vi var tvugna att vänta på dem där jäkla väskorna i en halvtimme. Jag ville verkligen inte vänta längre! Äntligen kom dem. Jag plockade ilsket upp mina väskor. Sedan började jag ängsligt springa. Jag ville inte vänta en sekund längre.
Jag sprang runt och letade. Det kändes som en evighet. Jag blev orolig. Tänk om han inte hade kommit dit. Men då såg jag honom. Han hade dragit sin huva över huvudet. Han sov utmattat med halvöppen mun mot väntestolarna. Jag blinkade många gånger för att vara säker på att jag inte såg i syne. Men det var verkligen han. Jag satte ner mina resväskor och så gick jag fram till honom. Jag satte mig på huk och så böjde jag mig fram och kysste honom. Han öppnade sakta ögonen och såg på mig. En tår rann längs hans kind. Han såg så lycklig ut.
- Sara..
Han viskade samtidigt som han grät. Han reste sig upp och kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka.
- Jag älskar dig! grät jag.
- Släpp mig aldrig!
- Jag lovar, svarade han.
Vi stod länge och bara kramade varandra och grät. Han såg på mig och strök bort några tårar ur mina ögon. Hans ögon var så fulla av liv igen. Fulla av lycka. Vi kysstes och jag rös. Jag drog honom närmare mig och kysste honom allt mer passionerat. Han avslutade kyssen.
- Vi får spara lite tills vi kommer hem, sa han och log flörtigt.
Jag skrattade och kramade om honom. Han var så gullig.
Vi gick hand i hand ut genom flygplatsen. Justin öppnade limousindörren åt mig och jag hoppade in. Han följde efter mig och stängde dörren efter oss. Han kysste mig direkt och jag la mig ner i sätet. Han smekte mig kärleksfullt och kysste mig passionerat. Jag smekte hans rumpa och rös ännu en gång. Gud vad jag hade saknat hans närhet!
När bilen stannade hade vi redan fått av varandras tjocktröjor. Justin tog min hand och vi gick in i huset. Där inne mötte vi Pattie. Hon sken upp när hon såg mig och kramade vänligt om mig. Hon skrattade och kramade om Justin också. Hon blev väl antagligen lättad när hon såg att Justin var så lycklig. Jag märkte att hon var uppklädd så jag frågade om hon skulle någonstans.
- Ja jag ska på tjejkväll med ett par gammla vänner. Ni klarar er väl själva?
- Jadå! svarade Justin snabbt.
Pattie gav honom en misstänksam blick men sedan log hon.
- Nu hittar ni inte på något bus, sa hon och blinkade åt oss båda. Sedan lämnade hon huset. Jag och Justin fnissade lite.
Han tog min hand och så gick vi upp till hans rum. Han stängde dörren om oss och sedan började han smeka mig försiktigt. Jag kysste honom och kyssen blev allt mer och mer passionerad. Justin drog av sig sin tröja och jag smekte hans mage. Jag hade saknat honom så! och jag ville ha honom nu. Han smekte av mig min tröja och vi rörde oss sakta mot sängen. Jag la mig ner och han la sig försiktigt över mig. Han drog av mina byxor och jag drog av hans.
Hans kropp var varm mot min och hans hjärtslag slog i rytm. Jag smekte honom allt längre ner på magen och han stönade lågt..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort kapitel men kommer längre senare ;)
Kommentera ;P
You him and me - episode 12
Jag ville inte ha med honom att göra. Jag önskade att planet kunde störta. Då skulle allt va över. Gud så skönt om allt bara kunde gå över...
Det skulle hjälpa mig mycket om ni skulle vilja länka till denna novell på er blogg. Jag kan ha er blogg som länk här då ;) Tack på förhand!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var mycket kallare i Sverige än det varit i Amerika. Jag drog en tjocktröja över mig och sedan följde jag med Jonte bort till en taxi. Bilresan tog evigheter. Vi sa ingenting under tiden. Vi såg inte ens på varandra. Jag försökte känna efter vad jag själv ville. Men jag kände ingenting. Allt var tomt. Inget spelade någon roll längre.
Taximannen släppte av mig vid mitt hus. Jag gick ur den utan att säga ett ord till Jonte. Jag smällde igen bildörren och sen så sprang jag resten av vägen in i huset. Det kändes konstigare än någonsin att vara hemma igen. Ingenting var tryggt och hemtrevligt längre. Allt var bara konstigt och främmande.
- Nej men är du redan hemma?
Mamma stod med en skål full med sallad i köket och kollade häpet på mig. Hon satte ner skålen och så gick hon fram till mig och kramade mig länge.
- Kom nu och ät med dig, sa hon och pekade på vårt gammla köksbord. Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag är inte hungrig. Vi åt på flygplatsen. Jag tror jag går och lägger mig.
- Gör du så
Hon pussade mig på pannan innan hon gick iväg och fortsatte fixa med maten. Jag gick upp till mitt rum men stannade i dörröppningen. Alla mina saker stod precis som dom brukade. Men allt var så annorlunda. Jag hade ett stort hål i magen som inte tycktes gå bort. Det här skulle aldrig gå bort.
Nästa dag tvingade pappa iväg mig till skolan. Jag ville helst slippa men tanken på att få träffa Sanna igen gjorde det hela lite enklare. Sanna var min bästa vän. Henne kunde jag berätta om vad som helst. Hon trodde mig alltid och hon skulle aldrig sprida mina hemligheter vidare. Det visste jag.
Hon kom springandes imot mig och jag mot henne. Vi kramades hårt och jag började gråta. Jag hade saknat henne så mycket.
- Åh, vad jag har saknat dig!
Jag såg upp på henne. Hon var så himmla glad över att se mig. Det värmde lite inom mig. Att någon i alla fall brydde sig om mig.
- Du har en del att berätta för mig, sa hon och gav mig en allvarlig blick. Visste hon?
- Jonte visade mig bilden. Sara, jag förstår inte? Du har väl aldrig gillat Justin Bieber heller?
Hon såg oförstående på mig och jag såg skamset ner i marken.
- Jag vet inte vad jag ska... Jag .. Jag har sabbat allt!
Jag brast ut i gråt och Sanna höll tröstande om mig.
- Såja, det löser sig
Hennes ord lugnade ner mig lite och jag kunde prata igen. Jag berättade allt för henne. Hur Jonte hade slagit mig och hur Justin hade räddat mig den kvällen då jag lika gärna kunde ha frusit ihjäl. Jag berättade om stunden på filten och jag berättade om när jag skulle stiga på planet. Hon var tyst hela tiden. Lyssnade och nickade förstående då och då.
- Jonte må vara sårad, men gud vilken skitstövel han är!
Jag började gråta lite till.
- Såja, jag lovar att du aldrig mer ska behöva ha med honom att göra.
Det gjorde mig lite tryggare när jag visste att Jonte var ute ur mitt liv. Men det gjorde inte saknaden efter Justin bättre.
- Kom, vi går in det är så kallt här ute.
Alla i skolan hade sett bilden. Alla tjejer såg äcklat på mig. Dem hatade mig. Killarna busvisslade när jag gick förbi. Det gjorde inte det hela bättre. Jag brydde mig inte! Jag brydde mig inte, om dem hatade mig, jag hatade dem lika mycket tillbaka! Skoldagen segade sig förbi och när jag kom hem la jag mig direkt på sängen och grät. Jag grät tills tårarna tog slut. Sedan somnade jag där.
En vecka gick, två veckor gick och jag började sakta komma tillbaka till liv igen. Men varje kväll satt jag fortfarande vid datorn och övervakade Justins twitter. Han hade inte skrivit något på 2 veckor och hans fans började bli riktigt oroliga.
En ny kille hade börjat i min klass. Han var riktigt snäll och söt. Inte som Justin såklart men ändå söt på sitt egna lilla vis. Alla tjejer gjorde sig till för honom. Det var riktigt jobbigt att se. Vi hade blivit bra vänner, han och jag, och vi hängde nästan varje rast. När jag var med honom glömmde jag bort Justin för några minuter. Det var han som fick mig att skratta igen. Att skratta på riktigt.
En kväll knackade det på dörren. Där stod Sanna och såg riktigt nervös ut.
- Vad har hänt?
Jag darrade på rösten.
Jag måste visa dig någonting, sa hon och så steg hon in i huset och upp på mitt rum. Hon satte sig vid min dator och rörde på musen. Justins twitter kom upp på skärmen men hon tryckte bara ner den. Istället gick hon in på Youtube och sökte på någonting som hade med Justin att göra. Hon klickade på den första filmen och den började spela. Jag hade hållt andan av spänning. Nu började jag äntligen andas igen. Filmen föreställde Justin på en intervju. Datumet visade att det var från igår. De knöt sig i magen på mig. Han såg mig rakt in i ögonen. Men inte med hans vanliga busiga blick. Hans blick var livlös helt tom. Det satt en kvinna framför honom med ett stort falskt tv leende på läpparna.
- Så Justin, vi har inte sett dig på ett tag vart har du hållit hus egentligen?
Jag rös till av att höra hans röst. Den var så välbekant.
- Uhm.. Jag har haft lite problem i famlijen bara, men det har fixat sig nu.
Han vek av med blicken hela tiden som om han inte visste vart han skulle ta vägen.
- Det var ju inget kul, jag beklagar
- Äsch, dú behöver inte be om ursäkt
Han log stort och charmigt. Det kanske skulle lura hans fans men inte mig. Sad eyes never lies..
Intervjun fortsatte och de gamla vanliga frågorna poppade upp. Hur får man din uppmärksamhet? Skulle du dejta ett fan? Allt gick som vanligt.
- Har du flickvän? frågade hon plötsligt och Justin slutade le.
- Nej tyvärr inte. Jag är singel sa han och blinkade mot kameran. Tjejerna i publiken blev helt till sig.
. Inte? Så hur är det med den här tjejen då. Hon vände sin blick mot en stor bredbildstv och bilden på mig och Justin kom upp. Justin såg länge på fotot innan han svarade.
- Hon är inte min flickvän..
De filmade några tjejer i publiken som skakade på huvudet och såg sårade ut.
- Ni ser ju ut att ha väldigt trevligt, sa kvinnan och skrattade.
Justin svarade henne inte. Han såg bara ledsen och bortkommen ut. Han svalde hårt.
- Nej hon.. hon lämnade mig.
Han såg på kvinnan som intervjuade honom och han hade börjat få tårar i ögonen.
- Hon kan inte vara helt frisk om hon lämnade dig, sa kvinnan.
Det rann en tår längs Justins kind, men han stök ilsket bort den. Jag kunde inte se mer. Tårarna rann ner för mina kinder och jag snyftade högt. Jag vände mig om. Ville inte se honom. Sanna pausade klippet och så stängde hon ner internet. Hon sa inget på en lång stund. Jag grät så jag skakade, vad hade jag gjort? Jag älskade honom ju!
- Han älskar dig.. sa Sanna lågt.
Hon log lite smått.
- Du älskar honom också eller hur?
Jag nickade på huvudet innan jag bröt ihop. Sanna höll tröstande om mig.
- Det kan inte fortsätta såhär!
Hon tog mitt huvud i sina händer och såg på mig.
- Vad ska jag ta mig till? Jag har förstört allt! grät jag.
- Nejdå! Det ordnar sig ska du se.
- Jag kommer aldrig någonsin va lycklig igen!
Sanna skrattade åt mig. Jag blev sur på henne. Det fanns väl ingen humor i detta. Jag förstod henne verkligen inte.
- Jag har pratat med dina föräldrar, Sara. Det var okej för dem att jag följde med dig till Justin.
Jag såg chockat på henne.
- Är det sant? Frågade jag fortfarande chockat.
- Ja det är klart!
Just då var hon den finaste människan i hela världen. Jag kramade henne hårt.
- Tack tack tack tack! grät jag
- Du är skyldig mig stort för det här sa hon och log. Då log jag med. Jag kunde inte fatta vad som just hände.
- Vet Justin om något? sa jag helt hyper.
- Ja, han väntar väl redan på dig skulle jag tro. Hon skrattade.
- När åker vi?!
- När du vill, sa hon.
Menade hon allvar eller skämtade hon med mig?
- NU jag vill åka NU!
Hon skrattade åt mig.
- Kom så packar vi då, sa hon och så satte vi fart..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Det skulle hjälpa mig mycket om ni skulle vilja länka till denna novell på er blogg. Jag kan ha er blogg som länk här då ;) Tack på förhand!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var mycket kallare i Sverige än det varit i Amerika. Jag drog en tjocktröja över mig och sedan följde jag med Jonte bort till en taxi. Bilresan tog evigheter. Vi sa ingenting under tiden. Vi såg inte ens på varandra. Jag försökte känna efter vad jag själv ville. Men jag kände ingenting. Allt var tomt. Inget spelade någon roll längre.
Taximannen släppte av mig vid mitt hus. Jag gick ur den utan att säga ett ord till Jonte. Jag smällde igen bildörren och sen så sprang jag resten av vägen in i huset. Det kändes konstigare än någonsin att vara hemma igen. Ingenting var tryggt och hemtrevligt längre. Allt var bara konstigt och främmande.
- Nej men är du redan hemma?
Mamma stod med en skål full med sallad i köket och kollade häpet på mig. Hon satte ner skålen och så gick hon fram till mig och kramade mig länge.
- Kom nu och ät med dig, sa hon och pekade på vårt gammla köksbord. Jag skakade på huvudet.
- Nej, jag är inte hungrig. Vi åt på flygplatsen. Jag tror jag går och lägger mig.
- Gör du så
Hon pussade mig på pannan innan hon gick iväg och fortsatte fixa med maten. Jag gick upp till mitt rum men stannade i dörröppningen. Alla mina saker stod precis som dom brukade. Men allt var så annorlunda. Jag hade ett stort hål i magen som inte tycktes gå bort. Det här skulle aldrig gå bort.
Nästa dag tvingade pappa iväg mig till skolan. Jag ville helst slippa men tanken på att få träffa Sanna igen gjorde det hela lite enklare. Sanna var min bästa vän. Henne kunde jag berätta om vad som helst. Hon trodde mig alltid och hon skulle aldrig sprida mina hemligheter vidare. Det visste jag.
Hon kom springandes imot mig och jag mot henne. Vi kramades hårt och jag började gråta. Jag hade saknat henne så mycket.
- Åh, vad jag har saknat dig!
Jag såg upp på henne. Hon var så himmla glad över att se mig. Det värmde lite inom mig. Att någon i alla fall brydde sig om mig.
- Du har en del att berätta för mig, sa hon och gav mig en allvarlig blick. Visste hon?
- Jonte visade mig bilden. Sara, jag förstår inte? Du har väl aldrig gillat Justin Bieber heller?
Hon såg oförstående på mig och jag såg skamset ner i marken.
- Jag vet inte vad jag ska... Jag .. Jag har sabbat allt!
Jag brast ut i gråt och Sanna höll tröstande om mig.
- Såja, det löser sig
Hennes ord lugnade ner mig lite och jag kunde prata igen. Jag berättade allt för henne. Hur Jonte hade slagit mig och hur Justin hade räddat mig den kvällen då jag lika gärna kunde ha frusit ihjäl. Jag berättade om stunden på filten och jag berättade om när jag skulle stiga på planet. Hon var tyst hela tiden. Lyssnade och nickade förstående då och då.
- Jonte må vara sårad, men gud vilken skitstövel han är!
Jag började gråta lite till.
- Såja, jag lovar att du aldrig mer ska behöva ha med honom att göra.
Det gjorde mig lite tryggare när jag visste att Jonte var ute ur mitt liv. Men det gjorde inte saknaden efter Justin bättre.
- Kom, vi går in det är så kallt här ute.
Alla i skolan hade sett bilden. Alla tjejer såg äcklat på mig. Dem hatade mig. Killarna busvisslade när jag gick förbi. Det gjorde inte det hela bättre. Jag brydde mig inte! Jag brydde mig inte, om dem hatade mig, jag hatade dem lika mycket tillbaka! Skoldagen segade sig förbi och när jag kom hem la jag mig direkt på sängen och grät. Jag grät tills tårarna tog slut. Sedan somnade jag där.
En vecka gick, två veckor gick och jag började sakta komma tillbaka till liv igen. Men varje kväll satt jag fortfarande vid datorn och övervakade Justins twitter. Han hade inte skrivit något på 2 veckor och hans fans började bli riktigt oroliga.
En ny kille hade börjat i min klass. Han var riktigt snäll och söt. Inte som Justin såklart men ändå söt på sitt egna lilla vis. Alla tjejer gjorde sig till för honom. Det var riktigt jobbigt att se. Vi hade blivit bra vänner, han och jag, och vi hängde nästan varje rast. När jag var med honom glömmde jag bort Justin för några minuter. Det var han som fick mig att skratta igen. Att skratta på riktigt.
En kväll knackade det på dörren. Där stod Sanna och såg riktigt nervös ut.
- Vad har hänt?
Jag darrade på rösten.
Jag måste visa dig någonting, sa hon och så steg hon in i huset och upp på mitt rum. Hon satte sig vid min dator och rörde på musen. Justins twitter kom upp på skärmen men hon tryckte bara ner den. Istället gick hon in på Youtube och sökte på någonting som hade med Justin att göra. Hon klickade på den första filmen och den började spela. Jag hade hållt andan av spänning. Nu började jag äntligen andas igen. Filmen föreställde Justin på en intervju. Datumet visade att det var från igår. De knöt sig i magen på mig. Han såg mig rakt in i ögonen. Men inte med hans vanliga busiga blick. Hans blick var livlös helt tom. Det satt en kvinna framför honom med ett stort falskt tv leende på läpparna.
- Så Justin, vi har inte sett dig på ett tag vart har du hållit hus egentligen?
Jag rös till av att höra hans röst. Den var så välbekant.
- Uhm.. Jag har haft lite problem i famlijen bara, men det har fixat sig nu.
Han vek av med blicken hela tiden som om han inte visste vart han skulle ta vägen.
- Det var ju inget kul, jag beklagar
- Äsch, dú behöver inte be om ursäkt
Han log stort och charmigt. Det kanske skulle lura hans fans men inte mig. Sad eyes never lies..
Intervjun fortsatte och de gamla vanliga frågorna poppade upp. Hur får man din uppmärksamhet? Skulle du dejta ett fan? Allt gick som vanligt.
- Har du flickvän? frågade hon plötsligt och Justin slutade le.
- Nej tyvärr inte. Jag är singel sa han och blinkade mot kameran. Tjejerna i publiken blev helt till sig.
. Inte? Så hur är det med den här tjejen då. Hon vände sin blick mot en stor bredbildstv och bilden på mig och Justin kom upp. Justin såg länge på fotot innan han svarade.
- Hon är inte min flickvän..
De filmade några tjejer i publiken som skakade på huvudet och såg sårade ut.
- Ni ser ju ut att ha väldigt trevligt, sa kvinnan och skrattade.
Justin svarade henne inte. Han såg bara ledsen och bortkommen ut. Han svalde hårt.
- Nej hon.. hon lämnade mig.
Han såg på kvinnan som intervjuade honom och han hade börjat få tårar i ögonen.
- Hon kan inte vara helt frisk om hon lämnade dig, sa kvinnan.
Det rann en tår längs Justins kind, men han stök ilsket bort den. Jag kunde inte se mer. Tårarna rann ner för mina kinder och jag snyftade högt. Jag vände mig om. Ville inte se honom. Sanna pausade klippet och så stängde hon ner internet. Hon sa inget på en lång stund. Jag grät så jag skakade, vad hade jag gjort? Jag älskade honom ju!
- Han älskar dig.. sa Sanna lågt.
Hon log lite smått.
- Du älskar honom också eller hur?
Jag nickade på huvudet innan jag bröt ihop. Sanna höll tröstande om mig.
- Det kan inte fortsätta såhär!
Hon tog mitt huvud i sina händer och såg på mig.
- Vad ska jag ta mig till? Jag har förstört allt! grät jag.
- Nejdå! Det ordnar sig ska du se.
- Jag kommer aldrig någonsin va lycklig igen!
Sanna skrattade åt mig. Jag blev sur på henne. Det fanns väl ingen humor i detta. Jag förstod henne verkligen inte.
- Jag har pratat med dina föräldrar, Sara. Det var okej för dem att jag följde med dig till Justin.
Jag såg chockat på henne.
- Är det sant? Frågade jag fortfarande chockat.
- Ja det är klart!
Just då var hon den finaste människan i hela världen. Jag kramade henne hårt.
- Tack tack tack tack! grät jag
- Du är skyldig mig stort för det här sa hon och log. Då log jag med. Jag kunde inte fatta vad som just hände.
- Vet Justin om något? sa jag helt hyper.
- Ja, han väntar väl redan på dig skulle jag tro. Hon skrattade.
- När åker vi?!
- När du vill, sa hon.
Menade hon allvar eller skämtade hon med mig?
- NU jag vill åka NU!
Hon skrattade åt mig.
- Kom så packar vi då, sa hon och så satte vi fart..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 11
- Godnatt, sa jag lågt.
Han svarade mig inte. Jag la mig ner i soffan och drog en filt över mig sedan somnade jag..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade av att mobilen ringde. Jag hade ställt den på alarm. Jag gäspade och sträckte på mig. Sedan gick jag upp och drog på mig kläder. Klockan var 11.47. Jag gick in i köket och plockade fram en skål. Jag hällde upp flingor och lite mjölk i den och så satte jag mig vid bordet. Jag såg mig omkring i köket. Snart skulle jag vara hemma, då skulle allt bli som vanligt. Inget av det här skulle på något sätt kännas realistiskt. Tänk om Justin glömde bort mig. Han skulle säkert möta en mycket snyggare och känd tjej som han skulle älska. Jag kunde inte veta säkert. Det ända jag visste var att jag aldrig skulle glömma Justin. Jag skulle aldrig glömma de stunder vi haft tillsammans. Jag älskade honom fortfarande, det kunde jag inte förneka. Men det var bäst om vi kom över varandra. Det var meningen att han skulle va ihop med en annan kändis, så var det bara. Inte en vanlig tjej som jag.
Jag satte in sakerna i diskmaskinen när jag var klar. sedan packade jag ner mina saker i resväskan och suckade. Mobilen höll jag i handen. Jag gick upp till Justins rum. Jag ville inte gå in. Risken fanns att jag skulle sakna honom för mycket om jag såg honom ligga där med rufsigt hår, nyvaken. Jag knackade istället på dörren.
- Justin.. Jag åker nu.. Jag tror det blir bäst såhär, jag var aldrig värd dig ändå.
Jag visste inte om han lyssnade eller inte. Jag såg att klockan började bli mycket.
- Förväl..
Tårarna rann längs mina kinder och jag lät dem rinna. Det var ingen ide att stryka bort dem. Jag ville att alla skulle se hur sårad jag var, kanske skulle någon stoppa mig då..
Jag bad en av livvakterna att köra mig till flygplatsen.
- Ska du någonstans? Vart är Justin?
Han såg förvirrad ut.
- Jag ska hem. Justin är och surar på sitt rum.
Han sa inget mer. Jag tror han förstod. Han bad mig hoppa in i limousinen, jag hoppade in och där inne bröt jag ihop. Tårarna rann och rann. Jag skrek och slog vilt omkring mig. Jag tror jag somnade där för jag vaknade av att livvakten skakade mig. Jag steg ur limmon och kollade runt omkring mig. klockan var prick 13.00.
- Här är mitt nummer, sa livvakten och räckte mig en plastbricka.
- Jag hörde att du och Justin hade blivit jagade av paparazzis. Har du några problem så är det bara att ringa. Jag log tacksamt mot honom sedan tog jag upp en lapp ur fickan. Jag vet inte varför jag hade gjort det. Jag kunde väl helt enkelt inte släppa taget helt.
- Du.. Här är mitt nummer och min adress ifall Justin frågar.
Jag såg blygt på honom. Han tog emot lappen och stoppade den i fickan. Sedan gav han mig en kram och så åkte han iväg.
- Sara!
Jag vände mig om och där stod Jonte. Det kändes konstigt att se honom. Det ar bara några dagar sedan jag såg honom sist, men det kändes som en evighet. Han kramade mig hårt när han väl nådde fram till mig. Jag kramade honom smått tillbaka. Jag kände ingenting. Inga fjärilar som flög runt i magen inte. Allt jag kunde tänka på var Justin. Vi gick bort till vår gate där vårt plan skulle stå och vänta. När vi väl kom fram kunde vi inte se något plan. Jonte gick och frågade en tant som jobbade på flygplatsen. Hon berättade att flyget var försenat en halvtimme. Vi satte oss ner och väntade, väntade. Vi pratade inte om någonting. Vi hade ingenting gemensamt han och jag. Han höll mig inte i handen. Han var inte Justin.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag kunde inte tro att det var sant. Hade hon gått bakom min rygg hela tiden. Hon som alltid var så oskyldig.
Nu skulle hon bort föralltid, försvinna ur mitt liv. Jag blundade hårt. Alla de stunder vi hade haft tillsammans de verkade så äkta. Hennes känslor för mig. Var dem äkta? Den där Jonte. Hur bra kunde han vara om hon lämnade honom sådär? Fast jag ångrade mig direkt för hon hade ju precis lämnat mig. Vems fel var det egentligen? Hade vi kunnat prata om det här om jag inte hade skrikit åt henne. Jag gnuggade min panna. Det var alldeles för många tankar på en och samma gång. Jag tänkte på gårkvällen med henne. När vi hade legat där på filten. När hon kysste mig kändes det så verklig. Som om jag kunde ta på hennes känslor. Hon var så speciell. Älskade mig för den jag var. Inte för vad jag var. När jag var med henne var jag bara Justin. Jag tänkte på när hon hade sin hand innanför mina kalsonger. Det hade varit så underbart. Jag undrar hur långt vi hade gått om de där jävla paparazzisarna aldrig hade dykt upp. Då kanske hon skulle ligga här med mig nu. Jag skulle kunna hålla om henne, älska henne. Jag slog upp ögonen. Jag skulle inte förlora henne så lätt
Jag flög upp ur sängen och ner till nedervåningen. Jag bad Dylan, min livvakt att berätta vart han hade kört Sara. Han gav mig adressen till flygplatsen och en liten lapp med hennes telefonnummer på. Jag tog mina bilnycklar och sprang ut till bilen. Jag vred om nyckeln och satte gasen i bottnen. Jag tänkte inte förlora henne!
Det tog en stund att komma till flygplatsen. Jag sprang bort till den stora skärmen där man kunde se var flygen skulle. Jag letade upp ett plan som skulle till Sverige. Jag läste vad där stod. Avgång 13.20. Jag kollade på min klocka. 13.46. Helvete! Jag hade missat henne. Jag läste igen och då såg jag, Försenat till 13.50. Jag såg ner på min klocka. Shit! 3 min! Jag sprang för allt vad jag var värd bort till hennes gate. Där stog människor i kö som väntade på att få komma ombord. Men ingen av dem var Sara. Jag smög mig fram bakom dem och när jag kom längst fram i ledet slängde jag mig förbi dem och sprang för livet. Jag hörde hur folk började springa efter mig. Antagligen polisen. När jag kom ut till där var planet stod såg jag henne. Lika vacker som alltid. Hon var på väg mot flygplanets trappa.
- SARA!!
Jag skrek hennes namn så högt jag kunde och väntade på hennes reaktion.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Först trodde jag att jag inbillade mig men när han ropade på mig igen vände jag mig om. Där stod han så vacker, anfådd som han var. Han hade nog sprungit en lång bit den stackarn. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag slängde resväskan ifrån mig och sprang fram till honom. Jag flög i hans armar och han kramade mig hårt.
- Jag låter dig aldrig gå, viskade han.
Jag släppte taget om honom och backade ett par steg. Jag såg ner i marken sedan såg jag allvarligt på honom.
- Nej Justin! Jag måste ta det här planet.
- Vad menar du? Han såg snopet på mig.
- Du kan inte bara komma hitspringandes och tro att allt ska bli bra igen
- Sara, efter allt jag har gjort för dig. Snälla lämna mig inte.
Han såg nervöst på mig.
- Justin, jag älskar dig över allt annat men det blir bäst såhär tro mig.
- Hur fan kan detta vara det bästa alternativet!? Snälla, vi kan väl prata om det? Jag är säker på att vi kan komma fram till något mycket bättre.
- Nej, Justin. Det är bäst så, om vi bara kommer över varandra. Jag förtjänar inte dig.
- Men jag kan inte komma över dig, jag vill inte komma över dig!
- Justin, Jonte han..
- Han vadå? Du älskar honom inte ens! Och han älskar inte dig heller! Inte så som jag gör! Vad är det för kille som inte väntar på sin tjej när man stiger på planet! Han letar inte ens efter dig!
Justins ord värkte. Det var sant alltihop. Jag älskade inte Jonte längre, jag älskade Justin. Men det kvittade. För jag var tvungen att lämna honom hur som helst. Jag såg honom länge i ögonen.
- SARA!
Det var Jonte som ropade ifrån planet. Jag började backa från Justin. Han såg så hjälplös ut.
- Snälla lämna mig inte här!
Två säkerhetsvakter kom springandes bakom Justin.
- Förlåt.. sa jag lågt.
Jag vände mig om.
- JAG ÄLSKAR JU DIG!
Justin hade börjat gråta nu. Jag sprang därifrån, ville inte se honom. Det gjorde alldeles för ont i mig. Han började springa efter mig men säkerhetsvakterna var honom hack i häl. De nådde fram till honom och höll fast honom. Han försökte vrida sig ur deras grepp men dem var för starka. Han skrek efter mig för full hals.
- SARA!!
Var det sista jag hörde innan flygvärdinnan stängde planets dörr och jag gick och satte mig bredvid Jonte. Jag såg ut genom fönstret. Vakterna hade brottat ner Justin till marken. Han låg där hjälplös och stirrade tomt framför sig. Det såg ut som han var död.
Tårarna rullade längs kinderna. Jag kunde inte hjälpa det. Jag gömde händerna i ansiktet och bröt ihop. Jonte tröstade mig inte. Han satt bara bredvid mig och tittade stelt framför sig. När jag lugnat ner mig tittade han äntligen på mig. Men inte med sin vanliga mjuka blick. Hans ögon stirrade på mig. Genomborrade min själ och skavde ett stort hål på mitt hjärta. Jag såg hjälplöst på honom men fick inget stöd.
- Tro inte att jag inte vet vad du har hållit på med dem senaste dagarna
Han såg hatiskt på mig och jag sa ingenting.
- Kan du förklara det här?
Han gav mig en utriven bit från en tidning. Det var jag och Justin på bilden. Jag låg ovanpå honom i jeans och bh. Han låg under i bara kalsonger på den rödarutiga filten. Han blundade och hade munnen halvöppen. Han lutade sitt huvud bakåt och jag kysste honom på halsen. Min hand var innanför hans kalsonger. Fotografen hade verkligen fångat rätt ögonblick. Jag blundade hårt och slängde ifrån mig lappen.
- Nå?
Hans röst var riktigt irriterad. Plötsligt tog han ett kraftigt tag i mitt hår och tvingade mig att titta på honom. Hans grepp om mig värkte och tårar rann frå mina ögon.
- Sluta lipa! Vill du att jag ska slå till dig eller?
Han viskade så lågt att endast jag kunde höra vad han sa. Jag skakade sakta på huvudet.
- Nu vill jag att du lovar mig att det här aldrig händer igen! Förstått!
Jag nickade. Äntligen släppte han taget om mig. Han smekte min kind, men jag vred bort ansiktet. Jag ville inte ha med honom att göra. Jag önskade att planet kunde störta. Då skulle allt va över. Gud så skönt om allt bara kunde gå över...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja vi får väl se hur det går ..
Kommentera ;)
Han svarade mig inte. Jag la mig ner i soffan och drog en filt över mig sedan somnade jag..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vaknade av att mobilen ringde. Jag hade ställt den på alarm. Jag gäspade och sträckte på mig. Sedan gick jag upp och drog på mig kläder. Klockan var 11.47. Jag gick in i köket och plockade fram en skål. Jag hällde upp flingor och lite mjölk i den och så satte jag mig vid bordet. Jag såg mig omkring i köket. Snart skulle jag vara hemma, då skulle allt bli som vanligt. Inget av det här skulle på något sätt kännas realistiskt. Tänk om Justin glömde bort mig. Han skulle säkert möta en mycket snyggare och känd tjej som han skulle älska. Jag kunde inte veta säkert. Det ända jag visste var att jag aldrig skulle glömma Justin. Jag skulle aldrig glömma de stunder vi haft tillsammans. Jag älskade honom fortfarande, det kunde jag inte förneka. Men det var bäst om vi kom över varandra. Det var meningen att han skulle va ihop med en annan kändis, så var det bara. Inte en vanlig tjej som jag.
Jag satte in sakerna i diskmaskinen när jag var klar. sedan packade jag ner mina saker i resväskan och suckade. Mobilen höll jag i handen. Jag gick upp till Justins rum. Jag ville inte gå in. Risken fanns att jag skulle sakna honom för mycket om jag såg honom ligga där med rufsigt hår, nyvaken. Jag knackade istället på dörren.
- Justin.. Jag åker nu.. Jag tror det blir bäst såhär, jag var aldrig värd dig ändå.
Jag visste inte om han lyssnade eller inte. Jag såg att klockan började bli mycket.
- Förväl..
Tårarna rann längs mina kinder och jag lät dem rinna. Det var ingen ide att stryka bort dem. Jag ville att alla skulle se hur sårad jag var, kanske skulle någon stoppa mig då..
Jag bad en av livvakterna att köra mig till flygplatsen.
- Ska du någonstans? Vart är Justin?
Han såg förvirrad ut.
- Jag ska hem. Justin är och surar på sitt rum.
Han sa inget mer. Jag tror han förstod. Han bad mig hoppa in i limousinen, jag hoppade in och där inne bröt jag ihop. Tårarna rann och rann. Jag skrek och slog vilt omkring mig. Jag tror jag somnade där för jag vaknade av att livvakten skakade mig. Jag steg ur limmon och kollade runt omkring mig. klockan var prick 13.00.
- Här är mitt nummer, sa livvakten och räckte mig en plastbricka.
- Jag hörde att du och Justin hade blivit jagade av paparazzis. Har du några problem så är det bara att ringa. Jag log tacksamt mot honom sedan tog jag upp en lapp ur fickan. Jag vet inte varför jag hade gjort det. Jag kunde väl helt enkelt inte släppa taget helt.
- Du.. Här är mitt nummer och min adress ifall Justin frågar.
Jag såg blygt på honom. Han tog emot lappen och stoppade den i fickan. Sedan gav han mig en kram och så åkte han iväg.
- Sara!
Jag vände mig om och där stod Jonte. Det kändes konstigt att se honom. Det ar bara några dagar sedan jag såg honom sist, men det kändes som en evighet. Han kramade mig hårt när han väl nådde fram till mig. Jag kramade honom smått tillbaka. Jag kände ingenting. Inga fjärilar som flög runt i magen inte. Allt jag kunde tänka på var Justin. Vi gick bort till vår gate där vårt plan skulle stå och vänta. När vi väl kom fram kunde vi inte se något plan. Jonte gick och frågade en tant som jobbade på flygplatsen. Hon berättade att flyget var försenat en halvtimme. Vi satte oss ner och väntade, väntade. Vi pratade inte om någonting. Vi hade ingenting gemensamt han och jag. Han höll mig inte i handen. Han var inte Justin.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag kunde inte tro att det var sant. Hade hon gått bakom min rygg hela tiden. Hon som alltid var så oskyldig.
Nu skulle hon bort föralltid, försvinna ur mitt liv. Jag blundade hårt. Alla de stunder vi hade haft tillsammans de verkade så äkta. Hennes känslor för mig. Var dem äkta? Den där Jonte. Hur bra kunde han vara om hon lämnade honom sådär? Fast jag ångrade mig direkt för hon hade ju precis lämnat mig. Vems fel var det egentligen? Hade vi kunnat prata om det här om jag inte hade skrikit åt henne. Jag gnuggade min panna. Det var alldeles för många tankar på en och samma gång. Jag tänkte på gårkvällen med henne. När vi hade legat där på filten. När hon kysste mig kändes det så verklig. Som om jag kunde ta på hennes känslor. Hon var så speciell. Älskade mig för den jag var. Inte för vad jag var. När jag var med henne var jag bara Justin. Jag tänkte på när hon hade sin hand innanför mina kalsonger. Det hade varit så underbart. Jag undrar hur långt vi hade gått om de där jävla paparazzisarna aldrig hade dykt upp. Då kanske hon skulle ligga här med mig nu. Jag skulle kunna hålla om henne, älska henne. Jag slog upp ögonen. Jag skulle inte förlora henne så lätt
Jag flög upp ur sängen och ner till nedervåningen. Jag bad Dylan, min livvakt att berätta vart han hade kört Sara. Han gav mig adressen till flygplatsen och en liten lapp med hennes telefonnummer på. Jag tog mina bilnycklar och sprang ut till bilen. Jag vred om nyckeln och satte gasen i bottnen. Jag tänkte inte förlora henne!
Det tog en stund att komma till flygplatsen. Jag sprang bort till den stora skärmen där man kunde se var flygen skulle. Jag letade upp ett plan som skulle till Sverige. Jag läste vad där stod. Avgång 13.20. Jag kollade på min klocka. 13.46. Helvete! Jag hade missat henne. Jag läste igen och då såg jag, Försenat till 13.50. Jag såg ner på min klocka. Shit! 3 min! Jag sprang för allt vad jag var värd bort till hennes gate. Där stog människor i kö som väntade på att få komma ombord. Men ingen av dem var Sara. Jag smög mig fram bakom dem och när jag kom längst fram i ledet slängde jag mig förbi dem och sprang för livet. Jag hörde hur folk började springa efter mig. Antagligen polisen. När jag kom ut till där var planet stod såg jag henne. Lika vacker som alltid. Hon var på väg mot flygplanets trappa.
- SARA!!
Jag skrek hennes namn så högt jag kunde och väntade på hennes reaktion.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Först trodde jag att jag inbillade mig men när han ropade på mig igen vände jag mig om. Där stod han så vacker, anfådd som han var. Han hade nog sprungit en lång bit den stackarn. Jag kunde inte kontrollera mig själv. Jag slängde resväskan ifrån mig och sprang fram till honom. Jag flög i hans armar och han kramade mig hårt.
- Jag låter dig aldrig gå, viskade han.
Jag släppte taget om honom och backade ett par steg. Jag såg ner i marken sedan såg jag allvarligt på honom.
- Nej Justin! Jag måste ta det här planet.
- Vad menar du? Han såg snopet på mig.
- Du kan inte bara komma hitspringandes och tro att allt ska bli bra igen
- Sara, efter allt jag har gjort för dig. Snälla lämna mig inte.
Han såg nervöst på mig.
- Justin, jag älskar dig över allt annat men det blir bäst såhär tro mig.
- Hur fan kan detta vara det bästa alternativet!? Snälla, vi kan väl prata om det? Jag är säker på att vi kan komma fram till något mycket bättre.
- Nej, Justin. Det är bäst så, om vi bara kommer över varandra. Jag förtjänar inte dig.
- Men jag kan inte komma över dig, jag vill inte komma över dig!
- Justin, Jonte han..
- Han vadå? Du älskar honom inte ens! Och han älskar inte dig heller! Inte så som jag gör! Vad är det för kille som inte väntar på sin tjej när man stiger på planet! Han letar inte ens efter dig!
Justins ord värkte. Det var sant alltihop. Jag älskade inte Jonte längre, jag älskade Justin. Men det kvittade. För jag var tvungen att lämna honom hur som helst. Jag såg honom länge i ögonen.
- SARA!
Det var Jonte som ropade ifrån planet. Jag började backa från Justin. Han såg så hjälplös ut.
- Snälla lämna mig inte här!
Två säkerhetsvakter kom springandes bakom Justin.
- Förlåt.. sa jag lågt.
Jag vände mig om.
- JAG ÄLSKAR JU DIG!
Justin hade börjat gråta nu. Jag sprang därifrån, ville inte se honom. Det gjorde alldeles för ont i mig. Han började springa efter mig men säkerhetsvakterna var honom hack i häl. De nådde fram till honom och höll fast honom. Han försökte vrida sig ur deras grepp men dem var för starka. Han skrek efter mig för full hals.
- SARA!!
Var det sista jag hörde innan flygvärdinnan stängde planets dörr och jag gick och satte mig bredvid Jonte. Jag såg ut genom fönstret. Vakterna hade brottat ner Justin till marken. Han låg där hjälplös och stirrade tomt framför sig. Det såg ut som han var död.
Tårarna rullade längs kinderna. Jag kunde inte hjälpa det. Jag gömde händerna i ansiktet och bröt ihop. Jonte tröstade mig inte. Han satt bara bredvid mig och tittade stelt framför sig. När jag lugnat ner mig tittade han äntligen på mig. Men inte med sin vanliga mjuka blick. Hans ögon stirrade på mig. Genomborrade min själ och skavde ett stort hål på mitt hjärta. Jag såg hjälplöst på honom men fick inget stöd.
- Tro inte att jag inte vet vad du har hållit på med dem senaste dagarna
Han såg hatiskt på mig och jag sa ingenting.
- Kan du förklara det här?
Han gav mig en utriven bit från en tidning. Det var jag och Justin på bilden. Jag låg ovanpå honom i jeans och bh. Han låg under i bara kalsonger på den rödarutiga filten. Han blundade och hade munnen halvöppen. Han lutade sitt huvud bakåt och jag kysste honom på halsen. Min hand var innanför hans kalsonger. Fotografen hade verkligen fångat rätt ögonblick. Jag blundade hårt och slängde ifrån mig lappen.
- Nå?
Hans röst var riktigt irriterad. Plötsligt tog han ett kraftigt tag i mitt hår och tvingade mig att titta på honom. Hans grepp om mig värkte och tårar rann frå mina ögon.
- Sluta lipa! Vill du att jag ska slå till dig eller?
Han viskade så lågt att endast jag kunde höra vad han sa. Jag skakade sakta på huvudet.
- Nu vill jag att du lovar mig att det här aldrig händer igen! Förstått!
Jag nickade. Äntligen släppte han taget om mig. Han smekte min kind, men jag vred bort ansiktet. Jag ville inte ha med honom att göra. Jag önskade att planet kunde störta. Då skulle allt va över. Gud så skönt om allt bara kunde gå över...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ja vi får väl se hur det går ..
Kommentera ;)
You him and me - episode 10
Plötsligt slutade han kyssen och såg busigt på mig.
- Jag har en överraskning till dig, sa han och log hemlighetsfullt...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin tog med mig ut. Tiden hade gått svindlande fort och det var bäckmörkt ute. Jag måste erkänna att jag är lite mörkrädd, så mitt tag runt Justins hand blev fastare och jag gick tätt inttill honom. Justin höll upp bil dörren till mig och jag satte mig i den och fnissade åt honom. Han var så gullig. Han hoppade in vid förarsätet och startade bilen. Vi körde ut i staden och parkerade på en liten allmän parkering. Justin drog huvan över sitt huvud och jag gjorde detsamma.
Vi gick längs en liten grusväg med endast små lycktor som lyste upp vägen för oss. Justin hade sin arm runt mig. Vi sa inte så mycket. Justin la sin hand för mina ögon. Jag kunde känna hans andetag vid min hals.
- Blunda, viskade han.
Jag rös till. Jag stängde mina ögon och Justin tog bort sin hand. Han tog istället mina händer och så ledde han mig en bit. Precis som när han skulle visa mig balkongen. Jag log vid tanken.
- Öppna ögonen
Jag gjorde som han sa och när jag öppnade ögonen kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken, det var så vackert. Vi hade kommit fram vid en sjö. Framför sjön låg en rutig filt. På filten stod två levande ljus och dansade. Under dem låg ett hav av godheter. Bakom sjön var det en stor stad. Ljuset ifrån husfönsterna och gatulycktorna speglade sig i vattnet och det var så romantiskt att en tår rann längs min kind. En lyckotår.
- Åhh , Justin, viskade jag
Han tog min hand och jag såg på honom. Han var den vackraste människan på hela jorden och jag var på världens vackraste plats med honom. Jag kunde inte hjälpa mig själv. Jag hoppade i hans famn. Kramade honom länge och hårt innan jag släppte taget. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Du är det finaste jag vet, viskade han. Jag var tvungen att sätta mig ner på filten annars hade jag börjat storböla. Justin tog av sig sin munktröja innan han satte sig ner på filten.
Han satte sig framför mig och hällde upp cider till oss båda. Vi pratade om allt mellan himmel och jord medans vi tuggade i oss och våra skratt ekade i natten. Allt var som en dröm. Plötsligt blev vi helt tysta, båda två. Vi satt och tittade på varandra länge. Sen blåste Justin ut ljuset och allt blev mörkt. Jag hörde hur han fnissade och jag försökte få mina ögon att vänja sig vid mörkret men inte en chans att jag kunde se honom. Han strök bort mitt hår och kysste mig på halsen. Han satt bakom mig och jag kunde känna hans andetag mot min nacke. Jag stönade lågt och kände hur Justins händer smekte mig försiktigt. Jag vände mig om och kysste honom på munnen. Vi la oss ner på filten och Justin tog av sig sin t-shirt. Han smekte av mig min huvtröja och jag tog själv av mig linnet. Den svala kvällsvinden svepte om oss. Jag kände Justins varma kropp mot min och hur hans hjärta slog i takt. Vi snurrade runt så att jag nu låg över honom. Han tog av sig sina byxor och låg nu i bara kalsonger. Jag kysste honom på halsen och han stönade av välbehag. Jag kysste honom längre ner på bröstet och kände hur han fick stånd. Den här gången avslutade jag ingenting. Jag älskade honom. Jag ville ha honom. Bara honom.. Jag smekte honom på magen och vid kanten av hans kalsonger. Han såg plågat på mig och jag skrattade åt honom. Jag smög försiktigt in handen under hans kalsonger och tog tag i den. Justin stönade högt.
Då hände det som inte fick hända! En blixt lyste upp oss där vi låg och ett klickande ljud fick mig att snabbt dra upp handen igen. En blixt till och en blixt till. Det var någon som fotade oss. Justin svor högt och jag hoppade skrämt av honom. Jag skyndade mig att ta på mig linnet igen. Sedan tog jag tjocktröjan under armen. Justin tog min hand och så sprang vi som galningar. Vi slängde oss in i bilen och sedan körde Justin iväg som en galning. De få folk vi mötte tutade argt på oss. När vi äntligen var framme vid huset stannade Justin bilen. Han drämde sin knutna hand hårt i ratten ett antal gånger. Han svor gång på gång och skrek. Jag satt bara och såg ner i mitt knä. Tårarna rann. Jag kunde inte hjälpa det. Jag snyftade till ett antal gånger och äntligen slutade Justin med sitt raseri anfall. Han såg oroligt på mig och la en hand mot min kind. Jag såg sorgset på honom och han hade också tårar i ögonen.
- Förlåt mig, snälla.. Jag.. snälla gråt inte..
Hans röst var konstig. Det hördes att han var på väg att gråta.
- Förlåt för att jag förstör din karriär
Jag började gråta på riktigt, kunde inte hålla det inne. Justin såg oförstående på mig.
- Vad pratar du om?! Sluta! Du förstör ingenting, jag älskar dig det är mycket viktigare än någon karriär!
Han hade höjt sin röst och av ren reflex höjde jag min oxå.
- FATTAR DU INGENTING! DINA FANS KOMMER FÅ REDA PÅ ALLT!
Jag skrek på honom. Jag var så rädd.
- Snälla Sara skrik inte på mig
Han hade börjat gråta på riktigt nu. Tårar rullade längs hans kinder och det gjorde ont i mig att se honom så men jag var så rädd.
- ALLT ÄR MITT FEL! DEM KOMMER HATA MIG ALLIHOP! DIN FAMILJ, ALLA KOMMER HATA MIG!
- Snälla Sara lugna ner dig!
Han tog min hand men jag drog den bara till mig igen. Jag öppnade bildörren och klev ur. Jag började springa längs med gatan, jag sprang för livet. Ville bara bort, bort från allt! Justin var strax efter mig. Han var snabbare än mig och hann ikapp mig på nolltid. Han höll om mig och jag fösökte vrida mig ur hans grepp men han höll fast mig. Jag började sparka och slå och han släppte mig.
- Snälla, gör inte såhär mot mig!
Han var så otroligt sårad. Han försökte krama mig igen men jag knuffade bort honom.
- Älskar du mig inte? grät han. Han såg så ynklig ut där han stod i bara sina kalsonger.
- Nej! Jag älskar Jonte!
Justin stannade upp.
- VEM FAN ÄR DET!? HA!?
Han skrek på mig nu. Jag blev nästan rädd för honom.
- Det är min pojkvän.. nu låg jag illa till.
Justin bara såg sårat på mig, skakade sakta på sitt huvud.
- Du ljuger, sa han lågt
- Nej, det är sant! Jag älskar honom! Inte dig! Och jag ska åka hem till Sverige med honom nu!
Justin såg på mig länge. Hans ansikte var helt uttryckslöst, helt dött.
- Åk då.. sa han sedan.
- ÄK DU MED DIN JÄVLA KILLE TILL SVERIGE OM DU VILL! JAG BRYR MIG FAN INTE! OM HAN NU ÄR SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE ÄN MIG SÅ STICK!
Han såg helt vild ut och hela tiden rullade tårar längs hans kinder. Jag ville bara hålla om honom och säga att allt skulle bli okej igen. Han satte sig ner på gatan och la ansiktet i händerna han grät så han skakade. Jag gick fram till honom.
- Förlåt.. viskade jag. Sen gick jag till bilen och tog mina saker. Säkerhetsvakten släppte in mig utan att säga ett ord men jag märkte att han stirrade på mig. Jag var för trött för att bry mig. Jag gick in i huset och tog upp min mobil. Jag skrev till Jonte att han skulle möta mig vid närmaste flygplats. Han svarade "okej, va där vid 1 Puss<3".
Jag tog av mig byxorna och satte på mig ett par shorts istället. Dörren öppnades och in steg Justin. Han kollade på mig en lång stund. Våra blickar möttes. Jag saknade honom redan. Han var så nära men samtidigt så långt bort. Han hade tagit på sig byxorna igen och höll sina tröjor under armen. Han började gå mot trappan.
- Godnatt, sa jag lågt.
Han svarade mig inte. Jag la mig ner i soffan och drog en filt över mig sedan somnade jag..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
isch isch! vad tror ni händer? ;P
Långt kapitel ;)
Kommentera ;)
- Jag har en överraskning till dig, sa han och log hemlighetsfullt...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Justin tog med mig ut. Tiden hade gått svindlande fort och det var bäckmörkt ute. Jag måste erkänna att jag är lite mörkrädd, så mitt tag runt Justins hand blev fastare och jag gick tätt inttill honom. Justin höll upp bil dörren till mig och jag satte mig i den och fnissade åt honom. Han var så gullig. Han hoppade in vid förarsätet och startade bilen. Vi körde ut i staden och parkerade på en liten allmän parkering. Justin drog huvan över sitt huvud och jag gjorde detsamma.
Vi gick längs en liten grusväg med endast små lycktor som lyste upp vägen för oss. Justin hade sin arm runt mig. Vi sa inte så mycket. Justin la sin hand för mina ögon. Jag kunde känna hans andetag vid min hals.
- Blunda, viskade han.
Jag rös till. Jag stängde mina ögon och Justin tog bort sin hand. Han tog istället mina händer och så ledde han mig en bit. Precis som när han skulle visa mig balkongen. Jag log vid tanken.
- Öppna ögonen
Jag gjorde som han sa och när jag öppnade ögonen kände jag hur tårarna brände bakom ögonlocken, det var så vackert. Vi hade kommit fram vid en sjö. Framför sjön låg en rutig filt. På filten stod två levande ljus och dansade. Under dem låg ett hav av godheter. Bakom sjön var det en stor stad. Ljuset ifrån husfönsterna och gatulycktorna speglade sig i vattnet och det var så romantiskt att en tår rann längs min kind. En lyckotår.
- Åhh , Justin, viskade jag
Han tog min hand och jag såg på honom. Han var den vackraste människan på hela jorden och jag var på världens vackraste plats med honom. Jag kunde inte hjälpa mig själv. Jag hoppade i hans famn. Kramade honom länge och hårt innan jag släppte taget. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Du är det finaste jag vet, viskade han. Jag var tvungen att sätta mig ner på filten annars hade jag börjat storböla. Justin tog av sig sin munktröja innan han satte sig ner på filten.
Han satte sig framför mig och hällde upp cider till oss båda. Vi pratade om allt mellan himmel och jord medans vi tuggade i oss och våra skratt ekade i natten. Allt var som en dröm. Plötsligt blev vi helt tysta, båda två. Vi satt och tittade på varandra länge. Sen blåste Justin ut ljuset och allt blev mörkt. Jag hörde hur han fnissade och jag försökte få mina ögon att vänja sig vid mörkret men inte en chans att jag kunde se honom. Han strök bort mitt hår och kysste mig på halsen. Han satt bakom mig och jag kunde känna hans andetag mot min nacke. Jag stönade lågt och kände hur Justins händer smekte mig försiktigt. Jag vände mig om och kysste honom på munnen. Vi la oss ner på filten och Justin tog av sig sin t-shirt. Han smekte av mig min huvtröja och jag tog själv av mig linnet. Den svala kvällsvinden svepte om oss. Jag kände Justins varma kropp mot min och hur hans hjärta slog i takt. Vi snurrade runt så att jag nu låg över honom. Han tog av sig sina byxor och låg nu i bara kalsonger. Jag kysste honom på halsen och han stönade av välbehag. Jag kysste honom längre ner på bröstet och kände hur han fick stånd. Den här gången avslutade jag ingenting. Jag älskade honom. Jag ville ha honom. Bara honom.. Jag smekte honom på magen och vid kanten av hans kalsonger. Han såg plågat på mig och jag skrattade åt honom. Jag smög försiktigt in handen under hans kalsonger och tog tag i den. Justin stönade högt.
Då hände det som inte fick hända! En blixt lyste upp oss där vi låg och ett klickande ljud fick mig att snabbt dra upp handen igen. En blixt till och en blixt till. Det var någon som fotade oss. Justin svor högt och jag hoppade skrämt av honom. Jag skyndade mig att ta på mig linnet igen. Sedan tog jag tjocktröjan under armen. Justin tog min hand och så sprang vi som galningar. Vi slängde oss in i bilen och sedan körde Justin iväg som en galning. De få folk vi mötte tutade argt på oss. När vi äntligen var framme vid huset stannade Justin bilen. Han drämde sin knutna hand hårt i ratten ett antal gånger. Han svor gång på gång och skrek. Jag satt bara och såg ner i mitt knä. Tårarna rann. Jag kunde inte hjälpa det. Jag snyftade till ett antal gånger och äntligen slutade Justin med sitt raseri anfall. Han såg oroligt på mig och la en hand mot min kind. Jag såg sorgset på honom och han hade också tårar i ögonen.
- Förlåt mig, snälla.. Jag.. snälla gråt inte..
Hans röst var konstig. Det hördes att han var på väg att gråta.
- Förlåt för att jag förstör din karriär
Jag började gråta på riktigt, kunde inte hålla det inne. Justin såg oförstående på mig.
- Vad pratar du om?! Sluta! Du förstör ingenting, jag älskar dig det är mycket viktigare än någon karriär!
Han hade höjt sin röst och av ren reflex höjde jag min oxå.
- FATTAR DU INGENTING! DINA FANS KOMMER FÅ REDA PÅ ALLT!
Jag skrek på honom. Jag var så rädd.
- Snälla Sara skrik inte på mig
Han hade börjat gråta på riktigt nu. Tårar rullade längs hans kinder och det gjorde ont i mig att se honom så men jag var så rädd.
- ALLT ÄR MITT FEL! DEM KOMMER HATA MIG ALLIHOP! DIN FAMILJ, ALLA KOMMER HATA MIG!
- Snälla Sara lugna ner dig!
Han tog min hand men jag drog den bara till mig igen. Jag öppnade bildörren och klev ur. Jag började springa längs med gatan, jag sprang för livet. Ville bara bort, bort från allt! Justin var strax efter mig. Han var snabbare än mig och hann ikapp mig på nolltid. Han höll om mig och jag fösökte vrida mig ur hans grepp men han höll fast mig. Jag började sparka och slå och han släppte mig.
- Snälla, gör inte såhär mot mig!
Han var så otroligt sårad. Han försökte krama mig igen men jag knuffade bort honom.
- Älskar du mig inte? grät han. Han såg så ynklig ut där han stod i bara sina kalsonger.
- Nej! Jag älskar Jonte!
Justin stannade upp.
- VEM FAN ÄR DET!? HA!?
Han skrek på mig nu. Jag blev nästan rädd för honom.
- Det är min pojkvän.. nu låg jag illa till.
Justin bara såg sårat på mig, skakade sakta på sitt huvud.
- Du ljuger, sa han lågt
- Nej, det är sant! Jag älskar honom! Inte dig! Och jag ska åka hem till Sverige med honom nu!
Justin såg på mig länge. Hans ansikte var helt uttryckslöst, helt dött.
- Åk då.. sa han sedan.
- ÄK DU MED DIN JÄVLA KILLE TILL SVERIGE OM DU VILL! JAG BRYR MIG FAN INTE! OM HAN NU ÄR SÅ JÄVLA MYCKET BÄTTRE ÄN MIG SÅ STICK!
Han såg helt vild ut och hela tiden rullade tårar längs hans kinder. Jag ville bara hålla om honom och säga att allt skulle bli okej igen. Han satte sig ner på gatan och la ansiktet i händerna han grät så han skakade. Jag gick fram till honom.
- Förlåt.. viskade jag. Sen gick jag till bilen och tog mina saker. Säkerhetsvakten släppte in mig utan att säga ett ord men jag märkte att han stirrade på mig. Jag var för trött för att bry mig. Jag gick in i huset och tog upp min mobil. Jag skrev till Jonte att han skulle möta mig vid närmaste flygplats. Han svarade "okej, va där vid 1 Puss<3".
Jag tog av mig byxorna och satte på mig ett par shorts istället. Dörren öppnades och in steg Justin. Han kollade på mig en lång stund. Våra blickar möttes. Jag saknade honom redan. Han var så nära men samtidigt så långt bort. Han hade tagit på sig byxorna igen och höll sina tröjor under armen. Han började gå mot trappan.
- Godnatt, sa jag lågt.
Han svarade mig inte. Jag la mig ner i soffan och drog en filt över mig sedan somnade jag..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
isch isch! vad tror ni händer? ;P
Långt kapitel ;)
Kommentera ;)
