abiebluvstory

Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------



------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Kvällen hade varit helt amazing! Mina fans är verkligen bäst! Energin var helt otrolig och jag var fortfarande helt hyper, trots att jag hade uppträtt så mycket. Jag fick lust att ringa Sara och fråga vad hon tyckte om kvällen. Jag tog upp min mobil och ringde. Hennes mobil var avstängd. Typiskt! Jasmine drog med mig till ett avskiljt rum där vi satte oss ner och andades ut.
- Vilken underbar kväll!
- Ja verkligen, svarade jag.

Vi fortsatte prata om hur roligt det hade varit att uppträda tillsammans.
- Åh Justin det var så längesen vi sågs, sa hon och så lutade hon sitt huvud mot min axel.
Jag hade saknat henne också.
- Justin, vad hände egentligen med oss?
Det där var känsligt för mig, det visste hon.
- Det vet du..
- Jag vet att det var dumt av mig, men jag har faktiskt sagt förlåt tusen gånger, jag fattar inte varför du inte kommer över det.
Hon såg på mig nu.
- Jasmine, mina fans betyder jättemycket för mig. Jag måste själv få bestämma när jag är beredd att gå ut med ett förhållande.
- Men jag har ju sagt förlåt, och jag lovar att det aldrig ska hända igen.
Hennes ansikte kom närmare mitt.
- Gjort är gjort, dessutom känner jag inte likadant för dig längre.
- Så synd, sa hon och såg sexigt på mig.
- Låt mig då få en sista kyss
Hon såg sorgsen ut.
- Jag kan inte Jasmine, jag har flickvän.
- Hon får aldrig veta. En enda oskyldig kyss, du menar ju inte ens det. För min skull?
Hon var så nära mig nu. Innan jag hann tänka efter så kysste jag henne. Jag skulle precis sluta när hon började kyssa mig allt mer passionerat. Jag hade saknat hennes närhet, det gick inte att förneka. Hon smekte mig försiktigt i nacken och jag rös. Vi la oss ner i soffan och jag började bli allt mer upphetsad. Hon kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Hon smekte av mig min tröja och jag började få stånd. Shit! Vad höll jag på med egentligen. Hon stack ner sin hand och tog tag i den. Åhh! Varför skulle alla göra så. Jag slet plötsligt bort hennes hand och hoppade av henne. Jag sprang mot första toalett och låste in mig. Jag försökte lugna ner mig men det var omöjligt. Jag var så upphetsad. Jag var tvungen att själv avsluta där hon hade börjat. Först då kunde jag tänka normalt igen. Helvete! Varför jag? Jag la mitt ansikte i händerna och grät. Hon skulle hata mig för all evighet. Jag hade lovat att det aldrig skulle hända igen. Så varför gjorde jag det?
Jasmine knackade oroligt på toalettdörren.
- Stick! Allt är ditt fel! grät jag.
- Snälla Justin, kom ut så vi kan prata om det.
Jag var så förvirrad. Alla dessa vackra tjejer gjorde mig så jävla förvirrad. Jag skämdes. Jag om någon borde kunna kontrollera mig själv runt alla tjejer, men det hade faktiskt blivit svårare och svårare. Just nu kändes det som om alla stod och drog i mig. Alla ville ha något från mig. Jag var så trött på allt. Det är svårt, hur jag än gör kommer jag såra någon. Jag älskade Sara mer än något annat. Men nu hade jag förstört det. Jag hade förstört allt.

------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------

Det var meningen att Sanna och Markus skulle sova över hos mig så knackade försiktigt på min dörr innan dem gick in på mitt rum. Jag satt i sängen med en kudde i famnen och grät. Jag hade inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Sanna satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Så, gumman. Han menade ingenting med det. De var bara teater.
Hennes ord hjälpte faktiskt lite men jag var fortfarande sårad och upprörd. Markus satte sig på min andra sida och la en tröstande hand på min axel.
Jag lugnade ner mig lite och fick för mig att jag ville ringa till Justin. Sanna bad mig vänta tills imorgon eftersom det var så sent. Jag kunde inte vänta en sekund till. Jag gick och hämtade min mobil. Fuck! Den hade inget batteri. Jag sprang upp på mitt rum och satte i laddaren. Mobilen startade segare än någonsin förut och jag svor gång på gång. Markus och Sanna såg oroligt på mig.
Äntligen startade mobilen. Jag slog snabbt in Justins mobilnummer. Japp, jag kunde det utantill. En signal hördes, två signaler hördes. När han svarade kunde jag höra hur han andades ansträngt.
- Justin? sa jag oroligt.
- Förlåt.. sa en ynklig röst, jag förstod att han grät.
- Nej, Justin du behöver inte be om förlåtelse, det var ju bara en puss. Det jag gjorde mot dig med Jonte är mycket värre.
Han snyftade till.
- Nej! Det här är mycket värre, jag fattar inte hur jag kan vara så dum!
- Jag gjorde det igen grät han.
- Jasmine kysste mig och jag försökte sluta.. men jag kunde inte. Hon stoppade ner handen men jag... Sara snälla säg något.
Mitt blod frös till is. Jag stod som förstelnad, kunde inte röra mig ur fläcken. Jag ville inte tro honom.
- Det hände ingenting mer, jag lyckades sluta innan något hände, jag svär! snälla du måste tro på mig.
- Du lovade, sa jag kallt.
- Snälla.. förlåt! Du vet inte hur svårt det är!
Jag började också gråta.
- Hur kan du göra såhär mot mig Justin? Hur svårt är det att vara trogen va!? Jag väntar här hemma. Litar på att du ska hålla dig till bara mig. Det hinner inte ens gå en dag innan du ligger och strular med någon annan!'
Min röst lät konstig och ynklig
- Men jag... det var ju inte meningen.. jag älskar ju dig!
- Hur många tjejer har du inte sagt det till innan Justin? Va?! Jag orkar inte längre! Jag orkar inte bli sårad gång på gång.
- Snälla, vi kan prata om det när jag kommer hem.
- Nej, Justin. Det behövs inte. Du behöver inte göra dig besvär för mig. Du är fri att göra som du vill nu. Ha det så kul med Jasmine.
- Vad menar du?
- Det är slut Justin! Jag vill aldrig se dig mer..
Han skulle precis säga någonting, men jag hörde inte eftersom jag la på. Jag drämde mobilen hårt i marken och föll ihop till en hopplös pöl. Jag gömde huvudet i knäna och bölade som en liten bebis. Sanna kom snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag hörde hur Markus svor i bakgrunden.
- Vilken jävla skitstövel! sa han.
Dem försökte trösta mig båda två men det kvittade. För hur mycket jag än torkade mina tårar föll det hela tiden nya.

------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
- HELVETEE!! skrek jag när hon la på mobilen. Jag gämde ansiktet i händerna och grät. Jag hade förstört allt! Hela mitt liv var förstört! Jag reste mig upp och gick ilsket omkring i badrummet. Jag slog till väggen ett antal gånger och svor gång på gång. Jag såg mig själv i speglen. Det var ingen vacker syn. Mitt så välkända ansikte stirrade tillbaka på mig. Tårarna rann längs mina kinder och jag hade ett hemskt ansiktsuttryck. Jag slog med knytnäven mot speglen och kraset som den gav efter sig fick mig att hoppa baklänges. Jag drog snabbt till mig min hand och stirrade på den. Helvete! Blodet rann längs min arm och jag började komma tillbaka till verkligheten. Toalettdörren öppnades plötsligt. Jag snurrade runt och möttes av Jasmine och en livvakt. Hon skrek till när hon såg min hand och livvakten skyndade sig fram till mig.
- Vad fan håller du på med, sa han och såg oroligt på mig.
Jag snyftade bara och såg ner på min hand. Jag harklade mig.
- Är det allvarligt? frågade jag och syftade på handen.
- Nej, men det kunde gått jävligt illa! Vad sysslar du med egentligen?
Jag såg inte på honom. Jag kollade bara surt ner i marken. Han tog min arm och drog med mig bort till Usher och mamma. När mamma fick se mig blev hon genast orolig.
- Herregud! Vad är det som har hänt!?
Hon kollade förfärat på min hand.
- Kan någon hämta en sköterska eller något, sa livvakten.
Två killar sprang iväg och efter en stund kom dem tillbaka med en kvinna som bar på en liten låda. Vi tvättade såren som hade rivits upp vid knogarna och några lite längre upp på armen. Sedan la hon ett bandage runt min arm så att det skulle sluta blöda. Hon sa att det inte var någon fara med armen så jag kunde fortfarande uppträda. Jag tackade henne. Mamma ville ha reda på vad som hade hänt.
- Det är slut mellan mig och Sara, sa jag och blängde på Jasmine.
Hon såg skamset ner i marken. Mamma kramade om mig och sedan sa hon till dem andra att det räckte för ikväll. Jag och mamma hoppade in i en bil och sen var vi på väg mot hotellet igen.

------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
På något konstigt sätt hade jag fått tårarna att sluta rinna. Jag hade roligt faktiskt. Det var tur att Sanna och Markus var där. Annars hade jag nog inte klarat mig, det hade gjort för ont. Nu satt vi på mitt golv oh spelade monopol och käkade chips. Fast vi orkade aldrig spela färdigt så vi plockade undan spelet och så satte vi oss i min säng.
- Kan vi inte köra sanning eller konsekvens? frågade Markus plötsligt.
- Jo visst, sa jag och Sanna i kör.
- Okej, jag börjar, sa Markus och flinade.
- Sara, vad väljer du?
- Sanning
- hmm okej.. är det sant att jag är söt, sa han och log charmigt.
Jag skrattade åt honom.
- Haha! Klart du är!
- Sanna, vad väljer du?
- Sanning
- Okej.. Vem är du kär i?
- Oscar
- Okej
- Markus, vad väljer du?
- Man ska väl inte va feg heller, Konsekvens!
- hm.. 
Sannas blick for först på mig sedan på Markus och sedan tillbaka på mig igen.
- Ge Sara en puss, sa hon och log fånigt.
Markus såg lite generad ut men sedan böjde han sig fram och pussade mig på munnen. Jag log mot honom.
- Nej nu är jag trött, sa Markus.
-Ja ska vi inte sova, stämde Sanna in.
Eftersom min säng är ganska bred så fick vi plats alla tre i den. Sanna låg längst in mot väggen, jag i mitten och då Markus längst ut.
- Godnatt, sa vi alla gång på gång och skrattade åt varandra. Plötsligt la Markus sina armar runt mig.
- Wha! Jag ramlar ju nästan ner, sa han, mest som en ursäkt.
Jag flyttade inte på hans armar, det gjorde han inte själv heller. Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommentera ;)