abiebluvstory

Jag stod helt stilla och kyssen var över lika snabbt som den hade börjat. Jag öppnade ögonen och där stod han med ett nöjt flin i ansiktet och innan jag själv visste vad jag höll på med sträckte jag på mig och kysste honom tillbaka...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------




Vad höll jag på med egentligen? Jonte då? Justin närmade sig mig igen men den här gången knuffade jag undan honom och stirrade stelt ner i marken. Han såg oroligt på mig.
- Förlåt
Jag såg upp på honom och det syntes att han var generad. Jag vände bort blicken och ryckte på axlarna, sedan gick jag förbi honom in i hotellrummet igen.

Jag drog upp dragkedjan till ett litet fack på min resväska och plockade upp min mobil. Jag hade 10 missade samtal och 23 olästa sms. Jag suckade och gick igenom alltihop. Allt var såklart ifrån Jonte och på smsen stod det ungefär "Förlåt mig, jag älskar dig" och "Var är du? Jag är så orolig kom tillbax!" Jag raderade dem allihop och kände hur tårarna började rinna längs mina kinder. Jag strök ilsket bort dem men till ingen nytta, för det kom hela tiden bara fler och fler. Jag hade inte märkt när han kom in så jag ryckte till lite smått när Justin la sin hand på min axel.
- Hey.. hur är det med dig egentligen?
Då kunde jag inte hjälpa mig själv längre. Jag började störtböla och Justin kramade om mig. Han strök sin hand längs med min rygg vilket gjorde mig lugn. Vi stod så ett bra tag tills jag nästan slutat gråta. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag ville absolut inte tillbaka till Jonte. Inte än.. Men att be om att få stanna med Justin, det var ju helt omöjligt. Jag kände honom knappt, hade bara umgåtts med honom en enda dag.

Justin tog mina händer.
- Kom, sa han och ledde bort mig till soffan som jag tidigare hade suttit på. Vi satte oss ner. Justin höll i mina händer och såg länge på mig innan han sa något.
- Jag vet att du inte känner mig så bra alls, men du vet, du kan alltid prata med mig om du behöver.
Jag såg på honom. Hur kunde han va så fin mot mig? Vad hade jag någonsin gjort honom?
- Varför är du så snäll mot mig Justin? Jag såg honom i ögonen. Han bet sig i läppen och tänkte efter. Sedan kollade han på mig länge innan han svarade.
- Du är annorlunda
- Vadå annorlunda? Vad är så speciellt med mig?
- Tja, t.ex när jag berättade vem jag var för dig. Du brydde dig knappt, som om jag var vem som helst.
Jag såg på honom.
- Men Justin, du är som vem som helst.
Jag ångrade mig i samma sekund som jag sa det. För han var inte som vem som helst. Han var så mycket mer. Sättet han behandlade mig på var så himla speciellt och charmigt. Jag kom på mig själv med att stirra på honom, jag kollade verkligen in honom, för det var först då jag såg honom, på riktigt.

Jag vände bort blicken.
- Jo jag.. jag har liksom ingenstans att ta vägen, sa jag lågt. Min kompis, som jag e här på semester med, vi har bråkat och jag vill helst inte tillbaks dit. Vi bråkade ganska hårt..
Justin började snubbla på orden. Han harklade sig något innan han sa det igen.
- Men det gör inget du kan ha semester med mig om du vill. Han smålog och såg en aning spänd ut.
- Säkert?
- Säkert!

Jag blev så lättad att jag sjönk ner i soffan och la mitt huvud i Justins knä. Han strök mig försiktigt över håret och började nynna på en sång. Jag slappnade av mer och mer och sedan föll jag sakta in i drömmarnas värld..

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)