abiebluvstory

- Jag vill ju inte peka ut dig för något som du inte gjort, Sara. Jag vet ju att tidningarna skriver hemskt mycket skit nu för tiden, men det jag vill veta är om det ligger någon som helst sanning bakom det där?
Hennes blick var inte kall och sträng utan mjuk och förstående. Jag harklade mig och tittade menande på Justin innan jag svarade henne.
- Vi har pratat om det att jag tycker att Justin jobbar alldeles för hårt, men det betyder inte alls att jag vill förstöra hans karriär. Jag vill bara hans bästa. 
- Vi har haft ganska många, häftiga samtal om det, men vi har liksom lagt det bakom oss, fortsatte Justin.
Pattie bara såg på oss och visste inte riktigt vad hon skulle säga.
- Tycker du att du jobbar för mycket Justin? Du vet att du bara behöver säga till så fixar vi det.
Justin ryckte på axlarna och flackade med blicken.
- Det vore kanske bäst om jag åkte hem till Sverige ett tag, så Justin kan fokusera helt på sin karriär.
Det där var det absolut sista jag ville säga just då. Men, vad jag ville var inte viktigt längre. Justins hälsa. Det var så mycket viktigare. Han stannade plötsligt upp och såg på mig med en häpen och sårad blick. Precis som om jag just skjutit en pil genom hjärtat på honom.
- Nej, det behövs verkligen inte!
Justin satte sig bredvid mig i sängen och tog min hand. Jag kramade hans hårt men jag tittade inte på honom. Jag funderade länge på hur jag skulle fortsätta samtalet. Jag visste vad jag var tvungen att säga, men jag ville verkligen inte. Men som sagt, jag var tvungen.
- Jo, Justin det blir bäst så. Jag måste ta tag i skolan också, jag ligger så efter som man kan bli.
- Nej, men jag kan ta en paus några dagar, så fixar vi det här.
- Men du fattar ju inte! Jag vill till Sverige! Jag måste till Sverige!
Jag lirkade min hand ur hans och förde den sakta till mig. Något i honom bara dog. Som om han inte trodde vad jag just sa.
- Okej, vad än du vill..
Han reste sig från sängen och gick ut ur rummet. Jag visste att han blev sårad, när jag sa att jag inte ville vara hos honom, men det var bäst så. Pattie log försiktigt mot mig och satte sig i sängen bredvid mig. Hon tog min hand och såg mig varmt i ögonen.
- Det var ett riktigt moget val av dig. Han kommer snart att förstå han med. Killar mognar ju lite saktare än vad tjejer gör, men han kommer förstå, det lovar jag.
Hon var så snäll Pattie. Innan jag hann tänka efter slog jag armarna om henne och kramade henne hårt. Hon blev lite överraskad, men så kramade hon mig med.
- Jag ringer dina föräldrar, du kan försöka gå och prata lite med honom om du vill.
Hon blinkade till mig innan hon reste sig upp och försvann in i ett annat rum.

Jag reste mig från sängen och gick ut i köket där Justin satt med sin gitarr i famnen och spelade. Han hade dragit en keps över huvudet lite halvhjärtat. Den satt på sne och hans perfekta hår spretade fram här och där. Han märkte inte att jag stod och tittade på honom. Precis som om han var i en annan värld. Sådär blev han alltid när han spelade på sin gitarr. Som om han var där fast ändå flera mil iväg. Jag undrade vad han tänkte på då, när han var sådär borta. Han spelade hastigt på gitarren och stampade takten med högerfoten. Hela hans kropp rörde sig liksom som i rytm med musiken. Jag satte mig bredvid honom i soffan som han satt i. Han ägnade mig inte en blick utan fortsatte bara att spela. Det gick upp för mig att han spelade Stuck In The Moment och det gjorde inte det hela bättre. Hans ögon var slutna och han när han sjöng, var det som om alla hans känslor forsade ut från honom och skar sig långt in i mitt hjärta. Justins känslor var så äkta att jag nästan kunde ta på dem. Jag hade svårt för att hålla tillbaka tårarna och några av dem slingrade sig nerför mina kinder. Jag la min arm runt Justin och kramade honom nätt. Han lutade sitt huvud mot mitt men fortsatte att sjunga. När sången var klar gick han iväg med gitarren och sen satte han sig bredvid mig igen. Han la sin arm runt mig och jag kröp upp i hans mjuka famn. Han höll om mig ett bra tag. Jag ville aldrig att han skulle släppa taget vilket han tillslut ändå gjorde.
- Älskar inte du mig?
Frågan kom så plötsligt att jag bara stirrade på honom en lång stund innan jag svarade honom.
- Jo, självklart! Jag älskar dig mer än något annat!
- Varför måste du åka då? Varför kan du inte bara..
Han suckade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom. Det hela verkade så orealistiskt.
- Förlåt..
Det var allt jag kunde få fram. Han kramade mig hårt igen och jag kände hur ännu en tår sakta tog sig nerför min kind.


Mitt plan skulle lämna USA tidigt på morgonen. Vi satt och väntade på planet i dem alltid så obekväma och hemska stolarna på flygplatsen. Justin satt bredvid mig och gäspade sömnigt. han hade en snygg svart keps på huvudet som han nu hade dragit huvan över. hans arm vilade slappt runt mina axlar och han log smått när han märkte att jag tittade på honom. Jag såg in i hans mörka glittriga ögon. Dem var så bekanta så trygga. jag förundrades över hur underbar en människa kan vara. Jag har hört att man inte kan vara kär i en person för alltid. Man kan liksom inte få det där pirret i magen som när man är nyförälskad. Men så var det inte med Justin. När våra blickar möttes kändes det som om en bomb med fjärilar flög runt i magen på mig. Och så fort han rörde vid mig blev jag knäsvag. När jag hörde hans röst så blev jag helt varm. Bara av att höra hans namn fick mig att le. Trots alla dessa känslor kunde det vara riktigt jobbigt också. när han mådde dåligt mådde jag om möjligt ännu värre. Jag hatade att se honom sårad eller arg. Det gjorde ont i hela mig. Jag la mitt huvud mot hans bröst och suckade. Han drog mig närmare till sig och slöt sina ögon. Jag blundade också och njöt av hans värme.