You him and me - episode 28
Jag slutade plötsligt upp och höll förpackningen framför honom och så log jag.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För ett tag trodde jag att jag drömde när jag såg honom. Jag låg en bra stund och bara tittade på honom. Hans mun var halvt öppen och små snarkliknande ljud uppstod när han andades. Hans hår var sådär härligt morgonrufsigt. Jag log. Så fin var han. Min blick färdades längs hans bara överkropp. Jag smög mina händer runt honom och gosade in mig mot hans varma kropp. Han kisade på mig med trötta ögon och så log han.
- Hey there, sa han med sin hesa morgonröst.
Jag skrattade.
- Hej du.
- Vad händer idag då? Sa jag med ett leende på läpparna.
Justin blev med ens allvarlig.
- Jag ska iväg till en radiostation nu på morgonen. Ta inte det här fel nu, men jag vill att du stannar hemma så länge. Det är en ganska så liten radiostation och du vet hur galna fansen blir.. Jag vill inte att du kommer till skada igen bara..
Hans blick gled sorgset ner på ärret som numer prydde min ena handled. Jag vände snabbt om armen så han inte kunde se det. De där hemska minnena. Sjukhuset, ja allt. Jag ville inte tänka på det för en sekund. Men varje gång som jag såg det där ärret. Det gick inte att undgå liksom.
- Jag förstår, sa jag och log lite försiktigt.
Justin log och kysste mig mjukt. Var han verkligen tvungen att gå..
Inte förens Justin hade lämnat huset kom jag på den briljanta idéen att ringa Sophie, tjejen från Justins dansteam. Vi hade ju faktiskt kommit bra överense och hon var sjukt rolig att umgås med. Jag letade upp lappen med hennes telefonnummer och knapprade in det på mobilen. Jag blev lite tveksam när hon svarade. Det var ju trots allt längesedan vi sågs. Undrar om hon ens kommer ihåg mig. Som tur var kom hon ihåg exakt vem jag var. Fast i och för sig kanske det är ganska svårt att glömma vem Justins flickvän är. Jag frågade om hon ville hitta på någonting och hon svarade att hon redan hängde med ett gäng kompisar. Först blev jag lite besviken men när hon frågade om jag ville hänga på svarade jag glatt ja. Jag skulle möta dem utanför en snabbmatsaffär lite längre ner längs gatan. Jag drog på mig ett par slitna jeansshorts och ett snyggt linne, drog en borste genom håret och borstade tänderna innan jag lämnade huset. Jag vandrade i ett friskt tempo längs gatan och när jag fick syn på Sophie och hennes fem kompisar vinkade jag glatt till dem. Sophie småsprang och kramade om mig. Hon skrattade lyckligt.
- Åhh! Vad jag har saknat dig! Vart har du hållit hus?
Hennes bruna ekorrsögon glittrade av iver.
- Haha, jag har varit i Sverige. Jag har saknat dig också.
- Är du ifrån Sverige?
Plötsligt blev det kortslutning i hjärnan. Det var någon som pratade svenska. Den blonda killen tittade frågande på mig i hopp om ett svar.
- eh, ja, jag antar att du också kommer därifrån?
Jag log och iaktog honom ytterligare. Han bar en blå skjorta med lite mönster och ett par svarta jeans. Han hade dragit en hand med vax genom det blonda håret som spretade åt alla håll och kanter. Lite konstigt tyckte jag för han såg inte sådär tråkigt svensk ut, utan han hade "det där" som gjorde honom så specielle. Du vet sådana människor som sticker ut fastän dem är i en grupp. Han var en av dem. Jag vet inte vad det var som gjorde honom till en sånn människa. Han bara var sån.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För ett tag trodde jag att jag drömde när jag såg honom. Jag låg en bra stund och bara tittade på honom. Hans mun var halvt öppen och små snarkliknande ljud uppstod när han andades. Hans hår var sådär härligt morgonrufsigt. Jag log. Så fin var han. Min blick färdades längs hans bara överkropp. Jag smög mina händer runt honom och gosade in mig mot hans varma kropp. Han kisade på mig med trötta ögon och så log han.
- Hey there, sa han med sin hesa morgonröst.
Jag skrattade.
- Hej du.
- Vad händer idag då? Sa jag med ett leende på läpparna.
Justin blev med ens allvarlig.
- Jag ska iväg till en radiostation nu på morgonen. Ta inte det här fel nu, men jag vill att du stannar hemma så länge. Det är en ganska så liten radiostation och du vet hur galna fansen blir.. Jag vill inte att du kommer till skada igen bara..
Hans blick gled sorgset ner på ärret som numer prydde min ena handled. Jag vände snabbt om armen så han inte kunde se det. De där hemska minnena. Sjukhuset, ja allt. Jag ville inte tänka på det för en sekund. Men varje gång som jag såg det där ärret. Det gick inte att undgå liksom.
- Jag förstår, sa jag och log lite försiktigt.
Justin log och kysste mig mjukt. Var han verkligen tvungen att gå..
Inte förens Justin hade lämnat huset kom jag på den briljanta idéen att ringa Sophie, tjejen från Justins dansteam. Vi hade ju faktiskt kommit bra överense och hon var sjukt rolig att umgås med. Jag letade upp lappen med hennes telefonnummer och knapprade in det på mobilen. Jag blev lite tveksam när hon svarade. Det var ju trots allt längesedan vi sågs. Undrar om hon ens kommer ihåg mig. Som tur var kom hon ihåg exakt vem jag var. Fast i och för sig kanske det är ganska svårt att glömma vem Justins flickvän är. Jag frågade om hon ville hitta på någonting och hon svarade att hon redan hängde med ett gäng kompisar. Först blev jag lite besviken men när hon frågade om jag ville hänga på svarade jag glatt ja. Jag skulle möta dem utanför en snabbmatsaffär lite längre ner längs gatan. Jag drog på mig ett par slitna jeansshorts och ett snyggt linne, drog en borste genom håret och borstade tänderna innan jag lämnade huset. Jag vandrade i ett friskt tempo längs gatan och när jag fick syn på Sophie och hennes fem kompisar vinkade jag glatt till dem. Sophie småsprang och kramade om mig. Hon skrattade lyckligt.
- Åhh! Vad jag har saknat dig! Vart har du hållit hus?
Hennes bruna ekorrsögon glittrade av iver.
- Haha, jag har varit i Sverige. Jag har saknat dig också.
- Är du ifrån Sverige?
Plötsligt blev det kortslutning i hjärnan. Det var någon som pratade svenska. Den blonda killen tittade frågande på mig i hopp om ett svar.
- eh, ja, jag antar att du också kommer därifrån?
Jag log och iaktog honom ytterligare. Han bar en blå skjorta med lite mönster och ett par svarta jeans. Han hade dragit en hand med vax genom det blonda håret som spretade åt alla håll och kanter. Lite konstigt tyckte jag för han såg inte sådär tråkigt svensk ut, utan han hade "det där" som gjorde honom så specielle. Du vet sådana människor som sticker ut fastän dem är i en grupp. Han var en av dem. Jag vet inte vad det var som gjorde honom till en sånn människa. Han bara var sån.
- Ja, eller jag föddes där men mina föräldrar skiljdes och tja, pappa har alltid haft drömmar om att flytta till USA så han tvingade med mig och min lillebror hit för 4 år sen.
Jag skulle precis svara honom men Sophie avbröt mig.
- Hallååå! Ni får ha ert lilla latin-snack någon annangång! Ska vi dra till bowlinghallen eller?
Bowlinghall? Vadå Bowling de hade dem inte sagt någonting om. Jag armbågade Sophie i sidan och gav henne en menande blick.
- Men jag har ju inga pengar?
- Äsch, Jag bjuder
Hon greppade tag om min handled och drog iväg med mig innan jag hann protestera. Vi gick längs med en stooor gata där vi fick plats att gå alla i bredd. Vi var sex pers och vi skulle antagligen möta upp fler folk efter bowlingen. För ett tag kändes det som om jag var hemma. Som om det var mina kompisar som gick där bredvid mig. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här, men det är typ lättare att lära känna amerikaner än vad det är att lära känna svenskar. Alla i Sverige är så misstänksamma mot främlingar och de försöker alltid spela någon annan än de dem egentligen är. De amerikaner jag hade mött hittils var så avslappnade och så chill liksom. Man behövde inte vara någon speciell för att passa in. Det räckte med att bara vara sig själv.
Jag ville inte riktigt erkänna det men ibland kändes det som om alla var så snälla mot mig bara för att jag hade just "Justins flickvän" stämpeln på mig. Det som är ännu sorgligare är att jag inte vet om det är en bra eller en dålig sak.
Jag suuuger på bowling!
Det var ungefär vad jag fick reda på när jag kastade klotet och det åkte direkt i stupröret. Det var inte så farligt de första gångerna men efter fem gånger i rad blev det en aning pinsamt. Jag damp ner i soffan med en duns och suckade. En av killarna i gänget la sin arm på soffans ryggstöd bakom mig. Han flinade stort.
- Fortsätter du såhär blir det ju ingen match av det hela, sa han.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara honom så jag bara tittade på honom först. Nate, killen som alla tyckte om. Det hade jag förstått från de första orden han sa. Det tycktes vara så att vad han än sa så höll alltid alla de andra killarna med, och så fort han sa någonting roligt, så skrattade alla. Han var en sånn som alla gillade, ett socialt geni. Men jag visste inte om jag gillade honom eller inte. Jag gillade honom dels för att han var skitrolig och han var lätt att prata med, sen var han ju inte direkt ful heller... Jag gillade honom dels inte eftersom alla andra gillade honom. Eller jag gillade inte att han hade så mycket makt över de andra. Jag är säker på att de andra skulle hålla med honom även om han sa något i stil med "bajs är det heligaste på vår jord". Tanken fick mig att fnissa till och Nate såg det som om han precis sagt någonting som jag tyckte var roligt. Han sträckte stolt på sig och log charmigt. Det var därför jag inte gillade honom. Han var snygg och han visste om det. Men inte på ett charmigt sätt, utan mer på ett överlägset sätt.
Nästa gång det var min tur erbjöd Nate sig att hjälpa mig. Först blev jag lite irriterad, men jag märkte snabbt att han inte var ute efter att förnedra mig, utan han försökte verkligen hjälpa mig. Tydligen skulle man titta på några små pilar på bowlingbanan som hjälpte en att skjuta rakt. Nate försökte förklara hur jag skulle stå och hur jag kulle rulla iväg klotet, men när han upptäckte hur hopplöst det var la han sina händer på min midja och i samma sekund for en oförklarlig känsla genom kroppen. Den var härlig men samtidigt lite pinsam och tafatt. Han vred min kropp så jag stog rätt sedan tog han tag i min högerarm och försökte visa hur jag skulle kasta klotet.
- Förstår du nu? sa han och tittade hoppfullt på mig.
- Jag tror det, sa jag och log osäkert.
- Bra, jag tror på dig, sa han dramatiskt och skrattade.
Jag kände hur hans händer färdades vid mina handleder då han tänkte släppa taget om mig och i samma sekund snuddade hans fingrar över ärret som fortfarande satt som en ond demon på min handled. Hans fingrar trevade försiktigt på det och han tittade på det. Sedan tittade han in i mina ögon och jag drog generat armarna åt mig. Jag vet inte varför men jag skämdes. Samtidigt blev jag riktigt arg. Riktigt piss förbannad! Jag slöt fingrarna om klotet och sedan rullade jag iväg det och all ilska följde efter klotet som en vindpust. Kvar fanns bara skammen. Men då jag insåg att mitt lilla klot slog ner alla små träpinnar längst ner på banan försvann skammen. Jag hoppade upp och ner i förtjusning och Nate gav mig en high five. Lyckan var total, den var mer än bara en strike, den var hopp.
När vi kom ut ur bowlinghallen hade det redan börjat skymma. Det fick mig att undra hur länge vi egentligen hade varit där inne.
Våra skratt ekade i den svala kvällsvinden. Jag var mitt uppe i ett samtal med Liam, den svenske killen, när min mobil ringde. Jag plockade snabbt upp den. Världens finaste kille flinade mot mig på skärmen. Det var bilden som kom upp när Justin ringde. Jag svarade.
- hi handsome
- Var är du, fick jag som svar.
Justin lät nervös.
- Med några kompisar bara, hur så, har det hänt någonting?
- Vilka kompisar?
- Eh, Sophie och några andra..
- Sophie?
- Ja du vet, Sophie från dansen..
- Jaha vilka mer då?
- eh..
Jag vet inte varför , men jag blev irriterad av att han frågade så mycket. Det var väl inte så viktigt att han visste vilka jag var med? Det lät nästan som om han intervjuade mig. Det var någonting i hans röst som jag irriterade mig på. Därför svarade jag bara.
- A men några andra bara..
När Nate insåg att jag pratade i telefon skulle han såklart jävlas.
- Vem är det du har i luren då? Är det din älskade lilla pojkvän! Hej Justin, du skulle sett din brud innan när hon strike-ade jävlar så het hon var, skrek han i luren och busvisslade.
Resten av gänget skrattade åt hans skämt. Men inte jag... Justin blev tyst i luren. Sen skrattade han till lite, mest för att bryta tystnaden.
- Var det där Nathan?
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag svarade bara snabbt.
- Men du vi ses när jag kommer hem, hejdå.
Sedan la jag jag på. Jag tror inte att jag själv fattade riktigt vad som just hade ägt rum. Var det verkligen Justin jag hade pratat med. Varför var det så stelt mellan oss? Helt plötsligt ville jag bara träffa honom direkt. Som för att undersöka om det där samtalet verkligen var på riktigt. Jag sa snabbt hejdå till de andra och vek undan. Nathan skrek någonting efter mig och de andra började såklart skratta. Vad han sa hann jag aldrig uppfatta, jag hade bara Justin i tankarna.
Vägen hem var inte särskilt lång, men jag hann ändå tänka ett bra tag innan jag var framme. Jag struntade i att knacka eller något jag bara slängde upp dörren och slängde av mig skorna. Jag skyndade mig upp för trappan och in i Justins rum. Där var han. Han vände sig snabbt om när han fick syn på mig. Pang. Rakt i hjärtat. Jag vet inte varför det kändes så overkligt att se honom. Det var overkligt och verkligt på samma gång. Som om jag satt fast mellan två världar eller något. Jag visste inte riktigt vad som skulle hända härnäst. Därför fick jag en stor chock när Justin gick fram till mig och kysste mig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Ojojoj..
Trots att jag inte har uppdaterat här på ja.. en evighet eller två, så är det fortfarande sjukt många som besöker bloggen :O Lite glad blir man ju faktiskt :) Trots att jag har gjort er besvikna med min usla update.
Vet inte riktigt om det finns något bra sätt att säga det här på, men jag har helt enkelt inte haft ork eller lust att skriva här :/ Men det skulle faktiskt vara kul att börja skriva igen, eller vad säger ni? ;)
Kanske att jag skriver en episode ikväll ;)
Vad säger ni? Vill nu ha lite mer biebluv? ;D
Vet inte riktigt om det finns något bra sätt att säga det här på, men jag har helt enkelt inte haft ork eller lust att skriva här :/ Men det skulle faktiskt vara kul att börja skriva igen, eller vad säger ni? ;)
Kanske att jag skriver en episode ikväll ;)
Vad säger ni? Vill nu ha lite mer biebluv? ;D
You him and me - episode 27
- You might puke
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag satt som på nålar hela vägen. Jag ville veta vart vi skulle. Justin bara skrattade åt mig. Jag försökte ivrigt se ut genom bilrutorna vart vi var på väg, men till ingen nytta. Det var för mörkt. Jag märkte att Justin följde mig med blicken. Han iakttog varenda liten rörelse jag gjorde och hela tiden log han stort. Jag stannade plötsligt upp och såg in i hans välbekanta ögon. Jag log smått mot honom. Han kom närmre mig och kysste mig kärleksfullt. Jag besvarade hans kyss och lät handen försiktigt smeka hans nacke. Hans händer rörde sig försiktigt längs med min kropp. Han var så härlig. Aldrig att han skulle behandla mig illa. Han var liksom så mjuk. Så trygg. Plötsligt stannade bilen och Justin avslutade kyssen. Han öppnade sakta ögonen och log riktigt stort. Han tog på sig ett par solglasögon och drog huvan över sin keps. Så såg han på mig igen. Jag kunde nästan urskilja hans glittriga ögon bakom de svarta glasögonen.
- It's showtime!
Jag såg oförstående på honom och han skrattade. I Bakgrunden kunde jag urskilja svag musik. Dunkande fartfylld. Justin hoppade ur bilen och likaså jag. Jag bara gapade när jag fick se vad som väntade. Sedan log jag stort och skrattade lyckligt. Han la sin arm runt mig och viskade i mitt öra.
- Jag vet att allt kring mig är lite onormalt, så för en gångs skull tänkte jag att vi kunde få vara lite normala ungar.
Det var ett tivoli. Karuseller körde hit och dit i full fart och överallt blinkade små lampor i olika nyanser och färger. Musiken dundrade och Justin dansade löjligt i takt med musiken. Jag skrattade åt honom. Han tog mina händer och vi började dansa tillsammans. Våra skratt ekade i kvällsmörkret. Tivolit låg en liten bit bort. Justin och jag sprang hand i hand över ängen som vi hade dansat rundor på. Vi ställde oss i biljettkön och fnissade högljudt. Jag var orolig att någon skulle komma på oss, men ingen verkade märka något. När vi väl hade köpt biljetter drog Justin iväg med mig direkt. Han tog med mig till en berg och dalbana. En STOR berg och dalbana!
- Vågar du åka den? frågade han utmanande.
Jag sneglade på den en gång till. Magen var i uppror, men det struntade jag i. Jag hade ju trots allt hoppat bungyjump med Justin. Klarade jag det, klarar jag allt!
- Klart att jag gör! Gör du?
Han log stort och bet sig i läppen. Han kikade upp på den en gång till.
- Ja, om du lovar att hålla min hand om jag blir rädd?
Han mesade till sin röst och tittade försiktigt på mig. Jag skrattade åt honom och pussade honom på kinden. Klart jag skulle, haha.
Kvällen var otrolig. Efter berg och dalbanan, som inte alls var så läskig utan riktigt rolig faktiskt, så gick vi och köpte sockervadd. Vi delade på en sockervadd. Justin envisades med att han skulle mata mig med sockervadden. Jag skrattade åt honom men lät honom stoppa det rosa fluffet i min mun. Jag skrattade så jag fick ont i magen när Justin skulle ta ett bett av sin sockervadd och hela vadden åkte av pinnen. Det såg ut som om han hade rosa skägg. Han skrattade samtidigt som han försökte proppa in allt sockervadd i munnen. Jag hjälpte honom att äta upp lite.
Efter sockervadden ville jag åka parisehjulet. Det var mycket större än de vi har i Sverige. Nästan kusligt mycket större. Vi hoppade in i en vagn och Justin sträckte på sig och "råkade" lägga sin arm runt mig. Jag log och kröp upp i hans famn. Jag smög min hand i hans och han flätade samman sina fingrar med mina. Plötsligt surrade det till i den stora maskinen och hjulet började snurra. Det var faktiskt inte så värst kyligt, men man säger inte nej till en varm och mysig kille att gosa med, särskilt inte om killen heter Justin Bieber. Det lät konstigt i mitt huvud när jag tänkte på hela hans namn. För mig var han bara Justin, men för världen var han Justin Bieber. Det var bara så konstigt att jag blev matt av att tänka på det. Så många människor som älskade eller hatade honom. Så få som verkligen kände honom. Jag vet inte varför, men jag viskade hans namn. Kanske det skulle låta bättre om jag sa det högt.
- Justin Bieber, viskade jag.
- Vill du ha en autograf eller?
Han log mot mig och jag skrattade.
- Förlåt, det var inte meningen att förstöra det hela. Jag bara tänkte lite för mycket.
- Förstöra vadå?
- Men du vet.. Det här med att vi skulle få vara som alla andra ungar för en kväll, det var inte meningen att förstöra det.
- Vadå? Så du får inte säga mitt namn?
Jag blev lite rädd att han skulle bli sur men han log bara stort när jag tittade på honom.
- Haha! Du är allt lite knäpp du. Det är väl klart att du får säga mitt namn. Det är ju inte precis någon hemlighet vad jag heter. Vet du vad, jag skulle kunna skrika över hela tivolit vad jag heter. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om vad jag är, utan vem jag är och vad jag har. Jag har dig och jag kunde vara mer tacksam.
Han hade tagit av sig sina solglasögon och jag mina. Jag log mot honom och kramade honom hårt. Aldrig att jag ville förlora honom. Han hade så rätt. Jag betydde för honom vad han betydde för mig, och det var så härligt. Jag slet blicken från honom och tittade ut över landskapet under oss. Parisehjulet var verkligen stort. Man såg hur långt som helst. Nedanför oss blinkade tivolits lampor i olika färger och nyanser. Tittade man längre ut blev det istället till ett hav av vitt glitter. Jag sneglade på Justin. Glittret spelade i hans ögon och han hade en lugn men samtidigt busig blick. Jag kunde skymta romantiken i hans ögon. Det kanske låter konstigt, men det var första gången någonsin som jag förstod att killar faktiskt kan vara romantiska. I skolan är ju killarna bara dryga och störda, förutom Markus då. Man tappar nästan lite tron på romantiken. Justin är helt annorlunda. Allt han gör är så himla mjukt på något sätt. Varenda rörelse är liksom perfekt. Nu låter det kanske som om han vore någon slags gud. Men det är inte så jag menar. Alla människor har ju brister. Det jag menade var att han liksom hade det.
Han märkte att jag tittade på honom. Han log lite smått mot mig och jag log tillbaka. Vi såg varandra i ögonen en stund innan han kysste mig. Hans händer smög sig sakta längs min kropp och jag skulle precis lägga armarna runt hans hals när jag plötsligt hoppade i luften av en stor smäll. Jag såg oförstående ut över glittret igen innan jag förstod vad som just hade hänt. Ett hav av fyrverkerier fyllde den mörka himlen. Jag såg fascinerat på fyrverkerierna. Jag hade aldrig sett något liknande. När raketerna smällde, såg inte alla ut som "vanliga" raketer. Vissa av dem formades som hjärtan och andra som stjärnor. Justin drog mig närmare till sig. Han lutade sig mot mig och jag kunde känna hans andetag i nacken. Han kysste mig försiktigt på halsen och jag slöt ögonen. Jag vände mig mot honom och kysste honom.
Vi åkte några attraktioner till innan tivolit stängde. Det blev allt mindre folk på tivolit och luften blev kallare. Jag gick tätt intill Justin för att bli varm. Trots det skakade jag. Justin tog av sig sin hoodie och hängde den på mina axlar. Jag drog den tacksamt om mig men tittade oroligt på honom. Frös han inte? Som om han kunde läsa mina tankar svarade han mig.
- Det är lugnt, jag klarar mig, jag är ju inte så klen som vissa andra.
Han log retfullt mot mig och jag knuffade till honom. Sedan la jag armarna runt hans midja och kysste honom passionerat. Han blev lite överraskad först men sedan la han sina händer på min midja och kysste mig tillbaka. När det väl hettade till drog jag mig undan och skrattade.
- Sisten till lyktstolpen är en klenis!
Justin såg bara chockat på mig och jag skrattade samtidigt som jag började springa i full fart. Jag hörde hur Justin närmade sig bakom mig. Han var ju trots allt snabbare än mig. Jag trodde verkligen att jag skulle vinna, men plötsligt slog Justin sina armar runt mig och lyfte mig. Jag skrek till och tjöt av skratt. Han vände sig om och släppte ner mig innan han fortsatte till lyktstolpen. Jag försökte hinna ikapp honom men det var omöjligt.
- Fuuusk! Du fuskade, tjöt jag.
- Vadå fusk? Det ska ju komma ifrån dig!
Jag skrattade och la armarna om hans hals.
- Okej, vad önskar du dig då, vinnaren?
Han såg fundersam ut innan han log.
- Suprise me!
Jag log.
Inte en enda människa hade kännt igen mig eller Justin på tivolit. Eller det trodde vi inte i alla fall. Vi hade inte märkt någonting. Jag vilade huvudet mot Justins bröst och han lekte med mitt hår. Jag lyfte mitt huvud tittade på honom.
- Tack för en underbar kväll. Det var verkligen perfekt.
Han log.
- Åh, än är den inte över.
Jag märkte hur hans hand la sig på min midja. Jag la min hand på hans kind och kysste honom. Hans händer smög sig plötsligt innanför min tröja. Jag rös. Jag satte mig gränsle över honom istället och smekte hans mage. Våra andetag var häftigare och jag blev allt mer upphetsad. Jag lät mina händer glida ner till hans byxkant. Han såg på mig och jag såg på honom. Jag skulle precis knäppa upp hans byxor när limmon plötsligt stannade. Jag hoppade snabbt av Justin när chauffören öppnade dörren till oss. Jag tittade generat upp på honom, men han log bara. Justin tog min hand och så gick vi hastigt fram till dörren. Han slet upp den och kastade sina skor av sig. Han ropade hej, och sa att vi var jättetrötta och skulle lägga oss till Pattie som var i köket. Han drog med mig upp till sitt rum och slängde mig på hans säng. Jag skrattade åt honom och han log stort innan han kysste mig. Vi blev plötsligt allvarliga igen. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Då drog han av sig sin tröja och jag njöt av utsikten. Han var verkligen vacker. Jag smekte över hans mage och lät sedan fingrarna glida över hans rygg ner till hans rumpa. Jag stoppade händerna innanför hans byxor och kysste honom på halsen. Han stönade lågt. Plötsligt öppnades dörren till Justins rum och han hoppade förskräckt av mig och drog täcket över bröstet. När han märkte att det var Pattie blev han arg. Pattie fnissade bara i dörröppningen och såg oskyldig ut.
- Mamma! Vet du inte hur man knackar på en dörr eller?
- Jag skulle bara säga hej till Sara, jag har ju knappt hunnit se henne eftersom du drog iväg med henne så snabbt.
Justin suckade och såg allmänt butter ut.
- Så hur är det Sara, att vara tillbaka i USA? Hade ni trevligt ikväll? Eller det behöver du kanske inte svara på, hon blinkade med ena ögat och skrattade.
Justin flög upp ur sängen och försökte stänga dörren.
- Uuuuuuuut!
Pattie bara skrattade och pratade på. Justin lyckades få henne att gå ut så han kunde stänga dörren. Sedan vände han sig mot mig.
- Nå vart var vi?
Dörren öppnades på glänt och Pattie kikade in igen.
- Det kan jag berätta, sa hon och fnissade högt. Justin knuffade ut henne igen och stängde dörren. Jag undrade verkligen vad Pattie hade druckit eller ätit ikväll. Hon var som en jobbig lillasyster. Jag fnissade åt Justin. Han kollade på mig.
- Och vad skrattar du åt?
- Nej inget särskilt, du ser bara väldigt sexig ut när du är arg.
Han log och bet sig i läppen.
- Jaså
Han gick fram till mig och kysste mig försiktigt.
- Du ser inte heller så dum ut, sa han och log.
Jag lät mina händer smeka hans nacke försiktigt och kysste honom. Han smekte av mig min tröja och jag knäppte upp hans byxor. Han drog dem snabbt av sig och knäppte sedan upp mina. Han var varm och mjuk, precis som han alltid var. Jag lät mina händer glida upp och ner längs hans mage ett antal gånger. Han bet sig i läppen och väntade otåligt på att jag skulle göra någonting, men jag gillade som alltid att reta honom. Jag fingrade några gånger på kalsongkanten men mer än så var det inte. Nästa gång som mina fingrar nådde kalsongkanten lät jag dem glida innanför. Han flämtade till och spände hela kroppen. Jag log och började föra min hand fram och tillbaka. Jag kysste honom på halsen och han stönade högt. Först blev jag lite orolig för att Pattie skulle höra oss men sedan blev jag för upphetsad för att bry mig. Jag ökade takten och han stönade av välbehag. Jag sträckte mig efter hans byrå och drog ut en låda. Precis som jag trodde hittade jag kondomer där. Jag slutade plötsligt upp och höll förpackningen framför honom och så log jag.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag satt som på nålar hela vägen. Jag ville veta vart vi skulle. Justin bara skrattade åt mig. Jag försökte ivrigt se ut genom bilrutorna vart vi var på väg, men till ingen nytta. Det var för mörkt. Jag märkte att Justin följde mig med blicken. Han iakttog varenda liten rörelse jag gjorde och hela tiden log han stort. Jag stannade plötsligt upp och såg in i hans välbekanta ögon. Jag log smått mot honom. Han kom närmre mig och kysste mig kärleksfullt. Jag besvarade hans kyss och lät handen försiktigt smeka hans nacke. Hans händer rörde sig försiktigt längs med min kropp. Han var så härlig. Aldrig att han skulle behandla mig illa. Han var liksom så mjuk. Så trygg. Plötsligt stannade bilen och Justin avslutade kyssen. Han öppnade sakta ögonen och log riktigt stort. Han tog på sig ett par solglasögon och drog huvan över sin keps. Så såg han på mig igen. Jag kunde nästan urskilja hans glittriga ögon bakom de svarta glasögonen.
- It's showtime!
Jag såg oförstående på honom och han skrattade. I Bakgrunden kunde jag urskilja svag musik. Dunkande fartfylld. Justin hoppade ur bilen och likaså jag. Jag bara gapade när jag fick se vad som väntade. Sedan log jag stort och skrattade lyckligt. Han la sin arm runt mig och viskade i mitt öra.
- Jag vet att allt kring mig är lite onormalt, så för en gångs skull tänkte jag att vi kunde få vara lite normala ungar.
Det var ett tivoli. Karuseller körde hit och dit i full fart och överallt blinkade små lampor i olika nyanser och färger. Musiken dundrade och Justin dansade löjligt i takt med musiken. Jag skrattade åt honom. Han tog mina händer och vi började dansa tillsammans. Våra skratt ekade i kvällsmörkret. Tivolit låg en liten bit bort. Justin och jag sprang hand i hand över ängen som vi hade dansat rundor på. Vi ställde oss i biljettkön och fnissade högljudt. Jag var orolig att någon skulle komma på oss, men ingen verkade märka något. När vi väl hade köpt biljetter drog Justin iväg med mig direkt. Han tog med mig till en berg och dalbana. En STOR berg och dalbana!
- Vågar du åka den? frågade han utmanande.
Jag sneglade på den en gång till. Magen var i uppror, men det struntade jag i. Jag hade ju trots allt hoppat bungyjump med Justin. Klarade jag det, klarar jag allt!
- Klart att jag gör! Gör du?
Han log stort och bet sig i läppen. Han kikade upp på den en gång till.
- Ja, om du lovar att hålla min hand om jag blir rädd?
Han mesade till sin röst och tittade försiktigt på mig. Jag skrattade åt honom och pussade honom på kinden. Klart jag skulle, haha.
Kvällen var otrolig. Efter berg och dalbanan, som inte alls var så läskig utan riktigt rolig faktiskt, så gick vi och köpte sockervadd. Vi delade på en sockervadd. Justin envisades med att han skulle mata mig med sockervadden. Jag skrattade åt honom men lät honom stoppa det rosa fluffet i min mun. Jag skrattade så jag fick ont i magen när Justin skulle ta ett bett av sin sockervadd och hela vadden åkte av pinnen. Det såg ut som om han hade rosa skägg. Han skrattade samtidigt som han försökte proppa in allt sockervadd i munnen. Jag hjälpte honom att äta upp lite.
Efter sockervadden ville jag åka parisehjulet. Det var mycket större än de vi har i Sverige. Nästan kusligt mycket större. Vi hoppade in i en vagn och Justin sträckte på sig och "råkade" lägga sin arm runt mig. Jag log och kröp upp i hans famn. Jag smög min hand i hans och han flätade samman sina fingrar med mina. Plötsligt surrade det till i den stora maskinen och hjulet började snurra. Det var faktiskt inte så värst kyligt, men man säger inte nej till en varm och mysig kille att gosa med, särskilt inte om killen heter Justin Bieber. Det lät konstigt i mitt huvud när jag tänkte på hela hans namn. För mig var han bara Justin, men för världen var han Justin Bieber. Det var bara så konstigt att jag blev matt av att tänka på det. Så många människor som älskade eller hatade honom. Så få som verkligen kände honom. Jag vet inte varför, men jag viskade hans namn. Kanske det skulle låta bättre om jag sa det högt.
- Justin Bieber, viskade jag.
- Vill du ha en autograf eller?
Han log mot mig och jag skrattade.
- Förlåt, det var inte meningen att förstöra det hela. Jag bara tänkte lite för mycket.
- Förstöra vadå?
- Men du vet.. Det här med att vi skulle få vara som alla andra ungar för en kväll, det var inte meningen att förstöra det.
- Vadå? Så du får inte säga mitt namn?
Jag blev lite rädd att han skulle bli sur men han log bara stort när jag tittade på honom.
- Haha! Du är allt lite knäpp du. Det är väl klart att du får säga mitt namn. Det är ju inte precis någon hemlighet vad jag heter. Vet du vad, jag skulle kunna skrika över hela tivolit vad jag heter. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om vad jag är, utan vem jag är och vad jag har. Jag har dig och jag kunde vara mer tacksam.
Han hade tagit av sig sina solglasögon och jag mina. Jag log mot honom och kramade honom hårt. Aldrig att jag ville förlora honom. Han hade så rätt. Jag betydde för honom vad han betydde för mig, och det var så härligt. Jag slet blicken från honom och tittade ut över landskapet under oss. Parisehjulet var verkligen stort. Man såg hur långt som helst. Nedanför oss blinkade tivolits lampor i olika färger och nyanser. Tittade man längre ut blev det istället till ett hav av vitt glitter. Jag sneglade på Justin. Glittret spelade i hans ögon och han hade en lugn men samtidigt busig blick. Jag kunde skymta romantiken i hans ögon. Det kanske låter konstigt, men det var första gången någonsin som jag förstod att killar faktiskt kan vara romantiska. I skolan är ju killarna bara dryga och störda, förutom Markus då. Man tappar nästan lite tron på romantiken. Justin är helt annorlunda. Allt han gör är så himla mjukt på något sätt. Varenda rörelse är liksom perfekt. Nu låter det kanske som om han vore någon slags gud. Men det är inte så jag menar. Alla människor har ju brister. Det jag menade var att han liksom hade det.
Han märkte att jag tittade på honom. Han log lite smått mot mig och jag log tillbaka. Vi såg varandra i ögonen en stund innan han kysste mig. Hans händer smög sig sakta längs min kropp och jag skulle precis lägga armarna runt hans hals när jag plötsligt hoppade i luften av en stor smäll. Jag såg oförstående ut över glittret igen innan jag förstod vad som just hade hänt. Ett hav av fyrverkerier fyllde den mörka himlen. Jag såg fascinerat på fyrverkerierna. Jag hade aldrig sett något liknande. När raketerna smällde, såg inte alla ut som "vanliga" raketer. Vissa av dem formades som hjärtan och andra som stjärnor. Justin drog mig närmare till sig. Han lutade sig mot mig och jag kunde känna hans andetag i nacken. Han kysste mig försiktigt på halsen och jag slöt ögonen. Jag vände mig mot honom och kysste honom.
Vi åkte några attraktioner till innan tivolit stängde. Det blev allt mindre folk på tivolit och luften blev kallare. Jag gick tätt intill Justin för att bli varm. Trots det skakade jag. Justin tog av sig sin hoodie och hängde den på mina axlar. Jag drog den tacksamt om mig men tittade oroligt på honom. Frös han inte? Som om han kunde läsa mina tankar svarade han mig.
- Det är lugnt, jag klarar mig, jag är ju inte så klen som vissa andra.
Han log retfullt mot mig och jag knuffade till honom. Sedan la jag armarna runt hans midja och kysste honom passionerat. Han blev lite överraskad först men sedan la han sina händer på min midja och kysste mig tillbaka. När det väl hettade till drog jag mig undan och skrattade.
- Sisten till lyktstolpen är en klenis!
Justin såg bara chockat på mig och jag skrattade samtidigt som jag började springa i full fart. Jag hörde hur Justin närmade sig bakom mig. Han var ju trots allt snabbare än mig. Jag trodde verkligen att jag skulle vinna, men plötsligt slog Justin sina armar runt mig och lyfte mig. Jag skrek till och tjöt av skratt. Han vände sig om och släppte ner mig innan han fortsatte till lyktstolpen. Jag försökte hinna ikapp honom men det var omöjligt.
- Fuuusk! Du fuskade, tjöt jag.
- Vadå fusk? Det ska ju komma ifrån dig!
Jag skrattade och la armarna om hans hals.
- Okej, vad önskar du dig då, vinnaren?
Han såg fundersam ut innan han log.
- Suprise me!
Jag log.
Inte en enda människa hade kännt igen mig eller Justin på tivolit. Eller det trodde vi inte i alla fall. Vi hade inte märkt någonting. Jag vilade huvudet mot Justins bröst och han lekte med mitt hår. Jag lyfte mitt huvud tittade på honom.
- Tack för en underbar kväll. Det var verkligen perfekt.
Han log.
- Åh, än är den inte över.
Jag märkte hur hans hand la sig på min midja. Jag la min hand på hans kind och kysste honom. Hans händer smög sig plötsligt innanför min tröja. Jag rös. Jag satte mig gränsle över honom istället och smekte hans mage. Våra andetag var häftigare och jag blev allt mer upphetsad. Jag lät mina händer glida ner till hans byxkant. Han såg på mig och jag såg på honom. Jag skulle precis knäppa upp hans byxor när limmon plötsligt stannade. Jag hoppade snabbt av Justin när chauffören öppnade dörren till oss. Jag tittade generat upp på honom, men han log bara. Justin tog min hand och så gick vi hastigt fram till dörren. Han slet upp den och kastade sina skor av sig. Han ropade hej, och sa att vi var jättetrötta och skulle lägga oss till Pattie som var i köket. Han drog med mig upp till sitt rum och slängde mig på hans säng. Jag skrattade åt honom och han log stort innan han kysste mig. Vi blev plötsligt allvarliga igen. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Då drog han av sig sin tröja och jag njöt av utsikten. Han var verkligen vacker. Jag smekte över hans mage och lät sedan fingrarna glida över hans rygg ner till hans rumpa. Jag stoppade händerna innanför hans byxor och kysste honom på halsen. Han stönade lågt. Plötsligt öppnades dörren till Justins rum och han hoppade förskräckt av mig och drog täcket över bröstet. När han märkte att det var Pattie blev han arg. Pattie fnissade bara i dörröppningen och såg oskyldig ut.
- Mamma! Vet du inte hur man knackar på en dörr eller?
- Jag skulle bara säga hej till Sara, jag har ju knappt hunnit se henne eftersom du drog iväg med henne så snabbt.
Justin suckade och såg allmänt butter ut.
- Så hur är det Sara, att vara tillbaka i USA? Hade ni trevligt ikväll? Eller det behöver du kanske inte svara på, hon blinkade med ena ögat och skrattade.
Justin flög upp ur sängen och försökte stänga dörren.
- Uuuuuuuut!
Pattie bara skrattade och pratade på. Justin lyckades få henne att gå ut så han kunde stänga dörren. Sedan vände han sig mot mig.
- Nå vart var vi?
Dörren öppnades på glänt och Pattie kikade in igen.
- Det kan jag berätta, sa hon och fnissade högt. Justin knuffade ut henne igen och stängde dörren. Jag undrade verkligen vad Pattie hade druckit eller ätit ikväll. Hon var som en jobbig lillasyster. Jag fnissade åt Justin. Han kollade på mig.
- Och vad skrattar du åt?
- Nej inget särskilt, du ser bara väldigt sexig ut när du är arg.
Han log och bet sig i läppen.
- Jaså
Han gick fram till mig och kysste mig försiktigt.
- Du ser inte heller så dum ut, sa han och log.
Jag lät mina händer smeka hans nacke försiktigt och kysste honom. Han smekte av mig min tröja och jag knäppte upp hans byxor. Han drog dem snabbt av sig och knäppte sedan upp mina. Han var varm och mjuk, precis som han alltid var. Jag lät mina händer glida upp och ner längs hans mage ett antal gånger. Han bet sig i läppen och väntade otåligt på att jag skulle göra någonting, men jag gillade som alltid att reta honom. Jag fingrade några gånger på kalsongkanten men mer än så var det inte. Nästa gång som mina fingrar nådde kalsongkanten lät jag dem glida innanför. Han flämtade till och spände hela kroppen. Jag log och började föra min hand fram och tillbaka. Jag kysste honom på halsen och han stönade högt. Först blev jag lite orolig för att Pattie skulle höra oss men sedan blev jag för upphetsad för att bry mig. Jag ökade takten och han stönade av välbehag. Jag sträckte mig efter hans byrå och drog ut en låda. Precis som jag trodde hittade jag kondomer där. Jag slutade plötsligt upp och höll förpackningen framför honom och så log jag.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 26
Blev kort kapitel men lovar att nästa blir längre ;) jaja, enjoy
Ännu en suck. Vad höll jag på med egentligen....?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I skolan var det total kaos. Alla ville veta hur det var i USA och hur det var att vara ihop med någon som var så känd. Jag ryckte mest på axlarna och svarade inte så värst mycket på deras frågor. Jag visste att dem var nyfikna men ändå. Jag orkade inte. När skolans populäraste tjejer tindrade med ögonen och krokade arm med mig trodde jag för en sekund att jag skulle spy på dem. Jag hatade människor som gjorde sig till. Dem var så falska. Jag slingrade mig ur deras grepp och la min arm runt Sannas axlar istället. Jag ville att alla skulle se att det var vi som hörde ihop. Och det skulle dem aldrig kunna göra något åt. Jag och Sanna vandrade förbi högen av folk och när jag fick syn på Markus pep jag till av lycka. Jag sprang fram till honom och kramade om honom hårt. Han skrattade åt hur jag betedde mig.
- Oj vad jag har saknat dig! sa jag och skrattade lyckligt.
- Jag har saknat dig med, men kom jag måste visa dig en sak.
Han tog min hand och sprang iväg med mig till musiksalen. Jag undrade vad han skulle ta sig till. När jag kom in i musiksalen märkte jag genast trummorna som stod längst bort i rummet. Vi hade aldrig haft några trummor förut på vår skola. Pengarna gick alltid åt till något annat. Han satte sig på den lilla svarta pallen som stod bakom trummorna ch så greppade han tag i trumpinnarna och log mot mig. Så satte han igång att spela. Han var riktigt duktig faktiskt. När han var färdig gick jag fram till trummorna och bankade lite nätt på en av dem. Jag log.
- Vad bra du är på det, du kan ju ta och lära mig oxå.
- Äsch, så bra är jag inte. Din pojkvän är garanterat bättre.
Han log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag vet inte varför men jag ville inte jämföra Justin med Markus. Det blev så orättvist. Markus var min bästa vän. Fast jag visste att han gillade mig lite mer än vän, men jag försökte vifta bort det som om jag bara inbillade mig. Men det gick inte att ta miste på. Jag ville bara vara hans kompis, inget annat.
- Äsch, sa jag bara.
Jag satte mig i hans knä och tog tag i trummpinnarna. Markus tog också tag i trummpinnarna och visade hur jag skulle slå dem i takt samtidigt som jag skulle trampa på den lilla pedalen till höger. Jag klantade till det ganska rejält. Jag skrattade högt. Jag sög verkligen. Sanna tittade in i rummet.
- Kom vi börjar nu!
Det var roligt att vara i skolan igen men samtidigt jobbigt. Jag hade halkat efter ganska ordentligt. På rasterna hängde jag med Sanna och Markus samtidigt som jag var klistrad vid min mobil. Jag messade så mycket jag kunde med Justin, men det var svårt eftersom jag hade massa lektioner och Justin hade massor av jobb. Ibland vibrerade det till i fickan på lektionerna och jag kunde bara inte låta bli att kika vad han hade skrivit. Det blev många tillsägelser av lärarna. Mobilen var förbjuden att ha uppe på lektionerna.
Dagarna segade sig sakta framåt och jag började få ordning på alla läxor och arbeten. Jag och Justin hade inte hörts av på ett tag men vi smsade varandra så ofta vi kunde. Det var svårt. Riktigt svårt. Jag saknade honom till tusen men jag visste att jag var tvungen att hålla mig borta. Det hade fungerat ganska bra att vara borta från honom ändå. Jag hade bara brytit ihop en gång när jag satt på Sannas rum. Hon var och duschade och jag hade tråkigt. Jag hittade en Frida tidning på hennes golv som jag blev riktigt nyfiken på. Jag bläddrade igenom den ett tag tills min blick fastnade på Justin. Där var en bild på honom. På min fina Justin. Först hade jag bara stirrat på bilden men efter ett tag fick dem onda tankarna greppet om mig. Vi skulle aldrig klara det. Det var alldeles för svårt. Vad höll jag på med egentligen? Kastade jag bort hela mitt liv? Jag började störtböla på Sannas säng. Det slutade med att jag sprang hem utan att säga hejdå. Det var riktigt svårt att förklara för henne senare varför jag bara stack sådär. Pinsamt. Jag hade aldrig ljugit för Sanna förut, men jag orkade inte med att berätta för henne. Jag undrade om hon förstod. Om hon hade sett tidningen.
Till slut blev det ändå äntligen lov. Jag satt på flygplatsen och tittade ut i mörkret på de vita flingorna som segade sig ner från himlen. Det hade varit en jobbig vinter i år. Verkade som om snön aldrig ville försvinna. De flesta jag kände skulle på skidsemester över lovet. Jag, jag skulle till USA. Jag Sanna och Markus satt och fikade vid ett bord. Mamma beställde fika och pappa fixade med biljetterna. Jag skrattade åt något roligt Sanna sa. Jag lyssnade inte riktigt, men eftersom de båda började skratta stämmde jag bara in och låtsades att jag hängde med. Sanningen var att mina tankar var långt borta. Suget i magen växte sig större för varje minut. Suget efter Justin. Snart skulle jag få somna i hans trygga varma famn igen. Jag skulle få se in i hans glittriga djupa ögon igen. Få höra hans vackra skratt.. Sanna viftade framför mitt ansikte.
- Woho! Jorden anropar Sara.
Jag skrattade bara åt henne. Min mobil vilade på bordet och alla tre stirrade på den när plötsligt hela bordet började vibrera. Jag plockade upp den och läste. Det var ett mms från ett okänt nummer. Jag öppnade det och log stort när jag fick syn på bilden. Det var på Justin. Han hade som vanligt dragit sin huvtröja över en keps som han lite slarvigt hade satt på huvudet.. Han lutade sitt huvud mot ryggstödet på bilen som han satt i och sov. Hans mun var halvöppen och jag kunde nästan höra hur tungt han andades. Jag läste meddelandet. " Undrar du varför Justin inte svarar dig just nu? Tja nu vet du ;) / Pattie "
Jag log igen när jag märkte att det var ifrån Pattie. Jag hade saknat henne också.
- Vem var det då? sa Sanna och log stort.
- Gissa tre gånger, sa jag och skrattade sedan visade jag henne bilden.
- Awwe, var allt hon kunde säga. Markus ville också se så jag visade honom. Han skrattade.
- Ow, Pinsamt, sa han.
- naej han är ju söt, svarade jag bara.
- Hade du velat att din mamma skickade en bild på när du sov till Justin då?
- Nej, i och för sig, men det är inte samma sak. Titta på honom, kan man bli sötare?
Markus gjorde ljud som om han skulle spy. Jag skrattade och slog till honom hårt på axeln. Pappa kom tillbaka med min biljett och förklarade hur jag skulle göra. Som om jag inte hade åkt flyg innan...
Jag hade sagt hejdå till Sanna,Markus och Mamma och Pappa. Jag hade lovat dem att försöka ringa så ofta jag kunde. Inte för att jag skulle sakna Sverige. Men jag skulle sakna dem såklart. Planet tog mark och jag satt som på nålar. Jag ville av nu! Den här gången hade jag varit smart och inte satt mig vid fönstret utan jag hade valt platsen längst ut vid gången så jag kom av flygplanet fortare. Magen pirrade när jag gick inne på flygplatsen. Det kändes som om jag fick vänta på mina väskor längre än någonsin. När dem sen ändå äntligen kom drog jag snabbt dem till mig och fortsatte. Vi var väldigt noga med att vi reste på udda tider så det inte skulle finnas så många människor på flygplatsen. Vi ville ju inte bli begravde i fans. Jag började småspringa när jag fick syn på Pattie. Sedan fick jag syn på Justin. Då började jag springa så fort jag kunde. Jag slängde väskorna ifrån mig och kastade mig i hans famn. Han skrattade lyckligt och kramade om mig. Han var så mjuk och så varm. Jag kunde höra hans hjärtslag där jag stod tryckt mot honom. Han smekte försiktigt bort några hårslingor från mitt ansikte och kysste mig. Ett hav av fyrverkerier spred sig inom mig. Jag la mina armar runt hans nacka och kramade honom ännu en gång. Sen släppte jag taget om honom och kramade om Pattie. Justin tog min hand och jag såg honom i ögonen. Redan innan visste jag exakt vad han skulle säga bara av att se honom i ögonen.
- Kom, jag har en överraskning till dig.
Jag skrattade högt och så började vi springa hand i hand mot utgången. Justins byxor kasade ner och han fick hålla i dem med sin andra hand. Jag skrattade åt honom, det såg så lustigt ut när han sprang. Vi kastade oss in i bilen som redan väntade på oss och asgarvade. I bilen låg det en keps, en hoodie och ett par solglasögon.
- Ta på dig det här
Jag skrattade åt honom och gav honom en fundersam blick. Han log bara medans jag satte på mig alltihop. Han la sin arm om mig och jag kröp upp i hans famn. Han kramade om mig och hummade kärleksfullt.
- Jag har saknat dig så
- Jag har saknat dig med, sa han.
- Justin, vart är vi på väg? Jag tittade förväntansfullt på honom. Han skrattade smått.
- Det är en överraskning
- Kan du inte ge mig en ledtråd? sa jag och log så gulligt jag kunde.
- You might puke
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
haha, kommentera ;)
Ju fler kommentarer ju bättre update ;D
Ännu en suck. Vad höll jag på med egentligen....?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I skolan var det total kaos. Alla ville veta hur det var i USA och hur det var att vara ihop med någon som var så känd. Jag ryckte mest på axlarna och svarade inte så värst mycket på deras frågor. Jag visste att dem var nyfikna men ändå. Jag orkade inte. När skolans populäraste tjejer tindrade med ögonen och krokade arm med mig trodde jag för en sekund att jag skulle spy på dem. Jag hatade människor som gjorde sig till. Dem var så falska. Jag slingrade mig ur deras grepp och la min arm runt Sannas axlar istället. Jag ville att alla skulle se att det var vi som hörde ihop. Och det skulle dem aldrig kunna göra något åt. Jag och Sanna vandrade förbi högen av folk och när jag fick syn på Markus pep jag till av lycka. Jag sprang fram till honom och kramade om honom hårt. Han skrattade åt hur jag betedde mig.
- Oj vad jag har saknat dig! sa jag och skrattade lyckligt.
- Jag har saknat dig med, men kom jag måste visa dig en sak.
Han tog min hand och sprang iväg med mig till musiksalen. Jag undrade vad han skulle ta sig till. När jag kom in i musiksalen märkte jag genast trummorna som stod längst bort i rummet. Vi hade aldrig haft några trummor förut på vår skola. Pengarna gick alltid åt till något annat. Han satte sig på den lilla svarta pallen som stod bakom trummorna ch så greppade han tag i trumpinnarna och log mot mig. Så satte han igång att spela. Han var riktigt duktig faktiskt. När han var färdig gick jag fram till trummorna och bankade lite nätt på en av dem. Jag log.
- Vad bra du är på det, du kan ju ta och lära mig oxå.
- Äsch, så bra är jag inte. Din pojkvän är garanterat bättre.
Han log mot mig men jag log inte tillbaka. Jag vet inte varför men jag ville inte jämföra Justin med Markus. Det blev så orättvist. Markus var min bästa vän. Fast jag visste att han gillade mig lite mer än vän, men jag försökte vifta bort det som om jag bara inbillade mig. Men det gick inte att ta miste på. Jag ville bara vara hans kompis, inget annat.
- Äsch, sa jag bara.
Jag satte mig i hans knä och tog tag i trummpinnarna. Markus tog också tag i trummpinnarna och visade hur jag skulle slå dem i takt samtidigt som jag skulle trampa på den lilla pedalen till höger. Jag klantade till det ganska rejält. Jag skrattade högt. Jag sög verkligen. Sanna tittade in i rummet.
- Kom vi börjar nu!
Det var roligt att vara i skolan igen men samtidigt jobbigt. Jag hade halkat efter ganska ordentligt. På rasterna hängde jag med Sanna och Markus samtidigt som jag var klistrad vid min mobil. Jag messade så mycket jag kunde med Justin, men det var svårt eftersom jag hade massa lektioner och Justin hade massor av jobb. Ibland vibrerade det till i fickan på lektionerna och jag kunde bara inte låta bli att kika vad han hade skrivit. Det blev många tillsägelser av lärarna. Mobilen var förbjuden att ha uppe på lektionerna.
Dagarna segade sig sakta framåt och jag började få ordning på alla läxor och arbeten. Jag och Justin hade inte hörts av på ett tag men vi smsade varandra så ofta vi kunde. Det var svårt. Riktigt svårt. Jag saknade honom till tusen men jag visste att jag var tvungen att hålla mig borta. Det hade fungerat ganska bra att vara borta från honom ändå. Jag hade bara brytit ihop en gång när jag satt på Sannas rum. Hon var och duschade och jag hade tråkigt. Jag hittade en Frida tidning på hennes golv som jag blev riktigt nyfiken på. Jag bläddrade igenom den ett tag tills min blick fastnade på Justin. Där var en bild på honom. På min fina Justin. Först hade jag bara stirrat på bilden men efter ett tag fick dem onda tankarna greppet om mig. Vi skulle aldrig klara det. Det var alldeles för svårt. Vad höll jag på med egentligen? Kastade jag bort hela mitt liv? Jag började störtböla på Sannas säng. Det slutade med att jag sprang hem utan att säga hejdå. Det var riktigt svårt att förklara för henne senare varför jag bara stack sådär. Pinsamt. Jag hade aldrig ljugit för Sanna förut, men jag orkade inte med att berätta för henne. Jag undrade om hon förstod. Om hon hade sett tidningen.
Till slut blev det ändå äntligen lov. Jag satt på flygplatsen och tittade ut i mörkret på de vita flingorna som segade sig ner från himlen. Det hade varit en jobbig vinter i år. Verkade som om snön aldrig ville försvinna. De flesta jag kände skulle på skidsemester över lovet. Jag, jag skulle till USA. Jag Sanna och Markus satt och fikade vid ett bord. Mamma beställde fika och pappa fixade med biljetterna. Jag skrattade åt något roligt Sanna sa. Jag lyssnade inte riktigt, men eftersom de båda började skratta stämmde jag bara in och låtsades att jag hängde med. Sanningen var att mina tankar var långt borta. Suget i magen växte sig större för varje minut. Suget efter Justin. Snart skulle jag få somna i hans trygga varma famn igen. Jag skulle få se in i hans glittriga djupa ögon igen. Få höra hans vackra skratt.. Sanna viftade framför mitt ansikte.
- Woho! Jorden anropar Sara.
Jag skrattade bara åt henne. Min mobil vilade på bordet och alla tre stirrade på den när plötsligt hela bordet började vibrera. Jag plockade upp den och läste. Det var ett mms från ett okänt nummer. Jag öppnade det och log stort när jag fick syn på bilden. Det var på Justin. Han hade som vanligt dragit sin huvtröja över en keps som han lite slarvigt hade satt på huvudet.. Han lutade sitt huvud mot ryggstödet på bilen som han satt i och sov. Hans mun var halvöppen och jag kunde nästan höra hur tungt han andades. Jag läste meddelandet. " Undrar du varför Justin inte svarar dig just nu? Tja nu vet du ;) / Pattie "
Jag log igen när jag märkte att det var ifrån Pattie. Jag hade saknat henne också.
- Vem var det då? sa Sanna och log stort.
- Gissa tre gånger, sa jag och skrattade sedan visade jag henne bilden.
- Awwe, var allt hon kunde säga. Markus ville också se så jag visade honom. Han skrattade.
- Ow, Pinsamt, sa han.
- naej han är ju söt, svarade jag bara.
- Hade du velat att din mamma skickade en bild på när du sov till Justin då?
- Nej, i och för sig, men det är inte samma sak. Titta på honom, kan man bli sötare?
Markus gjorde ljud som om han skulle spy. Jag skrattade och slog till honom hårt på axeln. Pappa kom tillbaka med min biljett och förklarade hur jag skulle göra. Som om jag inte hade åkt flyg innan...
Jag hade sagt hejdå till Sanna,Markus och Mamma och Pappa. Jag hade lovat dem att försöka ringa så ofta jag kunde. Inte för att jag skulle sakna Sverige. Men jag skulle sakna dem såklart. Planet tog mark och jag satt som på nålar. Jag ville av nu! Den här gången hade jag varit smart och inte satt mig vid fönstret utan jag hade valt platsen längst ut vid gången så jag kom av flygplanet fortare. Magen pirrade när jag gick inne på flygplatsen. Det kändes som om jag fick vänta på mina väskor längre än någonsin. När dem sen ändå äntligen kom drog jag snabbt dem till mig och fortsatte. Vi var väldigt noga med att vi reste på udda tider så det inte skulle finnas så många människor på flygplatsen. Vi ville ju inte bli begravde i fans. Jag började småspringa när jag fick syn på Pattie. Sedan fick jag syn på Justin. Då började jag springa så fort jag kunde. Jag slängde väskorna ifrån mig och kastade mig i hans famn. Han skrattade lyckligt och kramade om mig. Han var så mjuk och så varm. Jag kunde höra hans hjärtslag där jag stod tryckt mot honom. Han smekte försiktigt bort några hårslingor från mitt ansikte och kysste mig. Ett hav av fyrverkerier spred sig inom mig. Jag la mina armar runt hans nacka och kramade honom ännu en gång. Sen släppte jag taget om honom och kramade om Pattie. Justin tog min hand och jag såg honom i ögonen. Redan innan visste jag exakt vad han skulle säga bara av att se honom i ögonen.
- Kom, jag har en överraskning till dig.
Jag skrattade högt och så började vi springa hand i hand mot utgången. Justins byxor kasade ner och han fick hålla i dem med sin andra hand. Jag skrattade åt honom, det såg så lustigt ut när han sprang. Vi kastade oss in i bilen som redan väntade på oss och asgarvade. I bilen låg det en keps, en hoodie och ett par solglasögon.
- Ta på dig det här
Jag skrattade åt honom och gav honom en fundersam blick. Han log bara medans jag satte på mig alltihop. Han la sin arm om mig och jag kröp upp i hans famn. Han kramade om mig och hummade kärleksfullt.
- Jag har saknat dig så
- Jag har saknat dig med, sa han.
- Justin, vart är vi på väg? Jag tittade förväntansfullt på honom. Han skrattade smått.
- Det är en överraskning
- Kan du inte ge mig en ledtråd? sa jag och log så gulligt jag kunde.
- You might puke
- Oh no..
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
haha, kommentera ;)
Ju fler kommentarer ju bättre update ;D
You him and me - episode 25
Neew episode ;D hoppas ni blir glada. Tack för att ni har tålamod :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tjejen som vill göra slut på Biebers karriär. Så löd den första rubriken. Jag slängde en blick på bilden. Om den inte hade varit i tidningen, på just den sidan, under just den rubriken, så hade det varit en riktigt fin bild faktiskt. Det var när vi badade. Stjärnorna var sådär härligt glittriga över himmlen. De speglade sig i havet men jag och Justin bröt spegelbilden. Vi stod mitt i bilden och kysste varandra. Jag läste bildtexten säkert fyra gånger. Kärleksparet fångade på bar gärning. Under bilden följde en lång artikel som påstod att jag ville sabba hela Justins karriär, och att jag ville att han skulle flyga med mig hem till Sverige. Jag fattade ingenting. Det var ju inte sant alls! Källan var såklart hemlig, men på något sätt kände jag mig ändå förråd. Det måste ju ha varit någon som står oss nära som har tjallat till pressen. Efter vad som verkade som en evighet bröt Pattie tystnaden med en djup suck. Hennes blick mjuknade och nu såg hon istället tröstande på mig. Tårarna hade redan sökt sig nerför mina kinder och jag begravde min blick i tidningen.
- Jag vill ju inte peka ut dig för något som du inte gjort, Sara. Jag vet ju att tidningarna skriver hemskt mycket skit nu för tiden, men det jag vill veta är om det ligger någon som helst sanning bakom det där?
Hennes blick var inte kall och sträng utan mjuk och förstående. Jag harklade mig och tittade menande på Justin innan jag svarade henne.
- Vi har pratat om det att jag tycker att Justin jobbar alldeles för hårt, men det betyder inte alls att jag vill förstöra hans karriär. Jag vill bara hans bästa.
- Vi har haft ganska många, häftiga samtal om det, men vi har liksom lagt det bakom oss, fortsatte Justin.
Pattie bara såg på oss och visste inte riktigt vad hon skulle säga.
- Tycker du att du jobbar för mycket Justin? Du vet att du bara behöver säga till så fixar vi det.
Justin ryckte på axlarna och flackade med blicken.
- Det vore kanske bäst om jag åkte hem till Sverige ett tag, så Justin kan fokusera helt på sin karriär.
Det där var det absolut sista jag ville säga just då. Men, vad jag ville var inte viktigt längre. Justins hälsa. Det var så mycket viktigare. Han stannade plötsligt upp och såg på mig med en häpen och sårad blick. Precis som om jag just skjutit en pil genom hjärtat på honom.
- Nej, det behövs verkligen inte!
Justin satte sig bredvid mig i sängen och tog min hand. Jag kramade hans hårt men jag tittade inte på honom. Jag funderade länge på hur jag skulle fortsätta samtalet. Jag visste vad jag var tvungen att säga, men jag ville verkligen inte. Men som sagt, jag var tvungen.
- Jo, Justin det blir bäst så. Jag måste ta tag i skolan också, jag ligger så efter som man kan bli.
- Nej, men jag kan ta en paus några dagar, så fixar vi det här.
- Men du fattar ju inte! Jag vill till Sverige! Jag måste till Sverige!
Jag lirkade min hand ur hans och förde den sakta till mig. Något i honom bara dog. Som om han inte trodde vad jag just sa.
- Okej, vad än du vill..
Han reste sig från sängen och gick ut ur rummet. Jag visste att han blev sårad, när jag sa att jag inte ville vara hos honom, men det var bäst så. Pattie log försiktigt mot mig och satte sig i sängen bredvid mig. Hon tog min hand och såg mig varmt i ögonen.
- Det var ett riktigt moget val av dig. Han kommer snart att förstå han med. Killar mognar ju lite saktare än vad tjejer gör, men han kommer förstå, det lovar jag.
Hon var så snäll Pattie. Innan jag hann tänka efter slog jag armarna om henne och kramade henne hårt. Hon blev lite överraskad, men så kramade hon mig med.
- Jag ringer dina föräldrar, du kan försöka gå och prata lite med honom om du vill.
Hon blinkade till mig innan hon reste sig upp och försvann in i ett annat rum.
Jag reste mig från sängen och gick ut i köket där Justin satt med sin gitarr i famnen och spelade. Han hade dragit en keps över huvudet lite halvhjärtat. Den satt på sne och hans perfekta hår spretade fram här och där. Han märkte inte att jag stod och tittade på honom. Precis som om han var i en annan värld. Sådär blev han alltid när han spelade på sin gitarr. Som om han var där fast ändå flera mil iväg. Jag undrade vad han tänkte på då, när han var sådär borta. Han spelade hastigt på gitarren och stampade takten med högerfoten. Hela hans kropp rörde sig liksom som i rytm med musiken. Jag satte mig bredvid honom i soffan som han satt i. Han ägnade mig inte en blick utan fortsatte bara att spela. Det gick upp för mig att han spelade Stuck In The Moment och det gjorde inte det hela bättre. Hans ögon var slutna och han när han sjöng, var det som om alla hans känslor forsade ut från honom och skar sig långt in i mitt hjärta. Justins känslor var så äkta att jag nästan kunde ta på dem. Jag hade svårt för att hålla tillbaka tårarna och några av dem slingrade sig nerför mina kinder. Jag la min arm runt Justin och kramade honom nätt. Han lutade sitt huvud mot mitt men fortsatte att sjunga. När sången var klar gick han iväg med gitarren och sen satte han sig bredvid mig igen. Han la sin arm runt mig och jag kröp upp i hans mjuka famn. Han höll om mig ett bra tag. Jag ville aldrig att han skulle släppa taget vilket han tillslut ändå gjorde.
- Älskar inte du mig?
Frågan kom så plötsligt att jag bara stirrade på honom en lång stund innan jag svarade honom.
- Jo, självklart! Jag älskar dig mer än något annat!
- Varför måste du åka då? Varför kan du inte bara..
Han suckade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom. Det hela verkade så orealistiskt.
- Förlåt..
Det var allt jag kunde få fram. Han kramade mig hårt igen och jag kände hur ännu en tår sakta tog sig nerför min kind.
Mitt plan skulle lämna USA tidigt på morgonen. Vi satt och väntade på planet i dem alltid så obekväma och hemska stolarna på flygplatsen. Justin satt bredvid mig och gäspade sömnigt. han hade en snygg svart keps på huvudet som han nu hade dragit huvan över. hans arm vilade slappt runt mina axlar och han log smått när han märkte att jag tittade på honom. Jag såg in i hans mörka glittriga ögon. Dem var så bekanta så trygga. jag förundrades över hur underbar en människa kan vara. Jag har hört att man inte kan vara kär i en person för alltid. Man kan liksom inte få det där pirret i magen som när man är nyförälskad. Men så var det inte med Justin. När våra blickar möttes kändes det som om en bomb med fjärilar flög runt i magen på mig. Och så fort han rörde vid mig blev jag knäsvag. När jag hörde hans röst så blev jag helt varm. Bara av att höra hans namn fick mig att le. Trots alla dessa känslor kunde det vara riktigt jobbigt också. när han mådde dåligt mådde jag om möjligt ännu värre. Jag hatade att se honom sårad eller arg. Det gjorde ont i hela mig. Jag la mitt huvud mot hans bröst och suckade. Han drog mig närmare till sig och slöt sina ögon. Jag blundade också och njöt av hans värme.
När det sedan var dags att gå på planet fick jag en otroligt obehaglig känsla. Jag hade aldrig upplevt något liknande. Det var som om jag var där fast ändå inte. Som om ingenting var verklighet. Som om jag bara drömde. Men när Justins läppar försiktigt snuddade vid mina vaknade jag till liv igen. Klart att jag inte drömmde. Fast i det ögonblicket önskade jag att jag gjorde det. Allt hade varit så mycket enklare om vi aldrig hade träffats. Om Justin aldrig hade existerat i mitt liv... Vad tänker jag med egentligen Justin ÄR mitt liv. Vad skulle det finnas för mening utan honom. Jag kramade om honom en sista gång innan jag sa hejdå till allihop och gick på planet. Jag satte mig tungt ner på min plats och suckade tungt. Plötsligt pep det till i fickan. Jag hoppade förvånat till men sedan tog jag upp min mobil och tittade på den. Ett nytt medelande. Från Justin. "Saknar dig redan älskling"
Jag log och svarade honom. "Miss you too sweety, Love you ♥"
Vi hann inte smsa mycket längre. Flygvärdinnorna bad alla att stänga av sina mobiltelefoner under resan. Jag såg sorgset på min mobil som släcktes ner. Nu var han borta. Skulle inte få kontakt med honom på vad som verkade vara en evighet. Planet började rulla och mina ögon sökte efter honom på flygplatsen men utan resultat. Jag lutade mig istället tillbaka i sätet och pluggade in mina hörlurar i öronen. Jag valde Justins låt one less lonly girl på min ipod. Jag slöt ögonen och tänkte tillbaka till scenen. När han sjöng för mig. Bara jag och Justin..
Planet hoppade mig ur sömn när det landade. Det var väl allt annat än en mjuk landning. Jag blinkade sömnigt och la handen på Justins arm. När jag till min förvåning märkte att det inte var Justin som satt bredvid mig utan en gammal tant drog jag snabbt till mig min hand och rodnade. Gud vad pinsamt. När jag till slut hade fått tillbaka mina tankar slet jag upp mobilen ur fickan och satte igång den. Min pin kod knappade jag in snabbare än någonsin förr. Mobilen vibrerade konstant. 5 nya medelanden. Jag bläddrade igenom dem medans alla människor försökte ta sig ur flygplanet. Det ena smsett gulligare än det andra. Han hade också skickat en rolig bild på sig själv och hans crew när dem skojjade rundor. Justin satt på Ushers axlar och brottades med en kille som satt på ytterligare en killes axlar. Det såg inte klokt ut. Jag skrattade när jag såg bilden och tanten bredvid tittade på mig med en underlig blick. Jag blev genast tyst och reste på mig. Nu ville jag ut från flygplanet.
På flygplatsen möttes jag av mamma och pappa. Dem fick vars en stor kram. Jag hade ju saknat dem något oerhört och jag kunde inte hjälpa att tårarna rann. Vi tog något att äta på flygplatsen och pratade. Mamma och pappa ville veta allt om USA och om Justin. Jag berättade så mycket jag kunde komma att tänka på. Vi satt där i några timmar och bara pratade. Det var riktigt mysigt. Det plingade till i fickan och jag plockade upp mobilen. Pappa undrade vem det var ifrån. Jag visade dem bilden som Justin hade skickat till mig. Pappa skrattade. Mamma skakade på huvudet och fnissade lite grann.
- Han är en liten skojjare den där Justin, va? sa pappa
- Ja han är helt otrolig, han ska hitta på bus hela tiden!
Jag log för mig själv.
- Tja, vi kanske ska ta och åka hem snart då. Dina kompisar vill kanske veta om att du lever också.
Det hade jag helt glömt bort. Jag skrev snabbt ett sms till Sanna. "Är i Sverige nu. Ska vi ses?". Jag fick ett snabbt svar. "Vad tror du? Kom hit så fort du kan. Har det hänt ngt gumman?<3".
"Nejdå, jag förklarar när vi ses, puss<33"
Jag sa till mamma och pappa att jag ville träffa Sanna och de gick med på att köra mig. Det tog ändå ett tag att köra till Sanna. Jag somnade nästan i bilen men när jag upptäckte att det inte var så särskilt långt kvar vaknade jag till. Jag skickade ett sms till Sanna att jag snart var framme.
Bilen stannade och jag slet upp bildörren i samma stund som Sanna slet upp sin husdörr. Vi sprang i full fart mot varandra och jag kastade mig i hennes armar. Vi skrek och betedde oss som om vi inte hade setts på århundraden. Jag var så otroligt glad över att se henne. Mamma och pappa förstod att vi hade mycket att prata om så dem lät mig stanna hos Sanna ett tag.
Hon babblade konstant. Hon hade hur mycket som helst att säga. Oftast brukar jag bara koppla ifrån Sanna när hon tjattrar på i full rulle, men nu ville jag veta ALLT. Vi gick upp på hennes rum och slog oss ner i hennes säng. Hennes rum var som alltid lite stökigt. Lite kläder på golvet massa saker på skrivbordet och hennes bärbara dator i sängen. Allt var som vanligt. Jag gillade hennes rum det var sådär mysigt,varmt och hemmatrevligt. Tryggt liksom.
- Alla i klassen har förändrats skitmycket sen du åkte!
- Va? Jag har väl inte varit borta SÅ länge.
- Jooo! Du har ju varit borta i en hel evighet!
- Äsch! hur är det med Markus?
- Jodå, han lever livet! Lite jobbigt att ha en kille som bästa kompis nu när du för det mesta bor i USA.
- Vadå då? Det är väl inget fel på Markus?
- Nej självklart inte, men jag har liksom saknat att kunna drägla över snygga killar i skolkatalogen och att måla naglarna tillsammans och diskutera om livet och så. Du vet tjejsaker. Det går ju inte direkt med markus.
Hon gav mig en menande blick och jag skrattade.
- Vi måste sminka Markus någon gång! Fatta vad kul det skulle va!
Jag skrattade ännu mer.
- Men oj! Jag har ju helt glömt varför du är här. Varför är du här egentligen?
Hon kollade oroligt på mig.
- Äsch, jag och justin har bråkat lite dem senaste dagarna. Jag tycker att han jobbar alldeles för hårt, det märks verkligen på honom hur sliten han är. Det märks kanske inte när alla kameror är på och så men det är dem små detaljerna som gör skillnad, du vet. Men han vägrade att lyssna. Men sen blev vi sams igen och jag bestämde mig för att det var bäst att åka hem så han kunde koncentrera sig mer på sin karriär och mindre på mig.
Hon studerade mig medans jag berättade och hummade förstående då och då.
- Ja det var ju klokt av dig. Och det är så roligt att se dig igen. Vänta bara tills du får se alla i klassen, alltså haha, Maria hon...
-----------------------------------
Ur Justin's synvinkel
-----------------------------------
Det var tystare än någonsin i huset efter att hon hade åkt. Små ljud ifrån köket tydde på att mamma var hemma, men ändå. Så tyst. Så ensamt.
Jag satte igång ett av mina favorit spel på tv och plockade upp en kontroll ifrån soffbordet. Idag var det en ledig dag. Skönt. Jag hade funderat mycket på vad hon sa. Jag jobbade väl inte för mycket? Det kändes inte så. Jag gav ju bara alla vad dem ville ha. Det var väl inget fel. Visst det var ju mycket press och så men det hade det ju alltid varit. Det får man ju räkna med. Dörrklockan ringde och mamma gick för att öppna. Hon blev väldigt glad när hon såg vem hon mötte. Det hörde jag på hennes röst. Jag blev lite nyfiken på vem som stod i dörröppningen så jag kikade över soffryggen och ut i hallen men jag kunde inte se tillräckligt. Jag pausade spelet och reste mig ur soffan. När jag gick ut i hallen möttes jag av Ryan och Chaz. Det är svårt att beskriva en sådan glädje men vad kan jag säga mer än att jag blev skitglad. Jag kramade om dem båda. Caitlin kom in genom dörren och log försiktigt mot mig. Jag log stort och kramade om henne också. Vad som än hade hänt. Det hade vi lagt bakom oss nu. Jag var bara riktigt glad över att se dem.
-----------------------------------
Ur Sara's synvinkel
-----------------------------------
Justin hade slutat smsa. Jag undrade vad han gjorde just nu. Undrade om han saknade mig lika mycket som jag saknade honom. Jag låg på min säng och funderade. Imorgon skulle jag tillbaka till skolan. Tillbaka till det där skitstället vart man alltid måste tänka på allt. Man måste tänkga på hur man pratar, hur man klär sig, vilka man pratar med, vilka man tittar på ja till och med på hur och vart man går. Och samtidigt som man måste hålla reda på alla dessa saker så måste man fokusera på sina betyg också. SUCK! Men jag skulle åtminstonde få träffa Markus igen. Jag hade verkligen saknat honom. Den killen har riktigt bra humor. Han är så bra Markus. Man behöver liksom inte göra något speciellt med honom för att ha roligt. Man behöver inte ens säga något. Bara va. Det är så vi gillar det bäst. Vi funkar ganska bra ihop. Tänker lika. Plötsligt pep det till från mobilen. Jag haffade den åt mig och läste.
"Alright, sleep well honey. Miss you and love you. Don't dream to much about me okey, they need me here ;) love ya ♥"
Jag läste det ett antal gånger innan jag svarade honom. Sedan la jag mobilen på nattduksbordet och suckade. Jag saknade honom så mycket redan. Det var liksom inte samma sak att gå och lägga sig på natten utan Justins varma famn. Jag kände mig som ett barn igen. Försökte minnas mitt gamla tråkiga liv före Justin. Men det var som bortspolat. Som om det aldrig hade existerat. Det var när jag mötte Justin som jag började leva. Ännu en suck. Vad höll jag på med egentligen....?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 24
Förlåt för riktigt usel uppdatering men jag hoppas ni där ute förstår att även jag är en livs levande människa som har ett liv bortom datan. Jag har haft lite problem kan man säga, så därför har jag haft svårt för att uppdatera. Här får ni ett låååångt kapitel som tack för att ni har hållit ut, läs och njuut !
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla reste sig upp och intog sina platser. Justin kramade min hand och log. Han såg så otroligt lycklig ut.
- Det är dags! sa han med förväntansfull röst.
- Lycka till honey, och glöm inte att du är bäst!
Han nickade bara som svar medans han sprang iväg mot scenen. Usher följde mig till ett litet rum där vi möttes av Pattie och två livvakter. Jag slog mig ner i en liten mjuk soffa som stod i det bortre hörnet av rummet. Framför fanns det en liten tv som visade scenen. Den plats som jag tidigare hade stått på nedanför scenen var nu full av tjejer i olika åldrar som förväntansfullt såg sig omkring. Ljuset i den stora salen slocknade och ett spritt sus fyllde publiken. Alla blev tysta och jag tror faktiskt att jag i den sekunden då skärmen var alldeles svart och det var helt tyst att jag höll andan. Plötsligt sken ett ljus upp på scenen samtidigt som introt till baby spelade och där stod han på scenen och log stort. Tjejerna blev som vilda och hoppade på stället och skrek för allt vad dem var värda. Några brast i tårar och såg helt galna ut. Jag som tyckte tjejerna i min klass var fåniga när dem skrek så fort någonting hade med Justin att göra. Jag kunde på något sätt ändå förstå dem, han var otrolig. Sång efter sång, dans efter dans. Justin tog sig igenom hela sitt uppträdande strålande bra. Jag satt framför den där tvn ett bra tag innan showen till slut var över. Justin tackade sina fans för att dem hade kommit och så gick han backstage. Jag försökte komma fram till honom men Pattie bad mig att vänta lite. Han behövde göra sig i ordning i lugn och ro innan jag fick prata med honom. Jag satte mig ner i soffan igen och tänkte mig tillbaka till Sverige. Det var helt sjukt egentligen att jag faktiskt satt där jag satt just idag. Jag undrade vad det skulle blivit av mig om jag aldrig hade träffat Justin. Vart skulle jag befinna mig idag? Jag kanske skulle vara med Sanna, eller bara vara hemma och sitta vid datorn, som förr varit min stora hobby. Jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var förr. Det var väl därför jag reste iväg med Jonte. För att komma ifrån det där tråkiga enkla Svennelivet. Det är egentligen konstigt hur livet kan överraska en om och om igen.
Äntligen kom Justin in i rummet och han log stort. Jag reste mig från soffan samtidigt som han bredde ut sina armar. Jag kramade honom hårt och skrattade.
- Du var helt fantastisk där ute! Jag log stort och såg honom lyckligt i ögonen.
- Äsch, det var ju bara en liten show. Du ska se mig när jag går på stort.
Han log. Jag ville så gärna le, men den meningen fick något inom mig att slockna. Jag visste att jag inte kunde stanna i USA förevigt. Snart var jag tvungen att resa hem igen för att gå i skolan, samtidigt som justin turnerade. Det var svårt att inte tänka på att jag snart skulle åka hem igen. Justins leende försvann.
- Är det något fel, sa han och såg oroligt på mig.
Min blick hade fallit ner på marken. Jag blundade hårt en gång innan jag tittade upp på honom och log lite smått.
- Nej, jag är bara lite trött.
Han log och kramade mig igen.
- Jag vet, det är ja också, men nu ska vi hem och sova. Jag ska bara säga hejdå och tacka alla för ikväll.
Jag nickade och följe med honom bort till dem andra som stod och skrattade i en klunga. Vi pratade med dem ett tag innan vi kramade om dem och sa hejdå. Sophie räckte mig en liten lapp med hennes telefonnummer på. Vi hade blivit bra vänner under kvällen. Det skulle vara roligt att träffa henne igen.
- Säg till om du vill ha fler danslektioner, jag hjälper dig gärna, sa Dylan och skrattade.
Jag skrattade jag också.
- Jo, det skulle nog behövas, svarade jag.
- Äsch, så dålig var du inte, under vissa steg såg du ju riktigt sexig ut ju!
Jag skrattade och skulle precis svara honom men Justin överröstade mig.
- Jag har nog inget problem med att lära henne dansa själv, tack! sa han irriterat och blängde på Dylan
Sedan tog han min hand och drog mig bort från mängden. Jag såg oförstående på honom med ett irriterat ansiktsuttryck.
- Vi har bråttom hem, mumlade han som ursäkt.
Jag drog min hand till mig och stannade plötsligt. Justin såg frågande på mig.
- Det var väl onödigt att säga så! väste jag ilsket.
- Äsch, han kommer över det! Snälla kom nu, jag är jättetrött.
- Tror du inte jag blir trött på dig när du håller på sådär?!
Han suckade och ställde sig närmare mig. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Sara, jag är ledsen för att jag betedde mig illa, men jag är verkligen jättetrött så vill du snälla skynda dig för min skull?
Jag nickade och tog hans hand. Sedan gick vi till bilen som stod och väntade på oss.
Nästa dag var det full rulle igen. Justin skulle till en radiostation och bli intervjuad. Jag satt på en pall utanför själva rummet där radiomänniskorna och Justin satt och pratade. Killen som intervjuad Justin frågade honom hur han klarade av att ständigt vara jagad av så mycket tjejer och om han gillade det eller inte. Han frågade honom vilka instrument han kunde spela och om han ville spela in en låt med någon annan kändis för tillfället. Han ställde hela tiden nya frågor som Justin svarade på med ett leende på läpparna. Justin snurrade på stolen som han satt på och bet sig i läppen. Han hade verkligen svårt för att sitta still. Jag märkte att radiomannen stirrade på mig ibland, men han frågade som tur var ingenting om mig.
När intervjun var slut bar det av till en fotografering. Justin skulle bli fotat för ett omslag till en tidning. Jag skrattade åt honom när dem sminkade honom, och han gav mig en retfull blick. När dem svepte över hans ansikte med en stor sminkborste rynkade han på näsan och jag skrattade bara ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
- Jag hatar smink, mumlade han för sig själv och skrattade åt mig. När fotningen väl började posade han vant framför kameran och det var faktiskt roligt att titta på. Jag fick vara med och välja ut vilka bilder som jag tyckte var finast. Det var faktiskt riktigt roligt. När det sen var slut skulle Justin bli intervjuad av tidningen och skriva några autografer till dem. Jag försökte att inte hänga efter Justin allt för mycket, särskilt inte när han blev intervjuad. Jag hade ingen lust för att vara med i någon tidning som Justins flickvän, trots att de flesta beliebers redan visste om att vi var tillsammans. Vad många inte visste var hur känslig jag faktiskt är. Om man inte känner mig kan jag verka egoistisk och nästan lite bitchig, men egentligen är jag lika känslig som en oskyldig blomma. Det krävs endas ett steg för att trycka ner mig, så det var svårt för mig eftersom de flesta av Justins fans hatade mig. De såg mig som bitchen som stal honom från Caitlin. Och ibland undrade jag över om dom hade rätt. Jag satt på golvet och studerade Justin som just då blev intervjuad av en kvinna med axellångt brunt hår. Jag kunde urskilja hennes röst och hennes tonläge var hemskt. Det lät som om hon pratade med en liten bebis.
Jag suckade tungt och lutade mig mot väggen som jag satt mot. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut. Det var konstigt. Jag var i samma rum som Justin, men han kändes så otroligt långt bort. Det var liksom som om jag såg honom, men han såg aldrig mig. Som om vi inte var där tillsammans. Jag saknade honom. Att vara med bara honom. Det var så jobbigt när han hela tiden skulle göra något. Var det inte en photoshoot så var det en intervju, var det inte det ena så var de det andra. Jag saknade tiden då vi var tillsammans, bara han och jag.
Hela veckan fortsatte som den hade börjat. Ständigt skulle Justin iväg på något nytt och varje gång som vi var ensamma så sov han. Han var så utmattad att han somnade så fort han fick tillfälle till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tyckte så hemskt synd om honom. Jag berättade flera gånger för honom att han jobbade alldeles för mycket och att han behövde vila, men det slutade ofta med att han blev sur. Vi bråkade rätt så ofta nu för tiden faktiskt. Det var liksom inte roligt längre. En dag blev vi riktigt osams. Jag ville ju bara hans bästa, varför fattade han inte?
- Justin, du kommer ta livet av dig om du fortsätter såhär! Jag vet att du har många fans som räknar med dig, men de måste väl förstå att du är en människa! Du måste vila, det är för ditt eget bästa!
Min röst var hög och bestämd. Justin såg på mig med ett hopplöst ansiktsuttryck.
- Jag kan inte! Mina fans räknar med mig jag kan inte bara sluta! Det funkar inte så!
- Du behöver inte sluta, bara ta en paus!
- Vad vet du egentligen om att jag behöver ta en paus? VA! DU VET VÄL INTE ETT DUGG OM HUR JAG MÅR!?
Justins ögon började lysa svagt av ilska och orden som han just slängt ur mig gjorde att jag fick nog.
- NEJ JUST DET, JAG VET INTE ETT SKIT OM HUR DU MÅR FÖR DU PRATAR JU FÖR FAN INTE MED MIG LÄNGRE! ALLT HANDLAR OM DIN JÄVLA KARRIÄR OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER! DU FATTAR INTE HUR SVÅRT DETTA ÄR FÖR MIG!
Jag var så arg och sårad på samma gång att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga.
- Är det här svårt för dig? Ha? DU FATTAR INTE HUR MYCKET JAG HAR BEHÖVT KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT JAG ÄR IDAG, DU HAR INTE EN ANING OM HUR DET KÄNNS NÄR HELA VÄRLDEN STÄNDIGT VILL HA NÅGOT FRÅN DIG! DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT INTE FÅ HA ETT EGET PRIVATLIV! DU VET INGENTING! JAG TÄNKER INTE LÅTA NÅGON FÖRSTÖRA MIN DRÖM FÖR MIG SÄRSKILT INTE DU!
Justin var riktigt upprörd han kom snabbt närmare mig och för en sekund blev jag nästan lite rädd. Jag blev riktigt sårad över vad han sa.
- Gå då! GÅ OCH GÖR HELA VÄRLDEN SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG, FÖR DET ÄR VÄL SÅ DU VILL HA DET! ALLA MÅSTE ÄLSKA DIG! ELLER HUR? MEN VET DU VAD JAG TYCKER?! FAN TA DIG! FAN TA DIG JUSTIN!
Tårarna rullade längs mina kinder och jag torkade ilsket bort dom. Jag sprang bort till dörren och slet upp den. Jag rusade ut i hotellkorridoren och spurtade ner för trapporna. Hela tiden strömmade tårarna längs mina kinder och jag grät högljutt. Folket stirrade på mig när jag sprang genom lobbyn och ut genom hotellet som vi bodde på. Jag rusade längs med gatan tills jag kom till en avsides återvändsgränd. Jag lutade ryggen mot en av väggarna och la huvudet i mina händer samtidigt som jag sakta gled ner till marken. Jag grät så jag skakade. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han säga så till mig? Vad hade jag gjort honom? Jag ville ju bara hans bästa, fattade han inte hur jobbigt det var för mig att se honom sådär. Jag älskade ju honom. Jag tittade förvånat upp på honom när han svängde in på återvändsgränden och gick mot mig. Jag undrade hur han hade hittat mig men jag sa ingenting. Han gick försiktigt fram till mig och stannade framför mig. Jag sneglade på honom, det syntes att han också hade gråtit.
- Får jag slå mig ner? frågade han tyst
- Det är ett fritt land, sa jag med tung röst.
Han satte sig bredvid mig. Vi satt så en stund i tystnad innan han sa något.
- Förlåt.. jag.. jag har bara så mycket på gång nu och.. jag är så hemskt ledsen.
Han suckade och gnuggade sig i pannan.
- Jag älskar dig och jag skulle aldrig såra dig, jag vet inte varför jag sa sådär
Jag såg på honom och jag märkte hur han skämdes.
- Jag ville bara ditt bästa Justin, jag skulle aldrig drömma om att förstöra din karriär.
- Jag vet, det är bara det att alla lägger så stor press på mig och jag vill ju inte göra någon besviken, speciellt inte mina fans eller mamma.
- Justin, du behöver inte oroa dig över Pattie. Om du bara pratar med henne så är jag säker på att hon kommer förstå dig om du vill ta en paus. Hon är ju i första hand din mamma och hon älskar dig, precis som jag.
Jag tog hans hand och log mot honom. Han kramade den och log tillbaka. Jag såg hur han funderade på något men jag hade inte mod till att fråga honom vad han tänkte på.
Jag svalde hårt innan jag tog mod för att säga vad jag hade tänkt på dem senaste dagarna.
- Justin, jag älskar dig men jag vill inte stå i vägen för din karriär. Vore det inte bättre att jag reste hem till Sverige igen. Bara för en liten tid, så du kan vara fullt fokuserad på vad du håller på med. Jag känner mig bara i vägen här.
Han såg sorgset på mig.
- Nej, snälla säg inte så. Lämna mig inte du också, jag känner mig så ensam.
-Åh, Justin jag lämnar dig aldrig.
Jag omfamnade honom och kramade honom hårt. Det var skönt att äntligen få kontakt med honom igen.
Nu log han mot mig igen. Det leendet hade jag inte sett på länge. Det där leendet som fick mig så varm inombords. Leendet som fick hans ögon att gnistra som diamanter. Jag kunde inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och smekte honom försiktigt. Jag hade saknat honom så. Han besvarade min kyss snabbt och lät sina fingerspetsar smeka min nacke försiktigt. Jag rös. Justin avslutade häpet nog kyssen och log lurigt.
- Kom
Jag blev en aning besviken men följde efter honom. Han kikade försiktigt ut från gränden som vi hade suttit i och konstaterade att kusten var klar. Då började vi springa i full fart. Vi sprang hand i hand längs med gatan och folk stirrade på oss. Justin vände sig om och log mot mig. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med. Han var verkligen galen. Plötsligt svängde han in i en smal gränd som vi joggade längs. Runt oss sträckte sig höga våningshus och människor tittade ut här och var på de få balkonger som fanns där. Han svängde av ännu en gång och det blev jobbigare att springa. Vi sprang längs med en strand och när havet tornade upp framför oss tappade jag andan. Det var verkligen vackert. Solen hade börjat gå ner och ett orangerosa sken spred sig över himmlen. Skenet fick vattnet att glittra som aldrig förr. Vi stod hand i hand och bara tittade på det ett tag. Justin tog av sig jackan som han hade på sig och hängde den på mina axlar sedan ställde han sig närmare mig och kysste mig på halsen. Jag slöt ögonen och njöt. Sedan vände jag mig om och kysste honom passionerat. Han besvarade min kyss och smekte min midja. Vi la oss ner i den mjuka sanden och jag skrattade när Justin helt plötsligt började kittla mig.
- Jag älskar ditt skratt, sa han och flinade.
- Shut up and kiss me, sa jag
Han skrattade och kysste mig sedan passionerat. Jag drog av hans tshirt och smekte hans mage. Han smekte av mig mina kläder och jag fick av hans byxor. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Han kysste mig allt längre ner. Han var underbar. Hans stånd växte och jag kände hur han började andas allt hastigare. Jag lät min hand glida innanför hans kalsonger och tog tag i den. Jag började sakta runka av honom och han stönade djupt av välbehag. Han lät sin hand glida upp mot mitt bröst och smekte det försiktigt. Jag slöt ögonen och hummade lågt. Jag körde på lite snabbare och han stönade högre. Jag drog sedan av hans kalsonger och gav honom en menande blick. Han slet till sig sin jacka och fick upp en förpackning förvånansvärt snabbt. Han rev upp den och trädde på den innan han kom in i mig. Vi rörde oss i takt och andades allt häftigare. Han stönade med jämna mellanrum. Djupa dova stön till skillnad från mina som var ljusa och upprepade. När jag var på väg att komma drog han ut den och väntade ett tag. Sedan kom han i mig igen, det var helt fantastiskt. Det går inte riktigt att beskriva det. När jag väl kom darrade hela kroppen till och jag höll andan för en stund. Det var helt magiskt. Vi hade kommit nästan samtidigt och nu låg vi i sanden och andades högt. När vi hade återhämtat andan ett tag låg vi bara där i sanden och tittade på de tusen stjärnor som nu hade tagit över himmlen. Solen hade gått ner för längesen. Justin hade sin arm runt mig och jag vilade på hans bröst. Vi hade flätat ihop våra fingrar och vi låg och småpratade medans havets vågor fyllde bakgrunden med ett avslappnande ljud. Vi låg länge och pratade om vad vi hade trott om vår framtid när vi var yngre. Justin berättade att han älskade allt som hade med sport att göra och att han alltid trott att han skulle bli något inom sporten. Fast det var ju självklart att han var ett under som musiker. Han kunde spela trummor när han var två år. Det vet jag nog ingen annan som har kunnat. Jag berättade att jag trodde att jag skulle leva ett typiskt svenskt liv. Man,barn,jobb,hund,villa, volvo, tja du fattar. Vi låg där länge och berättade om en massa minnen från när vi var små. Justin berättade att det bodde en sur gammal tant vid det området som han själv hade växt upp i. Han sa att tanten ofta tvingade Ryan och honom att göra henne en massa tjänster hela tiden. Det hade slutat med att Justin och Ryan skulle kasta ägg på hennes hus, men att de av olycka råkade kasta på henne istället när hon steg ut ur dörren på sitt hus. Jag skrattade högt när han berättade hur Pattie hade sett ut när den här tanten med hela ansiktet fullt av råa ägg hade kommit springande fly förbannad mot henne. Jag kunde se allt framför mig och skrattade så jag fick riktigt ont i magen. Plötsligt reste jag mig upp och kollade ner på Justin.
- Jag vill bada, sa jag och log lurigt.
Justin satte sig halvt upp och såg sig omkring. Sedan tittade han på mig. Hans ögon vandrade över min nakna kropp och jag log sexigt i hopp om att få med honom till vattnet. Han bet sig i läppen innan han reste sig upp. Han ställde sig framför mig och såg mig i ögonen. Jag var helt säker på att han skulle kyssa mig, men då log han bara
- Sisten i är en sur rutten äggtant!
Han började springa i full fart mot vattnet och jag skrattade högt samtidigt som jag svor mot honom. Jag lät ett ljust skrik lämna min strupe när det kalla vattnet omfamnade min kropp. Jag simmade upp sides med Justin och smekte honom längs hans vältränade mage. Han log och slöt sina ögon. Jag kysste honom försiktigt och han skulle precis kyssa mig tillbaka men istället skvätte jag honom rakt i ansiktet.
- Där fick du din ruttna äggtant! sa jag och skrattade högt
Han kollade häpet på mig innan han log lurigt.
- Du bad om det!
Han simmade upp bakom mig och la sina armar runt min midja. Jag undrade vad han höll på med. Han tog sats innan han kastade mig i vattnet och till min otur landade jag med huvudet under ytan. Jag fick massor med vatten i näsan och frustade när jag kom över vattenytan igen. Justin skrattade åt mig.
- Det är inte roligt! sa jag men kunde inte låta bli att skratta lite.
- Åh, förlåt älskling, sa han mjukt men han log fortfarande.
- Ska jag blåsa så det blir bättre, sa han med en fånig röst och skrattade.
Jag simmade närmare honom och viskade med sexig röst i hans öra.
- Ja snälla gör så att det känns bättre
Jag kunde nästan känna direkt hur den reste sig och jag skrattade åt honom. Han såg lite generad ut men så kysste han mig och jag slöt mina ögon igen.
Det var lite spännande. Jag hade aldrig gjort det på en strand och absolut inte i havet. Nu gick vi sida vid sida längs gatorna igen. Alla affärerna var stängda och det var inte så mycket folk kvar längre. Justins jacka hängde på mina axlar och jag drog den tätare intill mig. Den var full av hans värme. Han gick bredvid mig med sin ena arm vid min midja och nynnade på en fin sång. Vi vandrade barfota tillbaka till hotellet med våra skor i händerna. Så fort vi kom upp till vårt hotellrum la vi oss i sängen och jag somnade tryggt omfamnad av den finaste människan på jorden.
Jag vaknade av att Pattie kom instormande på vårt hotellrum. Hon såg inte glad ut alls. Hon sa inte ens god morgon. Istället drog hon upp Justin ur sängen och slängde fram en tidning till honom. Justin gav den en snabb blick men när han vaknat till ordentligt tog han ett fast tag i den och stirrade på den. Jag blev med ens orolig och undrade vad som försigick.
- Vad ska det här betyda?! sa Pattie och gav mig en riktigt sträng blick. Hon slet tidningen från Justin och kastade den till mig. Den landade på sängen med en duns och jag plockade upp den. När jag läste den första rubriken kände jag hur hela kroppen skakade. Hur kunde dem...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni händer nu då?
Kommentera ;)
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Alla reste sig upp och intog sina platser. Justin kramade min hand och log. Han såg så otroligt lycklig ut.
- Det är dags! sa han med förväntansfull röst.
- Lycka till honey, och glöm inte att du är bäst!
Han nickade bara som svar medans han sprang iväg mot scenen. Usher följde mig till ett litet rum där vi möttes av Pattie och två livvakter. Jag slog mig ner i en liten mjuk soffa som stod i det bortre hörnet av rummet. Framför fanns det en liten tv som visade scenen. Den plats som jag tidigare hade stått på nedanför scenen var nu full av tjejer i olika åldrar som förväntansfullt såg sig omkring. Ljuset i den stora salen slocknade och ett spritt sus fyllde publiken. Alla blev tysta och jag tror faktiskt att jag i den sekunden då skärmen var alldeles svart och det var helt tyst att jag höll andan. Plötsligt sken ett ljus upp på scenen samtidigt som introt till baby spelade och där stod han på scenen och log stort. Tjejerna blev som vilda och hoppade på stället och skrek för allt vad dem var värda. Några brast i tårar och såg helt galna ut. Jag som tyckte tjejerna i min klass var fåniga när dem skrek så fort någonting hade med Justin att göra. Jag kunde på något sätt ändå förstå dem, han var otrolig. Sång efter sång, dans efter dans. Justin tog sig igenom hela sitt uppträdande strålande bra. Jag satt framför den där tvn ett bra tag innan showen till slut var över. Justin tackade sina fans för att dem hade kommit och så gick han backstage. Jag försökte komma fram till honom men Pattie bad mig att vänta lite. Han behövde göra sig i ordning i lugn och ro innan jag fick prata med honom. Jag satte mig ner i soffan igen och tänkte mig tillbaka till Sverige. Det var helt sjukt egentligen att jag faktiskt satt där jag satt just idag. Jag undrade vad det skulle blivit av mig om jag aldrig hade träffat Justin. Vart skulle jag befinna mig idag? Jag kanske skulle vara med Sanna, eller bara vara hemma och sitta vid datorn, som förr varit min stora hobby. Jag tänkte på hur tråkigt mitt liv var förr. Det var väl därför jag reste iväg med Jonte. För att komma ifrån det där tråkiga enkla Svennelivet. Det är egentligen konstigt hur livet kan överraska en om och om igen.
Äntligen kom Justin in i rummet och han log stort. Jag reste mig från soffan samtidigt som han bredde ut sina armar. Jag kramade honom hårt och skrattade.
- Du var helt fantastisk där ute! Jag log stort och såg honom lyckligt i ögonen.
- Äsch, det var ju bara en liten show. Du ska se mig när jag går på stort.
Han log. Jag ville så gärna le, men den meningen fick något inom mig att slockna. Jag visste att jag inte kunde stanna i USA förevigt. Snart var jag tvungen att resa hem igen för att gå i skolan, samtidigt som justin turnerade. Det var svårt att inte tänka på att jag snart skulle åka hem igen. Justins leende försvann.
- Är det något fel, sa han och såg oroligt på mig.
Min blick hade fallit ner på marken. Jag blundade hårt en gång innan jag tittade upp på honom och log lite smått.
- Nej, jag är bara lite trött.
Han log och kramade mig igen.
- Jag vet, det är ja också, men nu ska vi hem och sova. Jag ska bara säga hejdå och tacka alla för ikväll.
Jag nickade och följe med honom bort till dem andra som stod och skrattade i en klunga. Vi pratade med dem ett tag innan vi kramade om dem och sa hejdå. Sophie räckte mig en liten lapp med hennes telefonnummer på. Vi hade blivit bra vänner under kvällen. Det skulle vara roligt att träffa henne igen.
- Säg till om du vill ha fler danslektioner, jag hjälper dig gärna, sa Dylan och skrattade.
Jag skrattade jag också.
- Jo, det skulle nog behövas, svarade jag.
- Äsch, så dålig var du inte, under vissa steg såg du ju riktigt sexig ut ju!
Jag skrattade och skulle precis svara honom men Justin överröstade mig.
- Jag har nog inget problem med att lära henne dansa själv, tack! sa han irriterat och blängde på Dylan
Sedan tog han min hand och drog mig bort från mängden. Jag såg oförstående på honom med ett irriterat ansiktsuttryck.
- Vi har bråttom hem, mumlade han som ursäkt.
Jag drog min hand till mig och stannade plötsligt. Justin såg frågande på mig.
- Det var väl onödigt att säga så! väste jag ilsket.
- Äsch, han kommer över det! Snälla kom nu, jag är jättetrött.
- Tror du inte jag blir trött på dig när du håller på sådär?!
Han suckade och ställde sig närmare mig. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
- Sara, jag är ledsen för att jag betedde mig illa, men jag är verkligen jättetrött så vill du snälla skynda dig för min skull?
Jag nickade och tog hans hand. Sedan gick vi till bilen som stod och väntade på oss.
Nästa dag var det full rulle igen. Justin skulle till en radiostation och bli intervjuad. Jag satt på en pall utanför själva rummet där radiomänniskorna och Justin satt och pratade. Killen som intervjuad Justin frågade honom hur han klarade av att ständigt vara jagad av så mycket tjejer och om han gillade det eller inte. Han frågade honom vilka instrument han kunde spela och om han ville spela in en låt med någon annan kändis för tillfället. Han ställde hela tiden nya frågor som Justin svarade på med ett leende på läpparna. Justin snurrade på stolen som han satt på och bet sig i läppen. Han hade verkligen svårt för att sitta still. Jag märkte att radiomannen stirrade på mig ibland, men han frågade som tur var ingenting om mig.
När intervjun var slut bar det av till en fotografering. Justin skulle bli fotat för ett omslag till en tidning. Jag skrattade åt honom när dem sminkade honom, och han gav mig en retfull blick. När dem svepte över hans ansikte med en stor sminkborste rynkade han på näsan och jag skrattade bara ännu mer. Jag skrattade så det gjorde ont i magen.
- Jag hatar smink, mumlade han för sig själv och skrattade åt mig. När fotningen väl började posade han vant framför kameran och det var faktiskt roligt att titta på. Jag fick vara med och välja ut vilka bilder som jag tyckte var finast. Det var faktiskt riktigt roligt. När det sen var slut skulle Justin bli intervjuad av tidningen och skriva några autografer till dem. Jag försökte att inte hänga efter Justin allt för mycket, särskilt inte när han blev intervjuad. Jag hade ingen lust för att vara med i någon tidning som Justins flickvän, trots att de flesta beliebers redan visste om att vi var tillsammans. Vad många inte visste var hur känslig jag faktiskt är. Om man inte känner mig kan jag verka egoistisk och nästan lite bitchig, men egentligen är jag lika känslig som en oskyldig blomma. Det krävs endas ett steg för att trycka ner mig, så det var svårt för mig eftersom de flesta av Justins fans hatade mig. De såg mig som bitchen som stal honom från Caitlin. Och ibland undrade jag över om dom hade rätt. Jag satt på golvet och studerade Justin som just då blev intervjuad av en kvinna med axellångt brunt hår. Jag kunde urskilja hennes röst och hennes tonläge var hemskt. Det lät som om hon pratade med en liten bebis.
Jag suckade tungt och lutade mig mot väggen som jag satt mot. Jag undrade om det någonsin skulle ta slut. Det var konstigt. Jag var i samma rum som Justin, men han kändes så otroligt långt bort. Det var liksom som om jag såg honom, men han såg aldrig mig. Som om vi inte var där tillsammans. Jag saknade honom. Att vara med bara honom. Det var så jobbigt när han hela tiden skulle göra något. Var det inte en photoshoot så var det en intervju, var det inte det ena så var de det andra. Jag saknade tiden då vi var tillsammans, bara han och jag.
Hela veckan fortsatte som den hade börjat. Ständigt skulle Justin iväg på något nytt och varje gång som vi var ensamma så sov han. Han var så utmattad att han somnade så fort han fick tillfälle till det. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag tyckte så hemskt synd om honom. Jag berättade flera gånger för honom att han jobbade alldeles för mycket och att han behövde vila, men det slutade ofta med att han blev sur. Vi bråkade rätt så ofta nu för tiden faktiskt. Det var liksom inte roligt längre. En dag blev vi riktigt osams. Jag ville ju bara hans bästa, varför fattade han inte?
- Justin, du kommer ta livet av dig om du fortsätter såhär! Jag vet att du har många fans som räknar med dig, men de måste väl förstå att du är en människa! Du måste vila, det är för ditt eget bästa!
Min röst var hög och bestämd. Justin såg på mig med ett hopplöst ansiktsuttryck.
- Jag kan inte! Mina fans räknar med mig jag kan inte bara sluta! Det funkar inte så!
- Du behöver inte sluta, bara ta en paus!
- Vad vet du egentligen om att jag behöver ta en paus? VA! DU VET VÄL INTE ETT DUGG OM HUR JAG MÅR!?
Justins ögon började lysa svagt av ilska och orden som han just slängt ur mig gjorde att jag fick nog.
- NEJ JUST DET, JAG VET INTE ETT SKIT OM HUR DU MÅR FÖR DU PRATAR JU FÖR FAN INTE MED MIG LÄNGRE! ALLT HANDLAR OM DIN JÄVLA KARRIÄR OCH JAG ORKAR INTE MED DET MER! DU FATTAR INTE HUR SVÅRT DETTA ÄR FÖR MIG!
Jag var så arg och sårad på samma gång att jag inte visste riktigt vad jag skulle säga.
- Är det här svårt för dig? Ha? DU FATTAR INTE HUR MYCKET JAG HAR BEHÖVT KÄMPA FÖR ATT KOMMA DIT JAG ÄR IDAG, DU HAR INTE EN ANING OM HUR DET KÄNNS NÄR HELA VÄRLDEN STÄNDIGT VILL HA NÅGOT FRÅN DIG! DU VET INTE HUR DET KÄNNS ATT INTE FÅ HA ETT EGET PRIVATLIV! DU VET INGENTING! JAG TÄNKER INTE LÅTA NÅGON FÖRSTÖRA MIN DRÖM FÖR MIG SÄRSKILT INTE DU!
Justin var riktigt upprörd han kom snabbt närmare mig och för en sekund blev jag nästan lite rädd. Jag blev riktigt sårad över vad han sa.
- Gå då! GÅ OCH GÖR HELA VÄRLDEN SÅ JÄVLA STOLT ÖVER DIG, FÖR DET ÄR VÄL SÅ DU VILL HA DET! ALLA MÅSTE ÄLSKA DIG! ELLER HUR? MEN VET DU VAD JAG TYCKER?! FAN TA DIG! FAN TA DIG JUSTIN!
Tårarna rullade längs mina kinder och jag torkade ilsket bort dom. Jag sprang bort till dörren och slet upp den. Jag rusade ut i hotellkorridoren och spurtade ner för trapporna. Hela tiden strömmade tårarna längs mina kinder och jag grät högljutt. Folket stirrade på mig när jag sprang genom lobbyn och ut genom hotellet som vi bodde på. Jag rusade längs med gatan tills jag kom till en avsides återvändsgränd. Jag lutade ryggen mot en av väggarna och la huvudet i mina händer samtidigt som jag sakta gled ner till marken. Jag grät så jag skakade. Hur kunde han vara så dum? Hur kunde han säga så till mig? Vad hade jag gjort honom? Jag ville ju bara hans bästa, fattade han inte hur jobbigt det var för mig att se honom sådär. Jag älskade ju honom. Jag tittade förvånat upp på honom när han svängde in på återvändsgränden och gick mot mig. Jag undrade hur han hade hittat mig men jag sa ingenting. Han gick försiktigt fram till mig och stannade framför mig. Jag sneglade på honom, det syntes att han också hade gråtit.
- Får jag slå mig ner? frågade han tyst
- Det är ett fritt land, sa jag med tung röst.
Han satte sig bredvid mig. Vi satt så en stund i tystnad innan han sa något.
- Förlåt.. jag.. jag har bara så mycket på gång nu och.. jag är så hemskt ledsen.
Han suckade och gnuggade sig i pannan.
- Jag älskar dig och jag skulle aldrig såra dig, jag vet inte varför jag sa sådär
Jag såg på honom och jag märkte hur han skämdes.
- Jag ville bara ditt bästa Justin, jag skulle aldrig drömma om att förstöra din karriär.
- Jag vet, det är bara det att alla lägger så stor press på mig och jag vill ju inte göra någon besviken, speciellt inte mina fans eller mamma.
- Justin, du behöver inte oroa dig över Pattie. Om du bara pratar med henne så är jag säker på att hon kommer förstå dig om du vill ta en paus. Hon är ju i första hand din mamma och hon älskar dig, precis som jag.
Jag tog hans hand och log mot honom. Han kramade den och log tillbaka. Jag såg hur han funderade på något men jag hade inte mod till att fråga honom vad han tänkte på.
Jag svalde hårt innan jag tog mod för att säga vad jag hade tänkt på dem senaste dagarna.
- Justin, jag älskar dig men jag vill inte stå i vägen för din karriär. Vore det inte bättre att jag reste hem till Sverige igen. Bara för en liten tid, så du kan vara fullt fokuserad på vad du håller på med. Jag känner mig bara i vägen här.
Han såg sorgset på mig.
- Nej, snälla säg inte så. Lämna mig inte du också, jag känner mig så ensam.
-Åh, Justin jag lämnar dig aldrig.
Jag omfamnade honom och kramade honom hårt. Det var skönt att äntligen få kontakt med honom igen.
Nu log han mot mig igen. Det leendet hade jag inte sett på länge. Det där leendet som fick mig så varm inombords. Leendet som fick hans ögon att gnistra som diamanter. Jag kunde inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och smekte honom försiktigt. Jag hade saknat honom så. Han besvarade min kyss snabbt och lät sina fingerspetsar smeka min nacke försiktigt. Jag rös. Justin avslutade häpet nog kyssen och log lurigt.
- Kom
Jag blev en aning besviken men följde efter honom. Han kikade försiktigt ut från gränden som vi hade suttit i och konstaterade att kusten var klar. Då började vi springa i full fart. Vi sprang hand i hand längs med gatan och folk stirrade på oss. Justin vände sig om och log mot mig. Han skrattade och jag kunde inte låta bli att skratta jag med. Han var verkligen galen. Plötsligt svängde han in i en smal gränd som vi joggade längs. Runt oss sträckte sig höga våningshus och människor tittade ut här och var på de få balkonger som fanns där. Han svängde av ännu en gång och det blev jobbigare att springa. Vi sprang längs med en strand och när havet tornade upp framför oss tappade jag andan. Det var verkligen vackert. Solen hade börjat gå ner och ett orangerosa sken spred sig över himmlen. Skenet fick vattnet att glittra som aldrig förr. Vi stod hand i hand och bara tittade på det ett tag. Justin tog av sig jackan som han hade på sig och hängde den på mina axlar sedan ställde han sig närmare mig och kysste mig på halsen. Jag slöt ögonen och njöt. Sedan vände jag mig om och kysste honom passionerat. Han besvarade min kyss och smekte min midja. Vi la oss ner i den mjuka sanden och jag skrattade när Justin helt plötsligt började kittla mig.
- Jag älskar ditt skratt, sa han och flinade.
- Shut up and kiss me, sa jag
Han skrattade och kysste mig sedan passionerat. Jag drog av hans tshirt och smekte hans mage. Han smekte av mig mina kläder och jag fick av hans byxor. Han kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Han kysste mig allt längre ner. Han var underbar. Hans stånd växte och jag kände hur han började andas allt hastigare. Jag lät min hand glida innanför hans kalsonger och tog tag i den. Jag började sakta runka av honom och han stönade djupt av välbehag. Han lät sin hand glida upp mot mitt bröst och smekte det försiktigt. Jag slöt ögonen och hummade lågt. Jag körde på lite snabbare och han stönade högre. Jag drog sedan av hans kalsonger och gav honom en menande blick. Han slet till sig sin jacka och fick upp en förpackning förvånansvärt snabbt. Han rev upp den och trädde på den innan han kom in i mig. Vi rörde oss i takt och andades allt häftigare. Han stönade med jämna mellanrum. Djupa dova stön till skillnad från mina som var ljusa och upprepade. När jag var på väg att komma drog han ut den och väntade ett tag. Sedan kom han i mig igen, det var helt fantastiskt. Det går inte riktigt att beskriva det. När jag väl kom darrade hela kroppen till och jag höll andan för en stund. Det var helt magiskt. Vi hade kommit nästan samtidigt och nu låg vi i sanden och andades högt. När vi hade återhämtat andan ett tag låg vi bara där i sanden och tittade på de tusen stjärnor som nu hade tagit över himmlen. Solen hade gått ner för längesen. Justin hade sin arm runt mig och jag vilade på hans bröst. Vi hade flätat ihop våra fingrar och vi låg och småpratade medans havets vågor fyllde bakgrunden med ett avslappnande ljud. Vi låg länge och pratade om vad vi hade trott om vår framtid när vi var yngre. Justin berättade att han älskade allt som hade med sport att göra och att han alltid trott att han skulle bli något inom sporten. Fast det var ju självklart att han var ett under som musiker. Han kunde spela trummor när han var två år. Det vet jag nog ingen annan som har kunnat. Jag berättade att jag trodde att jag skulle leva ett typiskt svenskt liv. Man,barn,jobb,hund,villa, volvo, tja du fattar. Vi låg där länge och berättade om en massa minnen från när vi var små. Justin berättade att det bodde en sur gammal tant vid det området som han själv hade växt upp i. Han sa att tanten ofta tvingade Ryan och honom att göra henne en massa tjänster hela tiden. Det hade slutat med att Justin och Ryan skulle kasta ägg på hennes hus, men att de av olycka råkade kasta på henne istället när hon steg ut ur dörren på sitt hus. Jag skrattade högt när han berättade hur Pattie hade sett ut när den här tanten med hela ansiktet fullt av råa ägg hade kommit springande fly förbannad mot henne. Jag kunde se allt framför mig och skrattade så jag fick riktigt ont i magen. Plötsligt reste jag mig upp och kollade ner på Justin.
- Jag vill bada, sa jag och log lurigt.
Justin satte sig halvt upp och såg sig omkring. Sedan tittade han på mig. Hans ögon vandrade över min nakna kropp och jag log sexigt i hopp om att få med honom till vattnet. Han bet sig i läppen innan han reste sig upp. Han ställde sig framför mig och såg mig i ögonen. Jag var helt säker på att han skulle kyssa mig, men då log han bara
- Sisten i är en sur rutten äggtant!
Han började springa i full fart mot vattnet och jag skrattade högt samtidigt som jag svor mot honom. Jag lät ett ljust skrik lämna min strupe när det kalla vattnet omfamnade min kropp. Jag simmade upp sides med Justin och smekte honom längs hans vältränade mage. Han log och slöt sina ögon. Jag kysste honom försiktigt och han skulle precis kyssa mig tillbaka men istället skvätte jag honom rakt i ansiktet.
- Där fick du din ruttna äggtant! sa jag och skrattade högt
Han kollade häpet på mig innan han log lurigt.
- Du bad om det!
Han simmade upp bakom mig och la sina armar runt min midja. Jag undrade vad han höll på med. Han tog sats innan han kastade mig i vattnet och till min otur landade jag med huvudet under ytan. Jag fick massor med vatten i näsan och frustade när jag kom över vattenytan igen. Justin skrattade åt mig.
- Det är inte roligt! sa jag men kunde inte låta bli att skratta lite.
- Åh, förlåt älskling, sa han mjukt men han log fortfarande.
- Ska jag blåsa så det blir bättre, sa han med en fånig röst och skrattade.
Jag simmade närmare honom och viskade med sexig röst i hans öra.
- Ja snälla gör så att det känns bättre
Jag kunde nästan känna direkt hur den reste sig och jag skrattade åt honom. Han såg lite generad ut men så kysste han mig och jag slöt mina ögon igen.
Det var lite spännande. Jag hade aldrig gjort det på en strand och absolut inte i havet. Nu gick vi sida vid sida längs gatorna igen. Alla affärerna var stängda och det var inte så mycket folk kvar längre. Justins jacka hängde på mina axlar och jag drog den tätare intill mig. Den var full av hans värme. Han gick bredvid mig med sin ena arm vid min midja och nynnade på en fin sång. Vi vandrade barfota tillbaka till hotellet med våra skor i händerna. Så fort vi kom upp till vårt hotellrum la vi oss i sängen och jag somnade tryggt omfamnad av den finaste människan på jorden.
Jag vaknade av att Pattie kom instormande på vårt hotellrum. Hon såg inte glad ut alls. Hon sa inte ens god morgon. Istället drog hon upp Justin ur sängen och slängde fram en tidning till honom. Justin gav den en snabb blick men när han vaknat till ordentligt tog han ett fast tag i den och stirrade på den. Jag blev med ens orolig och undrade vad som försigick.
- Vad ska det här betyda?! sa Pattie och gav mig en riktigt sträng blick. Hon slet tidningen från Justin och kastade den till mig. Den landade på sängen med en duns och jag plockade upp den. När jag läste den första rubriken kände jag hur hela kroppen skakade. Hur kunde dem...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vad tror ni händer nu då?
Kommentera ;)
You him and me - episode 23
- Godnatt älskling
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag öppnade sakta ögonen och gäspade sömnigt. Jag märkte att Justin inte låg i sängen längre. Jag satte mig upp i hans säng och i samma ögonblick kom han in i rummet med en handduk runt höfterna. Jag reste mig och så gick jag fram till honom och gav honom en kram. Han luktade gott, nyduschad.
- Jag tror att jag med går och duschar
- Gör du så, jag går ner och fixar något att äta så länge
Jag grävde fram ett par kläder ur min väska och så vandrade jag mot badrummet. Jag såg mig själv i speglen. Jag kunde inte förstå vad Justin såg hos mig. Det var ju inget märkvärdigt med mig. Jag var ju bara mig själv. Jag slet blicken ifrån min spegelbild och fick syn på en flaska raklödder som stod på handfatet. Jag fnissade åt den. Den påminde mig om när jag och Justin dushade tillsammans. Vilken underbar natt det hade varit. Jag skyndade mig sedan att duscha och byta om, sedan gick jag ner till Justin. Han hade gjort varm chokladmjölk och mackor som frukost till oss. Jag log och kysste honom. Pattie gick ner från trappan och log när hon såg oss i köket.
- Så är ni sugna på att åka till studion idag då? sa hon
Justin nickade.
- Ja, om det är okej för dig, sa han och såg frågande på mig.
- Jadå
Vi tryckte i oss frukosten och gjorde oss i ordning innan vi blev upphämtade av en livvakt. Vi gick ut till bilen som väntade på oss och klev in i den. Vi pratade inte så mycket på väg till studion. Vi var trötta allihop. När vi väl kom fram till studion så presenterade Justin mig för alla dem han jobbade med. Jag var inte den sorten som skämdes över mig själv, men helt plötsligt blev jag väldigt blyg. Jag fick sitta tillsammans med Pattie och de andra killarna i studion medans Justin sjöng. Han stod i rummet intill oss vid en stor mikrofån. Mellan de två rummen sträckte sig en stor glasruta, så vi skulle kunna se Justin och så Justin skulle kunna se oss. Jag satt och pratade med Pattie lite då och så, men mest så lyssnade jag på Justin. Han var så otroligt duktig på att sjunga. Jag insåg att klockan faktiskt inte alls var så mycket. Vi måste ha stannat i studion i åtminstonde fyra timmar. Tiden bara flög iväg. När vi var klara satte vi oss i bilen igen. Justin förklarade att han skulle till en skivsignering lite längre bort i staden. Mycket mer sa han inte för sedan somnade han på min axel.
Jag var tvungen att skaka honom ordentligt för att få honom att vakna upp igen. Vi var redan framme. Justin såg sig nyvaket omkring och gäspade.
- Hur set jag ut? frågade han mig
Hans hår var sådär härligt ruffsigt som det alltid var när han precis hade vaknat.
- Du är perfekt, sa jag och log.
Justin log han också och så öppnade en livvakt bildörren och vi var tvugna att hoppa ut. Så fort vi kom ut ur bilen fick jag direkt cellskräck. Tusen tjejer omringade oss. Det enda som stod mellan dem och oss var Justins livvakter. Jag ställde mig så nära Justin jag kunde komma och han la en tröstande hand på min rygg. Han vinkade till sina fans och log till dem.
Vi tog oss utan problem förbi alla Justins fans och in till det lilla bordet där han skulle sitta. Där fans även en stol som jag kunde sitta på bredvid honom men Justin ville att jag skulle sitta lite längre bakom honom. Det märktes att han var rädd för att något skulle hända, igen. Jag sa inte emot honom utan satte mig helt enkelt längre bakom honom.
Det flöt på och allt gick som vanligt. Justin gav alla fansen sin autograf och svarade på deras frågor. När allt var över gick han fram och tog min hand.
- Det går ett plan om ca 1 timme som vi ska ta
- Vart ska vi? frågade jag
- På koncert, sa han och log.
- Det blir väl kul?
Jag nickade och log. Han böjde sig ner och kysste mig snabbt, sedan var vi tvugna att gå.
När flygplanet lyfte hade Justin redan somnat. Jag tittade på honom. Det måste va riktigt jobbigt att hålla på som han gör. Aldrig att han har ledigt. Jag drog fingrarna genom hans hår samtidigt som flygvärdinnorna kom med matvagnen. Då gick det upp för mig hur hungrig jag faktiskt var. Magen kurrade klagande. Pattie köpte till oss alla tre. Jah slet upp förpackningen till min macka och högg tänderna i den. Jag tänkte väcka Justin, han var säkert också jättehungrig, men jag hade inte hjärta att göra det. Han såg så fridfull ut när han sov, så jag lät honom vila. Han hade fortfarande inte vaknat när planet var på väg att landa. Då fick jag väcka honom ändå. Han sträckte på sig och gäspade.
- Godmorgon älsk, här finns mat till dig.
Jag gav honom en macka och han tuggade glupskt i sig. Planet landade och vi gick av. Vi mötte Usher vid flygplatsen. Han kramade Justin,Pattie och till och med mig. Det var redan mörkt ute och vi hade brottom till konserten. De var ju tvugna att kolla så ljus och ljud fungerade som det skulle innan allt folk skulle komma dit. Justin var tvungen att byta om före också. Ett par paparazzis fotade oss där vi gick på flygplatsen. Justin ville skojja till det lite så han grimaserade till dem och kamerorna blixtrade. Han gnuggade sig i ögonen och så skrattade han. Vi hoppade in i en limousine som stod och väntade på oss utanför flygplatsen. Usher pratade med Justin hela vägen till konserten. Det skulle tydligen hållas inomhus, för vi stannade vid en gigantisk byggnad. Vi hoppade ut ur limmon allihop och så tog Justin min hand. Jag log mot honom. Vi gick in i den stora byggnaden där vi mötte ännu mer folk som jag fick hälsa på. Justin skulle öva innan showen startade så han försvann ut på scenen. Jag smög mig ner för en trappa som ledde till en korridor. Precis som jag trodde fanns det en dörr lite längre bort på korridorens högra sida. Jag öppnade den försiktigt och så gick jag in. Precis som jag hade hoppats kom jag in framför scenen där alla Justins fans senare skulle stå. Jag ställde mig en bit ifrån scenen och såg på när han tränade. Han hade inte märkt att jag var där än, men när han fick syn på mig så log han. Han hade precis sjungit färdigt sin låt one time och nu började de spela musiken till baby. Jag skrattade när han pekade på mig samtidig som han sjöng, You know you love me, I know you care..
Han var riktigt duktig, både på att sjunga och dansa. Vad var han inte bra på egentligen? När sången var över vinkade han på mig. Jag gick fram till scenen och log. Han gick fram till mig och böjde sig ner och såg mig i ögonen.
- Skulle du vilja va min one less lonly girl?
han log charmigt och jag nickade bara på huvudet.
- Jag vill inget hellre, sa jag.
Justins gulliga skratt fyllde mig med glädje. Han tog min hand och så klev jag upp på scenen. Jag ställde mig bredvid Justin och han vinkade till någon. Plötsligt började musik spela i högtalarna igen. One less lonly girl körde igång och Justin sjöng samtidigt som han cirkulerade kring mig. Han ställde sig tätt intill mig och våra nästippar snuddades vid. Jag skrattade och vände bort huvudet. Justin log och så tog han ett försiktigt tag om min haka och fick mig att se honom i ögonen igen. Hans blick var som fäst vid mig. Han la sin hand på min midja och jag la mina armar runt hans hals, och så dansade vi. Vi dansade fram och tillbaka i takt med musiken det var romantiskt på något sätt. Trots att vi stod på en tom och ocharmig scene så var det riktigt romantiskt. Allt runt omkring liksom försvann. Allt jag kunde se var Justin. Underbara vackra Justin.
Låten tog slut och han såg mig djupt i ögonen innan han kysste mig. Känslan var obeskrivlig. Justin såg sedan sorgset på mig.
- Sry älskling, men jag måste jobba nu.
Jag nickade förstående och jag honom en kram innan jag lämnade scenen och gick backstage. Han skulle få träna ifred nu. Jag förstod att han behövde all fokus på att uppträda just nu.
Jag hade faktiskt riktigt trevligt med hela gängete backstage.Justins dansare lärde mig några steg. Det var roligt eftersom jag inte kan dansa. Jag har aldrig kunnat dansa på riktigt. Om jag någon gång har dansat har det mer varit liksom, hoppa upp och ner och slänga med armar och ben. Så det var roligt när dem här proffsen skulle lära mig att dansa. Det blev mycket skratt. Dem flesta var ju i min ålder och jag blev riktigt faccinerad över hur duktiga dem var. Det fanns en liten kille också som var helt grym. Han snurrade rundor, stod på huvudet och hoppade i luften. Ändå kan han inte varit sex äns. Nu satt vi allihop i en soffa och bara pratade istället. Killen som satt bredvid mig, Dylan, var riktigt duktig på att spela gitarr. Han hade plockat fram en akustisk gitarr som han spelade på. Han spelade en lugn väldigt vacker låt och jag blev riktigt förvånad när han började sjunga. Han hade en riktigt fin röst faktiskt. Jag slöt ögonen och njöt för en stund. Låten var riktigt fin och jag blev avslappnad av att höra gitarren spela tillsammans med hans lena röst. När låten tog slut applåderade hela gänget och några busvisslade.
- Fan vad fin sång, sa jag och såg häpet på honom.
Han skrattade lite.
- Ja riktigt romantisk, svarade han.
- Ja, verkligen
- Du sjunger riktigt fint, vet du det?
Han tittade på mig och skrattade högt, sedan log han charmigt.
- Tja, det är sånt man måste kunna om man ska ha någon chans hos tjejerna förstår du
Han blinkade och så sträckte han på sig, och av någon konstig anledning råkade hans arm lägga sig runt mig. Vi fortsatte prata och skratta. När en tjej som hette Sophie var mitt uppe i en historia kom Justin in i rummet. Han hälsade på dem allihop och när han fick syn på mig så log han med ett helt annat ansiktsuttryck. Ett kärleksfullt leende. Han gick fram till mig och kysste mig och jag kunde urskilja en och annan busvissling. Jag log generat. Justins blick föll sedan över på Dylan och dem såg på varandra ett tag. Jag kunde inte se på någon av dem vad dem tänkte på utan dem såg bara länge på varandra med en obehaglig spänning mellan sig. Justin harklade sig.
- Du skulle inte kunna flytta lite längre bort så jag får plats, sa Justin.
Han slet inte blicken från Dylan utan stirrade honom bara skoningslöst i ögonen. Dylan tog bort sin arm runt mig och gav plats åt Justin som satt sig ner bredvid mig och la sin arm runt mig. Jag log och gav honom en kyss. Han log också. Jag märkte att han hade bytt om till sina scenekläder.
- Snyggt, sa jag och strök längs med hans tröja.
- mm, men inte snyggare än dig, sa han och log.
Hans mörka ögon såg på mig. Trots att det satt så många människor runt oss kunde jag inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och han smekte försiktigt längs min rygg. Jag la min hand på hans kind och kyssen blev bara hetare och hetare. Utan att jag la märke till det hade alla blivit tysta och Ushers röst fick oss att avbryta kyssen. Han gav oss en sträng blick och jag rodnade. Sedan log han lurigt.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag öppnade sakta ögonen och gäspade sömnigt. Jag märkte att Justin inte låg i sängen längre. Jag satte mig upp i hans säng och i samma ögonblick kom han in i rummet med en handduk runt höfterna. Jag reste mig och så gick jag fram till honom och gav honom en kram. Han luktade gott, nyduschad.
- Jag tror att jag med går och duschar
- Gör du så, jag går ner och fixar något att äta så länge
Jag grävde fram ett par kläder ur min väska och så vandrade jag mot badrummet. Jag såg mig själv i speglen. Jag kunde inte förstå vad Justin såg hos mig. Det var ju inget märkvärdigt med mig. Jag var ju bara mig själv. Jag slet blicken ifrån min spegelbild och fick syn på en flaska raklödder som stod på handfatet. Jag fnissade åt den. Den påminde mig om när jag och Justin dushade tillsammans. Vilken underbar natt det hade varit. Jag skyndade mig sedan att duscha och byta om, sedan gick jag ner till Justin. Han hade gjort varm chokladmjölk och mackor som frukost till oss. Jag log och kysste honom. Pattie gick ner från trappan och log när hon såg oss i köket.
- Så är ni sugna på att åka till studion idag då? sa hon
Justin nickade.
- Ja, om det är okej för dig, sa han och såg frågande på mig.
- Jadå
Vi tryckte i oss frukosten och gjorde oss i ordning innan vi blev upphämtade av en livvakt. Vi gick ut till bilen som väntade på oss och klev in i den. Vi pratade inte så mycket på väg till studion. Vi var trötta allihop. När vi väl kom fram till studion så presenterade Justin mig för alla dem han jobbade med. Jag var inte den sorten som skämdes över mig själv, men helt plötsligt blev jag väldigt blyg. Jag fick sitta tillsammans med Pattie och de andra killarna i studion medans Justin sjöng. Han stod i rummet intill oss vid en stor mikrofån. Mellan de två rummen sträckte sig en stor glasruta, så vi skulle kunna se Justin och så Justin skulle kunna se oss. Jag satt och pratade med Pattie lite då och så, men mest så lyssnade jag på Justin. Han var så otroligt duktig på att sjunga. Jag insåg att klockan faktiskt inte alls var så mycket. Vi måste ha stannat i studion i åtminstonde fyra timmar. Tiden bara flög iväg. När vi var klara satte vi oss i bilen igen. Justin förklarade att han skulle till en skivsignering lite längre bort i staden. Mycket mer sa han inte för sedan somnade han på min axel.
Jag var tvungen att skaka honom ordentligt för att få honom att vakna upp igen. Vi var redan framme. Justin såg sig nyvaket omkring och gäspade.
- Hur set jag ut? frågade han mig
Hans hår var sådär härligt ruffsigt som det alltid var när han precis hade vaknat.
- Du är perfekt, sa jag och log.
Justin log han också och så öppnade en livvakt bildörren och vi var tvugna att hoppa ut. Så fort vi kom ut ur bilen fick jag direkt cellskräck. Tusen tjejer omringade oss. Det enda som stod mellan dem och oss var Justins livvakter. Jag ställde mig så nära Justin jag kunde komma och han la en tröstande hand på min rygg. Han vinkade till sina fans och log till dem.
Vi tog oss utan problem förbi alla Justins fans och in till det lilla bordet där han skulle sitta. Där fans även en stol som jag kunde sitta på bredvid honom men Justin ville att jag skulle sitta lite längre bakom honom. Det märktes att han var rädd för att något skulle hända, igen. Jag sa inte emot honom utan satte mig helt enkelt längre bakom honom.
Det flöt på och allt gick som vanligt. Justin gav alla fansen sin autograf och svarade på deras frågor. När allt var över gick han fram och tog min hand.
- Det går ett plan om ca 1 timme som vi ska ta
- Vart ska vi? frågade jag
- På koncert, sa han och log.
- Det blir väl kul?
Jag nickade och log. Han böjde sig ner och kysste mig snabbt, sedan var vi tvugna att gå.
När flygplanet lyfte hade Justin redan somnat. Jag tittade på honom. Det måste va riktigt jobbigt att hålla på som han gör. Aldrig att han har ledigt. Jag drog fingrarna genom hans hår samtidigt som flygvärdinnorna kom med matvagnen. Då gick det upp för mig hur hungrig jag faktiskt var. Magen kurrade klagande. Pattie köpte till oss alla tre. Jah slet upp förpackningen till min macka och högg tänderna i den. Jag tänkte väcka Justin, han var säkert också jättehungrig, men jag hade inte hjärta att göra det. Han såg så fridfull ut när han sov, så jag lät honom vila. Han hade fortfarande inte vaknat när planet var på väg att landa. Då fick jag väcka honom ändå. Han sträckte på sig och gäspade.
- Godmorgon älsk, här finns mat till dig.
Jag gav honom en macka och han tuggade glupskt i sig. Planet landade och vi gick av. Vi mötte Usher vid flygplatsen. Han kramade Justin,Pattie och till och med mig. Det var redan mörkt ute och vi hade brottom till konserten. De var ju tvugna att kolla så ljus och ljud fungerade som det skulle innan allt folk skulle komma dit. Justin var tvungen att byta om före också. Ett par paparazzis fotade oss där vi gick på flygplatsen. Justin ville skojja till det lite så han grimaserade till dem och kamerorna blixtrade. Han gnuggade sig i ögonen och så skrattade han. Vi hoppade in i en limousine som stod och väntade på oss utanför flygplatsen. Usher pratade med Justin hela vägen till konserten. Det skulle tydligen hållas inomhus, för vi stannade vid en gigantisk byggnad. Vi hoppade ut ur limmon allihop och så tog Justin min hand. Jag log mot honom. Vi gick in i den stora byggnaden där vi mötte ännu mer folk som jag fick hälsa på. Justin skulle öva innan showen startade så han försvann ut på scenen. Jag smög mig ner för en trappa som ledde till en korridor. Precis som jag trodde fanns det en dörr lite längre bort på korridorens högra sida. Jag öppnade den försiktigt och så gick jag in. Precis som jag hade hoppats kom jag in framför scenen där alla Justins fans senare skulle stå. Jag ställde mig en bit ifrån scenen och såg på när han tränade. Han hade inte märkt att jag var där än, men när han fick syn på mig så log han. Han hade precis sjungit färdigt sin låt one time och nu började de spela musiken till baby. Jag skrattade när han pekade på mig samtidig som han sjöng, You know you love me, I know you care..
Han var riktigt duktig, både på att sjunga och dansa. Vad var han inte bra på egentligen? När sången var över vinkade han på mig. Jag gick fram till scenen och log. Han gick fram till mig och böjde sig ner och såg mig i ögonen.
- Skulle du vilja va min one less lonly girl?
han log charmigt och jag nickade bara på huvudet.
- Jag vill inget hellre, sa jag.
Justins gulliga skratt fyllde mig med glädje. Han tog min hand och så klev jag upp på scenen. Jag ställde mig bredvid Justin och han vinkade till någon. Plötsligt började musik spela i högtalarna igen. One less lonly girl körde igång och Justin sjöng samtidigt som han cirkulerade kring mig. Han ställde sig tätt intill mig och våra nästippar snuddades vid. Jag skrattade och vände bort huvudet. Justin log och så tog han ett försiktigt tag om min haka och fick mig att se honom i ögonen igen. Hans blick var som fäst vid mig. Han la sin hand på min midja och jag la mina armar runt hans hals, och så dansade vi. Vi dansade fram och tillbaka i takt med musiken det var romantiskt på något sätt. Trots att vi stod på en tom och ocharmig scene så var det riktigt romantiskt. Allt runt omkring liksom försvann. Allt jag kunde se var Justin. Underbara vackra Justin.
Låten tog slut och han såg mig djupt i ögonen innan han kysste mig. Känslan var obeskrivlig. Justin såg sedan sorgset på mig.
- Sry älskling, men jag måste jobba nu.
Jag nickade förstående och jag honom en kram innan jag lämnade scenen och gick backstage. Han skulle få träna ifred nu. Jag förstod att han behövde all fokus på att uppträda just nu.
Jag hade faktiskt riktigt trevligt med hela gängete backstage.Justins dansare lärde mig några steg. Det var roligt eftersom jag inte kan dansa. Jag har aldrig kunnat dansa på riktigt. Om jag någon gång har dansat har det mer varit liksom, hoppa upp och ner och slänga med armar och ben. Så det var roligt när dem här proffsen skulle lära mig att dansa. Det blev mycket skratt. Dem flesta var ju i min ålder och jag blev riktigt faccinerad över hur duktiga dem var. Det fanns en liten kille också som var helt grym. Han snurrade rundor, stod på huvudet och hoppade i luften. Ändå kan han inte varit sex äns. Nu satt vi allihop i en soffa och bara pratade istället. Killen som satt bredvid mig, Dylan, var riktigt duktig på att spela gitarr. Han hade plockat fram en akustisk gitarr som han spelade på. Han spelade en lugn väldigt vacker låt och jag blev riktigt förvånad när han började sjunga. Han hade en riktigt fin röst faktiskt. Jag slöt ögonen och njöt för en stund. Låten var riktigt fin och jag blev avslappnad av att höra gitarren spela tillsammans med hans lena röst. När låten tog slut applåderade hela gänget och några busvisslade.
- Fan vad fin sång, sa jag och såg häpet på honom.
Han skrattade lite.
- Ja riktigt romantisk, svarade han.
- Ja, verkligen
- Du sjunger riktigt fint, vet du det?
Han tittade på mig och skrattade högt, sedan log han charmigt.
- Tja, det är sånt man måste kunna om man ska ha någon chans hos tjejerna förstår du
Han blinkade och så sträckte han på sig, och av någon konstig anledning råkade hans arm lägga sig runt mig. Vi fortsatte prata och skratta. När en tjej som hette Sophie var mitt uppe i en historia kom Justin in i rummet. Han hälsade på dem allihop och när han fick syn på mig så log han med ett helt annat ansiktsuttryck. Ett kärleksfullt leende. Han gick fram till mig och kysste mig och jag kunde urskilja en och annan busvissling. Jag log generat. Justins blick föll sedan över på Dylan och dem såg på varandra ett tag. Jag kunde inte se på någon av dem vad dem tänkte på utan dem såg bara länge på varandra med en obehaglig spänning mellan sig. Justin harklade sig.
- Du skulle inte kunna flytta lite längre bort så jag får plats, sa Justin.
Han slet inte blicken från Dylan utan stirrade honom bara skoningslöst i ögonen. Dylan tog bort sin arm runt mig och gav plats åt Justin som satt sig ner bredvid mig och la sin arm runt mig. Jag log och gav honom en kyss. Han log också. Jag märkte att han hade bytt om till sina scenekläder.
- Snyggt, sa jag och strök längs med hans tröja.
- mm, men inte snyggare än dig, sa han och log.
Hans mörka ögon såg på mig. Trots att det satt så många människor runt oss kunde jag inte motstå honom. Jag kysste honom passionerat och han smekte försiktigt längs min rygg. Jag la min hand på hans kind och kyssen blev bara hetare och hetare. Utan att jag la märke till det hade alla blivit tysta och Ushers röst fick oss att avbryta kyssen. Han gav oss en sträng blick och jag rodnade. Sedan log han lurigt.
- It's showtime!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 22
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För en sekund blev vi alla tysta och stirrade förvånat på varandra, sedan bröt Justin tystnaden.
- Vad menar du? Vi har ju skyddat oss hela tiden! Det kan inte va möjligt, du måste ha fel, sa han och skakade på huvudet.
Jag var nästan säker på att hon skojjade med oss men sen slog det mig. Vi hade ju fsktiskt inte skyddat oss. Inte varje gång. Den dagen när vi precis hade kommit hem från Sverige. Hur kunde vi va så glömska.
- Älskling
Justin såg frågande på mig.
- Du vet när vi precis kommit hem från Sverige... snälla tänk efter.
Rädslan låg som en stor hemsk klump i magen på mig och jag sa inget för jag var så rädd för att börja gråta.
Justin svor lågt för sig själv och så såg han skamset ner i marken.
- Så vad kan vi göra då?
Fick jag helt plötsligt fram, och tittade på sjuksköterskan. Hon gick fram till mig och så log hon vänligt mot mig.
- Som tur är upptäckte vi ju din graviditet tidigt så fostret har inte hunnit utvecklas särskilt mycket. En abort är nog det vettigaste för er i den här situationen. Jag såg hjälplöst på Justin. Han kramade min hand och log försiktigt.
- Ni berättar väl inte för våra föräldrar? sa jag oroligt
- Tyvärr så har jag inget val
Jag suckade djupt. Det här hände bara inte. Jag kunde omöjligt vara gravid. Jag var ju själv bara ett barn.
- Ta det lugnt, jag pratar med dina föräldrar, sa Justin och såg mig i ögonen
- Du klarar det här, sa han och kysste mig och sedan lämnade han rummet.
Sjuksköterskan log lugnande mot mig.
- Så du vill alltså göra abort då? sa hon
- Ja, så fort som möjligt
Vad som än har inkräktat i mig vill jag att det försvinner så fort som möjligt , tänkte jag för mig själv.
- Okej, jag ska bara prata med din doktor först då, så kommer jag snart.
Hon lämnade rummet och jag gömde ansiktet i mina händer. Varför? Varför skulle allt hemskt komma på en och samma gång. Jag var rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag hade inte en aning om hur en abort gick till. Nej, jag hade ingen som helst koll på vad allt med graviditet innebar.
Just då önskade jag att Sanna hade varit där. Hon hade förstått och hon hade tröstat mig. Jag torkade de få tårar som hade runnit längs mina kinder och så tog jag ett djupt andetag. Jag undrade hur det gick för Justin. Jag var livrädd över att få veta hur mamma och pappa skulle reagera när dem fick höra om det här. Sjuksköterskan kom plötsligt in genom dörren igen.
- Så, är du redo?
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för detta. Hur kunde jag vara så jävla dum! Hur skulle mamma reagera när hon fick höra detta? Hon som hade varit så orolig för just det här. Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag körde hem. Jag stannade bilen och suckade. Nu gällde det. Jag gick in i huset och såg mig omkring. Mamma satt vid köksbordet och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
- Så är du redo att åka till studion nu? sa hon och log.
Men när hon märkte att jag inte log tillbaka blev hon allvarlig.
- Justin, vad är det? Är det Sara?
Hon såg mig i ögonen men jag vek undan med blicken och såg ner i marken.
- Mamma.. Hon är gravid
Jag sa det riktigt, riktigt lågt men det kvittade. Jag var beredd på att hon skulle bli rasande på mig, men istället la hon armarna om mig och kramade mig.
- Kom, sa hon
Vi gick bort till soffan och så satte vi oss ner. Mamma såg mig allvarligt i ögonen.
- Justin.. Jag fick dig när jag var riktigt ung och du vet att jag inte vill att varkens du eller Sara ska behöva gå igenom något liknande.
- Mamma, hon ska göra abort så..
En tystnad spred sig mellan oss. Jag kunde se på henne hur hon tänkte efter. Jag visste hur svårt hon hade haft det. Min barndom var minst sagt normal. Hon svalde och så såg hon på mig och så log hon lite smått.
- Nåväl, ni hade då tur i oturen. Justin, jag vill att du tar detta på allvar och verkligen tar det som en läxa. Lova mig att du är mycket försiktigare i framtiden.
- Jag lovar och svär!
Hon log och så kramade hon om mig.
- Nu måste jag bara berätta för hennes föräldrar också, sa jag och suckade.
- Dem kommer döda mig, sa jag tyst.
- Nej, det är lugnt jag ringer och berättar för dem istället, svarade mamma.
- Jag fixar detta
Jag kramade henne hårt. Jag blev så lättad över att slippa berätta det för Saras föräldrar. Hennes pappa hade inte varit allt för trevlig den där kvällen.
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Aborten hade gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas. Allting kändes som vanligt bortsett från att jag jag var lite snurrig fortfarande efter narkosen. För ett tag undrade jag om alltihop verkligen var på riktigt. Tänk om allt bara var en dröm. Just då önskade jag att allt hade varit en dröm. Alltihop. Dörren öppnades och Justin kom in tillsammans med Pattie och sjuksköterskan. Jag log när han kom fram till mig. Han tog min hand och log han med.
- Hur mår du? frågade han
- Bra, jag är bara lite snurrig fortfarande.
- Det är fullkomligt normalt,Så du behöver inte vara orolig, sa sjuksköterskan
Jag log.
- Så hur har det gått? sa jag och kollade på Justin.
- Dem vet nu och dem är på väg hit
- Jag är törstig, sa jag och harklade mig.
- Jag hämtar ett glas vatten, sa sjuksköterskan, och så gick hon ut ur rummet.
Justins blick vandrade från mina ögon ner till min högerarm. Där sträckte sig ett stort och tydligt ärr. Justin svalde och stirrade sorgset på det. Jag var inte lika snurrig längre så jag satte mig upp i sjuksängen. Pattie skulle precis till att säga något när dörren öppnades. Mina föräldrar steg in och pappa pekade menande på Justin.
- Du där! Låt bli min dotter! röt han ilsket.
Mamma drog i hans arm och viskade något i hans öra. Han lugnade ner sig men blängde fortfarande på Justin. Mamma gick fram till mig och gav mig en stor kram.
- Min lilla flicka, viskade mamma i mitt öra.
Sjuksköterskan kom in genom dörren med ett glas vatten som hon gav mig. Jag klunkade glupskt i mig av det friska vattnet samtidigt som mamma och pappa pratade med henne. Hon förklarade allt för dem och att jag var tillräckligt frisk för att få åka hem ikväll. Sedan bad hon både mina föräldrar och Pattie att lämna rummet. Hon ville prata med Justin och mig. Min pappa tyckte det var löjligt att dem var tvugna att lämna rummet, men han gjorde ändå som hon sa.
Sjuksköterskan pratade med oss en lång stund om vad graviditet innebar och vi fick flera tips på olika preventivmedel som vi kunde använda oss av. Hela tiden höll Justin ett hårt grepp om min hand. När hon hade pratat färdigt reste jag mig ur sängen. Jag var tillräckligt frisk för att åka nu. Jag kramade Justin hårt. Jag hade saknat att få hålla om honom så länge nu. Jag bytte om från sjukhusets kläder till mina egna igen.
- Är du redo att få komma hem igen? frågade Justin och log.
- Om jag är! svarade jag.
Det tog oss en stund att komma ifrån sjukhuset och allt men när vi väl var hemma hos Justin blev jag riktigt lättad. Han kramade mig hårt.
- Om du bara visste vad jag har saknat dig, viskade han
- Jag har saknat dig med
Han tog min hand och så log han. Så som han alltid brukade göra. Och jag kunde nästan gissa vad han skulle säga härnäst.
- Kom, jag vill visa dig något.
Så drog han iväg med mig. Vi gick upp för trappan och in i ett rum som jag aldrig tidigare hade lagt märke till. Det var antagligen Patties rum för mot en av väggarna stod en stor himmlasäng. Det såg härligt ut. Justin drog med mig till en glasdörr och höll för mina ögon.
- Blunda, sa han.
Jag skrattade. Det kändes som om vi hade gjort detta förut. Ett antal gånger. Jag blundade och han öppnade dörren som ledde ut till balkongen.
- Titta, sa han lågt.
Jag öppnade sakta ögonen och såg ut över staden som låg under oss. Der var kväll och tusen lampor glittrade över staden. Det var vackert. Precis som den kvällen på kullen. Jag gick fram till räcket och la händerna på det. Precis som jag trodde så la Justin sina händer på mina och ställde sig tätt intill mig. Han la sitt huvud på min axel och fnissade.
- Känns som om vi gjort det här förut, sa han och flinade.
Jag såg upp på stjärnorna som glittrade över oss.
- Nej, det här är så mycket bättre, sa jag kärleksfullt.
Jag vände mig sakta om och såg på honom. Han var verkligen det vackraste i världen. Stjärnorna speglade sig i hans ögon, det fick dem att glittra ännu mer än vanligt. Han kom sakta närmare mig och såg mig hela tiden djupt i ögonen. Så kysste han mig. Allt runt omkring oss försvann. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Aldrig tidigare hade jag älskat någon så som jag älskade Justin. Ibland undrade jag hur det hade varit om jag aldrig hade rest till USA från första början. Tänk om jag aldrig hade träffat honom. Men jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på "tänk om". Det som händer händer. Vi avslutade kyssen och såg på varandra en lång stund.
- Det är nog bäst att vi lägger oss nu
Jag nickade, och så gick vi in på Justins rum. Jag tog av mig min tjocktröja och mina byxor och så la jag mig ner i Justins säng. Den var mycket skönare än vad sjuksängen hade varit och jag njöt. Justin klädde av sig och så släckte han ljuset innan han gick och la sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och tryckte mig tätt intill honom. Jag log.
- Godnatt älskling
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
För en sekund blev vi alla tysta och stirrade förvånat på varandra, sedan bröt Justin tystnaden.
- Vad menar du? Vi har ju skyddat oss hela tiden! Det kan inte va möjligt, du måste ha fel, sa han och skakade på huvudet.
Jag var nästan säker på att hon skojjade med oss men sen slog det mig. Vi hade ju fsktiskt inte skyddat oss. Inte varje gång. Den dagen när vi precis hade kommit hem från Sverige. Hur kunde vi va så glömska.
- Älskling
Justin såg frågande på mig.
- Du vet när vi precis kommit hem från Sverige... snälla tänk efter.
Rädslan låg som en stor hemsk klump i magen på mig och jag sa inget för jag var så rädd för att börja gråta.
Justin svor lågt för sig själv och så såg han skamset ner i marken.
- Så vad kan vi göra då?
Fick jag helt plötsligt fram, och tittade på sjuksköterskan. Hon gick fram till mig och så log hon vänligt mot mig.
- Som tur är upptäckte vi ju din graviditet tidigt så fostret har inte hunnit utvecklas särskilt mycket. En abort är nog det vettigaste för er i den här situationen. Jag såg hjälplöst på Justin. Han kramade min hand och log försiktigt.
- Ni berättar väl inte för våra föräldrar? sa jag oroligt
- Tyvärr så har jag inget val
Jag suckade djupt. Det här hände bara inte. Jag kunde omöjligt vara gravid. Jag var ju själv bara ett barn.
- Ta det lugnt, jag pratar med dina föräldrar, sa Justin och såg mig i ögonen
- Du klarar det här, sa han och kysste mig och sedan lämnade han rummet.
Sjuksköterskan log lugnande mot mig.
- Så du vill alltså göra abort då? sa hon
- Ja, så fort som möjligt
Vad som än har inkräktat i mig vill jag att det försvinner så fort som möjligt , tänkte jag för mig själv.
- Okej, jag ska bara prata med din doktor först då, så kommer jag snart.
Hon lämnade rummet och jag gömde ansiktet i mina händer. Varför? Varför skulle allt hemskt komma på en och samma gång. Jag var rädd, riktigt rädd faktiskt. Jag hade inte en aning om hur en abort gick till. Nej, jag hade ingen som helst koll på vad allt med graviditet innebar.
Just då önskade jag att Sanna hade varit där. Hon hade förstått och hon hade tröstat mig. Jag torkade de få tårar som hade runnit längs mina kinder och så tog jag ett djupt andetag. Jag undrade hur det gick för Justin. Jag var livrädd över att få veta hur mamma och pappa skulle reagera när dem fick höra om det här. Sjuksköterskan kom plötsligt in genom dörren igen.
- Så, är du redo?
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag skulle nog aldrig förlåta mig själv för detta. Hur kunde jag vara så jävla dum! Hur skulle mamma reagera när hon fick höra detta? Hon som hade varit så orolig för just det här. Tankarna snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag körde hem. Jag stannade bilen och suckade. Nu gällde det. Jag gick in i huset och såg mig omkring. Mamma satt vid köksbordet och väntade på mig. Hon log när hon såg mig.
- Så är du redo att åka till studion nu? sa hon och log.
Men när hon märkte att jag inte log tillbaka blev hon allvarlig.
- Justin, vad är det? Är det Sara?
Hon såg mig i ögonen men jag vek undan med blicken och såg ner i marken.
- Mamma.. Hon är gravid
Jag sa det riktigt, riktigt lågt men det kvittade. Jag var beredd på att hon skulle bli rasande på mig, men istället la hon armarna om mig och kramade mig.
- Kom, sa hon
Vi gick bort till soffan och så satte vi oss ner. Mamma såg mig allvarligt i ögonen.
- Justin.. Jag fick dig när jag var riktigt ung och du vet att jag inte vill att varkens du eller Sara ska behöva gå igenom något liknande.
- Mamma, hon ska göra abort så..
En tystnad spred sig mellan oss. Jag kunde se på henne hur hon tänkte efter. Jag visste hur svårt hon hade haft det. Min barndom var minst sagt normal. Hon svalde och så såg hon på mig och så log hon lite smått.
- Nåväl, ni hade då tur i oturen. Justin, jag vill att du tar detta på allvar och verkligen tar det som en läxa. Lova mig att du är mycket försiktigare i framtiden.
- Jag lovar och svär!
Hon log och så kramade hon om mig.
- Nu måste jag bara berätta för hennes föräldrar också, sa jag och suckade.
- Dem kommer döda mig, sa jag tyst.
- Nej, det är lugnt jag ringer och berättar för dem istället, svarade mamma.
- Jag fixar detta
Jag kramade henne hårt. Jag blev så lättad över att slippa berätta det för Saras föräldrar. Hennes pappa hade inte varit allt för trevlig den där kvällen.
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Aborten hade gått mycket fortare än vad jag hade vågat hoppas. Allting kändes som vanligt bortsett från att jag jag var lite snurrig fortfarande efter narkosen. För ett tag undrade jag om alltihop verkligen var på riktigt. Tänk om allt bara var en dröm. Just då önskade jag att allt hade varit en dröm. Alltihop. Dörren öppnades och Justin kom in tillsammans med Pattie och sjuksköterskan. Jag log när han kom fram till mig. Han tog min hand och log han med.
- Hur mår du? frågade han
- Bra, jag är bara lite snurrig fortfarande.
- Det är fullkomligt normalt,Så du behöver inte vara orolig, sa sjuksköterskan
Jag log.
- Så hur har det gått? sa jag och kollade på Justin.
- Dem vet nu och dem är på väg hit
- Jag är törstig, sa jag och harklade mig.
- Jag hämtar ett glas vatten, sa sjuksköterskan, och så gick hon ut ur rummet.
Justins blick vandrade från mina ögon ner till min högerarm. Där sträckte sig ett stort och tydligt ärr. Justin svalde och stirrade sorgset på det. Jag var inte lika snurrig längre så jag satte mig upp i sjuksängen. Pattie skulle precis till att säga något när dörren öppnades. Mina föräldrar steg in och pappa pekade menande på Justin.
- Du där! Låt bli min dotter! röt han ilsket.
Mamma drog i hans arm och viskade något i hans öra. Han lugnade ner sig men blängde fortfarande på Justin. Mamma gick fram till mig och gav mig en stor kram.
- Min lilla flicka, viskade mamma i mitt öra.
Sjuksköterskan kom in genom dörren med ett glas vatten som hon gav mig. Jag klunkade glupskt i mig av det friska vattnet samtidigt som mamma och pappa pratade med henne. Hon förklarade allt för dem och att jag var tillräckligt frisk för att få åka hem ikväll. Sedan bad hon både mina föräldrar och Pattie att lämna rummet. Hon ville prata med Justin och mig. Min pappa tyckte det var löjligt att dem var tvugna att lämna rummet, men han gjorde ändå som hon sa.
Sjuksköterskan pratade med oss en lång stund om vad graviditet innebar och vi fick flera tips på olika preventivmedel som vi kunde använda oss av. Hela tiden höll Justin ett hårt grepp om min hand. När hon hade pratat färdigt reste jag mig ur sängen. Jag var tillräckligt frisk för att åka nu. Jag kramade Justin hårt. Jag hade saknat att få hålla om honom så länge nu. Jag bytte om från sjukhusets kläder till mina egna igen.
- Är du redo att få komma hem igen? frågade Justin och log.
- Om jag är! svarade jag.
Det tog oss en stund att komma ifrån sjukhuset och allt men när vi väl var hemma hos Justin blev jag riktigt lättad. Han kramade mig hårt.
- Om du bara visste vad jag har saknat dig, viskade han
- Jag har saknat dig med
Han tog min hand och så log han. Så som han alltid brukade göra. Och jag kunde nästan gissa vad han skulle säga härnäst.
- Kom, jag vill visa dig något.
Så drog han iväg med mig. Vi gick upp för trappan och in i ett rum som jag aldrig tidigare hade lagt märke till. Det var antagligen Patties rum för mot en av väggarna stod en stor himmlasäng. Det såg härligt ut. Justin drog med mig till en glasdörr och höll för mina ögon.
- Blunda, sa han.
Jag skrattade. Det kändes som om vi hade gjort detta förut. Ett antal gånger. Jag blundade och han öppnade dörren som ledde ut till balkongen.
- Titta, sa han lågt.
Jag öppnade sakta ögonen och såg ut över staden som låg under oss. Der var kväll och tusen lampor glittrade över staden. Det var vackert. Precis som den kvällen på kullen. Jag gick fram till räcket och la händerna på det. Precis som jag trodde så la Justin sina händer på mina och ställde sig tätt intill mig. Han la sitt huvud på min axel och fnissade.
- Känns som om vi gjort det här förut, sa han och flinade.
Jag såg upp på stjärnorna som glittrade över oss.
- Nej, det här är så mycket bättre, sa jag kärleksfullt.
Jag vände mig sakta om och såg på honom. Han var verkligen det vackraste i världen. Stjärnorna speglade sig i hans ögon, det fick dem att glittra ännu mer än vanligt. Han kom sakta närmare mig och såg mig hela tiden djupt i ögonen. Så kysste han mig. Allt runt omkring oss försvann. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Aldrig tidigare hade jag älskat någon så som jag älskade Justin. Ibland undrade jag hur det hade varit om jag aldrig hade rest till USA från första början. Tänk om jag aldrig hade träffat honom. Men jag har lärt mig att man inte ska tänka så mycket på "tänk om". Det som händer händer. Vi avslutade kyssen och såg på varandra en lång stund.
- Det är nog bäst att vi lägger oss nu
Jag nickade, och så gick vi in på Justins rum. Jag tog av mig min tjocktröja och mina byxor och så la jag mig ner i Justins säng. Den var mycket skönare än vad sjuksängen hade varit och jag njöt. Justin klädde av sig och så släckte han ljuset innan han gick och la sig bredvid mig. Han la sina armar om mig och tryckte mig tätt intill honom. Jag log.
- Godnatt älskling
- God natt
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 21
Sedan blev allt svart...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte hur jag kom hem till Justin igen men nu stod jag utanför hans hus i alla fall. Jag öppnade dörren snabbt och sprang in i huset. Jag tog sats för att springa upp för trappan men jag stannade plötsligt upp när jag såg honom i soffan. Han sov. Jag gick fram till honom och skakade honom så han vaknade.
- Justin! Vad hände? Oh jag är så ledsen.
Jag böjde mig ner och kramade honom men han puttade ilsket bort mig. Jag såg oförstående på honom. Han reste sig upp ur soffan och blängde på mig. Hans ansikte var förvridet i ilska och jag såg hur han riktigt hatade mig.
- Justin?
Jag grät.
- Håll käften! Det är ditt fel alltihop! Det är ditt fel att hon är död! Jag hatar dig!
Justin satte sig på huk bredvid en sjuksäng. Vi var i ett sjukhus nu. I sjuksängen låg Caitlin. Hon stirrade tomt framför sig och hennes hud var lika vit som ett vanligt ritpapper. Justin började gråta okontrollerat och tog Caitlins hand.
- Justin vad är det som händer? sa jag oroligt
Han ställde sig upp igen och så kom han rusandes mot mig. Han knuffade mig baklänges så jag ramlade. Jag landade i en mjuk säng och Justin höll fast mig hårt. Jag såg upp på honom. Det var inte Justin längre. Över mig satt Jonte och skulle precis till att slå till mig i ansiktet.
Då vaknade jag. Jag fick blinka ett par gånger innan mina ögon vänjde sig vid det starka vita ljuset. Jag försökte sätta mig upp men jag föll snabbt ihop och jämrade mig när jag kände smärtan i min högerarm. Jag stiradde chockat på den. Ett vitt bandage var snurrat runt den och det dunkade av smärta. Justin satt bredvid min säng och sov. Hans hand vilade slappt i min och jag kramade om den.
- Justin?
Han vaknade med ett ryck och för ett tag såg vi bara på varandra. En tår rann längs Justins kind och jag kände hur även mina ögon började tåras. Justin tog det försiktigt på grund av min arm, men när han väl kom åt mig så kramade han mig hårt. Han började skaka och gråta allt intensivare. En sjuksköterska kom in genom dörren och bad Justin att backa undan. Han gjorde motvilligt som hon sa. Sköterskan pratade med mig ett tag och berättade för mig vad som hade hänt. Hon sa också att det skulle ta tid för min arm att läka och hon var inte riktigt säker på när jag skulle få lämna sjukhuset. Jag nickade. Dörren öppnades och Pattie såg sig oroligt omkring. Justin kramade henne hårt och han grät så det gjorde ont i mig. Pattie ledde ut honom ur rummet och jag blev både lättad och orolig på samma gång. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta mat till mig och att hon strax var tillbaka, men i samma stund som hon gick ut genom dörren blev mina ögonlock riktigt tunga. Jag blundade för en sekund och innan jag visste ordet av det så somnade jag.
En mjuk kyss fick mig att öppna ögonen igen. Världens finaste människa stod lutad över mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
- Hej, viskade han
- Hej
- Hur mår du?
- Bra, jag är bara hemskt trött
- Så du har inte ont då?
Han såg sorgset på min arm och svalde.
- Nejdå, ljög jag.
Han såg på mig igen och nu var hans ögon blanka.
- Snälla hata mig inte, jag är så himla ledsen, jag älskar dig så mycket och jag lovar att ingen någonsin ska få skada dig igen.
Tårar rann längs hans kinder och han torkade snabbt bort dem med tröjarmen.
- Jag älskar dig
Justin kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka och strök med vänsterarmen längs hans rygg. Han skakade och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hade aldrig sett honom såhär innan. Justin som alltid var så stark. Han var ju helt förstörd. Min älskade Justin. Det var mitt fel att han var så ledsen. Det visste jag mycket väl.
- Förlåt mig, viskade jag
Han såg på mig och la sin hand mot min kind.
- Du behöver inte be om förlåtelse för något älskling.
Han torkade sina tårar och andades djupt.
- Det kommer bli bra det här. Du kommer snart va frisk igen, sa han och pressade fram ett leende.
- Ja det kommer bli hur bra som helst älskling, sa jag och kramade hans hand.
Dagarna passerade långsamt förbi. Justin kom och hälsade på mig varje dag och mina föräldrar hade rest över till Amerika för att se hur jag mådde. Dem var såklart oroliga och undrade vad som hade hänt. Jag var jätterädd att mamma och pappa skulle tycka illa om Justin, men så kom Pattie in i rummet och pratade med dem. Hon visade en film som någon tydligen hade filmat den där dagen då det hände. Det var skumt att se sig själv på tv. Jag såg hur jag skulle skriva den där tjejens autograf och när hon lurigt drog mig till sig. Skriket var exakt så obehagligt som när det hade lämnat min strupe. Jag rös av obehag. Jag hade glömt hur mycket blod det egentligen hade blivit. Det forsade ur min arm och jag stirrade likblek i ansiktet på den. Jag såg hur jag vände mig om och såg på Justin. Sedan föll jag till marken. Justin rusade fram till mig och skakade mig, men jag var livlös. Han skrek och grät på samma gång och de plågade läten han gav ifrån sig fick mina tårar att rinna. Livvakterna nådde fram till mig och en av dem ringde efter ambulans. Pattie försökte slita bort Justin från mig, men han vägrade flytta sig. Han la mitt huvud i sitt knä och strök mitt hår. Han stirrade på min arm och ropade då och då och undrade om inte ambulansen skulle komma snart. Då körde den in runt hörnet och jag blev inburen i ambulansen. Justin hoppade in i ambulansen och så körde den iväg.
Så typiskt tänkte jag. Att när jag nu väl fick åka ambulans så skulle jag vara avsvimmad.
Dagar blev till veckor som blev till månader och trots att min arm blev bättre mådde jag fortfarande inte bra. Jag mådde ofta illa och kräkte med jämna mellanrum. Jag gissade på maginfluensa men det var en väldigt märklig sort tyckte jag. Jag blev riktigt uttråkad av att bara ligga i sjuksängen dagar i ända och inte göra någonting. Jag hade till och med lagt på mig riktigt mycket under tiden som jag legat på sjukhus. Sanna och Markus hade kommit förbi två dagar också. Justin hade låtit flyga över dem hit. Hur gullig är han inte. Nu låg jag där i sängen och åt frukost och tittade på den lilla tvn som stod inne i mitt sjukhusrum, när en sjuksköterska kom in. Hon bad mig att göra ett kissprov. Jag frågade varför, men hon gav mig inget direkt svar. Jag gick bort till toaletten och kissade i muggen som jag hade fått av henne och sedan hällde jag över urinet till ett provrör som jag även det fått av sjuksköterskan. Jag tvättade händerna och gick tillbaka till sjuksköterskan. Hon tackade och så gick hon igen. Jag ryckte på axlarna och la mig i sängen, så fortsatte jag att titta på tv.
På förmiddagen kom Justin och hälsade på. Han undrade om jag mådde bättre och jag skakade på huvudet. Även idag hade jag spytt. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
- Hoppas du blir bättre snart gumman, jag saknar dig så.
Vi pratade en lång stund och Justin höll precis på att tala om vad han hade haft för sig denna morgonen när en sjuksköterska plötsligt klev in genom dörren. Det var samma tjej som hade bett mig göra det där kissprovet. Jag och Justin såg frågande på henne. Hon såg riktigt obekväm ut där hon stod. Justin höll min hand och jag kände hur hans grepp om den blev hårdare.
- Öhm, vi har fått fram svar från ditt urintest, sa hon och flackade med blicken.
- Okej
Tystnad.
- Så vad visade det då, sa Justin irriterat.
- Sara, du har ju inte mått så särskilt bra dem senaste dagarna och det är ingen influensa du har.
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
blev en kort, men hoppas ni gillat ;)
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte hur jag kom hem till Justin igen men nu stod jag utanför hans hus i alla fall. Jag öppnade dörren snabbt och sprang in i huset. Jag tog sats för att springa upp för trappan men jag stannade plötsligt upp när jag såg honom i soffan. Han sov. Jag gick fram till honom och skakade honom så han vaknade.
- Justin! Vad hände? Oh jag är så ledsen.
Jag böjde mig ner och kramade honom men han puttade ilsket bort mig. Jag såg oförstående på honom. Han reste sig upp ur soffan och blängde på mig. Hans ansikte var förvridet i ilska och jag såg hur han riktigt hatade mig.
- Justin?
Jag grät.
- Håll käften! Det är ditt fel alltihop! Det är ditt fel att hon är död! Jag hatar dig!
Justin satte sig på huk bredvid en sjuksäng. Vi var i ett sjukhus nu. I sjuksängen låg Caitlin. Hon stirrade tomt framför sig och hennes hud var lika vit som ett vanligt ritpapper. Justin började gråta okontrollerat och tog Caitlins hand.
- Justin vad är det som händer? sa jag oroligt
Han ställde sig upp igen och så kom han rusandes mot mig. Han knuffade mig baklänges så jag ramlade. Jag landade i en mjuk säng och Justin höll fast mig hårt. Jag såg upp på honom. Det var inte Justin längre. Över mig satt Jonte och skulle precis till att slå till mig i ansiktet.
Då vaknade jag. Jag fick blinka ett par gånger innan mina ögon vänjde sig vid det starka vita ljuset. Jag försökte sätta mig upp men jag föll snabbt ihop och jämrade mig när jag kände smärtan i min högerarm. Jag stiradde chockat på den. Ett vitt bandage var snurrat runt den och det dunkade av smärta. Justin satt bredvid min säng och sov. Hans hand vilade slappt i min och jag kramade om den.
- Justin?
Han vaknade med ett ryck och för ett tag såg vi bara på varandra. En tår rann längs Justins kind och jag kände hur även mina ögon började tåras. Justin tog det försiktigt på grund av min arm, men när han väl kom åt mig så kramade han mig hårt. Han började skaka och gråta allt intensivare. En sjuksköterska kom in genom dörren och bad Justin att backa undan. Han gjorde motvilligt som hon sa. Sköterskan pratade med mig ett tag och berättade för mig vad som hade hänt. Hon sa också att det skulle ta tid för min arm att läka och hon var inte riktigt säker på när jag skulle få lämna sjukhuset. Jag nickade. Dörren öppnades och Pattie såg sig oroligt omkring. Justin kramade henne hårt och han grät så det gjorde ont i mig. Pattie ledde ut honom ur rummet och jag blev både lättad och orolig på samma gång. Sjuksköterskan sa att hon skulle gå och hämta mat till mig och att hon strax var tillbaka, men i samma stund som hon gick ut genom dörren blev mina ögonlock riktigt tunga. Jag blundade för en sekund och innan jag visste ordet av det så somnade jag.
En mjuk kyss fick mig att öppna ögonen igen. Världens finaste människa stod lutad över mig med ett oroligt ansiktsuttryck.
- Hej, viskade han
- Hej
- Hur mår du?
- Bra, jag är bara hemskt trött
- Så du har inte ont då?
Han såg sorgset på min arm och svalde.
- Nejdå, ljög jag.
Han såg på mig igen och nu var hans ögon blanka.
- Snälla hata mig inte, jag är så himla ledsen, jag älskar dig så mycket och jag lovar att ingen någonsin ska få skada dig igen.
Tårar rann längs hans kinder och han torkade snabbt bort dem med tröjarmen.
- Jag älskar dig
Justin kramade mig hårt. Jag kramade honom tillbaka och strök med vänsterarmen längs hans rygg. Han skakade och jag fick anstränga mig för att inte börja gråta. Jag hade aldrig sett honom såhär innan. Justin som alltid var så stark. Han var ju helt förstörd. Min älskade Justin. Det var mitt fel att han var så ledsen. Det visste jag mycket väl.
- Förlåt mig, viskade jag
Han såg på mig och la sin hand mot min kind.
- Du behöver inte be om förlåtelse för något älskling.
Han torkade sina tårar och andades djupt.
- Det kommer bli bra det här. Du kommer snart va frisk igen, sa han och pressade fram ett leende.
- Ja det kommer bli hur bra som helst älskling, sa jag och kramade hans hand.
Dagarna passerade långsamt förbi. Justin kom och hälsade på mig varje dag och mina föräldrar hade rest över till Amerika för att se hur jag mådde. Dem var såklart oroliga och undrade vad som hade hänt. Jag var jätterädd att mamma och pappa skulle tycka illa om Justin, men så kom Pattie in i rummet och pratade med dem. Hon visade en film som någon tydligen hade filmat den där dagen då det hände. Det var skumt att se sig själv på tv. Jag såg hur jag skulle skriva den där tjejens autograf och när hon lurigt drog mig till sig. Skriket var exakt så obehagligt som när det hade lämnat min strupe. Jag rös av obehag. Jag hade glömt hur mycket blod det egentligen hade blivit. Det forsade ur min arm och jag stirrade likblek i ansiktet på den. Jag såg hur jag vände mig om och såg på Justin. Sedan föll jag till marken. Justin rusade fram till mig och skakade mig, men jag var livlös. Han skrek och grät på samma gång och de plågade läten han gav ifrån sig fick mina tårar att rinna. Livvakterna nådde fram till mig och en av dem ringde efter ambulans. Pattie försökte slita bort Justin från mig, men han vägrade flytta sig. Han la mitt huvud i sitt knä och strök mitt hår. Han stirrade på min arm och ropade då och då och undrade om inte ambulansen skulle komma snart. Då körde den in runt hörnet och jag blev inburen i ambulansen. Justin hoppade in i ambulansen och så körde den iväg.
Så typiskt tänkte jag. Att när jag nu väl fick åka ambulans så skulle jag vara avsvimmad.
Dagar blev till veckor som blev till månader och trots att min arm blev bättre mådde jag fortfarande inte bra. Jag mådde ofta illa och kräkte med jämna mellanrum. Jag gissade på maginfluensa men det var en väldigt märklig sort tyckte jag. Jag blev riktigt uttråkad av att bara ligga i sjuksängen dagar i ända och inte göra någonting. Jag hade till och med lagt på mig riktigt mycket under tiden som jag legat på sjukhus. Sanna och Markus hade kommit förbi två dagar också. Justin hade låtit flyga över dem hit. Hur gullig är han inte. Nu låg jag där i sängen och åt frukost och tittade på den lilla tvn som stod inne i mitt sjukhusrum, när en sjuksköterska kom in. Hon bad mig att göra ett kissprov. Jag frågade varför, men hon gav mig inget direkt svar. Jag gick bort till toaletten och kissade i muggen som jag hade fått av henne och sedan hällde jag över urinet till ett provrör som jag även det fått av sjuksköterskan. Jag tvättade händerna och gick tillbaka till sjuksköterskan. Hon tackade och så gick hon igen. Jag ryckte på axlarna och la mig i sängen, så fortsatte jag att titta på tv.
På förmiddagen kom Justin och hälsade på. Han undrade om jag mådde bättre och jag skakade på huvudet. Även idag hade jag spytt. Justin såg oroligt på mig och tog min hand.
- Hoppas du blir bättre snart gumman, jag saknar dig så.
Vi pratade en lång stund och Justin höll precis på att tala om vad han hade haft för sig denna morgonen när en sjuksköterska plötsligt klev in genom dörren. Det var samma tjej som hade bett mig göra det där kissprovet. Jag och Justin såg frågande på henne. Hon såg riktigt obekväm ut där hon stod. Justin höll min hand och jag kände hur hans grepp om den blev hårdare.
- Öhm, vi har fått fram svar från ditt urintest, sa hon och flackade med blicken.
- Okej
Tystnad.
- Så vad visade det då, sa Justin irriterat.
- Sara, du har ju inte mått så särskilt bra dem senaste dagarna och det är ingen influensa du har.
- Vad bra, men så vad är det då?
- Du är.. gravid.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
blev en kort, men hoppas ni gillat ;)
Kommentera ;)
You him and me - episode 20
JIPPY! Äntligen är skolan slut och alltså också mitt dataförbud :D Här kommer den efterlängtade del 20
Hoppas ni tycker om den (: God jul ;)
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt hur vi bar oss åt för att övertala mamma och pappa om att jag skulle få åka tillbaka med Justin till USA. Tillslut gick de i alla fall med på det fast vi skulle inte få åka förens nästa morgon. Pappa hade tydligen bestämt sig för att han skulle ha ett allvarligt snack med Justin. Hur pinsamt som helst. Jag försökte övertala honom om att det var onödigt och att vi var trötta men han gav sig verkligen inte. Det skulle ske nu!
Justin följde lydigt efter honom in i vårt vardagsrum. Pappa stängde dörren efter sig. Jag suckade.
Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum för att fördröja tiden, men hans röst fick mig att slita blicken från bilderna.
- Hej där, sa han lågt samtidigt som han gick sakta mot mig.
Jag log bara som svar där jag låg på sängen. Han kysste mig försiktigt och sedan tittade även han på bilderna. Jag hoppade längre in mot väggen så han kunde lägga sig bredvid mig. Vi höll i vars en ände på fotoalbumet.
- Är det du? sa han försiktigt och pekade på ett foto som föreställde ett litet barn vars ögon lös av lycka. Barnet höll i en stor glasstrut och skulle precis sätta sin tunga mot den rosa jordgubbsglassen.
- Tro det eller ej, men ja det är jag.
Justin log.
- Lika söt som vanligt, sa han och såg mig i ögonen.
Jag såg generat bort. Det var underligt. Trots att jag hade känt Justin så länge var jag fortfarande så härligt nykär i honom. Jag tycktes aldrig få nog av honom. Han la försiktigt sin hand mot min kind och förde tillbaka mitt ansikte mot hans. Hans bruna ögon var som fixerade vid mig. Jag log. Det gjorde jag hela tiden. Kunde inte hålla den där sprudlande lyckan inom mig. Han kom närmare mig och vi kysstes. Samma känsla som så många gånger fått mig att tro att jag var i himmlen spred sig i kroppen. Vi släppte båda taget om fotoalbumet och det gled ner från sängen och landade med en klagande duns på marken. Justin smekte mig försiktigt längs min överarm och jag lät mina fingrar glida genom hans lena hår. Det var helt underbart. Vi myste en bra stund. Han hade sin arm runt mig och jag vilade mitt huvud mot hans bröst. Den där otroliga tryggheten slog mig igen. Hos Justin var jag alltid trygg.
- Så vad var det för "allvarligt prat" du och pappa hade då? sa jag och log skämtsamt.
- Ska jag va helt ärlig är det nog bäst att det stannar mellan honom och mig, sa Justin och log.
- Kom igen! Så kan du inte göra Justin!
Jag såg besviket på honom, men Justin började bara skratta åt mig. Jag log. Jag älskade hans skratt.
- Nej, men han var väl bara lite orolig och ville veta vem jag var helt enkelt.
- Så vad sa han då?
- Tja, han frågade mig en massa olika frågor om mig själv och hur jag såg på tjejer och så.
- Okej, sa jag
- Ja, och så frågade han om vi hade haft sex.
- VA!?
Jag stirrade häpet på Justin. Han skrattade åt min reaktion.
- Kom igen så farligt var det väl inte? sa han.
- Jo! Det är sjukt pinsamt! Vad sa du till honom?
- Jag sa som det är och han frågade ifall vi skyddade oss och jag svarade ja även då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vi pratade aldrig om sex öppet i vår familj. Det var pinsamt och det skändes konstigt att pappa verkligen hade frågat Justin det. Fast det var skönt att han hade sagt det till Justin och inte till mig.
Plötsligt öppnades dörren och pappa kom in i rummet.
- Nu är det tid att ni går och lägger er. Justin du kan få ha den äran att sova på soffan i vardagsrummet.
Jag stirrade irriterat på pappa. Hur pinsam kan en förälder verkligen vara?
- Pappa! Kom igen! Han behöver ju inte sova på soffan heller!
Jag gav honom en ilsken blick.
- Nej, det är lugnt! Jag kan sova på soffan det är okej.
Justin tog min hand och flätade sina fingrar runt mina. Jag såg sorgset på honom.
- Sorry, viskade jag.
- Seså! Sätt fart nu, sa pappa och gick ut ur rummet igen.
Vi fixade fram ett extra täcke och en kudde till Justin. Han klädde av sig och så la han sig tillrätta i den lilla soffan.
- Tja, godnatt antar jag, sa han och log.
Jag böjde mig ner och kysste honom.
- Godnatt Justin.
Nästa morgon hade vi brottom till flygplatsen. Jag slet på mig kläderna och kastade i mig frukosten. Jag hade packat igår när Justin och pappa hade sitt lilla snack i vardagsrummet. Nu slet jag den till mig och skyndade mig ut i bilen. Jag slängde in väskan där bak och sedan hoppade jag in bredvid Justin i baksätet. Klockan var inte alls mycket och vi gäspae gång på gång. Justins hår var rufsigt och han såg riktigt nyvaken ut. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt. Han hummade lågt. Det var mysigt. Jag somnade på hans axel men vaknade av att vi stod stilla. Vi gick in på flygplatsen där vi möttes av Usher, Pattie och ett par livvakter. Mamma och pappa hälsade på dem allihopa och så började dem prata med varandra. Jag lyssnade inte så noga på vad dem sa, jag hade fullt upp med Justin. Han hade gragit sin huva över huvudet och han höll mig tätt intill honom och viskade i mitt öra. Det gjorde mig lugn och trygg. Jag var ändå tvungen att släppa Justin till sist och så kramade jag mamma och pappa hej då. Sedan tog Justin mig i handen och så gick vi.
Jag måste ha somnat på planet för jag vaknade av att Usher ropade mitt namn. Jag såg sömnigt och oförstående på honom.
- Vi har landat, sa han och log
Jag nickade bara som svar och sträckte på mig. Justin satt bredvid mig och kikade sömnigt på mig. Han hade tydligen också sovit. Vi knäppte upp våra bälten och så gick vi ut ur planet efter hand. När vi kom till flygplatsen möttes vi av tusentals skrikande tjejer. Jag glodde bara på dem med öppen mun och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag hade glömt bort hur många dem faktiskt var, och hur vilda dem var. Jag drog min luva över huvudet och drog dragkedjan så högt jag kunde. Livvakterna omringade oss och Justin drog mig tätt intill sig. Jag kikade på hans fans och undrade hur de kunde ha sån koll på vart han befann sig hela tiden. Jag kollade upp på Justin. Han strålade. Med ett stort leende på läpparna vinkade han till sina fans och gav dem slängkyssar. Jag fnissade lite smått för mig själv. Han var så gullig. Kamerablixtrar avfyrades gång på gång och mestadels såg jag ner i marken för att undvika dem. När vi äntligen nådde fram till vår bil slängde jag mig in i den. Justin bad mig att vänta i bilen. Han stängde bildörren och så gick han iväg till sina fans igen. Han skrev några autografer, tog bilder med några tjejer och kramade vissa. Han pratade med dem och betedde sig som om han kände varenda en av dem. Nu förstod jag nog vad han menade när han sa att han verkligen älskar sina fans.
Justin hoppade in i bilen och suckade lyckligt.
- Visst är dem väl underbara, sa han och log stort.
- Såklart dem är älskling, men ska jag vara ärlig så gillar jag det bäst när vi är ensamma, sa jag och log.
Han skrattade och kysste mig.
- Agree
Pattie hoppade in i bilen och log stort mot oss.
- Hello lovebirds, sa hon och blinkade menande åt oss.
- Jag hoppas att det kommer gå bra det här då, att du följer med mig och Justin. Du kommer ju få hjälp av Justins privatlärare så att du inte kommer efter i skolan medans du är ledig.
Hennes leende var varmt och äkta, det påminde lite om Justins. Jag nickade på huvudet och sa att jag säkert skulle trivas. Bilens motor morrade igång och så körde den iväg med oss. Justin la sin arm om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Det var en riktigt konstig känsla som for genom kroppen när jag steg in i Justins hus. Som om jag aldrig hade lämnat det. Som om det var mitt hem. Jag och Justin gick upp för trappan och upp i hans rum. Jag satte bara min väska ifrån mig. Det var inte lönt att packa upp den eftersom vi ändå skulle resa imorgon igen. Justin hade ju inte avslutat sina konserter ännu. Jag plockade upp en tidning som låg på Justins säng. Det var en seventeen tidning och gissa vem som var på omslaget. Justin såklart. Hela tidningen var en "Justin-special".
- Justin, ditt lilla ego, sa jag och skrattade.
- Vad? sa han oskyldigt men skrattade sedan han också.
- Erkänn att jag är riktigt söt, sa han och log fånigt.
Jag skrattade.
- Klart du är Justin, du är den finaste på hela planeten.
- Det är ju omöjligt eftersom du existerar, sa han samtidigt som han kom allt närmare mig. Hela tiden så log han sitt otroliga leende. Jag blev helt varm i hela kroppen. Jag älskade honom och jag hade saknat honom så mycket.
- Kyss mig, viskade jag
Han kysste mig kärleksfullt och jag la mina armar runt hans hals och kysste honom tillbaka. Vi la oss ner i hans säng och det blev allt hetare. Hans händer var överallt på en och samma gång. Han stönade lågt och kysste mig på halsen. Han drog av sig sin tröja och jag smekte över hans vältränade mage, men när han skulle ha av min tröja fick jag säga ifrån. Det var väl klart att jag hade saknat honom och så, men hans mamma kunde ju komma in när som helst. Den risken ville jag inte ta. Jag förklarade för honom att jag inte hade lust. Han sa inte emot mig, men det märktes att han var besviken. Istället låg vi bara i hans säng och myste. Det var riktigt skönt faktiskt. Vi pratade inte så värst mycket, fast det gjorde förstås ingenting. Vi njöt av varandras närhet.
- Så vad vill du hitta på idag då? sa han.
- Jag vet inte riktigt, kan vi inte bara stanna hemma och mysa idag? Vi ska ju ändå iväg imorgon så det kan va skönt med en lugn dag idag.
Det höll han med om.
- Men, jag har ändå en liten överraskning till dig, sa han.
Jag såg upp på honom där han låg och log lurigt för sig själv. Jag skrattade åt honom.
- Så länge jag slipper hoppa ut för ett stup igen så är det ingen fara, sa jag och fnissade.
- Kom igen! Erkänn att du tyckte det var roligt ändå, sa han och såg helt plötsligt hyper ut.
- Justin, jag var livrädd!
- Klart du var, men jag vet att du gillade det, sa han och la sig försiktigt över mig.
- Du, den roligaste delen var när vi nådde mark igen! sa jag och skrattade fortfarande.
- Jaså du! sa han och kisade med ögonen.
Helt plötsligt började han kittla mig. Jag skrek till och försökte vrida mig ur hans grepp samtidigt som jag asflabbade.
- Är du säker på att det inte var så roligt, ha! sa han och skrattade högt.
- Det var skittråkigt! skrattade jag.
Han började kittla mig ännu värre. Jag vred mig sparkade och slog, ja allt för att komma ur hans grepp, men det var omöjligt. För en stund fick det mig att undra hur han kunde vara så stark trots att han var så liten för sin ålder, fast han var ju större än mig i och för sig.
- Okej, okej! Jag ger mig! Det var skitroligt! Har aldrig gjort något häftigare!
Han slutade äntligen kittla mig och nu log han bara istället. Han kysste mig och en rysning spred sig längs min kropp. Det är rätt sjukt att en enda människa kan få en att känna så. Plötsligt knackade det på dörren och Justin la sig bredvid mig igen. Han drog sitt täcke upp till halsen eftersom han inte hade någon tröja på sig.
- Kom in, sa han och så såg han på mig och fnissade.
Pattie kikade försiktigt in genom dörren och log när hon såg oss.
- Maten är klar, sa han.
Justins leende hade försvunnit och han såg irriterat på sin mamma.
- Vi kommer, sa han lågt och surt.
Pattie bara himlade menande med ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och skrattade.
Pattie gick ut igen och lämnade dörren på glänt. Justin himlade irriterat med ögonen. Jag skrattade och kysste honom. Han la sin hand vid min midja och kysste mig allt mer passionerat. Jag avslutade kyssen och reste mig från sängen.
- Nej, vad säger du? Är du inte riktigt hungrig? sa jag riktigt retfullt och log.
Han såg bara häpet och besviket på mig.
- Har jag dig behöver jag ingen mat, sa han och drog på sig sin tröja igen.
- Tss right Justin. Vänta bara om typ 10 minuter kommer du sitta i soffan med en liten godispåse i handen som vanligt.
- Påstår du att jag e tjock ? sa han och gav mig en riktigt ledsen blick.
Jag skrattade.
- Nej, det har jag aldrig påstått. Jag menar bara att även om du har mig kommer du aldrig sluta äta Justin.
Han log.
- True
- Busted!
Vi skrattade när vi gick ner längs med trappan. Pattie satt redan vid matbordet och väntade på oss. Vi slog oss ner mitt emot henne.
- Så vad hade ni tänkt hitta på idag då?
- Inte mycket. Vi hade mest tänkt stanna hemma och ta det lite lugnt idag, svarade Justin henne.
- Okej
Efter maten såg vi på en riktigt dryg film som Justin tydligen älskade. Ska jag vara helt ärlig så sög filmen riktigt hårt. Fast det kan ha varit eftersom jag inte hängde med så mycket eftersom jag hade fullt upp med Justin. När vi ser på film, så ser vi inte på filmen utan vi myser mest i soffan och proppar i oss popcorn och läsk. Nu låg vi där och kysste varann. Jag hade ingen aning om vad klockan var men Pattie hade sagt godnatt för en evighet sedan. Plötsligt la Justin sina armar runt mig och lyfte upp mig i famnen. Jag blev riktigt förvånad över hur han orkade. Han bar mig försiktigt upp för trappan och in på hans rum. Han la mig i sängen och kysste mig kärleksfullt. Så viskade han i mitt öra.
- Har jag inte fått vänta tillräckligt länge nu?
Hans hesa röst var så sexig när han viskade. Jag kysste honom på halsen och viskade tillbaka.
- Jag älskar dig
Han log och så kysste han mig. Jag drog av hans tröja och han tog av min. Jag hade längtat efter honom så länge. Jag rös till när hans varma kropp mötte min nakna hud. Han knäppte lätt upp min bh och jag slängde den på golvet. Han log lurigt innan han dök under täcket och smekte av mina byxor. jag stönade lågt. Han tog av sig sina egna byxor. Jag tog av hans kalsonger och han tog av mina trosor. Hela tiden kysste han mig överallt. Jag slöt mina ögon och njöt av honom för ett tag, men sedan var det min tur att ge. Vi rullade över så att jag låg över honom. Jag smekte över hans sexiga mage och kysste honom allt längre ner. Han flämtade till när jag nådde den och jag fnissade över hur mycket kontroll jag egentligen hade över honom just då. Jag kröp upp till honom igen och vi snurrade så han låg över mig. Jag viskade att han skulle ta det lugnt så att inte Pattie skulle märka något. Han nickade förstående och så kom han försiktigt in i mig. Jag flämtade till och så började vi röra oss i en jämn takt. Det var helt fantastiskt. Gud som jag hade längtat efter honom. Jag böjde mig fram och viskade i hans öra
- Please make it last all night..
Jag vaknade av att Pattie skakade liv i mig. Jag drog täcket över huvudet men hon gav sig inte. Justin vaknade också sakta till liv bredvid mig. Han pussade mig på kinden och sedan såg han sig omkring. När det gick upp för honom att vi båda var nakna blev han riktigt generad.
- Mamma! sa han menande och Pattie vände på klacken.
- Jag vill inte behöva väcka er fler gånger! Ni får skynda er nu. Usher är väl här när som helst. Jag drog på mig min tjocktröja sen dagen före och så packade jag upp nya kläder ur min väska. Justin hade somnat igen och han såg ut som en liten bebis där han låg och snarkade på sängen. Jag gick fram till honom och kysste honom på halsen. Han öppnade sakta ögonen och såg riktigt sömnigt på mig. Han log smått och gav ifrån sig ett gnyende läte. Jag log.
- Älskling, du måste gå upp nu, du ska ju uppträda idag. Du tänker väl inte svika fansen och mig.
Jag försökte se ledsen ut. Jag vet inte om det funkade men han satte sig i alla fall upp i sängen och gnuggade sig i ögonen.
- Jag kommer, sa han hest.
- Jag ska bara ta en dusch, sa jag och pussade honom snabbt på munnen.
På något vänster hade Justin lyckats ta sig upp ur sängen och nu satt han nyduschad vid frukostbordet och tuggade i sig en macka. Jag hade redan packat ihop mina saker och väskan stod redo vid dörren och väntade. Nu väntade vi bara på Justin. Plötsligt knackade det på dörren och Usher kom in genom dörren. Justin proppade resten av mackan i munnen och så gick han fram och kramade om Usher. Det var inte bara Usher som stod vid dörren utan två till killar stod där. Antagligen några från Justins crew. Jag visste inte så mycket om hur eller vilka han jobbade med över huvudtaget. Vi skyndade oss på i alla fall och till slut satt vi där i bilen på väg till vårt hotell, trodde jag.
- Ja, jag glömde säga att vi ska på en skivsignering idad, är det okej för dig att följa med?
Justin tog min hand och såg frågande på mig. Jag nickade bara. Visst klarade jag väl av en liten skivsignering.
Jag skulle aldrig ha kunnat ana att så mycket människor får plats på ett så litet område. Justin skulle sitta och signera i en affär och helt ärligt kunde man inte se längre att det var någon affär på grund av alla människor. Fansen skrek som galningar. Jag tänkte dra min huva över huvudet men Justin stoppade mig.
- Det behövs inte längre, sa han och log.
Han tog min hand och flätade sina fingrar runt mina, jag log.
Han satte sig ner vid ett litet bord och pratade i mikrofånen som någon gubbe gav till honom. Han pratade med sina fans. Skojjade med dem och besvarade deras frågor. Plötsligt var det en tjej som räckte upp handen. Justin pekade på henne.
- Ja, du där?
- Är hon din flickvän?
Tjejen pekade rakt på mig och jag kände att jag blev alldeles högröd i ansiktet. Justin log.
- Ja, det är min flickvän och jag älskar henne väldigt mycket.
Helt plötsligt blev alla tjejerna i publiken tysta och stirrade på mig. Jag har nog aldrig kännt mig så iaktagen förut. Tjejerna räckte upp sina händer igen, men nu handlade nästan varenda fråga om mig så det slutade med att jag fick prata i mikrofånen och förklara för alla vem jag var. Det flöt faktiskt på sen. Jag fick en stol så jag kunde sitta bredvid Justin och göra honom sällskap. Plötsligt kom det fram en liten flicka till Justin. Hon kan inte varit äldre än 7. Justin sken upp. Det gjorde han alltid när han såg små barn. Hon fick både Justins autograf och en puss på kinden och gissa om hon blev lycklig. Jag blev faktiskt riktigt chockad när hon frågade efter min autograf. Jag bara stirrade på henne som om jag aldrig hört vad hon sa. Justin fick hjälpa mig och när väl den lilla flickan fått min autograf var det allt fler som ville ha den. Varför ville dem ha mitt namn på en lapp? Det var väl inget märkvärdigt med det? Eller? När alla hade fått sina skivor signerade reste Justin sig från sin stol och sträckte på sig. När vi skulle hem igen var det inte bara Justins namn som hördes bland fansen. Jag kunde urskilja mitt namn här och där. Justin kramade några fans och fotades tillsammans med några. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag stirrade rakt på en tjej med kolsvart platt hår och mörka ögon. Hon hade ett sött ansikte men något gjorde att hon såg irriterad ut. Jag kunde inte komma på vad men något var det. Hon ropade mitt namn igen och höll upp en lapp och en penna. Ville hon ha min autograf eller? Jag gick bort till henne och tog hennes penna och skulle skriva på hennes lapp. Hon såg mot hånfullt i ögonen. På något vis gick hennes blick ända in i min själ och jag kunde känna hur något inte var som det skulle. Plötsligt grep hon tag i min arm och drog den till sig.
- Nuu!! skrek hon.
Jag han knappt uppfatta vad som hände innan det var för sent. Något silvrigt, blänkande och vasst skar mig djupt ich långt i underarmen. Ett riktigt märkligt ljud lämnade min strupe och allt blev tyst. Det enda som jag kunde se var blodet som forsade från min arm. Jag stirrade på den och hackade tänder. Jag frös så risligt. Jag snurrade runt och såg på Justin. Hans ansikte var förvridet i ilska och tårarna rann längs hans kinder. Trots att han var så arg kunde jag se hur rädd han var. Det såg man på hans ögon. Jag försökte ropa på honom men strupen ville inte som jag ville. Jag föll till marken och skakade. Jag frös så mycket att jag huttrade. Allt jag kunde höra var hans röst. Hur han skrek mitt namn. Han sprang i full fart mot mig men trots det kändes det som en evighet innan han nådde mig. Han satte sig på huk och skrek förtvivlat. Två livvakter hade nått fram till mig nu också. Men för mig var dem endast två stora svarta klumpar. Allt jag såg var Justins sårade ansikte. Det var mitt fel. Det var mitt fel att han mådde dåligt. Mitt fel!
- Jag älskar dig, viskade jag.
Sedan blev allt svart.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Hoppas ni tycker om den (: God jul ;)
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vet inte riktigt hur vi bar oss åt för att övertala mamma och pappa om att jag skulle få åka tillbaka med Justin till USA. Tillslut gick de i alla fall med på det fast vi skulle inte få åka förens nästa morgon. Pappa hade tydligen bestämt sig för att han skulle ha ett allvarligt snack med Justin. Hur pinsamt som helst. Jag försökte övertala honom om att det var onödigt och att vi var trötta men han gav sig verkligen inte. Det skulle ske nu!
Justin följde lydigt efter honom in i vårt vardagsrum. Pappa stängde dörren efter sig. Jag suckade.
Jag satt och bläddrade i ett gammalt fotoalbum för att fördröja tiden, men hans röst fick mig att slita blicken från bilderna.
- Hej där, sa han lågt samtidigt som han gick sakta mot mig.
Jag log bara som svar där jag låg på sängen. Han kysste mig försiktigt och sedan tittade även han på bilderna. Jag hoppade längre in mot väggen så han kunde lägga sig bredvid mig. Vi höll i vars en ände på fotoalbumet.
- Är det du? sa han försiktigt och pekade på ett foto som föreställde ett litet barn vars ögon lös av lycka. Barnet höll i en stor glasstrut och skulle precis sätta sin tunga mot den rosa jordgubbsglassen.
- Tro det eller ej, men ja det är jag.
Justin log.
- Lika söt som vanligt, sa han och såg mig i ögonen.
Jag såg generat bort. Det var underligt. Trots att jag hade känt Justin så länge var jag fortfarande så härligt nykär i honom. Jag tycktes aldrig få nog av honom. Han la försiktigt sin hand mot min kind och förde tillbaka mitt ansikte mot hans. Hans bruna ögon var som fixerade vid mig. Jag log. Det gjorde jag hela tiden. Kunde inte hålla den där sprudlande lyckan inom mig. Han kom närmare mig och vi kysstes. Samma känsla som så många gånger fått mig att tro att jag var i himmlen spred sig i kroppen. Vi släppte båda taget om fotoalbumet och det gled ner från sängen och landade med en klagande duns på marken. Justin smekte mig försiktigt längs min överarm och jag lät mina fingrar glida genom hans lena hår. Det var helt underbart. Vi myste en bra stund. Han hade sin arm runt mig och jag vilade mitt huvud mot hans bröst. Den där otroliga tryggheten slog mig igen. Hos Justin var jag alltid trygg.
- Så vad var det för "allvarligt prat" du och pappa hade då? sa jag och log skämtsamt.
- Ska jag va helt ärlig är det nog bäst att det stannar mellan honom och mig, sa Justin och log.
- Kom igen! Så kan du inte göra Justin!
Jag såg besviket på honom, men Justin började bara skratta åt mig. Jag log. Jag älskade hans skratt.
- Nej, men han var väl bara lite orolig och ville veta vem jag var helt enkelt.
- Så vad sa han då?
- Tja, han frågade mig en massa olika frågor om mig själv och hur jag såg på tjejer och så.
- Okej, sa jag
- Ja, och så frågade han om vi hade haft sex.
- VA!?
Jag stirrade häpet på Justin. Han skrattade åt min reaktion.
- Kom igen så farligt var det väl inte? sa han.
- Jo! Det är sjukt pinsamt! Vad sa du till honom?
- Jag sa som det är och han frågade ifall vi skyddade oss och jag svarade ja även då.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Vi pratade aldrig om sex öppet i vår familj. Det var pinsamt och det skändes konstigt att pappa verkligen hade frågat Justin det. Fast det var skönt att han hade sagt det till Justin och inte till mig.
Plötsligt öppnades dörren och pappa kom in i rummet.
- Nu är det tid att ni går och lägger er. Justin du kan få ha den äran att sova på soffan i vardagsrummet.
Jag stirrade irriterat på pappa. Hur pinsam kan en förälder verkligen vara?
- Pappa! Kom igen! Han behöver ju inte sova på soffan heller!
Jag gav honom en ilsken blick.
- Nej, det är lugnt! Jag kan sova på soffan det är okej.
Justin tog min hand och flätade sina fingrar runt mina. Jag såg sorgset på honom.
- Sorry, viskade jag.
- Seså! Sätt fart nu, sa pappa och gick ut ur rummet igen.
Vi fixade fram ett extra täcke och en kudde till Justin. Han klädde av sig och så la han sig tillrätta i den lilla soffan.
- Tja, godnatt antar jag, sa han och log.
Jag böjde mig ner och kysste honom.
- Godnatt Justin.
Nästa morgon hade vi brottom till flygplatsen. Jag slet på mig kläderna och kastade i mig frukosten. Jag hade packat igår när Justin och pappa hade sitt lilla snack i vardagsrummet. Nu slet jag den till mig och skyndade mig ut i bilen. Jag slängde in väskan där bak och sedan hoppade jag in bredvid Justin i baksätet. Klockan var inte alls mycket och vi gäspae gång på gång. Justins hår var rufsigt och han såg riktigt nyvaken ut. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och han lutade sitt huvud mot mitt. Han hummade lågt. Det var mysigt. Jag somnade på hans axel men vaknade av att vi stod stilla. Vi gick in på flygplatsen där vi möttes av Usher, Pattie och ett par livvakter. Mamma och pappa hälsade på dem allihopa och så började dem prata med varandra. Jag lyssnade inte så noga på vad dem sa, jag hade fullt upp med Justin. Han hade gragit sin huva över huvudet och han höll mig tätt intill honom och viskade i mitt öra. Det gjorde mig lugn och trygg. Jag var ändå tvungen att släppa Justin till sist och så kramade jag mamma och pappa hej då. Sedan tog Justin mig i handen och så gick vi.
Jag måste ha somnat på planet för jag vaknade av att Usher ropade mitt namn. Jag såg sömnigt och oförstående på honom.
- Vi har landat, sa han och log
Jag nickade bara som svar och sträckte på mig. Justin satt bredvid mig och kikade sömnigt på mig. Han hade tydligen också sovit. Vi knäppte upp våra bälten och så gick vi ut ur planet efter hand. När vi kom till flygplatsen möttes vi av tusentals skrikande tjejer. Jag glodde bara på dem med öppen mun och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag hade glömt bort hur många dem faktiskt var, och hur vilda dem var. Jag drog min luva över huvudet och drog dragkedjan så högt jag kunde. Livvakterna omringade oss och Justin drog mig tätt intill sig. Jag kikade på hans fans och undrade hur de kunde ha sån koll på vart han befann sig hela tiden. Jag kollade upp på Justin. Han strålade. Med ett stort leende på läpparna vinkade han till sina fans och gav dem slängkyssar. Jag fnissade lite smått för mig själv. Han var så gullig. Kamerablixtrar avfyrades gång på gång och mestadels såg jag ner i marken för att undvika dem. När vi äntligen nådde fram till vår bil slängde jag mig in i den. Justin bad mig att vänta i bilen. Han stängde bildörren och så gick han iväg till sina fans igen. Han skrev några autografer, tog bilder med några tjejer och kramade vissa. Han pratade med dem och betedde sig som om han kände varenda en av dem. Nu förstod jag nog vad han menade när han sa att han verkligen älskar sina fans.
Justin hoppade in i bilen och suckade lyckligt.
- Visst är dem väl underbara, sa han och log stort.
- Såklart dem är älskling, men ska jag vara ärlig så gillar jag det bäst när vi är ensamma, sa jag och log.
Han skrattade och kysste mig.
- Agree
Pattie hoppade in i bilen och log stort mot oss.
- Hello lovebirds, sa hon och blinkade menande åt oss.
- Jag hoppas att det kommer gå bra det här då, att du följer med mig och Justin. Du kommer ju få hjälp av Justins privatlärare så att du inte kommer efter i skolan medans du är ledig.
Hennes leende var varmt och äkta, det påminde lite om Justins. Jag nickade på huvudet och sa att jag säkert skulle trivas. Bilens motor morrade igång och så körde den iväg med oss. Justin la sin arm om mig och jag lutade mitt huvud mot hans axel.
Det var en riktigt konstig känsla som for genom kroppen när jag steg in i Justins hus. Som om jag aldrig hade lämnat det. Som om det var mitt hem. Jag och Justin gick upp för trappan och upp i hans rum. Jag satte bara min väska ifrån mig. Det var inte lönt att packa upp den eftersom vi ändå skulle resa imorgon igen. Justin hade ju inte avslutat sina konserter ännu. Jag plockade upp en tidning som låg på Justins säng. Det var en seventeen tidning och gissa vem som var på omslaget. Justin såklart. Hela tidningen var en "Justin-special".
- Justin, ditt lilla ego, sa jag och skrattade.
- Vad? sa han oskyldigt men skrattade sedan han också.
- Erkänn att jag är riktigt söt, sa han och log fånigt.
Jag skrattade.
- Klart du är Justin, du är den finaste på hela planeten.
- Det är ju omöjligt eftersom du existerar, sa han samtidigt som han kom allt närmare mig. Hela tiden så log han sitt otroliga leende. Jag blev helt varm i hela kroppen. Jag älskade honom och jag hade saknat honom så mycket.
- Kyss mig, viskade jag
Han kysste mig kärleksfullt och jag la mina armar runt hans hals och kysste honom tillbaka. Vi la oss ner i hans säng och det blev allt hetare. Hans händer var överallt på en och samma gång. Han stönade lågt och kysste mig på halsen. Han drog av sig sin tröja och jag smekte över hans vältränade mage, men när han skulle ha av min tröja fick jag säga ifrån. Det var väl klart att jag hade saknat honom och så, men hans mamma kunde ju komma in när som helst. Den risken ville jag inte ta. Jag förklarade för honom att jag inte hade lust. Han sa inte emot mig, men det märktes att han var besviken. Istället låg vi bara i hans säng och myste. Det var riktigt skönt faktiskt. Vi pratade inte så värst mycket, fast det gjorde förstås ingenting. Vi njöt av varandras närhet.
- Så vad vill du hitta på idag då? sa han.
- Jag vet inte riktigt, kan vi inte bara stanna hemma och mysa idag? Vi ska ju ändå iväg imorgon så det kan va skönt med en lugn dag idag.
Det höll han med om.
- Men, jag har ändå en liten överraskning till dig, sa han.
Jag såg upp på honom där han låg och log lurigt för sig själv. Jag skrattade åt honom.
- Så länge jag slipper hoppa ut för ett stup igen så är det ingen fara, sa jag och fnissade.
- Kom igen! Erkänn att du tyckte det var roligt ändå, sa han och såg helt plötsligt hyper ut.
- Justin, jag var livrädd!
- Klart du var, men jag vet att du gillade det, sa han och la sig försiktigt över mig.
- Du, den roligaste delen var när vi nådde mark igen! sa jag och skrattade fortfarande.
- Jaså du! sa han och kisade med ögonen.
Helt plötsligt började han kittla mig. Jag skrek till och försökte vrida mig ur hans grepp samtidigt som jag asflabbade.
- Är du säker på att det inte var så roligt, ha! sa han och skrattade högt.
- Det var skittråkigt! skrattade jag.
Han började kittla mig ännu värre. Jag vred mig sparkade och slog, ja allt för att komma ur hans grepp, men det var omöjligt. För en stund fick det mig att undra hur han kunde vara så stark trots att han var så liten för sin ålder, fast han var ju större än mig i och för sig.
- Okej, okej! Jag ger mig! Det var skitroligt! Har aldrig gjort något häftigare!
Han slutade äntligen kittla mig och nu log han bara istället. Han kysste mig och en rysning spred sig längs min kropp. Det är rätt sjukt att en enda människa kan få en att känna så. Plötsligt knackade det på dörren och Justin la sig bredvid mig igen. Han drog sitt täcke upp till halsen eftersom han inte hade någon tröja på sig.
- Kom in, sa han och så såg han på mig och fnissade.
Pattie kikade försiktigt in genom dörren och log när hon såg oss.
- Maten är klar, sa han.
Justins leende hade försvunnit och han såg irriterat på sin mamma.
- Vi kommer, sa han lågt och surt.
Pattie bara himlade menande med ögonen och log mot mig. Jag log tillbaka och skrattade.
Pattie gick ut igen och lämnade dörren på glänt. Justin himlade irriterat med ögonen. Jag skrattade och kysste honom. Han la sin hand vid min midja och kysste mig allt mer passionerat. Jag avslutade kyssen och reste mig från sängen.
- Nej, vad säger du? Är du inte riktigt hungrig? sa jag riktigt retfullt och log.
Han såg bara häpet och besviket på mig.
- Har jag dig behöver jag ingen mat, sa han och drog på sig sin tröja igen.
- Tss right Justin. Vänta bara om typ 10 minuter kommer du sitta i soffan med en liten godispåse i handen som vanligt.
- Påstår du att jag e tjock ? sa han och gav mig en riktigt ledsen blick.
Jag skrattade.
- Nej, det har jag aldrig påstått. Jag menar bara att även om du har mig kommer du aldrig sluta äta Justin.
Han log.
- True
- Busted!
Vi skrattade när vi gick ner längs med trappan. Pattie satt redan vid matbordet och väntade på oss. Vi slog oss ner mitt emot henne.
- Så vad hade ni tänkt hitta på idag då?
- Inte mycket. Vi hade mest tänkt stanna hemma och ta det lite lugnt idag, svarade Justin henne.
- Okej
Efter maten såg vi på en riktigt dryg film som Justin tydligen älskade. Ska jag vara helt ärlig så sög filmen riktigt hårt. Fast det kan ha varit eftersom jag inte hängde med så mycket eftersom jag hade fullt upp med Justin. När vi ser på film, så ser vi inte på filmen utan vi myser mest i soffan och proppar i oss popcorn och läsk. Nu låg vi där och kysste varann. Jag hade ingen aning om vad klockan var men Pattie hade sagt godnatt för en evighet sedan. Plötsligt la Justin sina armar runt mig och lyfte upp mig i famnen. Jag blev riktigt förvånad över hur han orkade. Han bar mig försiktigt upp för trappan och in på hans rum. Han la mig i sängen och kysste mig kärleksfullt. Så viskade han i mitt öra.
- Har jag inte fått vänta tillräckligt länge nu?
Hans hesa röst var så sexig när han viskade. Jag kysste honom på halsen och viskade tillbaka.
- Jag älskar dig
Han log och så kysste han mig. Jag drog av hans tröja och han tog av min. Jag hade längtat efter honom så länge. Jag rös till när hans varma kropp mötte min nakna hud. Han knäppte lätt upp min bh och jag slängde den på golvet. Han log lurigt innan han dök under täcket och smekte av mina byxor. jag stönade lågt. Han tog av sig sina egna byxor. Jag tog av hans kalsonger och han tog av mina trosor. Hela tiden kysste han mig överallt. Jag slöt mina ögon och njöt av honom för ett tag, men sedan var det min tur att ge. Vi rullade över så att jag låg över honom. Jag smekte över hans sexiga mage och kysste honom allt längre ner. Han flämtade till när jag nådde den och jag fnissade över hur mycket kontroll jag egentligen hade över honom just då. Jag kröp upp till honom igen och vi snurrade så han låg över mig. Jag viskade att han skulle ta det lugnt så att inte Pattie skulle märka något. Han nickade förstående och så kom han försiktigt in i mig. Jag flämtade till och så började vi röra oss i en jämn takt. Det var helt fantastiskt. Gud som jag hade längtat efter honom. Jag böjde mig fram och viskade i hans öra
- Please make it last all night..
Jag vaknade av att Pattie skakade liv i mig. Jag drog täcket över huvudet men hon gav sig inte. Justin vaknade också sakta till liv bredvid mig. Han pussade mig på kinden och sedan såg han sig omkring. När det gick upp för honom att vi båda var nakna blev han riktigt generad.
- Mamma! sa han menande och Pattie vände på klacken.
- Jag vill inte behöva väcka er fler gånger! Ni får skynda er nu. Usher är väl här när som helst. Jag drog på mig min tjocktröja sen dagen före och så packade jag upp nya kläder ur min väska. Justin hade somnat igen och han såg ut som en liten bebis där han låg och snarkade på sängen. Jag gick fram till honom och kysste honom på halsen. Han öppnade sakta ögonen och såg riktigt sömnigt på mig. Han log smått och gav ifrån sig ett gnyende läte. Jag log.
- Älskling, du måste gå upp nu, du ska ju uppträda idag. Du tänker väl inte svika fansen och mig.
Jag försökte se ledsen ut. Jag vet inte om det funkade men han satte sig i alla fall upp i sängen och gnuggade sig i ögonen.
- Jag kommer, sa han hest.
- Jag ska bara ta en dusch, sa jag och pussade honom snabbt på munnen.
På något vänster hade Justin lyckats ta sig upp ur sängen och nu satt han nyduschad vid frukostbordet och tuggade i sig en macka. Jag hade redan packat ihop mina saker och väskan stod redo vid dörren och väntade. Nu väntade vi bara på Justin. Plötsligt knackade det på dörren och Usher kom in genom dörren. Justin proppade resten av mackan i munnen och så gick han fram och kramade om Usher. Det var inte bara Usher som stod vid dörren utan två till killar stod där. Antagligen några från Justins crew. Jag visste inte så mycket om hur eller vilka han jobbade med över huvudtaget. Vi skyndade oss på i alla fall och till slut satt vi där i bilen på väg till vårt hotell, trodde jag.
- Ja, jag glömde säga att vi ska på en skivsignering idad, är det okej för dig att följa med?
Justin tog min hand och såg frågande på mig. Jag nickade bara. Visst klarade jag väl av en liten skivsignering.
Jag skulle aldrig ha kunnat ana att så mycket människor får plats på ett så litet område. Justin skulle sitta och signera i en affär och helt ärligt kunde man inte se längre att det var någon affär på grund av alla människor. Fansen skrek som galningar. Jag tänkte dra min huva över huvudet men Justin stoppade mig.
- Det behövs inte längre, sa han och log.
Han tog min hand och flätade sina fingrar runt mina, jag log.
Han satte sig ner vid ett litet bord och pratade i mikrofånen som någon gubbe gav till honom. Han pratade med sina fans. Skojjade med dem och besvarade deras frågor. Plötsligt var det en tjej som räckte upp handen. Justin pekade på henne.
- Ja, du där?
- Är hon din flickvän?
Tjejen pekade rakt på mig och jag kände att jag blev alldeles högröd i ansiktet. Justin log.
- Ja, det är min flickvän och jag älskar henne väldigt mycket.
Helt plötsligt blev alla tjejerna i publiken tysta och stirrade på mig. Jag har nog aldrig kännt mig så iaktagen förut. Tjejerna räckte upp sina händer igen, men nu handlade nästan varenda fråga om mig så det slutade med att jag fick prata i mikrofånen och förklara för alla vem jag var. Det flöt faktiskt på sen. Jag fick en stol så jag kunde sitta bredvid Justin och göra honom sällskap. Plötsligt kom det fram en liten flicka till Justin. Hon kan inte varit äldre än 7. Justin sken upp. Det gjorde han alltid när han såg små barn. Hon fick både Justins autograf och en puss på kinden och gissa om hon blev lycklig. Jag blev faktiskt riktigt chockad när hon frågade efter min autograf. Jag bara stirrade på henne som om jag aldrig hört vad hon sa. Justin fick hjälpa mig och när väl den lilla flickan fått min autograf var det allt fler som ville ha den. Varför ville dem ha mitt namn på en lapp? Det var väl inget märkvärdigt med det? Eller? När alla hade fått sina skivor signerade reste Justin sig från sin stol och sträckte på sig. När vi skulle hem igen var det inte bara Justins namn som hördes bland fansen. Jag kunde urskilja mitt namn här och där. Justin kramade några fans och fotades tillsammans med några. Plötsligt hörde jag hur någon ropade mitt namn. Jag stirrade rakt på en tjej med kolsvart platt hår och mörka ögon. Hon hade ett sött ansikte men något gjorde att hon såg irriterad ut. Jag kunde inte komma på vad men något var det. Hon ropade mitt namn igen och höll upp en lapp och en penna. Ville hon ha min autograf eller? Jag gick bort till henne och tog hennes penna och skulle skriva på hennes lapp. Hon såg mot hånfullt i ögonen. På något vis gick hennes blick ända in i min själ och jag kunde känna hur något inte var som det skulle. Plötsligt grep hon tag i min arm och drog den till sig.
- Nuu!! skrek hon.
Jag han knappt uppfatta vad som hände innan det var för sent. Något silvrigt, blänkande och vasst skar mig djupt ich långt i underarmen. Ett riktigt märkligt ljud lämnade min strupe och allt blev tyst. Det enda som jag kunde se var blodet som forsade från min arm. Jag stirrade på den och hackade tänder. Jag frös så risligt. Jag snurrade runt och såg på Justin. Hans ansikte var förvridet i ilska och tårarna rann längs hans kinder. Trots att han var så arg kunde jag se hur rädd han var. Det såg man på hans ögon. Jag försökte ropa på honom men strupen ville inte som jag ville. Jag föll till marken och skakade. Jag frös så mycket att jag huttrade. Allt jag kunde höra var hans röst. Hur han skrek mitt namn. Han sprang i full fart mot mig men trots det kändes det som en evighet innan han nådde mig. Han satte sig på huk och skrek förtvivlat. Två livvakter hade nått fram till mig nu också. Men för mig var dem endast två stora svarta klumpar. Allt jag såg var Justins sårade ansikte. Det var mitt fel. Det var mitt fel att han mådde dåligt. Mitt fel!
- Jag älskar dig, viskade jag.
Sedan blev allt svart.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
Smyginlägg :/
Hej, jag har lyckats smyga mig in på datan. Jag vet att jag sa att jag skulle börja uppdatera mer och så, men såklart bestämmer mina föräldrar sig för att jag ska ha dataförbud just nu D: Jag har fått det eftersom jag hänger lite efter i skolan, eftersom jag sitter lite mycket vid datorn. Wops!
Så nu har jag fått dataförbud tills jag börjat sköta skolan igen :/
Jag ska försöka mitt bästa så att ni inte behöver vänta allt för länge, håll ut! Tack för alla fina kommentarer och för att ni har tålamod <3
Nu måste jag sticka igen innan mamma och pappa kommer hem :S
Så nu har jag fått dataförbud tills jag börjat sköta skolan igen :/
Jag ska försöka mitt bästa så att ni inte behöver vänta allt för länge, håll ut! Tack för alla fina kommentarer och för att ni har tålamod <3
Nu måste jag sticka igen innan mamma och pappa kommer hem :S
Rekord :3
Vill bara att alla ska veta att ni har slagit besöksrekord :D
Jag tänkte fira det med att nästa kapitel som kommer. Det 20, kommer vara extra långt :) Tyvärr kommer det nog dröja, i alla fall till imorgon tills det kommer.
Så nu hoppas jag att ni har något att se fram emot. Hoppas ni gillar novellen och skickar många kommentarer. Ju fler kommentarer ju mer blir jag peppad till att skriva ;)
Här får ni lite bilder sålänge ;)
:)
You him and me - episode 19
Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade inte velat gör någonting efter att det tagit slut. Ingenting betydde någonting längre. Mamma lät mig deppa i två dagar men sedan fick hon nog.
- Justin, nu räcker det! Du kan inte sitta här och tjura resten av ditt liv bara för att hon har gjort slut!
Mamma lät riktigt arg men jag var desstu argare.
- Jag älskar henne!! Ingenting är viktigare!
Mamma suckade bara åt mig och la armarna i kors.
- Du får fixa till dig lite i alla fall för det kommer en kompis till dig på besök snart.
-Jag vill inte se Jasmine! skrek jag.
- Bra, för det är inte Jasmine.
- Jag vill inte se Caitlin heller!
- Det är inte Caitlin heller, sluta va så sur och sätt fart nu!
Trots att jag var så sårad blev jag ändå väldigt nyfiken. Vem var det om inte Jasmine eller Caitlin. Tänk om.. Tänk om det var Sara! Tänk om hon hade flygit hit för att prata med mig och säga att allt bara var ett misstag. Jag fick plötsligt brottom. Jag slängde mig in i duschen och sedan klädde jag på mig en svart t-shirt och ett par jeans och så borstade jag tänderna. Jag fixade till frillan lite extra innan jag var helt klar. Det knackade på hotelldörren och jag sprang fram till den och slet upp den. Det var inte Sara som stod där ute. Men jag blev inte besviken för det. För där stod Selena, Min absolut bästa tjejkompis. Hon log stort när hon såg mig och kastade sig i mina armar. Det var så skönt att få se henne igen. Det var verkligen längesen. Vi pratade hela tiden i mun på varandra och så satte vi oss vid köksbordet.
Hon talade om för mig hur hennes karriär hade gått och hur hennes sjuka mormor hade blivit bättre. Jag berättade för henne om Sara och om Caitlin och Jasmine och allt i hop. Selena kunde jag berätta vad som helst för. Hon skulle inte skvallra för någon. Det visste jag. Hon lyssnade förstående på vad jag berättade för henne.
- Jisses! Justin du har verkligen satt dig själv i klistret.
- Vad ska jag göra?
Jag såg hjälplöst på henne. Hon la sin hand på min.
- Jag vet inte säkert Justin. Men kärlek går inte över bara sådär. Jag tror att Sara fortfarande älskar dig, men hon är för sårad för att låta dig få veta det. Hon kan inte lita på dig längre Justin. Om du vill få tillbaka henne måste du få henne att lita på dig igen. Hon måste vara säker på att du älskar henne. Bara henne!
- Hur?
- Åk till henne. Visa hur mycket hon betyder för dig och få henne att lita på dig igen. Kanske det inte fungerar men det är den enda chansen du har på dig.
Jag såg på Selena. Hon var verkligen en sån fin vän. Med henne var det inte som med Caitlin eller Jasmine. Vi hade dejtat. Jag och Selena, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra på det sättet. Vi var bara vänner. Just nu var det riktigt skönt att veta det. Jag kramade henne.
- Tack så jättemycket!
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Dagarna gick och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med Markus och Sanna. Vi hade precis varit och badat i ett badhus som låg i närheten. Vi hade åkt buss in till badhuset och vi åkte även buss hem. Jag skulle hoppa av först av oss. Jag reste mig upp sa hej då till Sanna och Markus och sedan gick jag av bussen. När jag kom hem gick jag upp och tog en lång dusch. Det plingade på dörren när jag stod i duschen. Äsch! Mamma och pappa får öppna. Det var tydligen en försäljare eller något för dörren stängdes snabbt igen. Jag gick ur duschen och tog en handduk om mig. Sedan gick jag in på mitt rum och skulle just släppa handduken när jag märkte att någon var i mitt rum. Jag drog snabbt handduken om mig och stirrade på honom där han satt i min säng.
- Vad gör du här? Vem släppte in dig?
- Dina föräldrar
- Vad gör du här? sa jag irriterat.
Jag kunde inte riktigt fatta att Justin verkligen var här. Jag trodde att jag drömde bara.
- Jag vill säga förlåt
- Jag kan inte förlåta dig, Justin. Det har jag redan sagt till dig.
- Okej, men låt mig då få visa dig något en sista gång
Han såg förväntnadsfullt på mig. Jag suckade.
- Visst, men låt mig byta om först.
Justin satt bara kvar i min säng och stirrade på mig.
- Hallå!?
- Vad?
- Jag vill kanske inte att du glor på mig när jag byter om
- Varför inte? Jag har ju redan sett dig ett antal gånger
Han log.
- Gå ut! sa jag irriterat och äntligen reste han sig upp ur min säng och gick ut ur mitt rum. Jag bytte snabbt om innan jag gick ut från mitt rum. Justin tog min hand men jag drog den snabbt till mig. Han kunde inte bara komma hit och tro att allt skulle bli som vanligt igen. Han såg ner i marken och bet sig i läppen. Sedan gick han bara före mig ut genom dörren. Där ute stod hans bil. Jag kunde inte fatta hur han hade fått den till Sverige men vi satte oss i alla fall i bilen. Justin plockade upp något från sin ficka och räckte det till mig.
- Här ta på den, sa han.
Det var en ögonbindel.
- Vad ska det vara bra för, sa jag och gav honom en arg blick.
- Jo kom igen, det blir kul. Ta på den.
Jag gjorde motvilligt som han sa. Vad hade han nu för sig. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Det var en lång och spänd tystnad mellan oss. Om det inte vore för tystnaden, eller smärtan i mitt bröst skulle allt va som vanligt. Det skulle inte vara något skumt med att sitta bredvid Justin i hans bil. Men just nu var ingenting som förr. Jag älskade honom fortfarande. Jag försökte lura mig själv att jag hatade honom. Då gjorde det inte riktigt lika ont längre. Trots det visste jag att jag fortfarande älskade honom, jag skulle alltid älska honom. Det var klart att jag inte ville ha det såhär. Jag ville älska honom, jag ville bli älskad av honom. Men jag kunde inte lita på honom.
Äntligen stannade han bilen. Jag hörde hur han öppnade och stängde sin dörr. Sedan gick han runt bilen och öppnade min dörr. Han tog mina händer.
- Kom, sa han.
Jag klev försiktigt ur bilen och så följde jag efter honom. Jag hade ingen aning vart jag befann mig eller vart vi var på väg. Vi stannade plötsligt och ett mycket märkligt klirrande ljud nådde mina öron. Jag kunde ju inte se något så jag hoppade överraskat till och ställde mig närmare Justin.
- Vad var det?! sa jag oroligt och försökte kika under ögonbindeln.
- Ey, tjuvkika inte, sa han och skrattade åt mig.
Han drog bort ögonbindeln från mina ögon. Solljuset sved i mina ögon och jag fick blinka många gånger innan jag kunde se något. Framför oss fanns det en massa olika simbassänger och mitt framför oss simmade en nyfiken delfin. Jag hade aldrig förut sett en delfin i verkligheten. Jag satte mig på knä och stirrade på den med öppen mun.
- Nej gud så söt!
Justin satte sig på huk bredvid mig. Han log.
- Ja, visst är hon. Du får klappa henne om du vill.
Han sträckte ut sin hand och smekte över delfinens skin. Jag sträckte försiktigt ut min hand, Justin tog den och visade mig hur jag skulle klappa delfinen. Jag log. Plötsligt kom en kvinna ut ur husen som låg bredvid bassängerna. Hon hade två simdräkter i händerna och hon log.
- Hej, jag antar att det är du som är Justin, sa hon och räckte honom sin ena hand. Han struntade i hennes hand och kramade om henne. Jag såg på henne hur generad hon blev.
- Här har ni vars en simdräkt, ni kan byta om där inne.
Hon pekade på ett lite mindre hus som antagligen var omklädningsrum eller något liknande.
- Vad säger du? Vill du bada med henne? sa Justin och tittade först på mig och sedan på delfinen. Jag log och nickade. Vi tog vars en dräkt och gick till omklädningsummen. Jag bytte om snabbt men Justin hade tydligen varit snabbare. För när jag kom ut stod han och väntade på mig. Jag såg på honom. Hans hår var sådär rufsigt som jag älskade och hans ögon glittrade busigt. Den tajta simdräkten gjorde inte det hela bättre. Han var så snygg..
Kvinnan berättade lite om deras anläggning och visade oss rundor. Det fanns inte bara delfiner där. Där var sälar och sjölejon också. Vi fick hoppa i en bassäng och direkt när vi kom i vattnet blev vi omringade av delfiner. Jag skrattade, dem var så himla söta. Justin tog min hand och bad mig hålla fast i delfinens ryggfena. Jag gjorde som han sa och han log åt mig.
- Håll i dig nu, sa han och flinade.
Jag fattade inte vad han menade och såg oförstående på honom. Plötsligt började delfinen simma iväg med mig. Jag skrek till i början men sedan började jag skratta. Det var underbart. Vattnet sprutade och det gick riktigt fort faktiskt. Justin gjorde nu samma sak och hans skratt ekade i mina öron. Det gulliga skrattet. Jag släppte taget om delfinen och den dök under vattnet. Sedan kom den upp med ett högt hopp och snurrade ett varv i luften innan den dök igen.
- Wow!
Jag såg faccinerat på delfinen som simmade upp till ytan och gav ifrån sig ett klirrade läte. Ett par armar smög sig runt min midja och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Han var varm och jag kunde höra hur hans hjärtslag dunkade mot min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Han var så full av liv. Han såg så sexig ut när han var så blöt. Han slickade sig om läpparna och så kom han sakta närmare mig och kysste mig. Jag hade saknat honom så mycket, men något inom mig sa att det var fel. Jag knuffade sakta bort honom och såg ner på vattenytan. Han såg sorgset på mig.
- Kom, jag ska visa dig en sak till.
Vi simmade upp till kanten och steg upp ur polen. Vi bytte om tackade kvinnan och Justin betalade henne. Vi hoppade in i Justins bil igen. Det var fortfarande spänt mellan oss. Det kändes så fel. Men han vägrade att ge upp. Han körde iväg med mig in på en liten grusväg. Det var uppförsbacke en lång bit och jag undrade hela tiden vad han hade i tankarna. Vart var vi på väg. Han parkerade ilen och sedan såg han på mig.
- Jag vill att du tar på den här igen, sa han och räckte mig ögonbindeln.
Jag suckade men jag tog den på mig. Han ledde mig som vanligt och jag följde lydigt efter honom. Jag hörde att han pratade med någon. Det var en mann, han var troligen äldre än oss. Justin bad mig lyfta först höger sedan vänster ben. Jag gjorde som han sa och kände hur han spände en sele runt mig.
- Justin..? Vad gör du?
- Lita på mig, det blir roligt.
Justin ställde sig närmare mig och även han hade fått en sele på sig. Jag försökte backa, men jag insåg att vi var fästa vid varandra. Justin tog av mig ögonbindeln. Han log.
Jag såg mig omkring. När jag insåg att det fanns ett stup, bara ca 3 meter ifrån oss blev jag livrädd. Jag har höjjdskräck och det här var förfärligt. Jag ställde mig genast närmare Justin och la armarna om honom. Jag var så rädd för att ramla ner att jag skakade. Justin la beskyddande sina armar runt mig, hans famn hade aldrig varit så trygg. Han såg mig i ögonen.
- Litar du på mig?
- Justin.. jag..
- Scch, lita på mig. Blunda..
Jag gjorde som han sa.
- Nu vill jag att du hoppar på tre, okej?
- Justin.. vad..?
- Snälla, Sara lita på mig.
Jag drog honom tätt intill mig och gömde huvudet i hans famn.
- 1... 2..
Jag höll om honom hårdare, jag var så rädd.
- 3!!
Vi hoppade, och sedan föll vi. Det gick så snabbt att ögonbindeln åkte av mig. Jag höll om Justin så hårt jag kunde och höll andan. Det kittlade i hela mig. Jag fick en sån helskum kick. Äntligen stramade det till i selen och vi studsade upp en bit. Jag vågade inte öppna ögonen förens vi hängde helt stilla. Killarna som höll i bungyjumpett hissade sakta upp oss igen. Jag kollade på Justin. Han skrattade.
- Visst var det väl härligt! sa han lyckligt.
- Jag var så rädd!
- Men du litade på mig..
Justin såg mig djupt i ögonen.
- Ja.. ja Justin, jag litar på dig.
Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka. Vi måste ha sett löjliga ut där vi hängde upp och ner och kysstes. Det tog ett tag innan vi hade kommit upp igen men jag kan säga att det var riktigt skönt att stå på marken igen. Jag la mig ner på marken och andades ut. Hade jag verkligen gjort det där precis? Justin la sig bredvid mig och tog min hand.
- Vilken känsla, sa jag och log mot honom.
- Ja verkligen
- Så, vad händer nu då? Ska du tillbaka till USA och uppträda igen eller.
-Ja..
Jag suckade. Det var väl det jag trodde. Nu skulle jag behöva va utan honom i nästan två veckor. Det hade bara gått tre dagar och det hade redan hänt så mycket.
- Jag kommer sakna dig, sa jag och såg på honom.
- Va? Så du vill inte följa med då?
Jag såg oförstående på honom, vad menade han. Då log han lurigt.
- Jag tänkte inte åka utan dig, sa han.
- Bra! För jag tänker inte stanna här utan dig.
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Jag hade inte velat gör någonting efter att det tagit slut. Ingenting betydde någonting längre. Mamma lät mig deppa i två dagar men sedan fick hon nog.
- Justin, nu räcker det! Du kan inte sitta här och tjura resten av ditt liv bara för att hon har gjort slut!
Mamma lät riktigt arg men jag var desstu argare.
- Jag älskar henne!! Ingenting är viktigare!
Mamma suckade bara åt mig och la armarna i kors.
- Du får fixa till dig lite i alla fall för det kommer en kompis till dig på besök snart.
-Jag vill inte se Jasmine! skrek jag.
- Bra, för det är inte Jasmine.
- Jag vill inte se Caitlin heller!
- Det är inte Caitlin heller, sluta va så sur och sätt fart nu!
Trots att jag var så sårad blev jag ändå väldigt nyfiken. Vem var det om inte Jasmine eller Caitlin. Tänk om.. Tänk om det var Sara! Tänk om hon hade flygit hit för att prata med mig och säga att allt bara var ett misstag. Jag fick plötsligt brottom. Jag slängde mig in i duschen och sedan klädde jag på mig en svart t-shirt och ett par jeans och så borstade jag tänderna. Jag fixade till frillan lite extra innan jag var helt klar. Det knackade på hotelldörren och jag sprang fram till den och slet upp den. Det var inte Sara som stod där ute. Men jag blev inte besviken för det. För där stod Selena, Min absolut bästa tjejkompis. Hon log stort när hon såg mig och kastade sig i mina armar. Det var så skönt att få se henne igen. Det var verkligen längesen. Vi pratade hela tiden i mun på varandra och så satte vi oss vid köksbordet.
Hon talade om för mig hur hennes karriär hade gått och hur hennes sjuka mormor hade blivit bättre. Jag berättade för henne om Sara och om Caitlin och Jasmine och allt i hop. Selena kunde jag berätta vad som helst för. Hon skulle inte skvallra för någon. Det visste jag. Hon lyssnade förstående på vad jag berättade för henne.
- Jisses! Justin du har verkligen satt dig själv i klistret.
- Vad ska jag göra?
Jag såg hjälplöst på henne. Hon la sin hand på min.
- Jag vet inte säkert Justin. Men kärlek går inte över bara sådär. Jag tror att Sara fortfarande älskar dig, men hon är för sårad för att låta dig få veta det. Hon kan inte lita på dig längre Justin. Om du vill få tillbaka henne måste du få henne att lita på dig igen. Hon måste vara säker på att du älskar henne. Bara henne!
- Hur?
- Åk till henne. Visa hur mycket hon betyder för dig och få henne att lita på dig igen. Kanske det inte fungerar men det är den enda chansen du har på dig.
Jag såg på Selena. Hon var verkligen en sån fin vän. Med henne var det inte som med Caitlin eller Jasmine. Vi hade dejtat. Jag och Selena, men vi var helt enkelt inte gjorda för varandra på det sättet. Vi var bara vänner. Just nu var det riktigt skönt att veta det. Jag kramade henne.
- Tack så jättemycket!
------------------------
Ur Saras's synvinkel
------------------------
Dagarna gick och jag hade faktiskt riktigt roligt tillsammans med Markus och Sanna. Vi hade precis varit och badat i ett badhus som låg i närheten. Vi hade åkt buss in till badhuset och vi åkte även buss hem. Jag skulle hoppa av först av oss. Jag reste mig upp sa hej då till Sanna och Markus och sedan gick jag av bussen. När jag kom hem gick jag upp och tog en lång dusch. Det plingade på dörren när jag stod i duschen. Äsch! Mamma och pappa får öppna. Det var tydligen en försäljare eller något för dörren stängdes snabbt igen. Jag gick ur duschen och tog en handduk om mig. Sedan gick jag in på mitt rum och skulle just släppa handduken när jag märkte att någon var i mitt rum. Jag drog snabbt handduken om mig och stirrade på honom där han satt i min säng.
- Vad gör du här? Vem släppte in dig?
- Dina föräldrar
- Vad gör du här? sa jag irriterat.
Jag kunde inte riktigt fatta att Justin verkligen var här. Jag trodde att jag drömde bara.
- Jag vill säga förlåt
- Jag kan inte förlåta dig, Justin. Det har jag redan sagt till dig.
- Okej, men låt mig då få visa dig något en sista gång
Han såg förväntnadsfullt på mig. Jag suckade.
- Visst, men låt mig byta om först.
Justin satt bara kvar i min säng och stirrade på mig.
- Hallå!?
- Vad?
- Jag vill kanske inte att du glor på mig när jag byter om
- Varför inte? Jag har ju redan sett dig ett antal gånger
Han log.
- Gå ut! sa jag irriterat och äntligen reste han sig upp ur min säng och gick ut ur mitt rum. Jag bytte snabbt om innan jag gick ut från mitt rum. Justin tog min hand men jag drog den snabbt till mig. Han kunde inte bara komma hit och tro att allt skulle bli som vanligt igen. Han såg ner i marken och bet sig i läppen. Sedan gick han bara före mig ut genom dörren. Där ute stod hans bil. Jag kunde inte fatta hur han hade fått den till Sverige men vi satte oss i alla fall i bilen. Justin plockade upp något från sin ficka och räckte det till mig.
- Här ta på den, sa han.
Det var en ögonbindel.
- Vad ska det vara bra för, sa jag och gav honom en arg blick.
- Jo kom igen, det blir kul. Ta på den.
Jag gjorde motvilligt som han sa. Vad hade han nu för sig. Bilen startade och så körde han iväg med mig. Det var en lång och spänd tystnad mellan oss. Om det inte vore för tystnaden, eller smärtan i mitt bröst skulle allt va som vanligt. Det skulle inte vara något skumt med att sitta bredvid Justin i hans bil. Men just nu var ingenting som förr. Jag älskade honom fortfarande. Jag försökte lura mig själv att jag hatade honom. Då gjorde det inte riktigt lika ont längre. Trots det visste jag att jag fortfarande älskade honom, jag skulle alltid älska honom. Det var klart att jag inte ville ha det såhär. Jag ville älska honom, jag ville bli älskad av honom. Men jag kunde inte lita på honom.
Äntligen stannade han bilen. Jag hörde hur han öppnade och stängde sin dörr. Sedan gick han runt bilen och öppnade min dörr. Han tog mina händer.
- Kom, sa han.
Jag klev försiktigt ur bilen och så följde jag efter honom. Jag hade ingen aning vart jag befann mig eller vart vi var på väg. Vi stannade plötsligt och ett mycket märkligt klirrande ljud nådde mina öron. Jag kunde ju inte se något så jag hoppade överraskat till och ställde mig närmare Justin.
- Vad var det?! sa jag oroligt och försökte kika under ögonbindeln.
- Ey, tjuvkika inte, sa han och skrattade åt mig.
Han drog bort ögonbindeln från mina ögon. Solljuset sved i mina ögon och jag fick blinka många gånger innan jag kunde se något. Framför oss fanns det en massa olika simbassänger och mitt framför oss simmade en nyfiken delfin. Jag hade aldrig förut sett en delfin i verkligheten. Jag satte mig på knä och stirrade på den med öppen mun.
- Nej gud så söt!
Justin satte sig på huk bredvid mig. Han log.
- Ja, visst är hon. Du får klappa henne om du vill.
Han sträckte ut sin hand och smekte över delfinens skin. Jag sträckte försiktigt ut min hand, Justin tog den och visade mig hur jag skulle klappa delfinen. Jag log. Plötsligt kom en kvinna ut ur husen som låg bredvid bassängerna. Hon hade två simdräkter i händerna och hon log.
- Hej, jag antar att det är du som är Justin, sa hon och räckte honom sin ena hand. Han struntade i hennes hand och kramade om henne. Jag såg på henne hur generad hon blev.
- Här har ni vars en simdräkt, ni kan byta om där inne.
Hon pekade på ett lite mindre hus som antagligen var omklädningsrum eller något liknande.
- Vad säger du? Vill du bada med henne? sa Justin och tittade först på mig och sedan på delfinen. Jag log och nickade. Vi tog vars en dräkt och gick till omklädningsummen. Jag bytte om snabbt men Justin hade tydligen varit snabbare. För när jag kom ut stod han och väntade på mig. Jag såg på honom. Hans hår var sådär rufsigt som jag älskade och hans ögon glittrade busigt. Den tajta simdräkten gjorde inte det hela bättre. Han var så snygg..
Kvinnan berättade lite om deras anläggning och visade oss rundor. Det fanns inte bara delfiner där. Där var sälar och sjölejon också. Vi fick hoppa i en bassäng och direkt när vi kom i vattnet blev vi omringade av delfiner. Jag skrattade, dem var så himla söta. Justin tog min hand och bad mig hålla fast i delfinens ryggfena. Jag gjorde som han sa och han log åt mig.
- Håll i dig nu, sa han och flinade.
Jag fattade inte vad han menade och såg oförstående på honom. Plötsligt började delfinen simma iväg med mig. Jag skrek till i början men sedan började jag skratta. Det var underbart. Vattnet sprutade och det gick riktigt fort faktiskt. Justin gjorde nu samma sak och hans skratt ekade i mina öron. Det gulliga skrattet. Jag släppte taget om delfinen och den dök under vattnet. Sedan kom den upp med ett högt hopp och snurrade ett varv i luften innan den dök igen.
- Wow!
Jag såg faccinerat på delfinen som simmade upp till ytan och gav ifrån sig ett klirrade läte. Ett par armar smög sig runt min midja och kramade mig hårt. Jag slöt mina ögon och njöt av hans närhet. Han var varm och jag kunde höra hur hans hjärtslag dunkade mot min rygg. Jag vände mig om och såg på honom. Han var så full av liv. Han såg så sexig ut när han var så blöt. Han slickade sig om läpparna och så kom han sakta närmare mig och kysste mig. Jag hade saknat honom så mycket, men något inom mig sa att det var fel. Jag knuffade sakta bort honom och såg ner på vattenytan. Han såg sorgset på mig.
- Kom, jag ska visa dig en sak till.
Vi simmade upp till kanten och steg upp ur polen. Vi bytte om tackade kvinnan och Justin betalade henne. Vi hoppade in i Justins bil igen. Det var fortfarande spänt mellan oss. Det kändes så fel. Men han vägrade att ge upp. Han körde iväg med mig in på en liten grusväg. Det var uppförsbacke en lång bit och jag undrade hela tiden vad han hade i tankarna. Vart var vi på väg. Han parkerade ilen och sedan såg han på mig.
- Jag vill att du tar på den här igen, sa han och räckte mig ögonbindeln.
Jag suckade men jag tog den på mig. Han ledde mig som vanligt och jag följde lydigt efter honom. Jag hörde att han pratade med någon. Det var en mann, han var troligen äldre än oss. Justin bad mig lyfta först höger sedan vänster ben. Jag gjorde som han sa och kände hur han spände en sele runt mig.
- Justin..? Vad gör du?
- Lita på mig, det blir roligt.
Justin ställde sig närmare mig och även han hade fått en sele på sig. Jag försökte backa, men jag insåg att vi var fästa vid varandra. Justin tog av mig ögonbindeln. Han log.
Jag såg mig omkring. När jag insåg att det fanns ett stup, bara ca 3 meter ifrån oss blev jag livrädd. Jag har höjjdskräck och det här var förfärligt. Jag ställde mig genast närmare Justin och la armarna om honom. Jag var så rädd för att ramla ner att jag skakade. Justin la beskyddande sina armar runt mig, hans famn hade aldrig varit så trygg. Han såg mig i ögonen.
- Litar du på mig?
- Justin.. jag..
- Scch, lita på mig. Blunda..
Jag gjorde som han sa.
- Nu vill jag att du hoppar på tre, okej?
- Justin.. vad..?
- Snälla, Sara lita på mig.
Jag drog honom tätt intill mig och gömde huvudet i hans famn.
- 1... 2..
Jag höll om honom hårdare, jag var så rädd.
- 3!!
Vi hoppade, och sedan föll vi. Det gick så snabbt att ögonbindeln åkte av mig. Jag höll om Justin så hårt jag kunde och höll andan. Det kittlade i hela mig. Jag fick en sån helskum kick. Äntligen stramade det till i selen och vi studsade upp en bit. Jag vågade inte öppna ögonen förens vi hängde helt stilla. Killarna som höll i bungyjumpett hissade sakta upp oss igen. Jag kollade på Justin. Han skrattade.
- Visst var det väl härligt! sa han lyckligt.
- Jag var så rädd!
- Men du litade på mig..
Justin såg mig djupt i ögonen.
- Ja.. ja Justin, jag litar på dig.
Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka. Vi måste ha sett löjliga ut där vi hängde upp och ner och kysstes. Det tog ett tag innan vi hade kommit upp igen men jag kan säga att det var riktigt skönt att stå på marken igen. Jag la mig ner på marken och andades ut. Hade jag verkligen gjort det där precis? Justin la sig bredvid mig och tog min hand.
- Vilken känsla, sa jag och log mot honom.
- Ja verkligen
- Så, vad händer nu då? Ska du tillbaka till USA och uppträda igen eller.
-Ja..
Jag suckade. Det var väl det jag trodde. Nu skulle jag behöva va utan honom i nästan två veckor. Det hade bara gått tre dagar och det hade redan hänt så mycket.
- Jag kommer sakna dig, sa jag och såg på honom.
- Va? Så du vill inte följa med då?
Jag såg oförstående på honom, vad menade han. Då log han lurigt.
- Jag tänkte inte åka utan dig, sa han.
- Bra! För jag tänker inte stanna här utan dig.
Han log och sedan kysste han mig...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
You him and me - episode 18
Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Kvällen hade varit helt amazing! Mina fans är verkligen bäst! Energin var helt otrolig och jag var fortfarande helt hyper, trots att jag hade uppträtt så mycket. Jag fick lust att ringa Sara och fråga vad hon tyckte om kvällen. Jag tog upp min mobil och ringde. Hennes mobil var avstängd. Typiskt! Jasmine drog med mig till ett avskiljt rum där vi satte oss ner och andades ut.
- Vilken underbar kväll!
- Ja verkligen, svarade jag.
Vi fortsatte prata om hur roligt det hade varit att uppträda tillsammans.
- Åh Justin det var så längesen vi sågs, sa hon och så lutade hon sitt huvud mot min axel.
Jag hade saknat henne också.
- Justin, vad hände egentligen med oss?
Det där var känsligt för mig, det visste hon.
- Det vet du..
- Jag vet att det var dumt av mig, men jag har faktiskt sagt förlåt tusen gånger, jag fattar inte varför du inte kommer över det.
Hon såg på mig nu.
- Jasmine, mina fans betyder jättemycket för mig. Jag måste själv få bestämma när jag är beredd att gå ut med ett förhållande.
- Men jag har ju sagt förlåt, och jag lovar att det aldrig ska hända igen.
Hennes ansikte kom närmare mitt.
- Gjort är gjort, dessutom känner jag inte likadant för dig längre.
- Så synd, sa hon och såg sexigt på mig.
- Låt mig då få en sista kyss
Hon såg sorgsen ut.
- Jag kan inte Jasmine, jag har flickvän.
- Hon får aldrig veta. En enda oskyldig kyss, du menar ju inte ens det. För min skull?
Hon var så nära mig nu. Innan jag hann tänka efter så kysste jag henne. Jag skulle precis sluta när hon började kyssa mig allt mer passionerat. Jag hade saknat hennes närhet, det gick inte att förneka. Hon smekte mig försiktigt i nacken och jag rös. Vi la oss ner i soffan och jag började bli allt mer upphetsad. Hon kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Hon smekte av mig min tröja och jag började få stånd. Shit! Vad höll jag på med egentligen. Hon stack ner sin hand och tog tag i den. Åhh! Varför skulle alla göra så. Jag slet plötsligt bort hennes hand och hoppade av henne. Jag sprang mot första toalett och låste in mig. Jag försökte lugna ner mig men det var omöjligt. Jag var så upphetsad. Jag var tvungen att själv avsluta där hon hade börjat. Först då kunde jag tänka normalt igen. Helvete! Varför jag? Jag la mitt ansikte i händerna och grät. Hon skulle hata mig för all evighet. Jag hade lovat att det aldrig skulle hända igen. Så varför gjorde jag det?
Jasmine knackade oroligt på toalettdörren.
- Stick! Allt är ditt fel! grät jag.
- Snälla Justin, kom ut så vi kan prata om det.
Jag var så förvirrad. Alla dessa vackra tjejer gjorde mig så jävla förvirrad. Jag skämdes. Jag om någon borde kunna kontrollera mig själv runt alla tjejer, men det hade faktiskt blivit svårare och svårare. Just nu kändes det som om alla stod och drog i mig. Alla ville ha något från mig. Jag var så trött på allt. Det är svårt, hur jag än gör kommer jag såra någon. Jag älskade Sara mer än något annat. Men nu hade jag förstört det. Jag hade förstört allt.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var meningen att Sanna och Markus skulle sova över hos mig så knackade försiktigt på min dörr innan dem gick in på mitt rum. Jag satt i sängen med en kudde i famnen och grät. Jag hade inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Sanna satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Så, gumman. Han menade ingenting med det. De var bara teater.
Hennes ord hjälpte faktiskt lite men jag var fortfarande sårad och upprörd. Markus satte sig på min andra sida och la en tröstande hand på min axel.
Jag lugnade ner mig lite och fick för mig att jag ville ringa till Justin. Sanna bad mig vänta tills imorgon eftersom det var så sent. Jag kunde inte vänta en sekund till. Jag gick och hämtade min mobil. Fuck! Den hade inget batteri. Jag sprang upp på mitt rum och satte i laddaren. Mobilen startade segare än någonsin förut och jag svor gång på gång. Markus och Sanna såg oroligt på mig.
Äntligen startade mobilen. Jag slog snabbt in Justins mobilnummer. Japp, jag kunde det utantill. En signal hördes, två signaler hördes. När han svarade kunde jag höra hur han andades ansträngt.
- Justin? sa jag oroligt.
- Förlåt.. sa en ynklig röst, jag förstod att han grät.
- Nej, Justin du behöver inte be om förlåtelse, det var ju bara en puss. Det jag gjorde mot dig med Jonte är mycket värre.
Han snyftade till.
- Nej! Det här är mycket värre, jag fattar inte hur jag kan vara så dum!
- Jag gjorde det igen grät han.
- Jasmine kysste mig och jag försökte sluta.. men jag kunde inte. Hon stoppade ner handen men jag... Sara snälla säg något.
Mitt blod frös till is. Jag stod som förstelnad, kunde inte röra mig ur fläcken. Jag ville inte tro honom.
- Det hände ingenting mer, jag lyckades sluta innan något hände, jag svär! snälla du måste tro på mig.
- Du lovade, sa jag kallt.
- Snälla.. förlåt! Du vet inte hur svårt det är!
Jag började också gråta.
- Hur kan du göra såhär mot mig Justin? Hur svårt är det att vara trogen va!? Jag väntar här hemma. Litar på att du ska hålla dig till bara mig. Det hinner inte ens gå en dag innan du ligger och strular med någon annan!'
Min röst lät konstig och ynklig
- Men jag... det var ju inte meningen.. jag älskar ju dig!
- Hur många tjejer har du inte sagt det till innan Justin? Va?! Jag orkar inte längre! Jag orkar inte bli sårad gång på gång.
- Snälla, vi kan prata om det när jag kommer hem.
- Nej, Justin. Det behövs inte. Du behöver inte göra dig besvär för mig. Du är fri att göra som du vill nu. Ha det så kul med Jasmine.
- Vad menar du?
- Det är slut Justin! Jag vill aldrig se dig mer..
Han skulle precis säga någonting, men jag hörde inte eftersom jag la på. Jag drämde mobilen hårt i marken och föll ihop till en hopplös pöl. Jag gömde huvudet i knäna och bölade som en liten bebis. Sanna kom snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag hörde hur Markus svor i bakgrunden.
- Vilken jävla skitstövel! sa han.
Dem försökte trösta mig båda två men det kvittade. För hur mycket jag än torkade mina tårar föll det hela tiden nya.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
- HELVETEE!! skrek jag när hon la på mobilen. Jag gämde ansiktet i händerna och grät. Jag hade förstört allt! Hela mitt liv var förstört! Jag reste mig upp och gick ilsket omkring i badrummet. Jag slog till väggen ett antal gånger och svor gång på gång. Jag såg mig själv i speglen. Det var ingen vacker syn. Mitt så välkända ansikte stirrade tillbaka på mig. Tårarna rann längs mina kinder och jag hade ett hemskt ansiktsuttryck. Jag slog med knytnäven mot speglen och kraset som den gav efter sig fick mig att hoppa baklänges. Jag drog snabbt till mig min hand och stirrade på den. Helvete! Blodet rann längs min arm och jag började komma tillbaka till verkligheten. Toalettdörren öppnades plötsligt. Jag snurrade runt och möttes av Jasmine och en livvakt. Hon skrek till när hon såg min hand och livvakten skyndade sig fram till mig.
- Vad fan håller du på med, sa han och såg oroligt på mig.
Jag snyftade bara och såg ner på min hand. Jag harklade mig.
- Är det allvarligt? frågade jag och syftade på handen.
- Nej, men det kunde gått jävligt illa! Vad sysslar du med egentligen?
Jag såg inte på honom. Jag kollade bara surt ner i marken. Han tog min arm och drog med mig bort till Usher och mamma. När mamma fick se mig blev hon genast orolig.
- Herregud! Vad är det som har hänt!?
Hon kollade förfärat på min hand.
- Kan någon hämta en sköterska eller något, sa livvakten.
Två killar sprang iväg och efter en stund kom dem tillbaka med en kvinna som bar på en liten låda. Vi tvättade såren som hade rivits upp vid knogarna och några lite längre upp på armen. Sedan la hon ett bandage runt min arm så att det skulle sluta blöda. Hon sa att det inte var någon fara med armen så jag kunde fortfarande uppträda. Jag tackade henne. Mamma ville ha reda på vad som hade hänt.
- Det är slut mellan mig och Sara, sa jag och blängde på Jasmine.
Hon såg skamset ner i marken. Mamma kramade om mig och sedan sa hon till dem andra att det räckte för ikväll. Jag och mamma hoppade in i en bil och sen var vi på väg mot hotellet igen.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
På något konstigt sätt hade jag fått tårarna att sluta rinna. Jag hade roligt faktiskt. Det var tur att Sanna och Markus var där. Annars hade jag nog inte klarat mig, det hade gjort för ont. Nu satt vi på mitt golv oh spelade monopol och käkade chips. Fast vi orkade aldrig spela färdigt så vi plockade undan spelet och så satte vi oss i min säng.
- Kan vi inte köra sanning eller konsekvens? frågade Markus plötsligt.
- Jo visst, sa jag och Sanna i kör.
- Okej, jag börjar, sa Markus och flinade.
- Sara, vad väljer du?
- Sanning
- hmm okej.. är det sant att jag är söt, sa han och log charmigt.
Jag skrattade åt honom.
- Haha! Klart du är!
- Sanna, vad väljer du?
- Sanning
- Okej.. Vem är du kär i?
- Oscar
- Okej
- Markus, vad väljer du?
- Man ska väl inte va feg heller, Konsekvens!
- hm..
Sannas blick for först på mig sedan på Markus och sedan tillbaka på mig igen.
- Ge Sara en puss, sa hon och log fånigt.
Markus såg lite generad ut men sedan böjde han sig fram och pussade mig på munnen. Jag log mot honom.
- Nej nu är jag trött, sa Markus.
-Ja ska vi inte sova, stämde Sanna in.
Eftersom min säng är ganska bred så fick vi plats alla tre i den. Sanna låg längst in mot väggen, jag i mitten och då Markus längst ut.
- Godnatt, sa vi alla gång på gång och skrattade åt varandra. Plötsligt la Markus sina armar runt mig.
- Wha! Jag ramlar ju nästan ner, sa han, mest som en ursäkt.
Jag flyttade inte på hans armar, det gjorde han inte själv heller. Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Kvällen hade varit helt amazing! Mina fans är verkligen bäst! Energin var helt otrolig och jag var fortfarande helt hyper, trots att jag hade uppträtt så mycket. Jag fick lust att ringa Sara och fråga vad hon tyckte om kvällen. Jag tog upp min mobil och ringde. Hennes mobil var avstängd. Typiskt! Jasmine drog med mig till ett avskiljt rum där vi satte oss ner och andades ut.
- Vilken underbar kväll!
- Ja verkligen, svarade jag.
Vi fortsatte prata om hur roligt det hade varit att uppträda tillsammans.
- Åh Justin det var så längesen vi sågs, sa hon och så lutade hon sitt huvud mot min axel.
Jag hade saknat henne också.
- Justin, vad hände egentligen med oss?
Det där var känsligt för mig, det visste hon.
- Det vet du..
- Jag vet att det var dumt av mig, men jag har faktiskt sagt förlåt tusen gånger, jag fattar inte varför du inte kommer över det.
Hon såg på mig nu.
- Jasmine, mina fans betyder jättemycket för mig. Jag måste själv få bestämma när jag är beredd att gå ut med ett förhållande.
- Men jag har ju sagt förlåt, och jag lovar att det aldrig ska hända igen.
Hennes ansikte kom närmare mitt.
- Gjort är gjort, dessutom känner jag inte likadant för dig längre.
- Så synd, sa hon och såg sexigt på mig.
- Låt mig då få en sista kyss
Hon såg sorgsen ut.
- Jag kan inte Jasmine, jag har flickvän.
- Hon får aldrig veta. En enda oskyldig kyss, du menar ju inte ens det. För min skull?
Hon var så nära mig nu. Innan jag hann tänka efter så kysste jag henne. Jag skulle precis sluta när hon började kyssa mig allt mer passionerat. Jag hade saknat hennes närhet, det gick inte att förneka. Hon smekte mig försiktigt i nacken och jag rös. Vi la oss ner i soffan och jag började bli allt mer upphetsad. Hon kysste mig på halsen och jag stönade lågt. Hon smekte av mig min tröja och jag började få stånd. Shit! Vad höll jag på med egentligen. Hon stack ner sin hand och tog tag i den. Åhh! Varför skulle alla göra så. Jag slet plötsligt bort hennes hand och hoppade av henne. Jag sprang mot första toalett och låste in mig. Jag försökte lugna ner mig men det var omöjligt. Jag var så upphetsad. Jag var tvungen att själv avsluta där hon hade börjat. Först då kunde jag tänka normalt igen. Helvete! Varför jag? Jag la mitt ansikte i händerna och grät. Hon skulle hata mig för all evighet. Jag hade lovat att det aldrig skulle hända igen. Så varför gjorde jag det?
Jasmine knackade oroligt på toalettdörren.
- Stick! Allt är ditt fel! grät jag.
- Snälla Justin, kom ut så vi kan prata om det.
Jag var så förvirrad. Alla dessa vackra tjejer gjorde mig så jävla förvirrad. Jag skämdes. Jag om någon borde kunna kontrollera mig själv runt alla tjejer, men det hade faktiskt blivit svårare och svårare. Just nu kändes det som om alla stod och drog i mig. Alla ville ha något från mig. Jag var så trött på allt. Det är svårt, hur jag än gör kommer jag såra någon. Jag älskade Sara mer än något annat. Men nu hade jag förstört det. Jag hade förstört allt.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var meningen att Sanna och Markus skulle sova över hos mig så knackade försiktigt på min dörr innan dem gick in på mitt rum. Jag satt i sängen med en kudde i famnen och grät. Jag hade inte lyckats hålla tillbaka tårarna. Sanna satte sig bredvid mig och kramade om mig.
- Så, gumman. Han menade ingenting med det. De var bara teater.
Hennes ord hjälpte faktiskt lite men jag var fortfarande sårad och upprörd. Markus satte sig på min andra sida och la en tröstande hand på min axel.
Jag lugnade ner mig lite och fick för mig att jag ville ringa till Justin. Sanna bad mig vänta tills imorgon eftersom det var så sent. Jag kunde inte vänta en sekund till. Jag gick och hämtade min mobil. Fuck! Den hade inget batteri. Jag sprang upp på mitt rum och satte i laddaren. Mobilen startade segare än någonsin förut och jag svor gång på gång. Markus och Sanna såg oroligt på mig.
Äntligen startade mobilen. Jag slog snabbt in Justins mobilnummer. Japp, jag kunde det utantill. En signal hördes, två signaler hördes. När han svarade kunde jag höra hur han andades ansträngt.
- Justin? sa jag oroligt.
- Förlåt.. sa en ynklig röst, jag förstod att han grät.
- Nej, Justin du behöver inte be om förlåtelse, det var ju bara en puss. Det jag gjorde mot dig med Jonte är mycket värre.
Han snyftade till.
- Nej! Det här är mycket värre, jag fattar inte hur jag kan vara så dum!
- Jag gjorde det igen grät han.
- Jasmine kysste mig och jag försökte sluta.. men jag kunde inte. Hon stoppade ner handen men jag... Sara snälla säg något.
Mitt blod frös till is. Jag stod som förstelnad, kunde inte röra mig ur fläcken. Jag ville inte tro honom.
- Det hände ingenting mer, jag lyckades sluta innan något hände, jag svär! snälla du måste tro på mig.
- Du lovade, sa jag kallt.
- Snälla.. förlåt! Du vet inte hur svårt det är!
Jag började också gråta.
- Hur kan du göra såhär mot mig Justin? Hur svårt är det att vara trogen va!? Jag väntar här hemma. Litar på att du ska hålla dig till bara mig. Det hinner inte ens gå en dag innan du ligger och strular med någon annan!'
Min röst lät konstig och ynklig
- Men jag... det var ju inte meningen.. jag älskar ju dig!
- Hur många tjejer har du inte sagt det till innan Justin? Va?! Jag orkar inte längre! Jag orkar inte bli sårad gång på gång.
- Snälla, vi kan prata om det när jag kommer hem.
- Nej, Justin. Det behövs inte. Du behöver inte göra dig besvär för mig. Du är fri att göra som du vill nu. Ha det så kul med Jasmine.
- Vad menar du?
- Det är slut Justin! Jag vill aldrig se dig mer..
Han skulle precis säga någonting, men jag hörde inte eftersom jag la på. Jag drämde mobilen hårt i marken och föll ihop till en hopplös pöl. Jag gömde huvudet i knäna och bölade som en liten bebis. Sanna kom snabbt fram till mig och kramade om mig. Jag hörde hur Markus svor i bakgrunden.
- Vilken jävla skitstövel! sa han.
Dem försökte trösta mig båda två men det kvittade. För hur mycket jag än torkade mina tårar föll det hela tiden nya.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
- HELVETEE!! skrek jag när hon la på mobilen. Jag gämde ansiktet i händerna och grät. Jag hade förstört allt! Hela mitt liv var förstört! Jag reste mig upp och gick ilsket omkring i badrummet. Jag slog till väggen ett antal gånger och svor gång på gång. Jag såg mig själv i speglen. Det var ingen vacker syn. Mitt så välkända ansikte stirrade tillbaka på mig. Tårarna rann längs mina kinder och jag hade ett hemskt ansiktsuttryck. Jag slog med knytnäven mot speglen och kraset som den gav efter sig fick mig att hoppa baklänges. Jag drog snabbt till mig min hand och stirrade på den. Helvete! Blodet rann längs min arm och jag började komma tillbaka till verkligheten. Toalettdörren öppnades plötsligt. Jag snurrade runt och möttes av Jasmine och en livvakt. Hon skrek till när hon såg min hand och livvakten skyndade sig fram till mig.
- Vad fan håller du på med, sa han och såg oroligt på mig.
Jag snyftade bara och såg ner på min hand. Jag harklade mig.
- Är det allvarligt? frågade jag och syftade på handen.
- Nej, men det kunde gått jävligt illa! Vad sysslar du med egentligen?
Jag såg inte på honom. Jag kollade bara surt ner i marken. Han tog min arm och drog med mig bort till Usher och mamma. När mamma fick se mig blev hon genast orolig.
- Herregud! Vad är det som har hänt!?
Hon kollade förfärat på min hand.
- Kan någon hämta en sköterska eller något, sa livvakten.
Två killar sprang iväg och efter en stund kom dem tillbaka med en kvinna som bar på en liten låda. Vi tvättade såren som hade rivits upp vid knogarna och några lite längre upp på armen. Sedan la hon ett bandage runt min arm så att det skulle sluta blöda. Hon sa att det inte var någon fara med armen så jag kunde fortfarande uppträda. Jag tackade henne. Mamma ville ha reda på vad som hade hänt.
- Det är slut mellan mig och Sara, sa jag och blängde på Jasmine.
Hon såg skamset ner i marken. Mamma kramade om mig och sedan sa hon till dem andra att det räckte för ikväll. Jag och mamma hoppade in i en bil och sen var vi på väg mot hotellet igen.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
På något konstigt sätt hade jag fått tårarna att sluta rinna. Jag hade roligt faktiskt. Det var tur att Sanna och Markus var där. Annars hade jag nog inte klarat mig, det hade gjort för ont. Nu satt vi på mitt golv oh spelade monopol och käkade chips. Fast vi orkade aldrig spela färdigt så vi plockade undan spelet och så satte vi oss i min säng.
- Kan vi inte köra sanning eller konsekvens? frågade Markus plötsligt.
- Jo visst, sa jag och Sanna i kör.
- Okej, jag börjar, sa Markus och flinade.
- Sara, vad väljer du?
- Sanning
- hmm okej.. är det sant att jag är söt, sa han och log charmigt.
Jag skrattade åt honom.
- Haha! Klart du är!
- Sanna, vad väljer du?
- Sanning
- Okej.. Vem är du kär i?
- Oscar
- Okej
- Markus, vad väljer du?
- Man ska väl inte va feg heller, Konsekvens!
- hm..
Sannas blick for först på mig sedan på Markus och sedan tillbaka på mig igen.
- Ge Sara en puss, sa hon och log fånigt.
Markus såg lite generad ut men sedan böjde han sig fram och pussade mig på munnen. Jag log mot honom.
- Nej nu är jag trött, sa Markus.
-Ja ska vi inte sova, stämde Sanna in.
Eftersom min säng är ganska bred så fick vi plats alla tre i den. Sanna låg längst in mot väggen, jag i mitten och då Markus längst ut.
- Godnatt, sa vi alla gång på gång och skrattade åt varandra. Plötsligt la Markus sina armar runt mig.
- Wha! Jag ramlar ju nästan ner, sa han, mest som en ursäkt.
Jag flyttade inte på hans armar, det gjorde han inte själv heller. Så somnade jag. I hans armar. Jag drömde mig bort. Till en trygg famn. Till Justins famn.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommentera ;)
You him and me - episode 17
Justin bad alla att gå hem när vi gick in igen. Caitlin hade redan stuckit. Hon skämdes väl antagligen...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Resten av veckan flöt på. Vi hittade på en massa roliga saker att göra tillsammans. En dag tog han med mig på bio, en annan gick vi och bowlade - och vissa dagar stannade vi bara hemma och tog det lugnt. Minst sagt, dagarna med Justin var underbara, och nätterna var ännu bättre.
Dagen som vi båda hade sett mellan fingrarna hade kommit. Justin skulle iväg och uppträda. Han hade trott att han bara skulle vara borta i en vecka, men han var tydligen tvungen att stanna i två veckor. Två veckor?! Två veckor utan Justin? Hur skulle jag överleva? Vi skulle i och för sig ringa varandra varje dag och det mesta skulle sändas på tv. Det var ändå inte samma sak. Inte alls samma sak. Nu stog vi där på flygplatsen tätt intill och såg varandra djupt i ögonen.
- Jag lovar att ringa varje dag, sa han och såg sorgset på mig.
- Och jag lovar att svara, jag log lite smått. Det var svårt att skämta. Luften hade redan fyllts med sorg och längtan. Trots att vi var så nära varandra. Justin drog mig ännu lite närmare och kramade mig hårt. Vi kramades länge.
- Jag älskar dig, viskade han
- Jag älskar dig med
Vi kysstes, men sen var han tvungen att gå. Jag såg på honom länge där han försvann bort till sitt plan. Han vände sig om och gav mig en slängkyss, sedan log han ett stort vackert leende innan han försvann runt hörnet.
Folk började resa sig upp. Dem släppte nu in folk på planet som skulle gå till Sverige. Jag vände mig om och suckade. Jag ville verkligen inte hem.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det var verkligen jobbigt att lämna henne. När jag gick runt det där hörnet, som skiljde våra blickar från varandra, någon kunde lika gärna stuckit en kniv i mitt bröst. För så ont gjorde det. Jag drog huvtröjan längre ner över ansiktet. Jag ville inte att någon skulle känna igen mig. Jag orkade inte det just nu. Jag mötte Usher vid min gate och kramade honom hårt. Det var längesen vi sågs. Vi gick på planet och satte oss ner, jag suckade tungt och lutade huvudet mot fönstret. Jag ville verkligen inte vara här just nu. Jag saknade henne redan, men samtidigt visste jag att jag själv hade valt detta. Att stå på scen, det var det som jag älskade. Att stå där och plötsligt glömma alla problem. När jag stog där så var det bara roligt, inget annat.
Jag måste ha somnat på planet för plötsligt skakade Usher liv i mig. Jag blinkade nyvaket mot honom och gäspade.
- Vi är framme nu Justin
Han reste sig upp och gick ut ur planet. Jag följde efter. Där ute väntade en massa paparazzis som vanligt på oss. Jag log smått mot kamerorna som blixtrade gång på gång. Vi gick ut till flygplatsens parkering där en bil väntade på oss. Vi hoppade in i den allihop. Någon berättade för mig vad vi skulle göra de kommande veckorna. Jag försökte se intresserad ut och hummade då och då så dem skulle tro att jag lyssnade på dem. Men egentligen var jag långt bota från verkligheten. Jag dagdrömde mig bort till henne. Undrade vad hon gjorde just nu och om hon saknade mig. Det var kanske inte så smart att åka utan henne i alla fall.
Bilen stannade utanför hotellet som jag skulle stanna på. Utanför väntade mina fans. Dem blev helt till sig när dem såg mig. Dem var helt fantastiska, de visste vart jag skulle redan innan jag själv visste det. Jag log och vinkade åt dem. Jag tog några foton med vissa och kramade några. Jag gav dem alla en slängkyss innan jag gick in i hotellet. Där inne väntade mamma och Jasmine på oss. Jag kramade dem båda. Det var längesen jag såg Jasmine, hon skulle va med på några av mina uppträdanden framöver. Vi pratade i mun på varandra, vi hade inte setts på så länge. Vi skulle direkt till en radio station i närheten, så det var bara att slänga in sina väskor i rummet och sedan bar det av.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var skittråkigt att åka flygplan själv. Bakom mig satt en irriterande unge som skrek och sparkade i min flygplansstol. Jag suckade högt och surade för mig själv. Jag ville inte åka hem, fast än att jag saknade alla mina vänner och min familj. Bredvid mig satt en sur tant och bläddrade i en tidning. Hon vände blad, jag kikade ner i hennes tidning och såg en bild på Justin. Jag blev helt plötsligt varm och glad
Äntligen landade planet. Det tog tid innan jag fick komma av eftersom alla människorna på planet såklart skulle av samtidigt. Det blev kö på planet. Men när jag väl kommit ut ur planet och in i flygplatsen såg jag att det stod folk och väntade på mig. Jag sprang fram till dem och kramade dem allihop. Det var mamma, pappa, Sanna och Markus som hade väntat på mig. Markus var den där nya killen ni vet, som jag blev så bra kompis med efter det att jag hade lämnat Justin. Vi gick ut til bilen och hoppade in. Hela tiden pratade vi i mun på varandra. Ska jag vara ärlig var det faktiskt ganska skönt att få prata svenska igen. Inte för att det var något problem för mig att prata engelska, men jag är ju van vid svenska så.
Det vibrerade i fickan och jag tog upp mobilen. Det var Justin.
- Hej handsome!
- Hej honey, hur är det?
Jag blev alldeles varm av att få höra hans röst igen.
- Det är super, har precis träffat mamma,pappa och ett par gamla kompisar. Hur är det själv då?
- Det är bra, fast det hade varit bättre om du hade varit här
- Skyll dig själv, det var du som sa att jag inte fick följa med din dumbom, sa jag och skrattade.
- mm, men jag saknar dig.
- Jag saknar dig med... Har du gjort ngt spännande än så länge då?
- Tja, har blivit intervjuad på en radio station men de va som vanligt, fast det var roligt att träffa mina fans igen.
- Okej
- Jag ska uppträda ikväll så var beredd framför tv.n
- Det ska vi vara, vilken tid är det?
- nio tror jag
- Okej, men då ringer du mig imorgon va?
- Klart honey, nu ska jag gå och öva med killarna
- Okej, älskar dig
- Älskar dig mer! puss hejdå.
- Hejdå..
Jag satt länge och bara stirrade på mobilen, Markus väckte mig plötsligt ur mina tankar.
- Vem var det?
Han såg på mig med en konstig min, han undrade väl varför jag pratat på engelska.
- Min pojkvän
- Aha, kommer han från utlandet eller?
- Aa, typ
Sanna kunde inte hålla sig för skratt, hon började asarva åt Markus. Jag kunde inte heller hålla mig så jag stämmde in i Sannas skratt. Jag tyckte lite synd om Markus. Han kunde ju inte veta att jag var ihop med Justin Bieber. Han hade börjat på skolan efter det att alla hade fått se den där bilden på oss, så han visste ingenting.
- Vad är det? sa han och såg sorgset på oss.
- Haha, nej det är bara.. asså.. du får se ikväll, sa jag.
När vi kom hem orkade jag inte pack upp mina saker, jag slängde bara in väskorna på rummet. Jag stannade till i dörröppningen när jag såg en liten blommbukett som stog på mitt skrivbord. Jag tände min taklampa och så gick jag in i rummet. Det var en fin blomma och den luktade riktigt gott. Jag gick fram till blomman och kollade på kortet som satt i krukan.
Välkommen hem Sara!
Vi har saknat dig så mycket!
Den här hålan är ingenting utan dig!
// Markus & Sanna <3
Jag log, tog upp blomman och luktade på den. Den doftade ljuvligt. Jag gick ner i vardagsrummet igen. Markus satt i soffan och proppade i sig popcorn. Sanna hämtade tre glas och en stor Coca Cola till oss. Jag satte min bredvid Markus i soffan och sedan damp även Sanna ner. Jag tog en handfull popcorn och började knapra i mig. Jag kollade på klockan. Halv nio. Vi hade en halvtimme på oss. Sanna satte igång tvn och slog över till kanal 6. Vi kollade lite på nya avsnitt av the simpsons innan vi bytte över till kanalen där Justin skulle visas. Det hade precis börjat. Tusentals tjejer stod bakom scenen och hoppade upp och ner och skrek som galningar. Musiken till baby började spela och tjejerna skrek om möjligt ännu högre. Justins röst fyllde högtalarna och jag rös av välbehag. Plötsligt lyste scenen upp och där stod han. Tjejerna blev galnare än någonsin och dem filmade några tjejer som grät. Jusins uppträde var fantastiskt. Hans rörelser var perfekta och rösten var underbar. Plötsligt kom det en tjej in på scenen. Jag kände igen henne från baby videon som mina kompisar visat mig, långt innan jag träffade Justin. Hon gick förbi Justin med självsäkra steg och när Justin fick syn på henne följde han efter och jagade henne precis som på baby, videon. När sången var slut tog Justin hennes hand och så bugade dem sig för publiken.
- Jasmine Villegas everybody!
Justin sträckte ut sina händer mot Jasmine och tjejerna började applådera. Jasmine log och tackade allihop, sedan gick hon in bakom scenen igen och Justin fortsatte sitt uppträdande.
- Måste vi titta på det här, sa Markus som satt uttråkad i soffan bredvid mig.
Oj! Tänkte jag, han visste ju ingenting fortfarande.
- Ehm , jo Markus du vet när jag pratade i telefon i bilen och du undrade vem det var?
- Ja
- Jo det var Justin, alltså Justin Bieber.
- Ja visst!
Han trodde mig verkligen inte.
- Det är sant! sa Sanna till mitt försvar.
- Bevisa det! sa han.
- Okej , men du måste lova att inte säga något till någon!
Han nickade. Sanna gick iväg och hämtade bilden på mig och Justin. Jag stoppade henne.
- Måste du verkligen visa den bilden?
- Ja tyvärr, för du har väl ingen annan?
När jag tänkte efter så hade jag ingen annan bild med Justin där man såg att det verkligen var jag. Så jag lät henne visa honom den bilden. Markus kollade med stora ögon på bilden. Sedan kollade han på mig. Jag skämdes och såg ner i marken.
- Shit! Det e verkligen sant.
Han stirrade på bilden ett tag till innan han gav den till Sanna. Det kändes riktigt pinsamt. Fast han var min kompis så han försökte att inte bry sig så värst mycket, trots att jag såg att han var svartsjuk. Jag låtsades inte om det. Jag älskade Justin, inte honom.
Nu var det sista sången på hela kvällen. Sean Kingston kom ut på scenen och började sjunga på Eenie Meenie. Även Jasmine kom ut på scenen. Dem uppträde flitigt och det såg fantastiskt ut. Justin såg fantastisk ut. Jag ville vara där med honom nu. Stå där på scenen och kyssa honom framför hela världen och skrika ut att han var min. Bara min. När sången var slut la Justin sin arm om Jasmine och tackade alla fansen för att dem hade kommit dit ikväll. Jasmine fick också säga några ord. När dem var klara hördes endast publikens skrik. Då hände det. Justin skulle pussa Jasmine på kinden, men hon vände snabbt på huvudet och pussade honom på munnen. Justin gjorde ingenting. Han bara skrattade åt henne, sedan gick dem hand i hand ut från scenen.
Jag sa inget. Ingen av oss sa någonting. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte. Jag kände mig lurad. Han kunde inte berätta för sina fans att jag var hans flickvän. Men han kunde pussa Jasmine mitt framför ögonen på dem. Jag kunde inte tro det. Först blev jag arg men sedan blev jag riktigt ledsen. Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Resten av veckan flöt på. Vi hittade på en massa roliga saker att göra tillsammans. En dag tog han med mig på bio, en annan gick vi och bowlade - och vissa dagar stannade vi bara hemma och tog det lugnt. Minst sagt, dagarna med Justin var underbara, och nätterna var ännu bättre.
Dagen som vi båda hade sett mellan fingrarna hade kommit. Justin skulle iväg och uppträda. Han hade trott att han bara skulle vara borta i en vecka, men han var tydligen tvungen att stanna i två veckor. Två veckor?! Två veckor utan Justin? Hur skulle jag överleva? Vi skulle i och för sig ringa varandra varje dag och det mesta skulle sändas på tv. Det var ändå inte samma sak. Inte alls samma sak. Nu stog vi där på flygplatsen tätt intill och såg varandra djupt i ögonen.
- Jag lovar att ringa varje dag, sa han och såg sorgset på mig.
- Och jag lovar att svara, jag log lite smått. Det var svårt att skämta. Luften hade redan fyllts med sorg och längtan. Trots att vi var så nära varandra. Justin drog mig ännu lite närmare och kramade mig hårt. Vi kramades länge.
- Jag älskar dig, viskade han
- Jag älskar dig med
Vi kysstes, men sen var han tvungen att gå. Jag såg på honom länge där han försvann bort till sitt plan. Han vände sig om och gav mig en slängkyss, sedan log han ett stort vackert leende innan han försvann runt hörnet.
Folk började resa sig upp. Dem släppte nu in folk på planet som skulle gå till Sverige. Jag vände mig om och suckade. Jag ville verkligen inte hem.
------------------------
Ur Justin's synvinkel
------------------------
Det var verkligen jobbigt att lämna henne. När jag gick runt det där hörnet, som skiljde våra blickar från varandra, någon kunde lika gärna stuckit en kniv i mitt bröst. För så ont gjorde det. Jag drog huvtröjan längre ner över ansiktet. Jag ville inte att någon skulle känna igen mig. Jag orkade inte det just nu. Jag mötte Usher vid min gate och kramade honom hårt. Det var längesen vi sågs. Vi gick på planet och satte oss ner, jag suckade tungt och lutade huvudet mot fönstret. Jag ville verkligen inte vara här just nu. Jag saknade henne redan, men samtidigt visste jag att jag själv hade valt detta. Att stå på scen, det var det som jag älskade. Att stå där och plötsligt glömma alla problem. När jag stog där så var det bara roligt, inget annat.
Jag måste ha somnat på planet för plötsligt skakade Usher liv i mig. Jag blinkade nyvaket mot honom och gäspade.
- Vi är framme nu Justin
Han reste sig upp och gick ut ur planet. Jag följde efter. Där ute väntade en massa paparazzis som vanligt på oss. Jag log smått mot kamerorna som blixtrade gång på gång. Vi gick ut till flygplatsens parkering där en bil väntade på oss. Vi hoppade in i den allihop. Någon berättade för mig vad vi skulle göra de kommande veckorna. Jag försökte se intresserad ut och hummade då och då så dem skulle tro att jag lyssnade på dem. Men egentligen var jag långt bota från verkligheten. Jag dagdrömde mig bort till henne. Undrade vad hon gjorde just nu och om hon saknade mig. Det var kanske inte så smart att åka utan henne i alla fall.
Bilen stannade utanför hotellet som jag skulle stanna på. Utanför väntade mina fans. Dem blev helt till sig när dem såg mig. Dem var helt fantastiska, de visste vart jag skulle redan innan jag själv visste det. Jag log och vinkade åt dem. Jag tog några foton med vissa och kramade några. Jag gav dem alla en slängkyss innan jag gick in i hotellet. Där inne väntade mamma och Jasmine på oss. Jag kramade dem båda. Det var längesen jag såg Jasmine, hon skulle va med på några av mina uppträdanden framöver. Vi pratade i mun på varandra, vi hade inte setts på så länge. Vi skulle direkt till en radio station i närheten, så det var bara att slänga in sina väskor i rummet och sedan bar det av.
------------------------
Ur Sara's synvinkel
------------------------
Det var skittråkigt att åka flygplan själv. Bakom mig satt en irriterande unge som skrek och sparkade i min flygplansstol. Jag suckade högt och surade för mig själv. Jag ville inte åka hem, fast än att jag saknade alla mina vänner och min familj. Bredvid mig satt en sur tant och bläddrade i en tidning. Hon vände blad, jag kikade ner i hennes tidning och såg en bild på Justin. Jag blev helt plötsligt varm och glad
Äntligen landade planet. Det tog tid innan jag fick komma av eftersom alla människorna på planet såklart skulle av samtidigt. Det blev kö på planet. Men när jag väl kommit ut ur planet och in i flygplatsen såg jag att det stod folk och väntade på mig. Jag sprang fram till dem och kramade dem allihop. Det var mamma, pappa, Sanna och Markus som hade väntat på mig. Markus var den där nya killen ni vet, som jag blev så bra kompis med efter det att jag hade lämnat Justin. Vi gick ut til bilen och hoppade in. Hela tiden pratade vi i mun på varandra. Ska jag vara ärlig var det faktiskt ganska skönt att få prata svenska igen. Inte för att det var något problem för mig att prata engelska, men jag är ju van vid svenska så.
Det vibrerade i fickan och jag tog upp mobilen. Det var Justin.
- Hej handsome!
- Hej honey, hur är det?
Jag blev alldeles varm av att få höra hans röst igen.
- Det är super, har precis träffat mamma,pappa och ett par gamla kompisar. Hur är det själv då?
- Det är bra, fast det hade varit bättre om du hade varit här
- Skyll dig själv, det var du som sa att jag inte fick följa med din dumbom, sa jag och skrattade.
- mm, men jag saknar dig.
- Jag saknar dig med... Har du gjort ngt spännande än så länge då?
- Tja, har blivit intervjuad på en radio station men de va som vanligt, fast det var roligt att träffa mina fans igen.
- Okej
- Jag ska uppträda ikväll så var beredd framför tv.n
- Det ska vi vara, vilken tid är det?
- nio tror jag
- Okej, men då ringer du mig imorgon va?
- Klart honey, nu ska jag gå och öva med killarna
- Okej, älskar dig
- Älskar dig mer! puss hejdå.
- Hejdå..
Jag satt länge och bara stirrade på mobilen, Markus väckte mig plötsligt ur mina tankar.
- Vem var det?
Han såg på mig med en konstig min, han undrade väl varför jag pratat på engelska.
- Min pojkvän
- Aha, kommer han från utlandet eller?
- Aa, typ
Sanna kunde inte hålla sig för skratt, hon började asarva åt Markus. Jag kunde inte heller hålla mig så jag stämmde in i Sannas skratt. Jag tyckte lite synd om Markus. Han kunde ju inte veta att jag var ihop med Justin Bieber. Han hade börjat på skolan efter det att alla hade fått se den där bilden på oss, så han visste ingenting.
- Vad är det? sa han och såg sorgset på oss.
- Haha, nej det är bara.. asså.. du får se ikväll, sa jag.
När vi kom hem orkade jag inte pack upp mina saker, jag slängde bara in väskorna på rummet. Jag stannade till i dörröppningen när jag såg en liten blommbukett som stog på mitt skrivbord. Jag tände min taklampa och så gick jag in i rummet. Det var en fin blomma och den luktade riktigt gott. Jag gick fram till blomman och kollade på kortet som satt i krukan.
Välkommen hem Sara!
Vi har saknat dig så mycket!
Den här hålan är ingenting utan dig!
// Markus & Sanna <3
Jag log, tog upp blomman och luktade på den. Den doftade ljuvligt. Jag gick ner i vardagsrummet igen. Markus satt i soffan och proppade i sig popcorn. Sanna hämtade tre glas och en stor Coca Cola till oss. Jag satte min bredvid Markus i soffan och sedan damp även Sanna ner. Jag tog en handfull popcorn och började knapra i mig. Jag kollade på klockan. Halv nio. Vi hade en halvtimme på oss. Sanna satte igång tvn och slog över till kanal 6. Vi kollade lite på nya avsnitt av the simpsons innan vi bytte över till kanalen där Justin skulle visas. Det hade precis börjat. Tusentals tjejer stod bakom scenen och hoppade upp och ner och skrek som galningar. Musiken till baby började spela och tjejerna skrek om möjligt ännu högre. Justins röst fyllde högtalarna och jag rös av välbehag. Plötsligt lyste scenen upp och där stod han. Tjejerna blev galnare än någonsin och dem filmade några tjejer som grät. Jusins uppträde var fantastiskt. Hans rörelser var perfekta och rösten var underbar. Plötsligt kom det en tjej in på scenen. Jag kände igen henne från baby videon som mina kompisar visat mig, långt innan jag träffade Justin. Hon gick förbi Justin med självsäkra steg och när Justin fick syn på henne följde han efter och jagade henne precis som på baby, videon. När sången var slut tog Justin hennes hand och så bugade dem sig för publiken.
- Jasmine Villegas everybody!
Justin sträckte ut sina händer mot Jasmine och tjejerna började applådera. Jasmine log och tackade allihop, sedan gick hon in bakom scenen igen och Justin fortsatte sitt uppträdande.
- Måste vi titta på det här, sa Markus som satt uttråkad i soffan bredvid mig.
Oj! Tänkte jag, han visste ju ingenting fortfarande.
- Ehm , jo Markus du vet när jag pratade i telefon i bilen och du undrade vem det var?
- Ja
- Jo det var Justin, alltså Justin Bieber.
- Ja visst!
Han trodde mig verkligen inte.
- Det är sant! sa Sanna till mitt försvar.
- Bevisa det! sa han.
- Okej , men du måste lova att inte säga något till någon!
Han nickade. Sanna gick iväg och hämtade bilden på mig och Justin. Jag stoppade henne.
- Måste du verkligen visa den bilden?
- Ja tyvärr, för du har väl ingen annan?
När jag tänkte efter så hade jag ingen annan bild med Justin där man såg att det verkligen var jag. Så jag lät henne visa honom den bilden. Markus kollade med stora ögon på bilden. Sedan kollade han på mig. Jag skämdes och såg ner i marken.
- Shit! Det e verkligen sant.
Han stirrade på bilden ett tag till innan han gav den till Sanna. Det kändes riktigt pinsamt. Fast han var min kompis så han försökte att inte bry sig så värst mycket, trots att jag såg att han var svartsjuk. Jag låtsades inte om det. Jag älskade Justin, inte honom.
Nu var det sista sången på hela kvällen. Sean Kingston kom ut på scenen och började sjunga på Eenie Meenie. Även Jasmine kom ut på scenen. Dem uppträde flitigt och det såg fantastiskt ut. Justin såg fantastisk ut. Jag ville vara där med honom nu. Stå där på scenen och kyssa honom framför hela världen och skrika ut att han var min. Bara min. När sången var slut la Justin sin arm om Jasmine och tackade alla fansen för att dem hade kommit dit ikväll. Jasmine fick också säga några ord. När dem var klara hördes endast publikens skrik. Då hände det. Justin skulle pussa Jasmine på kinden, men hon vände snabbt på huvudet och pussade honom på munnen. Justin gjorde ingenting. Han bara skrattade åt henne, sedan gick dem hand i hand ut från scenen.
Jag sa inget. Ingen av oss sa någonting. Jag försökte att inte bry mig men det gick inte. Jag kände mig lurad. Han kunde inte berätta för sina fans att jag var hans flickvän. Men han kunde pussa Jasmine mitt framför ögonen på dem. Jag kunde inte tro det. Först blev jag arg men sedan blev jag riktigt ledsen. Fast jag orkade inte gråta, det gjorde jag verkligen inte. Jag stängde bara av tvn och så gick jag upp på mitt rum, utan att säga ett ord till dem andra.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentera ;)
